Den bortglömda allmänningen
När meterologen Pär Holmgren för ett tag sedan spådde att ingen skulle vilja bo i Göteborg om 100 år så dök det förstås snabbt upp putslustiga kommentarer från mina Facebook-vänner i Mälardalen. ”Det är väl ingen som vill bo i Göteborg idag?”, ”Göteborg luktar fisk” etc. Inget konstigt med det förstås, bara det vanliga storebrorskomplexet. Ängsliga stockholmare brukar skämta om att man ska ställa tillbaka klockan två år när man åker till Göteborg.
I vissa fall ligger dock Göteborg långt före kusinerna från östsidan. Stockholmarna t.ex. får bara fler och fler spårvagnslinjer och i Uppsala kommer man nu att införa ett gångfartsområde på prov, något som Göteborg började med redan för tjugo år sedan. Idag har vi ett stort antal gångfartsgator och de fungerar mycket bra. Gångfartsområden har visat sig vara ett ypperligt sätt att ta tillbaka några av alla de allmänningar som vi förlorade i och med massbilismen - våra gator.
Södra Larmgatan
I senaste UppsalaDemokraten skriver jag om gångfartsområden och ger min gamla hemstad några goda råd inför framtiden. Läs gärna. En viktig sak som jag inte nämner i texten är att göra tydliga ledspår för personer med nedsatt synfunktion och andra som navigerar med hjälp av trottarkanter och liknande. Det är också viktigt att välja gatubeläggning som tvingar ned hastigheterna. Alla trafikanter är ju inte lika hänsynsfulla som de cyklister man kan läsa om i min cykelskole-triptyk:
DEL 1 - DEL 2 - DEL 3
Andra bloggar om: uppsala, gats, stadspolitik, trafik
I vissa fall ligger dock Göteborg långt före kusinerna från östsidan. Stockholmarna t.ex. får bara fler och fler spårvagnslinjer och i Uppsala kommer man nu att införa ett gångfartsområde på prov, något som Göteborg började med redan för tjugo år sedan. Idag har vi ett stort antal gångfartsgator och de fungerar mycket bra. Gångfartsområden har visat sig vara ett ypperligt sätt att ta tillbaka några av alla de allmänningar som vi förlorade i och med massbilismen - våra gator.
Södra Larmgatan
I senaste UppsalaDemokraten skriver jag om gångfartsområden och ger min gamla hemstad några goda råd inför framtiden. Läs gärna. En viktig sak som jag inte nämner i texten är att göra tydliga ledspår för personer med nedsatt synfunktion och andra som navigerar med hjälp av trottarkanter och liknande. Det är också viktigt att välja gatubeläggning som tvingar ned hastigheterna. Alla trafikanter är ju inte lika hänsynsfulla som de cyklister man kan läsa om i min cykelskole-triptyk:
DEL 1 - DEL 2 - DEL 3
Andra bloggar om: uppsala, gats, stadspolitik, trafik
Fast vad gör man åt det faktum att många av de som bor i Göteborg inte kommer härifrån? Se 04:15 i denna film:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=xJdcU-4cqQ8
kvillster: Du tar upp en förbisedd fråga inom gentrifieringskritiken. Främmande element som flyttar in i en stadsmiljö (exv. Uppsalabor som flyttar till Göteborg) riskerar ju att förändra den autentiska götebosska atmosfären och på det viset alienera autentiska göteborgare från sina egna kvarter. Vad händer med Göteborgs terroir när det börjar talas rikssvenska i Majorna tex? Frågan är naturligtvis om man kan tillåta främmande element att förstöra autentiska miljöer genom sin närvaro eller om de bör avlägsnas. En Zukinist som du har nog en annan inställning i den frågan än en Jacobin (och uppsalabo i GBG) som jag... :)
SvaraRaderaZukinist javisst - men det handlar om mer än autenticitet. Det är ju som i filmen - folk som inte är härifrån kommer och flyttar in och så höjs hyrorna. Då har vi ett displacementproblem.
SvaraRadera