Arkitekten Andrés Duany är en av nyurbanismens centralgestalter. Det var han som, tillsammans med sin partner Elizabeth Plater-Zyberk, drog igång nätverket CNU 1993. De låg också bakom planen till Seaside (fejkstaden i Truman Show) i början av åttiotalet, som andra sedan fyllde med nyviktoriansk arkitektur. Deras firma DPZ har sedan dess anlitats för att planera i hundratals andra städer. Duany och Plater-Zyberk tillhör den mer konservativa och estetiskt traditionalistiska falangen inom nyurbanismen (mer Prins Charles, mindre Jane Jacobs), men kritiken av modernistisk stadsplanering är densamma.
Duany är väl inte alltid 100-procentigt vederhäftig vad gäller historiska eller ekonomiska fakta, men å andra sidan är han ofta ganska rolig. Här är ett utsnitt ur en föreläsning i San Antonio 1991. Vi kommer in när Duany pratar om anti-urbanistiska trafikplanerare...
Det bor sex miljarder människor i världen, nio miljoner människor i Sverige. Det finns 365 dagar på året. Det betyder att det kommer att hända väldigt mycket under ett år. Många bra saker och många dåliga saker. De dåliga sakerna är inte fler, men det är de som blir nyheter. Det är inte konstigt. Men vi måste komma ihåg det. Så fort det händer något tragiskt , som till exempel att en ung pojke sparkas ihjäl , är det lätt att fråga sig vad det är för värld man lever i. Svaret är: Ungefär samma som vi alltid levt i. Till skillnad från en del andra företeelser är våld ett relativt konstant fenomen i våra samhällen, det är bara verktygen och tillvägagångssätten som skiftar. Lika konstant är det förtvivlade och krampaktiga förbannandet av samtiden, som ju alltid är ur led. I alla tider, och särskilt påtagligt under modern tid, har samhället varit på väg käpprätt åt helvete. Det kan vara på två sätt med det. Man kan ju ha haft rätt hela tiden och då har det verkligen blivit sämre
Kommentarer
Skicka en kommentar