bios politikos

Konststudenten Anna Odells simulerade psykos har rört upp en del känslor. Med en imponerande målmedvetenhet gräver debattörerna ner sig i sina respektive skyttegravar, de kulturkonservativa på sin sida och de kulturradikala på sin. Det debatten gäller är estetikens förhållande till etiken (moralen). De kulturkonservativa tycker naturligtvis att moralen ska vara överordnad konsten, medan de kulturradikala tycker att konsten ska vara fri. Det båda sidor missar är att det inte finns något motsatsförhållande här, konsten kan vara fri och underordnad moralen på samma gång. Det är inte det som är det grundläggande problemet. Det grundläggande problemet är att båda sidor är fast i en besynnerlig och ytterst daterad konstsyn. Det sköna antas stå i en oupplöslig förening med det rätta. De kulturkonservativa verkar mena att konst slutar vara konst om den är moraliskt felaktig och de kulturradikala verkar mena att konst, eller åtminstone det de kallar "bra" konst, inte kan vara moralisk...

I dagens GP beklagar sig Maria Haldesten över svårigheten att hitta en p-plats i innerstan när hon ska gå ut på krogen med sin väninna: Mörkret har sänkt sig. Regnet strilar. Men frihetskänslan värmer. För denna lördagskväll finns bara jag, min äldsta bästis - och en bil. Inne på den ljusa, varma krogen väntar vårt bokade bord. Men vi irrar i allt större cirklar, allt längre från målet. Så plötsligt. En plats! Och Jenny är en gudinna på fickparkering. Vi kliver ur, ska betala - och blir långa i ansiktet. Vi hade missat skylten om max 30 minuter. Drar Haldesten av detta slutsatsen att den "frihetskänsla" hon upplever i sitt rullande plåtskjul är bedräglig? Att bilen är en black om foten som gjort henne ofri istället för fri? Att hon har blivit beroende av bilen istället för oberoende? Ånej, det skulle ju innebära att ompröva den grundläggande utgångspunkten för bilsamhället - att varje medborgare ska ha en egen gigantisk, bensindriven rullstol. Nej, Haldestens slutsats är att...

I en debattartikel i UNT tar Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Christian Valtersson idag ställning för den täta blandstaden som stadsbyggnadsmodell. Roligt nog nämner de oss i Yimby som inspirationskälla. Som så många andra miljömedvetna organisationer har Grön Ungdom insett att det är ekologiskt ohållbart att sprida ut glesa och bilberoende bostadsområden i natur och på jordbruksmark. Istället måste vi förtäta och urbanisera våra städer. Lyckligtvis är den täta blandstaden inte bara miljömässigt bättre, utan dessutom mer ekonomiskt och socialt hållbar. Förhoppningsvis kommer inte Socialdemokraterna att vara de sista att fatta galoppen. Jag har sagt det många gånger förut , men säger det gärna igen: Det här är en drömfråga för oss sossar, det är bara att gå in och ta över det här. Kom igen, låt oss bli det urbana och miljömedvetna parti vi borde vara! (S)tadspolitik nu! ps. På söndag är det stadsvandring med YimbyGBG ... ds. Andra bloggar om: grön ungdom , miljöpartiet , yi...

Diskussionerna om förhållandet mellan tro och vetande, mellan religion och vetenskap, är en central del av den västerländska tanketraditionen. Efter århundraden av förtryck, våld och tortyr har vi till slut lyckats uppnå ett samhällstillstånd där vi kan diskutera de frågorna utan att tillgripa fysiskt våld. Det är ett enormt framsteg. Att det finns en rejäl dos passiv aggressivitet kvar är ur det perspektivet inget oöverkomligt problem. Under den större delen av mitt liv har jag varit totalt ointresserad av religion och därmed även av ateism. Jag tyckte att det var lite pikant och en smula kuriöst att någon kunde få för sig att tro på övernaturliga väsen men hade svårt att förstå hur man kunde bry sig så mycket om det hela. Ateister tyckte jag nästan var ännu mer udda. Hur kunde de undvika att inse att det var lika omöjligt bevisa Guds icke-existens som Guds existens? Det intressanta med religionen var ju dess historiska roll som meningsproducerande kulturellt fenomen etc., inte dess v...