bios politikos

Jag byter kontinent och kommer inte att uppdatera bloggen på ett tag. Arkivet är som vanligt öppet att botanisera i. Vi hörs en bit in i november. Ciao!

Arbetarrörelsen har en lång och stolt folkbildningstradition. Frågan är hur denna tradition står sig idag. För den som kommer in i rörelsen från ett akademiskt håll och är indoktrinerad i en borgerlig bildningstradition kan det första mötet med den pedagogiska metodiken vara omtumlande. Arbetarrörelsens pedagogiska perspektiv är som bäst emancipativt och horisontvidgande, som sämst elitistiskt och populistiskt på samma gång. Den "proletära pedagogiken" är en oerhört sammansatt och svårfångad diskurs. Egentligen rör det sig väl snarare om en rad korsande diskurser, en komplicerad väv av mer eller mindre grumliga föreställningar och praktiker, som det är mycket svårt att få något grepp om. Men jag ska göra ett försök. Det tydligaste draget i den proletära pedagogiken är fobin mot allt som ger sken av att vara pretentiöst. Lägg märke till att jag säger "ger sken av", för detta har inget att göra med huruvida något verkligen är pretentiöst eller inte. Det viktiga är att...

Svenska Burmakommittén kräver idag , tillsammans med premiärministern i Burmas exilregering, att regeringen och utrikesminister Carl Bildt går från ord till handling i kampen mot militärdiktaturen i Burma. De säger sig ha fått indikationer på att Sveriges regering bromsar ett tydligare ställningstagande mot regimen. Jag hoppas i likhet med dem att detta inte stämmer. Carl Bildt har hur som helst nu ett ypperligt tillfälle att bättra på sitt, inte helt obefläckade, rykte som oförvitlig förkämpe för frihet och demokrati. Vi är många som önskar att han tar den chansen. andra bloggar , om: burma , myanmar , diktatur , politik , frihet , demokrati

Jerker Söderlind, forskare vid KTH, är alltid lika rolig och uppslagsrik. I septembernumret av Arkitekten har han ett lite skruvat inlägg om något han kallar "marknadsurbanism". Även om Söderlind anammar en naiv liberal-utilitaristisk utgångspunkt så får man nog ändå säga att han i det stora hela hamnar rätt. Produktionen av bostäder och stadsmiljöer måste rättas efter befolkningens preferenser, inte efter de estetiska eller finansiella preferenserna hos arkitekter och byggbolag. Enligt Söderlind är detta inte en socialistisk utopi, utan en marknadsekonomiskt rationell analys. Det vore roligt om han hade rätt. Om det här är receptet för framtidens soppkök så ge mig en skål. Pronto! Andra bloggar , om: söderlind , marknadsurbanism , stadsplanering , stadsbyggnad , arkitektur

I början av veckan kunde vi läsa att det framför allt är de stora skivbolagen som står för den olagliga affischeringen. Multinationella konglomerat som skickar ut tonåringar på stan för att begå brott, som de får böter och prickar för. Ibland betalar företagen böterna men prickarna fastnar på kidsen. Att blanda ihop dessa kommersiella jättar med kämpande, fria teaterföreningar, småskalig klubbverksamhet och okända garageband är inte rimligt. Det civila samhällets ideella aktivitet drunknar i det ekonomiska systemets störtflod av aggressiv marknadsföring. Här i Göteborg har man ett något mer upplyst förhållningssätt. Här försöker man genom dialog och funktionella alternativ styra upp situationen. Taktiken att, som i Stockholm, hota med indragna kulturbidrag om man affischerar olagligt slår ju mot helt fel aktörer. Det är ju uppenbart vad man borde göra istället. Tillåt endast de som får kulturbidrag att affischera fritt. NRJ och resten av packet får snällt betala om de ska ha upp sin...

Igår var det ideologisk afton på ABF. Chefsideologen Ann-Marie Lindgren från Tankesmedjan berättade om nyutgåvan av "Vad är socialdemokrati". Ett tjugotal intresserade hade samlats. Publikens sammansättning speglade medlemsstrukturen ganska väl, i stort sett bara äldre herrar som inte ens hade artigheten att formulera sina utdragna anföranden som frågor. Efter två timmars filibustrande hade följande sofistikerade analys utkristalliserat sig: Nyliberalism är ond, traditionell välfärdspolitik är god. Onekligen ett imponerade resultat. Missförstå mig inte, jag är också emot nyliberalism och för traditionell välfärdspolitik men... kom igen! Det kan ju knappast vara den mest kontroversiella och intressanta diskussionen i ett internt sosseforum. Till slut kände jag mig tvungen att väcka frågan om det inte var ett problem att sakfrågorna så ofta (alltid) ställer sig i vägen för en verkligt ideologisk diskussion inom partiet. En stor del av dagens arbetarklass är ju mer petite bourge...

Det bor sex miljarder människor i världen, nio miljoner människor i Sverige. Det finns 365 dagar på året. Det betyder att det kommer att hända väldigt mycket under ett år. Många bra saker och många dåliga saker. De dåliga sakerna är inte fler, men det är de som blir nyheter. Det är inte konstigt. Men vi måste komma ihåg det. Så fort det händer något tragiskt , som till exempel att en ung pojke sparkas ihjäl , är det lätt att fråga sig vad det är för värld man lever i. Svaret är: Ungefär samma som vi alltid levt i. Till skillnad från en del andra företeelser är våld ett relativt konstant fenomen i våra samhällen, det är bara verktygen och tillvägagångssätten som skiftar. Lika konstant är det förtvivlade och krampaktiga förbannandet av samtiden, som ju alltid är ur led. I alla tider, och särskilt påtagligt under modern tid, har samhället varit på väg käpprätt åt helvete. Det kan vara på två sätt med det. Man kan ju ha haft rätt hela tiden och då har det verkligen blivit sämre ...