(S)kolval
Nyligen presenterades PISA 2009, en internationell undersökning av 15-åringars läsförståelse och kunskaper i matematik och naturvetenskap. Återigen bekräftades då att den svenska skolan befinner sig på ett sluttande plan sedan de stora reformerna på 1990-talet.
Som Fredrik Jansson på Tankar från roten skriver i Social Europe Journal verkar vi vara på god väg att förverkliga den nuvarande regeringens ambition att göra Sverige till ett land bland andra, medelmåttigt istället för exceptionellt.
Det krävs dock ingen exceptionell kunskap för att se orsakerna till den svenska skolans katastrofala utveckling. Sten Svensson, fd. redaktör på Lärarnas tidning, förklarar pedagogiskt sammanhangen på dagens GP Debatt och i en knivskarp krönika i DN Kultur (ej på nätet) kopplar Malin Ullgren samman skolans utveckling med framväxten av medelklass-fenomenet "curlingföräldrar".
Curlandet är enligt Ullgren en rationell reaktion på det konkurrenssamhälle som blir allt tydligare. Sporten curling handlar nämligen inte bara om att sopa banan fri för den egna stenen. Syftet är att slå ut andra stenar ur boet. Curling är alltså en kongenial metafor för det nya hårda Sverige.
Det nya ojämlika Sverige är sämre för alla. I takt med att klyftorna ökar så sjunker vår civilisationsgrad. Det syns bland annat i kunskapsutvecklingen. Här finns en stor utmaning för socialdemokratin. Vi måste formulera en hållbar plan för Sveriges utbildningspolitik, en provisorisk utopi för den framtida skolan i medborgarstaten.
Och ska vi göra det så måste vi kanske - hemska tanke - även kunna diskutera driftsformer. Vi socialdemokrater måste fråga oss vad som är viktigast: Att vi slipper ta en jobbig diskussion om friskolorna och kommunaliseringen eller att vi får en mer jämlik och kvalitativ skola?
Det handlar inte om höger/vänster. Det handlar helt enkelt om att ha ett vetenskapligt-rationellt förhållningssätt. Om vissa medel inte leder till de mål man har (givet ideologi och värderingar) så bör man ompröva medlen. Oavsett hur "jobbigt" det känns.
Andra bloggar om: skolan, friskola, pivatisering, socialdemokraterna,politik
Så skönt, verkligen, att den riktiga debatten om skolan kommer igång. Om innehållet, där det verkligen brinner av många års totala noll intresse till förmån för formerna, betygen, förpackningarna. Malin Ullgrens krönika satte den svenska skolan på plats i debatten. Ta tag i stafettpinnen, låt inte den gå förbi er nu!
SvaraRaderafarmor
Det kommer inte att ske. De som har makten i sossepartiet hör till samma övre medelklass som har makten i alla andra partier, och de tjänar individuellt på att just deras ungar får förturer. Även om det går ut över - ja, Sveriges framtid som industriland, till exempel.
SvaraRaderaProblemet är att vi i ett par generationer har fäst vår tillit till att justa politiker ska fixa framtiden åt oss, och slutat upp med att skapa den själva. En följd av denna underdånighet är att de har förvandlats till ett frälse.
Min poäng är inte att hata politiker, tvärtom. De har försatts i en situation där de inte har något annat val än att agera själviskt. Politiker är i grunden inget annat än skapare av hållbara kompromisser mellan samhällskrafter. Och slutar vi själva upp att vara samhällskraft finns inget att kompromissa mellan. De blir alltmer korrupta administratörer huvudsakligen för att trådarna som binder dem till folkmajoriteten förtvinar.
De trådar som under socialdemokratins uppbyggnadstid bestod av folkrörelser med massdeltagande, och som inte alltid var eniga med de ledande politikerna.
@ farmor: Vi ska göra vårt bästa! :)
SvaraRadera@ jan: Jag tror du har fel om våra politiker men alldeles oavsett så finns det ingen anledning att vara dystopisk. Allt fast förflyktigas, även hafsigt genomförda och icke-fungerande skolsystem... :)
Som gamla SSU-are jag kände brukade säga: Intresset ljuger inte. Varför skulle annars alla partier vara så mördande eniga om att skolan ska agera kommersiellt?
SvaraRaderaDet finns visserligen politiker och politiker. Du är väl en, har jag för mig. Men de som har kontrollen tjänar på systemet. Därför tror jag att det kommer att bestå - tills en majoritet får ändan ur vagnen och börjar bråka om saken. Då får vi säkert en reform av något slag.