Inlägg

Visar inlägg från januari, 2008

Anderssons magnifika magplask

Bild
Oj, vad det skrivs om stadsplanering! Tyvärr håller det mesta ganska låg kvalitet. I gårdagens SvD tar Ola Andersson i från tårna och måttar ett kraftfullt slag mot höga hus. Med enormt ursinne slår Andersson ett stort hål i luften och hans argumentation faller handlöst i marken . Läsarna ryggar förskräckt tillbaka, det här ser inte bra ut... Ordination: Lång semester i stressfri miljö med en god bok (kanske något av Jane Jacobs... ) Läs också Jerker Söderlinds försvarstal för den urbana handeln. Andra bloggar om: stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur , urbanism , stockholm , ola andersson , blandstad , jerker söderlind

Realism-Vision 1-0

Bild
Anneli Hulthén svarar idag på kritiken om visionslös och maktfullkomlig stadsplanering. Hulthén är som alltid saklig. Mycket, mycket saklig. Majoritetens vision ska enligt Hulthén förstås utifrån ...begreppet hållbar utveckling, vilket snarare är ett förhållningssätt än ett ensidigt arkitektoniskt uttryck. Utmaningarna vi som göteborgare står inför i dag är helt andra än tidigare generationers: klimatförändringarna ställer krav på förändring i vårt levnadssätt, segregationen ställer krav på sociala förändringar, ekonomi och tillväxt ställer krav på nytänkande och företagsutveckling inte minst för att göteborgarna ska ha jobb och kunna försörja sig själva. Vi som valda politiker sätter upp mål för staden utifrån de behov som göteborgarna har. På bostäder, på trygghet, på transporter, på frisk luft. Hulthén betonar också att en demokratisk process inte bara är eftersträvansvärd utan dessutom lagstadgad: Synpunkter har stötts och blötts mellan medborgare, politiker, byggare, tjänstemän,

Göteborg visar världen vägen (som vanligt...)

Bild
I Göteborg har (s) drivit igenom att 40% av alla nya hus inom allmännyttan ska byggas som passivhus . Initiativet till att bygga fler passivhus i Göteborg togs av den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen i Göteborg för ett år sedan. Detta initiativ ledde till en motion till kommunfullmäktige som även vänsterpartiet och miljöpartiet ställde sig bakom. Nu har uppdraget om att bygga fler passivhus röstats igenom i kommunfullmäktige och beslutet i Framtidens styrelse om att minst 40 procent av nybyggnationen som inleds under 2009 ska bestå av passivhus är ett av de första exemplen på hur kommunfullmäktiges beslut får genomslag. Ett kommande steg, enligt Göran Johansson, är att låta krav på att bygga passivhus ska finnas med när kommunen ger markanvisningar till privata byggbolag som vill bygga i Göteborg. Det här är exempel på klok stadspolitik. Globalt sett är dock detta ett undantag. I GP har Catarina Thörn idag en stort uppslagen recension av Mike Davis nya bok Evil Paradises, som

Invisible City

Bild
Arkitekten Peter Cooks nyskapande arkitekturtänkande skildras i dagens SvD . Cook, och den legendariska arkitektgruppen Archigram som han startade, var en reaktion mot en funktionalism som man tyckte tappat sin visionära kraft. "Archigram visade att arkitektur kunde vara lekfullt, skojigt, bärbart och färgstarkt. Inspirationen hämtades från nöjesfält, rockfestivaler, rymdfärder och popkonst. Inget var omöjligt i Archigrams värld. En stad på ben? Varför inte. Hus som flytande bubblor? Visst. Archigram var en spark i ändan på etablerade arkitekter och stadsplanerare. Archigram blev en påminnelse om att städer kunde byggas annorlunda, att livet kunde levas på ett annat sätt." Eller som designkritikern Sara Kristoffersson uttrycker det: "För dem handlar arkitektur inte bara om byggnader som vi bor i och sover i och äter i, utan med arkitektur kan man ha någonting att säga." Måhända är Archigram en smula uttjatade numera (i likhet med de andra "nyskaparna" som

