bios politikos

Den 2 april klockan 18:00 är det samråd om nya Backplan på Älvrummet. Det kommer nog att luftas en hel del negativa åsikter. Det är viktigt att även stadsvänner hörs, så gå dit! Oturligt nog inleder Centrum för Byggnadskultur sitt seminarium om Långgatorna på Stadsmuseet samtidigt, så det är ett svårt val för den som är intresserad av stadsplanering. Själv är jag dessvärre uppbokad sedan tidigare och missar båda grejerna. Rapporter är välkomna! Andra bloggar om: stadsplanering , blandstad , förtätning , göteborg , backaplan , älvstranden , arkitektur

På väg hem från påskfirande i min gamla hemstad fick jag en stund över på Stockholms Central. Jag passade på att spankulera iväg till N:a Bantorget och kolla in nya Clarion Sign (som yimby skrivit om här... ). Det var betydligt mörkare än jag föreställt mig det (kan ha berott på att det var kväll och snöstorm när jag var där). Den mörka stenen i fasaden gav associationer till Riksbankshuset. Samma allvarliga, nästan dystra, värdighet. Mer bank- än hotellkänsla. "Gertspetsarna" och fasadens framåtlutning kändes lite manierade och trappan mellan trottoar och entréplan skapade en onödig distans men på det hela taget tyckte jag byggnaden fungerade bra på den begränsade ytan. Den verkliga överraskningen var Lilla Barntorget bredvid. Där har Skanska/Familjebostäder byggt ett par verkligt urbana hus. Arkitektoniskt inget spektakulärt, lite vag 20-talspastisch. Men konsekvent urbant med lokaler i gatuplan. Om jag såg rätt hade husen mot torget sådana där roliga vertikala skjutfönster...

Efter att ha läst Älvstranden Utvecklings planförslag för framtidens Backaplan är jag en smula chockad. Det här är så oerhört bra. Bortsett från att man fegat lite på våningsantalet (5 som standard), har man alla rätt. Förslaget bygger på space syntax-analys och är konsekvent inriktat på tät, levande blandstad. Det finns vissa svaga tendenser till tossigt fantasi-spånande men överlag håller man sig på mattan och är konkret, praktisk och konstruktiv. Man har tänkt på allt. Man har till och med bekymrat sig om hur den sällsynta knölnaten [sic] i Kvillebäcken ska skyddas. När det här kommer till samråd måste alla goda krafter rycka ut till försvar. Älvstranden Utveckling: Kom tillbaka, allt är (nästan) förlåtet! Andra bloggar om: stadsplanering , blandstad , förtätning , göteborg , backaplan , älvstranden , arkitektur

Har ni hört talas om "förtätning" och "blandstad"? Just det, det är så vi bygger nuförtiden. Det senaste exemplet ifrån Göteborg är det nya området i Bellevue som är på gång. På det som tidigare varit en stor gräsmatta bredvid det gamla regementet ska 750 bostäder byggas. Planhandlingen är spännande läsning: Planområdet bör medge hög exploatering, då tillgängligheten är mycket god med flera kollektivtrafiklinjer. Infrastrukturen är i stort sett utbyggd med erforderlig kapacitet. Hoppla, "hög exploatering", vad kan det betyda? 10-15 våningar? Tät, varierad bebyggelse? Nja, inte riktigt. Ett punkthus på 9 våningar ska byggas, resten är 5-vånings fritt grupperade lameller. Så här ser hög exploatering ut enligt de inblandade arkitekterna (bla White): Och roligare blir det. Lyssna på följande stycke: Kommunens målsättning är att boende i goda kollektivtrafiklägen ska kunna ha ett något lägre bilinnehav än genomsnittet. Antalet p-platser kan beräknas såväl utifr...

Kajsa Ekis Ekman skriver bra i DN Kultur om det man skulle kunna kalla den normativa anti-normativiteten i de postiga delarna av feminismen: Det har antagits att de senaste årens konflikt ligger här: mellan, som Rydell skriver, "den vita, heterosexuella feminism som alltför länge härskat på universitetet" och en yngre, mångfacetterad, intersektionalistisk, queer feminism, som erkänner många sanningar. Jag har hört berättelsen förut, men det är något som inte stämmer. Det är något som är mysko med den här historieskrivningen. Först därför att den slinker ner för lätt: man behöver inte ens tänka, bara sortera: vit, heterosexuell, hegemonisk: ner i papperskorgen! Utan att man tänkt över exakt vad det är man förpassar. Vi lever ju under trendernas diktatur och när en åsikt gått ut, då är det ingen som vill ta i den med tång. Det är fler saker som är konstiga: den så kallade majoritetsfeminismen verkar knappast omfattas av en majoritet: alla hävdar med bestämdhet att de inte passa...

GP skriver idag om bristen på p-platser i centrala Göteborg. De jämrans politikerna bygger ju hus på parkeringsöknarna. Folket protesterar. När staden förtätas hamnar många nya hus på före detta parkeringsplatser. Den som bygger ska se till att arbetsplatser, bostäder och besökare får ett visst antal p-platser. Men kommunen kräver ingen ersättning för dem som försvann. 700 p-platser har nyligen raderats ut från Ullevikvarteret och det är osäkert om planerade parkeringshus ens kommer att täcka behovet för dem som ska arbeta i det nya rättscentrum som nu växer fram. Publiken till den nya arenan bör också undvika att ta bilen till stan. När bebyggelsen på Södra älvstranden och vid Masthuggskajen tar fart lär också det ställa till problem, tidvis är det redan p-kaos i Linnéstaden och City. OK, reality check. Vad är problemet? Om du bor i innerstan, och inte har någon motorisk funktionsnedsättning, så behöver du ju inte bil. Du kan gå eller cykla eller åka spårvagn eller buss eller taxi el...

I veckans Ny Tid har vi i s-jämställdhetsutskott en debattartikel: För ett par år sedan blev det plötsligt poppis att kalla sig feminist. Alla gjorde det. Vi fick till och med kristdemokratiska feminister. Nu är det inte lika poppis längre. F-ordet har blivit laddat igen, vilket kanske bara är bra. Det viktiga är ju inte vad man kallar sig, utan vad man faktiskt tycker och vad man faktiskt gör. Det finns ju som vi vet många som kallar sig demokrater, utan att det för den skull märks i deras åsikter eller handlingar. För att kalla sig feminist krävs i grunden bara två saker: Att man anser att det finns ett strukturellt könsförtryck och att man vill ändra på det. Det är alltså ganska enkelt att kalla sig feminist, varje socialdemokrat borde utan svårighet kunna göra det. För att faktiskt vara feminist krävs dock lite mer. Då måste man rimligen visa någon sorts intellektuellt eller praktiskt engagemang i frågan. Det är där det brister och det brister särskilt bland våra manliga partikamra...

Idag kan ni se Nina Unesis och Jonas Morians intervju med Anneli Hulthén. Det märks att Unesi/Morian har börjat bli lite varma i kläderna nu, följdfrågorna är aningen tuffare. Intervjun var dock i kortaste laget. Och sista frågan (från mig) var uppenbarligen svår både att ställa och att besvara: Varför byggs det så lite funktionsblandade, sammanhängande stadskvarter och så mycket uppbrutna lamell- och punkthus-områden med bara bostäder? Svaret? Jo, i Göteborg försöker man kompletteringsbebygga. Jaha? Andra bloggar om: stadsplanering , unesi , hulthén , göteborg , socialdemokraterna , morian , arkitektur