Inlägg

Visar inlägg från 2009

Göteborg måste ta chansen

Debattartikel i GP tillsammans med Erik Normark från Hyresgästföreningen: Göteborg står inför stora utmaningar. Ska vi klara bostadsbristen, segregeringen och den ekonomiska krisen så måste vi alla hjälpas åt. Stadsutvecklingen längs med Älvstranden är i det sammanhanget oerhört viktig. Få städer har samma tillgångar i form av enorma centrala markreserver som bara väntar på att bebyggas. Göteborg har en historisk chans att bli en spännande och dynamisk storstad, full av liv, rörelse och med ett stort kulturellt och kommersiellt utbud. Den fruktansvärda bostadsbrist och segregering som lägger en förlamande hand över Göteborgs utveckling kan bekämpas med en mångfald av bostäder för en mångfald av människor. Unga och gamla som vill förverkliga sina stadsdrömmar i vår stad måste få möjlighet att göra det, det kommer vi alla att vinna på. Innerstaden får inte bli ett stagnerande reservat för de ekonomiskt starka, utan måste expandera och öppnas för fler grupper i samhället. Vi har nu chanse

(S)tadspolitik för tiotalet

Bild
Krönika i AiP/NyTid: Snart börjar tiotalet. Det är ett avgörande decennium för svensk socialdemokrati. Partiets framtid beror i stor utsträckning på om vi kan formulera en solidarisk och hållbar politik för våra städers utveckling. Utan en trovärdig, attraktiv och ideologiskt konsekvent stadspolitik kommer vi varken att vinna nya väljare eller nya medlemmar för vår sak. Stadspolitik borde vara självklart för oss socialdemokrater. Ända sedan pionjärtiden har socialdemokratin levt och utvecklats i städerna. Vi ska inte glömma att vi idag har makten i två av våra tre storstäder. Socialdemokratin är, och har alltid varit, en urban rörelse. Stadspolitik ska inte heller förväxlas med mutpolitik för medelklassen. Det handlar istället om att utifrån värderingar, ideologi och vetenskapligt underbyggd kunskap hitta hållbara lösningar på de problem som våra städer brottas med: stadsutglesning, bostadsbrist, segregation, miljöförstöring, bristande social sammanhållning mm. Det är problem som drabb

MP stödjer Yimby om Gårda

Gårdafrågan har länge varit en kvarnsten runt halsen på Miljöpartiet i Göteborg. Efter att miljöpartisten Jimmy Sand återigen tagit upp Gårdafrågan på sin blogg Du gröna nya värld hörde partiets starka kvinna Kia Andreasson av sig i en kommentar med ett mycket glädjande besked: Enligt våra ledamöter i Byggnadsnämnden har de fått beskedet av tjänstemännen att planerna som Yimby presenterat är genomförbara, rent praktiskt. Vår bedömning är att planerna är förenliga med de utgångspunkter som vi har med frågetecken för ekonomin. Efter detta besked från SBK vi är beredda att gå vidare med Yimbys förslag och se om vi kan få ekonomi i det som inkluderar upprustning av de icke exponerade husen till en god livsmiljö. Miljöpartiet ställer sig alltså bakom YimbyGBG:s förslag! YimbyGBG:s förslag innebär i korthet att inga byggnader i området rivs utan att eventuella parkeringsgarage byggs på impedimentmark. Befintliga byggnader ska alltså tas tillvara och Gårda kan utvecklas till en levande, spä

Politik är också att faktiskt göra något

Idag skriver GP om bostadshaveriet i Göteborg. Bostadsbristen är enorm, det har blivit billigare att bygga och byggarna vill bygga. Men trots det bygger man mindre ! Det finns många orsaker till detta, men några av de avgörande orsakerna är den absurt sega planprocessen och det programmatiska gynnandet av ett fåtal stora och tröga byggföretag. Det går snabbt att konstatera att vi har problem. Det går också relativt snabbt att diagnosticera problemen. Det borde därför inte vara så svårt att formulera konkreta strategier för att lösa problemen. Alltså: Om problemet är planprocessens seghet - vad konkret bör göras för att snabba på den? Om problemet är byggoligopolet - vad konkret bör göras för att bryta upp det? Och så vidare. Vi behöver inte politiker för att konstatera problemen. Vi behöver politiker för att lösa dem. Politik är att vilja. Men politik är också att faktiskt göra något. Så kom igen! Relaterat: Haveriplats Göteborg Plan- och bygglagen och Göteborgs utveckling Spanka upp