Förtätat om förtätning

Bild
Det verkar som jag hade rätt när jag gissade att 2008 skulle bli det stora genombrottet för stadsplaneringen som politiskt område. De senaste dagarna har det nästan varit för mycket att hålla reda på. GP:s Malin Lernfelt, som är en klok men lite väl konservativ stadsbyggnadsdebattör, var kritisk till Mark Isitts elitism. Jag tyckte väl snarare att problemet var den låga intellektuella nivån på Isitts inlägg. Bristen på arty arkitektur är dessutom ett lyxproblem. Gärna en spejsad ikonbyggnad, men först rejäla, urbant integrerade, kvarter. Den mest grundläggande politiska frågan vad gäller stadsbyggnad är dock hur vi hejdar den ökande sociala segregeringen. Jag har förklarat tidigare att jag inte tror på marknadshyror, det är därför tråkigt att Hyresgästföreningen verkar hålla på att ge upp den kampen. Förtätningen fortsätter , både i Stockholm och Göteborg , även om det oftast verkar handla om att trycka in fler monofunktionella, stentråkiga, funkis-nouveau punkthus (som kristdemo

Utan Gud

Bild
På torsdag får GSHF humanistiskt besök. Intressant diskussion om ateism, sekularisering och religionens roll i samhället utlovas: Att religionen åter blivit en av de starkaste globala politiska krafterna är uppenbart. Det politiska samtalet domineras alltmer av ett religiöst språk, många av världens främsta ledare är djupt troende och politiska konflikter formuleras i allt högre grad i religiösa termer. Renässansen för religionen har dock även medfört en renässans för ateismen och upplysningsprojektets rationalism. Allt fler politiker, vetenskapsmän och vanliga medborgare väljer att definiera sig som ateister. Humanisterna är en internationell organisation som arbetar för sekularisering av samhället. Enligt Humanisterna bör religion behandlas som en vidskepelse, vilken som helst. Fri för individer att tro på men utan särskild status i samhället som helhet. Torsdagen den 24 januari gästas Högskoleföreningen av Gunnar Lundh, som är ordförande i Humanisterna Väst. Han kommer att berätta

Isitt bad or Isitt real bad?

Bild
Jaha, så kom andra delen av Mark Isitts artikel om bristen på spännande arkitektur. Efter en lång litania om maktfullkomliga politiker och fega tjänstemän kommer så slutsatsen: För mycket krismedvetande, kunskapsförakt och kollektivism bland politikerna. Vad Isitt egentligen menar med krismedvetande är lite oklart. Kunskapsförakt verkar Isitt själv lida av, hans mest imponerande referenser är föräldrarna Simpson och Woody Allen (jo, det är faktiskt sant). Kollektivismen då? Ja, uppenbarligen menar Isitt att de maktfullkomliga politikerna är för demokratiska. En smula inkoherent minst sagt. Nej, det är tråkigt att en vanligtvis begåvad skribent som Isitt inte tar arkitekturkritiken på större allvar. Det här duger uppriktigt sagt inte. Inget mer löst gnällande nu. Mer analys och kritik. Andra bloggar om: urbanism , göteborg , stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur

Sola i Stockholm

Bild
Kristina Berglund kritiserar idag Mikael Söderlunds utspel om tätare och högre bebyggelse i Stockholm. Berglund, som är en massa före-detta-någonting (det står inte vad hon gjort de senaste fem åren), menar att höghus är fel eftersom: 1. det ger en gles stad, om man vill få in solljus överallt. 2. det förstör stadens siluett, om man föredrar den gamla siluetten. Det är bara att konstatera att Berglund har rätt. Problemet är bara att hon inte förstår att det är just premisserna som är omtvistade här. Ska målet med vår stadsplanering vara att få in solljus överallt och att behålla vår stadssiluett oförändrad till varje pris? Hon drar till och med fram Manhattan som varnande exempel. Kristina, I wish att Stockholm var mer som Manhattan. Tätheten, pulsen, blandningen av stilar, höjder, människor. Och det gäller även om det råkar finnas någon kvadratmeter där som inte nås av direkt solljus. Ja, jag vet att det låter helt galet Kristina, men det är faktiskt sant. Andra bloggar om: urban

Dô, vi har la enna Feskekôrka...

