tag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post6646658906420321711..comments2023-03-29T12:25:06.996+01:00Comments on bios politikos: David Harvey och Den Stora Revolutionenjohanneshttp://www.blogger.com/profile/12622549498370796556noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post-39219029358023873172011-06-20T22:46:17.186+01:002011-06-20T22:46:17.186+01:00jan: Det du säger låter klokt. Jag är ingen Harvey...jan: Det du säger låter klokt. Jag är ingen Harvey-exeget, kolla in hans hemsida davidharvey.org, där finns massor att läsa och även en hel del roliga videos (om man nu tycker lärda föreläsningar om Kapitalet är roligt...)johanneshttps://www.blogger.com/profile/12622549498370796556noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post-5288144110406638422011-06-20T21:41:38.566+01:002011-06-20T21:41:38.566+01:00Jag förstår inte att det där ska vara så svårt. Al...Jag förstår inte att det där ska vara så svårt. Allt organiserat motstånd mot kapitalistisk (och annan) exploatering skapar också motmakt som kan användas såväl partiellt (socialdemokratisk reformpolitik) eller totalt (revolutioner). Slutresultatet är alltid en resultant av de i processen ingående krafterna. Det finns olika spelare, som var och en följer sin logik, och kapitalet är bara en (om än troligen den över tid mäktigaste just nu). Men det betyder inte att de andra är oviktiga, eller att de inte skulle kunna avlösa kapitalet som den mäktigaste, till följd både av sina egna handlingar och av hur omgivningen förändrar sig pga kapitalismens utveckling.<br /><br />Jag har inte läst Harvey (bortsett från RSA-serien) men det tycks mig på din beskrivning som han är lite för statisk för min smak.Jan Wiklundhttp://www.folkrorelser.orgnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post-462739059750683782011-06-19T10:17:54.433+01:002011-06-19T10:17:54.433+01:00forts...
”En annan uppfattning jag inte kan dela ...forts...<br /><br />”En annan uppfattning jag inte kan dela är den att Harvey inte skulle skilja mellan den reellt existerande kapitalackumulationen och den liberala ideologin. Det tycker jag definitivt att han gör. Men du efterlyser kanske snarare en skarpare artikulering av en annan distinktion – den mellan staten och kapitalet. Detta uppfattar jag som en premiss för begreppet "blandekonomi". Risken med ett sådant begrepp är kanske att det låter som att en ekonomi skulle kunna vara något annat än en blandekonomi. Förstår du vad jag menar?”<br /><br />Skulle man fråga Harvey om det är olika saker så skulle han förstås säga det. Men jag tar inte teorin at face value utan extrapolerar en hel del. Jag tycker mig se en tendens hos Harvey (liksom mycket annan vänsterteori för övrigt) som närmast liknar en trosbekännelse: ”Det finns bara en Kapitalism och Nyliberalismen är dess profet”. Jag antar att det är därför staten (precis som du beskriver) får en så undanskymd roll. För allt tenderar ju att reduceras till epifenomen av Kapitalismen.<br /><br />Visst, en möjlig förklaring kan ju vara att Harvey inte vill att man ska tro att det finns något annat än ”blandekonomier”. Men jag tror ju som sagt att en rimligare förklaring är att Harvey helt enkelt inte är socialdemokrat. Han ser ingen framkomlig väg inom kapitalismen. Det finns ingen kapitalism med ett mänskligt ansikte. Det är väl egentligen en ganska klassisk marxistisk hållning. Den enda vägen framåt finns bortom Den Stora Revolutionen. Och det är väl inget fel med det. Det kan ju vara så det är. Men det är ju bra om man är medveten om vilka begränsningar för praktiskt handlande som teorin man förälskat sig i implicerar.<br /><br />Bra skrivet om ”totaliseringstvivlet” för övrigt. Jag är ju väldigt påverkad av Kalles Kapitalismus-kritik (min missförstånd är dock mina egna). Jag tror det är djupt mänskligt att vilja hitta en (1) förklaring till allt, att blåsa upp metasubjekt som man kan skylla allt på. Men, och det är viktigt, det i sig behöver ju inte betyda att det inte finns en (1) förklaring. Bara för att man har en Grand Theory, betyder det ju inte att man har fel.<br /><br />Nåväl, jag kanske har missat det du var ute efter. Min poäng med inlägget var ffa att sätta fokus på ett avgörande problem för vänstern: Vi är så upptagna med att beskriva världen att vi glömmer hur vi ska förändra den. Därav min referens till Feuerbachtesen. Jag har haft en liknande diskussion (fast då om stadsplanering) med Erik Berg: http://approximationer.blogspot.com/2010/03/rodgron-stadsbyggnadspolitik-och.html Han är inne på samma linje som du, filosofisk arbetsdelning. Teoretiker som beskriver världen och praktiker som förändrar den. Men då kvarstår problemet om vi våra teoretiker beskriver världen på ett sätt som gör alla handlingsalternativ (förutom de utopiska) omöjliga.johanneshttps://www.blogger.com/profile/12622549498370796556noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post-68245701152012106752011-06-19T10:17:18.428+01:002011-06-19T10:17:18.428+01:00Rasmus: tack för väldigt bra och intressanta synpu...Rasmus: tack för väldigt bra och intressanta synpunkter. Tyvärr lyckades jag slarva bort mitt ex av antologin i Malmö, så jag får freestajla lite i mitt svar.