Apropos köttfontäner

En av Göteborgs främsta intellektuella, nymaterialisten Karl Palmås, har skrivit ett mycket intressant inlägg som berör Hagapoolen , ni vet den där dammen som inte funkar bakom KTB och som fått en alternativ användning som skejtyta. Där ska man nu plantera rabatt, i akt och mening att förhindra skejtande. Palmås frågar sig om det är möjligt att tänka sig en stadsplanering som inte överkodar rummet funktionellt och vill (som jag tolkar honom) undvika att hamna i den klassiska "kritiscistiska" fällan - ett totaliserande avfärdande av varje form av strukturering/planering som förtryck (vanligtvis med en romantiserad utopi om "fri anarki" som outtalad backdrop). Som Palmås säger: Diskussionen förskjuts - nevermind planeringens utsträckning, vilket diagram skall ligga till grund för tillblivelsen av urbana strukturer? Det vackra med städer är ju att människor har en fantastisk förmåga att finna nya sätt att begagna den - att utforska nya affektiva samband med den. Alltså

Federa

Bild
Federa är en nystartad tvärpolitisk tankesmedja (eller ett "fjärilshus" som Lönnroth hellre vill kalla det eller ett "idékluster" som Jimmy hellre säger). Federa gör många saker, bl.a. ger man ut böcker - senast Lönnroths "Den tredje vänstern" och man har en mängd spännande bloggar knutna till sig (inklusive yours truly...). Massor med intressanta grejer är på gång så se till att hålla koll... ps. Dessutom har Federas primus motor Jimmy Sand startat en ny blogg med det göteborgsvitsiga namnet Du gröna nya värld . Vi som blivit beroende av Strötankar och sentenser förstår att den kommer att bli ett veritabelt måste för varje distingerad bloggkonnässör. Allt du velat veta om grön neomaterialism men varit för feg för att fråga om... ds. Andra bloggar om: federa , blogg , jimmy sand , lönnroth , politik , tankesmedja , neomaterialism

Blågrå avgas

Bild
Idag beslutar kommunfullmäktige om ny parkeringspolicy för Göteborg. Det är en historisk dag för en stad där bilåkandet ökat med 350% under de senaste 50 åren medan kollektivtrafikresandet ligger på samma nivå som 1960. En stad där man vid nybyggnation i centrum krävt att 80% av hushållen ska få parkeringsplats, trots att mindre än 30% av hushållen i centrum överhuvudtaget har bil. Där man har enorma problem med buller och luftföroreningar. Där det finns 158.000 kommunala p-platser. Nu vill de rödgröna inleda ett nytt kapitel. Den nya parkeringspolicyn innebär att antalet p-platser i innerstaden behålls på samma nivå som idag för att eventuellt kunna minskas på sikt. Antalet cykelparkeringar ska också öka kraftigt. De enda som egentligen har anledning att vara emot detta är billobbyn. Det är bara att instämma med Naturskyddsföreningen att detta är ett berömvärt steg i rätt riktning. Bisarrt nog väljer de blågråa att ta ett stort steg rätt ner i klaveret istället. I ett rörigt debatt

Neo om Gårdagate

Bild
Den liberala tidskriften Neo plockar i sitt senaste nummer upp frågan om Miljöpartiet håller på att ge upp sina grundläggande värderingar för att visa sig regeringsdugliga. Ett exempel som skribenten Svend Dahl lyfter fram är partiets märkliga ställningstagande i Gårdafrågan: Är det kanske så att miljöpartiet i sin iver att visa sig regeringsdugliga är redo att kompromissa bort både liberalism och miljöhänsyn? Kommunalpolitiken i Göteborg kan fungera som ett varnande exempel. Här har miljöpartiet gått med på att riva delar av stadsdelen Gårda i centrala Göteborg för att möta socialdemokraternas krav på ett nytt parkeringshus för mässan. /…/ om Gårdafrågan är en vägvisare för hur miljöpartiet kommer att agera i regeringsställning är det lätt att bli pessimist. Då riskerar miljöpartiet att 2010 års version av centerpartiet. Alltså det parti som lockade liberala väljare, bara för att strax därefter göra dem besvikna. Det är lätt att hålla med miljöpartisten och forskaren Karl Palmås om