Bild
GP inleder idag Mark Isitts tvådelade artikel om bristen på intressant arkitektur i Göteborg. Felet är enligt honom maktfullkomliga politiker som inte förstår värdet av originell arkitektur. Och vad är värdet, bortsett från att det är fint att titta på? Jo, spännande arkitektur stärker enligt Isitt stadens varumärke (han exemplifierar naturligtvis med Bilbaos Guggenheim och Malmös Turning Torso). Personligen är jag skeptiskt inställd till det här krämartänkandet om ikonbyggnader. Monumentala, magnifika byggnader kan förstärka och ge uttryck åt en stads karaktär men ofta blir de bara sina egna varumärken. Bilbao blir platsen runt det där museet. Malmö blir bebyggelsen en bit ifrån det där tornet. Men visst, om det är det som behövs för att få svenska arkitekter intresserade av det urbana, så ge Koolhaas 2 miljarder och bygg ett CCTV (bilden) på Norra Älvstranden. Eller varför inte låta Göteborgs egen "lelle Corbusier" Gert Wingårdh smälla upp några till gammfunkis-hus? Det kä

To sprawl or not?

Bild
Amerikansk bilstad eller europeisk blandstad? Tre professorer i transportekonomi och industriell organisation förklarar på DN Debatt varför vi ska välja det senare. jag tycker det mesta låter rimligt. En invändning dock: deras föreslagna uppdelning "jobb i innerstan och bostäder i ytterstan" går ju tvärtemot själva idén bakom deras förslag. Förmodligen en oreflekterad rest av flera decenniers SCAFT-indoktrinering. Lägg ner det. Andra bloggar om: urbanism , kringfart , stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur

Ågren i Frölunda

Bild
Den 26 januari startar ytterligare en arkitektutställning i Göteborg. Det är en utställning på Frölunda Kulturhus (med seminarier och föreläsningar) till minne av Lars Ågren, en mycket aktiv arkitekt som var djupt engagerad i stadsplaneringsfrågor och bebyggelsevård. Ågren drevs av ett starkt socialt patos och var, vad gällde sitt engagemang, en föredömlig arkitekt som tog aktiv del i politiska och kulturella diskussioner. Dessvärre kom Ågren att verka under en period inom arkitekturen då funktionalismens teknokratiska maskintänkande var en fullständigt självklar och oreflekterad kompass. Det mesta av Ågrens produktion framstår därför idag som skräckexempel på misantropisk anti-urbanism, det är svårt att tänka sig mer fasansfullt tråkiga byggnader än de Ågren ritade (de brandgula husen i Frölunda, Landala köpcentrum etc). Den naiva utopismen bakom gör på sätt och vis det hela ännu sorgligare. Men det är en viktig läxa. Så många generationer av arkitekter har förstörts. Så många unga, n

Frusen arkitektur

Bild
Idag öppnar Wingårdh-retrospektivet på Röhsska museet i Göteborg. Trettio års arkitektgärning ska sammanfattas. Förmodligen kommer tonvikten att ligga på sobra minimalistlådor i skärgården, dvs det enda Corbu-epigoner vill, och kan, göra bra. Vi kommer troligen inte att se några av alla de vertikala radhus som Wingårdh & Co pyntat våra städer med. För att högtidlighålla Gerts arkitektgärning återpublicerar jag här en kulturartikel jag skrev i GP för några år sedan: Ett reklamblad kommer med posten. Jag erbjuds köpa en bostadsrätt i det nytillverkade kvarteret Kostern, ritat av svensk arkitekturs vieux terrible Gert Wingårdh. Kvarteret består av ett antal fristående huskroppar, förenade endast av en hög plastbarriär mot stadens larm. Jag lockas med ekparkett och helkaklat badrum, interiör med "mycket hög standard". Man betonar närheten till Linnéstaden "med sitt rika utbud av kultur, nöjen och service". Kostern är bara ett av flera liknande byggprojekt i detta

Lämna flumpolitiken, flum-Janne!

Bild
När Jan Björklund kallar den svenska skolan för flumskola antar jag att han inte menar "flum" som i haschrökning. Nej, med flum menar han nog irrationellt tyckande utan vetenskaplig grund. Problemet är bara att det är Janne själv som är flummig. Det spelar ju ingen roll vad expertisen eller forskarna säger. Flum-Janne "känner" helt enkelt att det behövs mer disciplin, läxor, betyg etc. Det räcker för honom. Personligen tycker jag också det är för mycket flum... I borgarnas skolpolitik. Kom ut ur dimman Janne! Andra bloggar , om: björklund , skola , politik