<br /><br />”Harvey är som bäst, tycker jag, när han inte ser sig tvungen att leverera utvägar. Alltså när han rör sig mot att fungerar som en Adorno, absolut negativ.”<br /><br />Ja, det stämmer, framför allt eftersom han inte är något vidare på att leverera utvägar. Men jag tycker (i motsats till dig) att det är väldigt bra att han försöker (tex. Spaces of Hope). Det är nämligen ett sätt att testa en teori. Vad är möjligt att göra med denna teori? Vilka dörrar kan denna nyckel öppna? Vänstern har en olycklig tendens att istället förälska sig i teorier som låser alla dörrar. <br /><br />Jag kan Adorno för dåligt för att ge mig in på hans negativa dialektik, men jag tycker mig i alla fall se en sådan inlåsning i ”Upplysningens dialektik”. Adorno och hans crew hade ju sina skäl att utforska en sådan analys i den tid de levde. Men frågan är om vi inte idag, efter 60 år, borde ha haft tid att hitta det negativa tänkandets ”kreativa” potential (your words not mine...). Så vad är det i så fall? När Harvey ska upp till bevis så blir det en naiv utopi av Fourier-snitt (med inspiration av mormonerna – sic!). Finns det en emancipativ potential så är det dags att få upp den på bordet.<br /><br />”Direkt felaktigt tycker jag det är att påstå att Harvey menar att kapitalackumulationen resulterar i "en jämntjock själlös massa". Tvärtom understryker han noggrannt att kapitalet behöver skillnader och även producerar nya skillnader i stor skala. "Själ" är heller inte på tal. Harvey är ingen soulfilosof.”<br /><br />Här hade jag behövt boken. Men det jag menar är nivelleringen av kulturella uttryck. Den kommersiella monokulturen etc. Det finns naturligtvis en massa andra skillnader som iställlet ökar (inkomstklyftor etc) och ”själlös” ska förstås bildligt, inte bokstavligt.johanneshttps://www.blogger.com/profile/12622549498370796556noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6061080267711796828.post-89491509269120084452011-06-19T07:28:44.525+01:002011-06-19T07:28:44.525+01:00Känner att jag vill ta Harvey i försvar, så här ef...Känner att jag vill ta Harvey i försvar, så här efter att jag just har läst <i>The enigma of capital</i> som jag till stora delar gillade skarpt, även om jag tycker att han ofta håller en lite ojämn nivå.<br />Harvey är som bäst, tycker jag, när han <i>inte</i> ser sig tvungen att leverera utvägar. Alltså när han rör sig mot att fungerar som en Adorno, absolut negativ. Då händer spännande saker (som alls inte behöver utesluta en "kreativ" politik i slutändan. Fast jag slipper gärna k-ordet.)<br /><br />Direkt felaktigt tycker jag det är att påstå att Harvey menar att kapitalackumulationen resulterar i "en jämntjock själlös massa". Tvärtom understryker han noggrannt att kapitalet behöver skillnader och även producerar nya skillnader i stor skala. "Själ" är heller inte på tal. Harvey är ingen soulfilosof.<br /><br />En annan uppfattning jag inte kan dela är den att Harvey inte skulle skilja mellan den reellt existerande kapitalackumulationen och den liberala ideologin. Det tycker jag definitivt att han gör. Men du efterlyser kanske snarare en skarpare artikulering av en annan distinktion – den mellan staten och kapitalet. Detta uppfattar jag som en premiss för begreppet "blandekonomi". Risken med ett sådant begrepp är kanske att det låter som att en ekonomi skulle kunna vara något annat än en blandekonomi. Förstår du vad jag menar?<br /><br />Jag är med på det mesta som du skriver, men brottas med <a href="http://copyriot.se/2011/05/09/totalitet-och-tvivel/" rel="nofollow">tvivel kring totaliseringstvivlandet</a>. Om kapitalet är allmän ekvivalens så innebär kapitalackumulation en reell (realabstrakt) totalisering genom varuformen. Om man sedan säger att den antikapitalistiska kritiken är "totaliserande" så kan det betyda ganska olika saker. Det räcker inte att göra "totalisera" till ett skällsord utan en del metodologiska antaganden måste dryftas. Liksom antagandet att varje enskild text (eller varje enskild författare) måste fylla ett uppbyggligt syfte. Jag är inte helt med!Rasmushttp://copyriot.se/noreply@blogger.com