Utan reformer ingen reformism

Erik Berg (v) på bloggen Approximation är förmodligen Sveriges skarpaste och smartaste arkitekturskribent (trots en märklig fäbless för SCAFT-planering). Till alla praktiskt verksamma politiker som kallar sig socialister skulle jag vilja rekommendera följande inlägg: Varför inte bygga öppna städer istället? Erik Berg har så rätt att det gör ont. Andra bloggar om: reformism , arkitektur , stadsplanering , erik berg , politik , segregation , scaft

Habermas och begreppet egenmakt - Del 2

[Ni som inte gillar långa, torra och invecklade inlägg kan hoppa direkt till sista stycket - där står poängen] Den s-interna debatten om friskolornas vara eller icke-vara åskådliggör på ett informativt sätt socialdemokratins komplicerade relation till begreppet egenmakt. Man kan ha olika åsikter om vad som är optimala driftsformer för skolan men det mest intressanta är kanske själva föreställningen att medborgarnas egenmakt handlar om direkt/konkret inflytande över förvaltningen. Frågan om egenmakt har en tendens att alltid landa i det - hur medborgarna ska få mer "brukarinflytande" och om detta "brukarinflytande" bara ska få ta formen av ideella kooperativ eller om det också ska få ta formen av vinstdrivande företag. Begreppet egenmakt, när det definieras som "brukarinflytande", begränsas till direkt/konkret inflytande över mycket lokala förvaltningsfrågor. Inom demokratiteorin finns det ett namn för detta: deltagardemokrati . Deltagardemokrati är väldi

Habermas och begreppet egenmakt - Del 1

Bild
Idag fyller filosofen Jürgen Habermas 80 år. Habermas har varit en av de viktigaste tänkarna inom den politiska filosofin under efterkrigstiden och är utan tvekan den främste socialdemokratiske filosofen i vår tid. I Sverige är han fortfarande mest känd för sitt första större arbete "Borgerlig offentlighet", (som handlade om offentlighetens strukturella omvandling) och för att ha utmanat det sena 1900-talets dominerande filosofiska paradigm: postmodernismen (Foucault mfl). Men Habermas har skrivit om väldigt mycket mer och har haft ett avgörande inflytande på en mängd olika forskningsområden. Märkligt nog har han dock fullständigt missat den digitala revolutionen med allt vad det inneburit. På senare år har han istället intresserat sig allt mer för religionens och naturvetenskapens roll i samhället. Habermas ansluter sig till den gängse sociologiska synen på det moderna samhällets utveckling som en process av tilltagande rationalisering, men menar att olika delar av sa

Reflektioner efter valet

Bild
Enligt vår partiledning var valresultatet i Europavalet en framgång . Det kan kanske låta lite märkligt med tanke på att det, så vitt jag förstår , var partiets sämsta nationella val sedan den allmänna rösträttens införande. Vissa menar att resultatet inte var dåligt med tanke på förutsättningarna medan andra önskar att man talade klarspråk och kallade ett misslyckande för ett misslyckande . Allt beror förstås på vilka mål man sätter för sig själv. Personligen anser jag att vi socialdemokrater ska sätta högre mål för oss. Kanske till och med högre än en röstandel på 25%. Kanske till och med högre än att vara det fjärde största partiet i Stockholms län. Men vi får inte stirra oss blinda på valet. Val är tacksamma medialt eftersom de erbjuder en förtätad och kvantifierbar bild av komplexa sammanhang och valresultaten är förstås avgörande för partiernas förutsättningar att bedriva politik. Att professionella politiker, ombudsmän och andra anställda partister fokuserar på det är naturlig

