En stad som håller ihop
Krönika i NyTid
Sveriges städer blir allt mer segregerade. Avstånden mellan medborgarna ökar och de gemensamma mötesplatserna försvinner. Det är en farlig utveckling, för när den sociala tilliten vittrar sönder eroderas de fundament som samhället vilar på. Ett hållbart samhälle är ett samhälle som håller samman. Men nu slits det i stället isär. En viktig uppgift för en socialdemokratisk stadspolitik är därför att bygga integrerade städer. Städer där medborgarna möts och har nära till varandra. Där vi kan se varandra i ögonen och inte bara skymta varandra bakom bilrutan.
När segregationen uppmärksammas hamnar tyngdpunkten ofta där symptomen är som tydligast. Där bilarna brinner. Men vill man lösa ett problem måste man komma tillrätta med dess orsaker, inte bara dess symptom. Segregationen uppstår inte där vi ser den. Som bostadsforskaren Roger Andersson har visat så är det inte främst inflyttningen av ekonomiskt svaga hushåll till storstädernas betongförorter som driver segregationen, utan utflyttningen av ekonomiskt starka hushåll till bilberoende villaområden. De mest segregerade områdena är inte miljonprogrammen i storstädernas utkanter, utan kranskommunernas småhusenklaver.
I tillväxtregionerna är kampen om medelklassen hård. Kommunal konkurrens har lett till ett stadspolitiskt rat race, där den som tar minst samhälleligt ansvar vinner. Det är en utveckling som måste brytas. Vill vi verkligen bygga integrerade städer så måste vi sluta bygga segregerade villamattor och bilberoende köpcentrum som förutsätter enorma och kostsamma infrastruktursystem för att fungera. Det är varken socialt, ekologiskt eller ekonomiskt hållbart.
Det kommer att finnas plats för småhus även i framtiden - i täta, integrerade och funktionellt blandade stadskvarter. Men enklavernas tid är förbi. En socialdemokratisk stad är en tät och blandad stad. En hållbar stad. En stad som håller ihop.
Relaterat: Tankar från roten "Var är storstadspolitiken?"
Andra bloggar om: stadsplanering, arkitektur, socialdemokraterna, segregation, politik, aip, blandstad
Sveriges städer blir allt mer segregerade. Avstånden mellan medborgarna ökar och de gemensamma mötesplatserna försvinner. Det är en farlig utveckling, för när den sociala tilliten vittrar sönder eroderas de fundament som samhället vilar på. Ett hållbart samhälle är ett samhälle som håller samman. Men nu slits det i stället isär. En viktig uppgift för en socialdemokratisk stadspolitik är därför att bygga integrerade städer. Städer där medborgarna möts och har nära till varandra. Där vi kan se varandra i ögonen och inte bara skymta varandra bakom bilrutan.
När segregationen uppmärksammas hamnar tyngdpunkten ofta där symptomen är som tydligast. Där bilarna brinner. Men vill man lösa ett problem måste man komma tillrätta med dess orsaker, inte bara dess symptom. Segregationen uppstår inte där vi ser den. Som bostadsforskaren Roger Andersson har visat så är det inte främst inflyttningen av ekonomiskt svaga hushåll till storstädernas betongförorter som driver segregationen, utan utflyttningen av ekonomiskt starka hushåll till bilberoende villaområden. De mest segregerade områdena är inte miljonprogrammen i storstädernas utkanter, utan kranskommunernas småhusenklaver.
I tillväxtregionerna är kampen om medelklassen hård. Kommunal konkurrens har lett till ett stadspolitiskt rat race, där den som tar minst samhälleligt ansvar vinner. Det är en utveckling som måste brytas. Vill vi verkligen bygga integrerade städer så måste vi sluta bygga segregerade villamattor och bilberoende köpcentrum som förutsätter enorma och kostsamma infrastruktursystem för att fungera. Det är varken socialt, ekologiskt eller ekonomiskt hållbart.
Det kommer att finnas plats för småhus även i framtiden - i täta, integrerade och funktionellt blandade stadskvarter. Men enklavernas tid är förbi. En socialdemokratisk stad är en tät och blandad stad. En hållbar stad. En stad som håller ihop.
Relaterat: Tankar från roten "Var är storstadspolitiken?"
Andra bloggar om: stadsplanering, arkitektur, socialdemokraterna, segregation, politik, aip, blandstad
Samt centrum, Johannes! Segregationen mellan centrum och periferi tar allt mer samhällshotande former. Eftersom det är centrum som syns, och övre medelklassen som dominerar i centrum, så är det övre medelklassen som syns mest och sätter tonen i samhällsdebatten och politiken - mycket mer än vad som ligger i sakens natur i ett klassamhälle.
SvaraRaderaMen vad man ska göra åt det vet jag att vi är överens om.
Bra inlägg!
SvaraRadera