Ideologisk renässans

Bild
Många socialdemokrater verkar tycka att det behövs en ideologisk renässans inom partiet. Vi måste bli mindre av förvaltningsparti och mer av idéparti. Andra tror att ideologi skrämmer "vanligt folk" och efterlyser istället en "berättelse" som folk kan identifiera sig med, någon sorts motsvarighet till borgarnas nyckelbegrepp i valrörelsen: "utanförskapet". Det är lätt att se vilka hotbilder som motiverar de olika ståndpunkterna: Å ena sidan risken att partiet utvecklas till ett cyniskt, teknokratiskt elitparti, utan ideologiska rötter, där själva maktinnehavet blivit överordnat mål. Å andra sidan ett ideologiskt dogmatiskt, vänsterparti-parti, utan vare sig medlemmar eller väljare. Jag tror dock inte att man måste välja mellan att vilja förändra samhället och vinna val, mellan att vara ett ideologisk nyfiket parti och att vara en folkrörelse. Tvärtom, jag tror att det bara är just genom att förena dessa sidor som vårt parti har en framtid. Men det kommer a

Piñata

Bild
Att se arkitekter och politiker försöka bygga stad tillsammans är ibland lite som att se två barn försöka träffa en piñata. Det blir så lätt missförstånd och så slutar det med att den ena sitter och gråter i ett hörn och den andra sitter och tjurar i ett annat. När de fyra arkitektlagen lämnade in sina förslag till första etappen av Södra Älvstranden, Skeppsbron i centrala Göteborg, blev tydligen våra ledande politiker besvikna. Av någon outgrundlig anledning trodde de inte att samtliga lag skulle komma tillbaka med monotona nyfunkisförslag. Visst var själva arkitekturen patetiskt fantasilös, vad annars hade man kunnat vänta sig, men själva planerna var ändå ganska bra, särskilt Erséus förslag. Tät, någorlunda sammanhållen kvarterstad. Varför alla hus ska se likadana ut och vara hudfärgade förstod jag inte men hey, jag är inte arkitekt. Men politikerna blev sura, de vet ju vad de vill ha (och vad de inte vill ha), de har bara så förtvivlat svårt att beskriva det så arkitekterna förstå

Kulturfredag

Bild
Igår var jag på Sally Tykkäs vernissage på 300m3 . Kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna förbi Kastellgatan. Tykkäs videoverk ligger rent visuellt farligt nära gränsen till reklambyråkonst i sin ofta "överestetiserande" bildbehandling (genombrottsverket "Lasso" tex). I "Zoo" (bilden) funkar greppet bättre eftersom Tykkä där mycket medvetet refererar en cineastisk symbolvärld (Vertigo). Men det finns en outgrundlig, suggestiv stämning i alla hennes verk som är förtrollande. Efter gick jag på Nöjesguidenfesten, där man bl.a. fick höra Hästpojken. Det var väl sådär. Musiken kan väl närmast beskrivas som kentpunk, inte riktigt min påse alltså. Dessutom tycker jag att de borde kallat sin hit "Shane McGowan" för "Shaun Ryder" istället. Då hade den varit mycket bättre. Andra bloggar om: kultur , konst , tykkä , hästpojken

Förnuftets röst

Bild
Det finns några grundläggande saker som de flesta rationella människor är överens om, oavsett politisk ideologi. Vissa livsvillkor är helt enkelt nödvändiga för att det ska finnas ett samhälle att påverka, i den ideologiska riktning man råkar vara intresserad av. Ett exempel på detta är nyurbanism. Att den täta, funktionsblandade staden är överlägsen funktionalismens glesa motorvägsstad, såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt, är ju uppenbart. Det är därför glädjande att nyurbanismen nu verkligen håller på att få fäste på den politiska nivån i alla större svenska städer. Stockholms stadsbyggnads- och trafikborgarråd Mikael Söderlund har nästan [motorvägssatsningar känns inte särskilt 2008] alla rätt i sitt inlägg i SvD idag: "Nu planeras för en tätare stad..." "Gammal industrimark i centrala lägen omvandlas till attraktiva stadsdelar som binder samman staden..." "Dels kommer den gamla gränsen mellan innerstad och ytterstad att förflyttas utåt, dels kommer

Urbanism 4 dummies

Det finns en del som tycker det här med stadsplanering och urbanitet är komplicerat och svårt att få grepp om. Det är inget att skämmas för. De flesta professionella som arbetat med arkitektur och planering under 1900-talet har inte heller förstått det... De som känner sig osäkra på vad som utmärker en urban miljö (och gillar amerikansk indie) bör ta sig en titt på den här sköna filmen: Andra bloggar om: stadsplanering , urbanism , arkitektur