Miljöpartiet och Gårdagate

Bild
Det var nog många miljöpartister som satte kaffet i vrångstrupen i morse när de läste Abraham Staifos ledare i GP om det politiska rävspelet i Gårdafrågan. Jag tror det är få som verkligen insett att MP:s ledning vill hjälpa Socialdemokraterna att riva halva södra Gårda för att bygga parkeringsplatser. Det finns mycket underligt i denna affär. Något av det mest märkliga är Kia Andreassons försvar för rivningsförslaget. Kia påstår nämligen att Socialdemokraterna vill riva hela Gårda! Ja, ni hörde rätt. Enligt Kia planerar Socialdemokraterna att riva all kulturhistorisk bebyggelse i Gårda, trots att den är klassad som riksintresse. Tack vare en heroisk insats av Kia har dock Socialdemokraterna nöjt sig med att riva halva Gårda. Det är den version som Miljöpartiets ledning försöker ge. Problemet är att det inte är sant. För det första har inte Socialdemokraterna sagt att de vill riva hela Gårda. För det andra så skulle S behöva ensam majoritet för att kunna ta ett sådant beslut i kommun

(S)tadsplanering

Newsmill publicerar idag en debattartikel av mig: Socialdemokratins ekologiska utmaning handlar om städerna Det är en omarbetad och kortare version av min text i Den grå vågen , s-antologin som jag tidigare berättat om här... Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , socialdemokraterna , katrine kielos , politik , den grå vågen , blandstad

Den grå vågen

Den grå vågen är en antologi som kommer ut nu i dagarna. Vi är ett gäng socialdemokrater som, utifrån olika perspektiv, beskrivit problem och möjligheter för den svenska socialdemokratin idag. Det är Katrine Kielos, Peter Gustafsson, Jonas Nygren, Marika Lindgren Åsbrink, Per Sonnerby, Eric Sundström, Johan Sjölander, Kristian Brangenfeldt och jag själv som varit med. Mitt bidrag heter "Tillbaka till stadsplaneringen - miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet" och handlar om hur en socialdemokratisk stadspolitik borde se ut. Det är nämligen hög tid för socialdemokratin att formulera en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stadspolitik - att överge den glesa bilstadens planeringsideologi och istället bygga den solidariska, hållbara och täta blandstaden. Läs vad Fokus skriver om Den grå vågen Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , socialdemokraterna , katrine kielos , politik , den grå vågen , blandstad

Arbetarklassens diskreta charm

Igår var jag på releaseparty på ABF för s-studenters nya debattbok "Från smedja till sambandscentral" där bl.a. Kajsa Borgnäs (s-studenters ordförande) och Ann-Sofi Hermansson (ledande s-politiker i Göteborg) medverkade. Boken verkar mycket bra och Kajsa och Ann-Sofie sa (som vanligt) kloka saker. Ann-Sofie framhöll hur viktigt det är att förena teori och praktik och berättade om hur teoretiska insikter hade gett henne analysverktyg att intellektualisera sin kroppsliga erfarenhet som metallarbetare och artikulera den erfarenheten politiskt. Efteråt hamnade jag (som vanligt) i en diskussion med Kajsa och Erik om klasserfarenhet. Det finns nämligen en tendens bland medelklass-sossar att lyfta fram den proletära, fysiska erfarenheten som något fantastiskt men samtidigt otillgängligt och exklusivt. Tanken är att den socialdemokratiska övertygelse vi medelklass-sossar håller oss med är en mer teoretisk, abstrakt, okroppslig och på något vis sämre övertygelse än den som arbetark

Staden som ekologi

Den gröna rörelsen i Sverige befinner sig i ett väldigt spännande utvecklingsskede just nu. Jag har tidigare berört den nymaterialistiska tendensen som utgör ett nytt sorts grönt tänkande och som befinner sig ljusår från den reaktiva, luddistiska naturmysticism som Miljöpartiet ofta anklagats för. En aspekt av denna förnyelse är att Miljöpartiet har fått ett alltmer progressivt förhållningssätt till staden. Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen. Det här synsättet ligger förstås i linje med det vi i Yimby argumenterar för: att förstå, uppskatta och utveckla det urbana på dess egna villkor. Det är inte heller något kontroversiellt ställningstagan

