En bro till framtiden

Jag kommenterar den nya Hisingsbron på Hisingenftw:

Idag bestäms utseendet på den nya Hisingsbron. Det är inte en oviktig fråga hur en bro ser ut. Men den viktigaste uppgiften för en bro är inte att vara snygg, utan att skapa närhet och kontakt. När vi nu bestämt oss för hur själva bron ska se ut så är det därför hög tid att ta sig an den verkligt avgörande frågan: Hur ska staden se ut, som bron ska knyta samman?

På fastlandssidan är det oklart hur det blir med Mårten Krakowleden. Trafikverket betalar en nedsänkning men vill vi ha stadskvarter ovanpå, istället för ett gapande motorvägshål, så måste kommunen måste själv lösa det. För Centralenområdet har fastighetsägaren Jernhusen spännande idéer, men ingen som tagit fastare form. Resten av Gullbergsvass är höljt i dunkel. Vad händer med kombiterminalen, postcentralen och bangården?

På Hisingssidan är läget om möjligt ännu mer oklart. Idag ligger en racingbana, ett skrotupplag och några övergivna pirer här. Mitt i centrala Göteborg. Istället för att ta fram konkreta planer på ny innerstad så har det ägnats dyrbar tid åt att visionera och fantisera. Vi har idag en stor hög med färggranna visionsdokument fyllda med löst prat. Av sådant bygger man tyvärr ingen stad. Vi saknar fortfarande en konkret plan för hur Frihamnen, och resten av brofästet på Hisingssidan ska se ut när bron är klar om några år.

Det självklara borde vara att rulla ut rutnätet och skissa upp planer för tät, blandad kvartersstad som man kan börja bygga allteftersom marken blir ledig. Det är det enkla sättet. Men det förutsätter att man vågar köra igång och att man vet vad man vill. Tyvärr finns det fortfarande mycket ångest, osäkerhet och bakvända planprocesser som ligger i vägen för en rationell stadsplanering.

Förhoppningsvis blir den nya bron början till ett lite modigare, lite mer urbant och lite mindre ångestladdat Göteborg. En bro till framtiden.