Simone de Beauvoir

Bild
Idag skulle Simone de Beauvoir fyllt 100 år. Ett utmärkt sätt att fira är att läsa Ulrika Björks fina essä i SvD , som på ett föredömligt sätt lyfter fram den fenomenologiska dimensionen i de Beauvoirs tänkande. Nuförtiden framstår de Beauvoir för många som alltför heteronormativ och androcentrisk, och det är sant att hon inte problematiserar fantasin om "det manliga" i samma utsträckning som fantasin om "det kvinnliga". Men det är till viss del en anakronistisk kritik. Under alla omständigheter är hon fortfarande väl värd att läsa och har en given plats i feminismens och filosofins historia. andra bloggar , om: beauvoir , genus , filosofi , feminism

Andrés Duany

Bild
Arkitekten Andrés Duany är en av nyurbanismens centralgestalter. Det var han som, tillsammans med sin partner Elizabeth Plater-Zyberk, drog igång nätverket CNU 1993. De låg också bakom planen till Seaside (fejkstaden i Truman Show) i början av åttiotalet, som andra sedan fyllde med nyviktoriansk arkitektur. Deras firma DPZ har sedan dess anlitats för att planera i hundratals andra städer. Duany och Plater-Zyberk tillhör den mer konservativa och estetiskt traditionalistiska falangen inom nyurbanismen (mer Prins Charles, mindre Jane Jacobs), men kritiken av modernistisk stadsplanering är densamma. Duany är väl inte alltid 100-procentigt vederhäftig vad gäller historiska eller ekonomiska fakta, men å andra sidan är han ofta ganska rolig. Här är ett utsnitt ur en föreläsning i San Antonio 1991. Vi kommer in när Duany pratar om anti-urbanistiska trafikplanerare... Andra bloggar om: nyurbanism , duany , stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur

Snaskdiskursen

Bild
Inget lockar fram våra lägsta impulser som vålds brottslighet . Girigt sörplar vi i oss medias snaskiga skildringar av exakt hur någon blev skjuten, uppskuren eller sönderslagen. Hur många meter sprang offret innan förövaren hann ikapp? Hur ser mördarens blodiga skjorta och skor ut? Detaljer som naturligtvis inte betyder något i sig själva men ändå är viktiga för oss, eftersom de ger oss den där kittlande närvarokänslan. All denna libidinösa spänning som byggs upp måste sedan självklart få sin utlösning, vilket sker i fikarum och på insändarplats (i tidningar, radio och på internet). De onda ska hängas, skjutas, torteras eller åtminstone låsas in för evigt. De som inte förstår att lynchjustis är nödvändig, är antingen galna eller själva onda. Och medierna maler målmedvetet på med artiklar skräddarsydda för att hålla adrenalinet igång. Denna förfasningsporr gör tyvärr att frågor som faktiskt är viktiga, som hur kriminalvården och polisen fungerar eller borde fungera, ungdomars för

Göteborg växer vidare

Bild
I Göteborg talas det mycket om nyurbanism nu. Bredvid Backaplan (t.h. i bild) ligger östra Kvillebäcken, som nu ska bebyggas med kvarterstad. Med samma outgrundliga men ofrånkomliga logik som vanligt ska kvarteren naturligtvis vara uppbrutna och trasiga, men hey, det är ett steg i rätt riktning. Vissa av husen ska tydligen även få sk. bokaler (lgh som kan användas som lokal). Smågatorna blir gångfartsområde (det som tidigare kallades gårdsgata). Det finns faktiskt en liten, liten chans att det här blir bra. Personligen kommer jag att sakna de fyra loppisarna (det var ännu fler förr) och de två livsbutikerna med internationellt sortiment. Det här rubbar onekligen mina cirklar. Men man måste vara generös om man bor i en stad. En levande stad utvecklas och förändras ständigt, det är bara bra. Så länge det är till det bättre vill säga. Det är väl tyvärr där det klickar för det mesta. Får byggmaffian bestämma så vet vi ju vad det kommer att bli: Kvillebäcken Sjöstad. Men det kan inte vara

Socialdemokratins ekonomiska historia

Bild
Ekonomisk historia kan vara riktigt spännande, om ni inte tror mig så läs Karl Polanyis "Den stora omdaningen". Polanyis klassiker, som kom ut i slutet av andra världskriget, omtolkar världshistorien utifrån nyckelbegreppet kommodifiering (varublivande). Enligt Polanyi sker något avgörande när samhälleliga områden som arbete, jord mm. bryts ut ur sina sociala sammanhang, görs till varor och isoleras i en fristående ekonomisk sfär. Denna utbrytning, eller "urbäddning" som Polanyi kallar det, är själva målet för den liberala utopin om det självreglerande marknadssamhället. Polanyi kan dock övertygande visa att denna utopi saknar såväl historisk grund som reproduktionskapacitet. Den ekonomiska liberalismens doktriner skapar istället ett självförstörande system. Ett system som i sin tur utlöser interventionistiska motåtgärder, vilket framför allt sker under 1930-talet. Det socialdemokratiska välfärdssamhället växer fram ur denna motsättning och är det fredliga och demok

Könskrigets första offer...