Erst kommt die Moral dann die Kunst

Bild
Konststudenten Anna Odells simulerade psykos har rört upp en del känslor. Med en imponerande målmedvetenhet gräver debattörerna ner sig i sina respektive skyttegravar, de kulturkonservativa på sin sida och de kulturradikala på sin. Det debatten gäller är estetikens förhållande till etiken (moralen). De kulturkonservativa tycker naturligtvis att moralen ska vara överordnad konsten, medan de kulturradikala tycker att konsten ska vara fri. Det båda sidor missar är att det inte finns något motsatsförhållande här, konsten kan vara fri och underordnad moralen på samma gång. Det är inte det som är det grundläggande problemet. Det grundläggande problemet är att båda sidor är fast i en besynnerlig och ytterst daterad konstsyn. Det sköna antas stå i en oupplöslig förening med det rätta. De kulturkonservativa verkar mena att konst slutar vara konst om den är moraliskt felaktig och de kulturradikala verkar mena att konst, eller åtminstone det de kallar "bra" konst, inte kan vara moralisk

Bilen som fängelse

Bild
I dagens GP beklagar sig Maria Haldesten över svårigheten att hitta en p-plats i innerstan när hon ska gå ut på krogen med sin väninna: Mörkret har sänkt sig. Regnet strilar. Men frihetskänslan värmer. För denna lördagskväll finns bara jag, min äldsta bästis - och en bil. Inne på den ljusa, varma krogen väntar vårt bokade bord. Men vi irrar i allt större cirklar, allt längre från målet. Så plötsligt. En plats! Och Jenny är en gudinna på fickparkering. Vi kliver ur, ska betala - och blir långa i ansiktet. Vi hade missat skylten om max 30 minuter. Drar Haldesten av detta slutsatsen att den "frihetskänsla" hon upplever i sitt rullande plåtskjul är bedräglig? Att bilen är en black om foten som gjort henne ofri istället för fri? Att hon har blivit beroende av bilen istället för oberoende? Ånej, det skulle ju innebära att ompröva den grundläggande utgångspunkten för bilsamhället - att varje medborgare ska ha en egen gigantisk, bensindriven rullstol. Nej, Haldestens slutsats är att

Grön Ungdom goes Yimby

I en debattartikel i UNT tar Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Christian Valtersson idag ställning för den täta blandstaden som stadsbyggnadsmodell. Roligt nog nämner de oss i Yimby som inspirationskälla. Som så många andra miljömedvetna organisationer har Grön Ungdom insett att det är ekologiskt ohållbart att sprida ut glesa och bilberoende bostadsområden i natur och på jordbruksmark. Istället måste vi förtäta och urbanisera våra städer. Lyckligtvis är den täta blandstaden inte bara miljömässigt bättre, utan dessutom mer ekonomiskt och socialt hållbar. Förhoppningsvis kommer inte Socialdemokraterna att vara de sista att fatta galoppen. Jag har sagt det många gånger förut , men säger det gärna igen: Det här är en drömfråga för oss sossar, det är bara att gå in och ta över det här. Kom igen, låt oss bli det urbana och miljömedvetna parti vi borde vara! (S)tadspolitik nu! ps. På söndag är det stadsvandring med YimbyGBG ... ds. Andra bloggar om: grön ungdom , miljöpartiet , yi

Dogmatisk agnosticism

Diskussionerna om förhållandet mellan tro och vetande, mellan religion och vetenskap, är en central del av den västerländska tanketraditionen. Efter århundraden av förtryck, våld och tortyr har vi till slut lyckats uppnå ett samhällstillstånd där vi kan diskutera de frågorna utan att tillgripa fysiskt våld. Det är ett enormt framsteg. Att det finns en rejäl dos passiv aggressivitet kvar är ur det perspektivet inget oöverkomligt problem. Under den större delen av mitt liv har jag varit totalt ointresserad av religion och därmed även av ateism. Jag tyckte att det var lite pikant och en smula kuriöst att någon kunde få för sig att tro på övernaturliga väsen men hade svårt att förstå hur man kunde bry sig så mycket om det hela. Ateister tyckte jag nästan var ännu mer udda. Hur kunde de undvika att inse att det var lika omöjligt bevisa Guds icke-existens som Guds existens? Det intressanta med religionen var ju dess historiska roll som meningsproducerande kulturellt fenomen etc., inte dess v