Behärskning i farans stund
Ledare i NyTid
Det fruktansvärda terrordådet i Paris för en vecka sedan är inte det första våldsamma angreppet på det öppna demokratiska samhället och tyvärr, med all säkerhet, inte heller det sista. Terrorn som metod har en lång historia. Dess främsta syfte är inte att döda och skada. Mördandet och lemlästandet är bara medel. Målet är att tränga in i våra hjärtan och sprida skräck och rädsla. Den som är rädd kommer att vika undan eller gå till oöverlagt motangrepp. Den som är rädd tänker inte efter utan dras med i känslostormar och masshysteri. Den som är rädd gör misstag och blir sårbar. Det är det som är terrorns mål.
Terrorn spelar på våra basala drifter. Den vet att vi har svårt att stå emot adrenalinpåslaget, att vi ofta förlorar dragkampen med våra instinkter. Som sociala varelser så påverkas vi också av hur omgivningen reagerar. Rädsla skapar rädsla. Det är lätt att dras med när andra börjar springa. Därför ska vi vara på vår vakt mot de som, mer eller mindre medvetet, underblåser skräcken, rädslan och hysterin. De gör oss förvirrade och svaga när vi behöver vara klartänkta och starka. Aldrig är saklighet, eftertänksamhet och noggrann källkritik viktigare än när vi står inför ett allvarligt hot.
I vår digitaliserade värld sprids ord och bilder snabbt mellan människor. Det är på många sätt fantastiskt och har gett oss enorma möjligheter att fördjupa vår kunskap om världen och att skapa nya kontakter med varandra. Men det har samtidigt också förstärkt alla de negativa sidorna av vår samexistens. Hatet och rädslan har fått en infrastruktur där de kan aggregeras och nå ut på ett helt nytt sätt. Det har också blivit svårare att skilja sant från falskt. Nätet svämmar över av felaktigheter, konspirationsteorier och rena lögner. Redaktioner som pressas av högt tempo, personalbrist och hårda kommersiella villkor slarvar allt oftare med källkritiken. Påhittade ”sanningar” blir snabbt virala och kan få en enorm spridning.
Ett aktuellt exempel är påståendet att Göteborg skulle vara den europeiska stad som har flest IS-krigare per capita, vilket är helt taget ur luften, men ändå spreds i bl.a. GP, SVT och Aftonbladet och sedan kunde användas av rasistsajter som Avpixlat. Ska vi kunna värna vår demokrati och dess principer så måste vi kunna behärska oss. Vi behöver vara engagerade utan att bli hysteriska, kritiskt tänkande utan att bli paranoida. Vi har alla ett ansvar att behärska våra instinkter och verka för det demokratiska samhällets långsiktiga fortbestånd. Det är vår plikt som medborgare i en demokratisk och civiliserad stat.
Det fruktansvärda terrordådet i Paris för en vecka sedan är inte det första våldsamma angreppet på det öppna demokratiska samhället och tyvärr, med all säkerhet, inte heller det sista. Terrorn som metod har en lång historia. Dess främsta syfte är inte att döda och skada. Mördandet och lemlästandet är bara medel. Målet är att tränga in i våra hjärtan och sprida skräck och rädsla. Den som är rädd kommer att vika undan eller gå till oöverlagt motangrepp. Den som är rädd tänker inte efter utan dras med i känslostormar och masshysteri. Den som är rädd gör misstag och blir sårbar. Det är det som är terrorns mål.
Terrorn spelar på våra basala drifter. Den vet att vi har svårt att stå emot adrenalinpåslaget, att vi ofta förlorar dragkampen med våra instinkter. Som sociala varelser så påverkas vi också av hur omgivningen reagerar. Rädsla skapar rädsla. Det är lätt att dras med när andra börjar springa. Därför ska vi vara på vår vakt mot de som, mer eller mindre medvetet, underblåser skräcken, rädslan och hysterin. De gör oss förvirrade och svaga när vi behöver vara klartänkta och starka. Aldrig är saklighet, eftertänksamhet och noggrann källkritik viktigare än när vi står inför ett allvarligt hot.
I vår digitaliserade värld sprids ord och bilder snabbt mellan människor. Det är på många sätt fantastiskt och har gett oss enorma möjligheter att fördjupa vår kunskap om världen och att skapa nya kontakter med varandra. Men det har samtidigt också förstärkt alla de negativa sidorna av vår samexistens. Hatet och rädslan har fått en infrastruktur där de kan aggregeras och nå ut på ett helt nytt sätt. Det har också blivit svårare att skilja sant från falskt. Nätet svämmar över av felaktigheter, konspirationsteorier och rena lögner. Redaktioner som pressas av högt tempo, personalbrist och hårda kommersiella villkor slarvar allt oftare med källkritiken. Påhittade ”sanningar” blir snabbt virala och kan få en enorm spridning.
Ett aktuellt exempel är påståendet att Göteborg skulle vara den europeiska stad som har flest IS-krigare per capita, vilket är helt taget ur luften, men ändå spreds i bl.a. GP, SVT och Aftonbladet och sedan kunde användas av rasistsajter som Avpixlat. Ska vi kunna värna vår demokrati och dess principer så måste vi kunna behärska oss. Vi behöver vara engagerade utan att bli hysteriska, kritiskt tänkande utan att bli paranoida. Vi har alla ett ansvar att behärska våra instinkter och verka för det demokratiska samhällets långsiktiga fortbestånd. Det är vår plikt som medborgare i en demokratisk och civiliserad stat.
Kommentarer
Skicka en kommentar