Bild
Det verkar som om vissa reaktionära element inlett sitt eget lilla gerillakönskrig. Feminism verkar fortfarande vara en het potatis 2008. Det är ju lite löjligt men samtidigt förståeligt eftersom vi fortfarande lever i ett samhälle som behärskas av förtryckande föreställningar om kön. Det handlar inte om ett kvinnoförtryck, utan om ett människoförtryck. Vi grupperas och påtvingas handlingsmönster och beteenden baserat på sociala fantasier om könens egenskaper. Det är alltså inte feministerna som står för "mansförtrycket", utan den patriarkala ordning som tvingar in såväl män som kvinnor i generaliserade roller och stympar våra emotionella register. Som gör det så svårt för oss att ens försöka kommunicera autentiskt med varandra. andra bloggar , om: kön , genus , jämställdhet , feminism

Backaplan och Foucault

Bild
Stadsplaneringscrazen fortsätter. Idag har GP den planerade omvandlingen av Backaplan (köpcentrum strax utanför innerstan) som förstasidesnyhet. Området ska urbaniseras, få mer bostäder och stadskaraktär. Det är naturligtvis det enda rimliga men jag har ändå blandade känslor. Backaplan är nämligen en speciell plats ur stadsplaneringssynpunkt. Den borde egentligen k-märkas som det närmaste Sverige kommit amerikansk mall-sprawl, om det inte vore för att vi har så mycket av samma vara överallt. Enorma, vanligtvis öde parkeringsöknar och ett generöst överflöd av impediment. Och så den där superfunktionella arkitekturen. Ja, då menar jag inte funkis i estetisk mening, alltså Bauhaus, Corbu, Aalto etc. Jag menar riktig hardcore-funkis, äkta funkis där ingen estetisk hänsyn tillåts störa funktionen, som i det här fallet är att dra in så mycket pengar som möjligt till ägarna. Backaplan har en uppriktig råhet som öppet redovisar sin kapitalistiska grundprincip. Det ligger nära till hands för v

Naturen finns inte

Bild
Det mänskliga tänkandet verkar vara i behov av dualismer ("svart-vit", "kropp-själ", "förnuft-känsla" etc.) Polarisering och kontrast är måhända en förutsättning för medvetandets dialektik. Det behöver inte i sig vara ett problem, så länge man kommer ihåg att det är just tänkandets motsättningar och inte verklighetens. Något som dock kan orsaka problem är en annan aspekt av vår tendens att tänka i dualismer. Vi hittar nämligen lätt korrespondenser mellan olika dualismer. För att ge ett typiskt exempel: "natur-kultur" och "stad-land". Det vanliga är att man kopplar samman "natur" med "land" och "stad" med "kultur". Det verkar helt enkelt logiskt att göra detta. Men det är att blanda samman tänkandets motsättningar med verklighetens. Motsättningen befinner sig ju vid närmare eftertanke endast på en begreppsmässig nivå. Ett hus är ju lika naturligt som ett fågelbo, en stad lika naturlig som en myrsta

Stadsplanering - det nya arkitektur

Bild
Sådär, nu har 2008 kickat igång. Vi får se vad det har att ge. Om jag ska våga mig på att vara lite klärvoajant så tror jag att 2008 blir det år då stadsplanering slår igenom ordentligt som diskussionsområde. Stadsplanering är helt enkelt det nya arkitektur. Etik och politik kommer att bli mer intressant än estetik och smak. Det offentliga mer intressant än det privata. Föga förvånande kan vi i dagens SvD läsa om hur planerna på privatisering av Plattan sakta börjar falla sönder. Och i GP skriver Catharina Thörn klokt om de offentliga platsernas betydelse för medborgarna. Läs och begrunda... Andra bloggar , om: stadsplanering , stadsbyggnad , arkitektur