bios politikos

Det var nog många miljöpartister som satte kaffet i vrångstrupen i morse när de läste Abraham Staifos ledare i GP om det politiska rävspelet i Gårdafrågan. Jag tror det är få som verkligen insett att MP:s ledning vill hjälpa Socialdemokraterna att riva halva södra Gårda för att bygga parkeringsplatser. Det finns mycket underligt i denna affär. Något av det mest märkliga är Kia Andreassons försvar för rivningsförslaget. Kia påstår nämligen att Socialdemokraterna vill riva hela Gårda! Ja, ni hörde rätt. Enligt Kia planerar Socialdemokraterna att riva all kulturhistorisk bebyggelse i Gårda, trots att den är klassad som riksintresse. Tack vare en heroisk insats av Kia har dock Socialdemokraterna nöjt sig med att riva halva Gårda. Det är den version som Miljöpartiets ledning försöker ge. Problemet är att det inte är sant. För det första har inte Socialdemokraterna sagt att de vill riva hela Gårda. För det andra så skulle S behöva ensam majoritet för att kunna ta ett sådant beslut i kommun...

Newsmill publicerar idag en debattartikel av mig: Socialdemokratins ekologiska utmaning handlar om städerna Det är en omarbetad och kortare version av min text i Den grå vågen , s-antologin som jag tidigare berättat om här... Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , socialdemokraterna , katrine kielos , politik , den grå vågen , blandstad

Den grå vågen är en antologi som kommer ut nu i dagarna. Vi är ett gäng socialdemokrater som, utifrån olika perspektiv, beskrivit problem och möjligheter för den svenska socialdemokratin idag. Det är Katrine Kielos, Peter Gustafsson, Jonas Nygren, Marika Lindgren Åsbrink, Per Sonnerby, Eric Sundström, Johan Sjölander, Kristian Brangenfeldt och jag själv som varit med. Mitt bidrag heter "Tillbaka till stadsplaneringen - miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet" och handlar om hur en socialdemokratisk stadspolitik borde se ut. Det är nämligen hög tid för socialdemokratin att formulera en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stadspolitik - att överge den glesa bilstadens planeringsideologi och istället bygga den solidariska, hållbara och täta blandstaden. Läs vad Fokus skriver om Den grå vågen Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , socialdemokraterna , katrine kielos , politik , den grå vågen , blandstad

Igår var jag på releaseparty på ABF för s-studenters nya debattbok "Från smedja till sambandscentral" där bl.a. Kajsa Borgnäs (s-studenters ordförande) och Ann-Sofi Hermansson (ledande s-politiker i Göteborg) medverkade. Boken verkar mycket bra och Kajsa och Ann-Sofie sa (som vanligt) kloka saker. Ann-Sofie framhöll hur viktigt det är att förena teori och praktik och berättade om hur teoretiska insikter hade gett henne analysverktyg att intellektualisera sin kroppsliga erfarenhet som metallarbetare och artikulera den erfarenheten politiskt. Efteråt hamnade jag (som vanligt) i en diskussion med Kajsa och Erik om klasserfarenhet. Det finns nämligen en tendens bland medelklass-sossar att lyfta fram den proletära, fysiska erfarenheten som något fantastiskt men samtidigt otillgängligt och exklusivt. Tanken är att den socialdemokratiska övertygelse vi medelklass-sossar håller oss med är en mer teoretisk, abstrakt, okroppslig och på något vis sämre övertygelse än den som arbetark...

Den gröna rörelsen i Sverige befinner sig i ett väldigt spännande utvecklingsskede just nu. Jag har tidigare berört den nymaterialistiska tendensen som utgör ett nytt sorts grönt tänkande och som befinner sig ljusår från den reaktiva, luddistiska naturmysticism som Miljöpartiet ofta anklagats för. En aspekt av denna förnyelse är att Miljöpartiet har fått ett alltmer progressivt förhållningssätt till staden. Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen. Det här synsättet ligger förstås i linje med det vi i Yimby argumenterar för: att förstå, uppskatta och utveckla det urbana på dess egna villkor. Det är inte heller något kontroversiellt ställningstagan...

Konststudenten Anna Odells simulerade psykos har rört upp en del känslor. Med en imponerande målmedvetenhet gräver debattörerna ner sig i sina respektive skyttegravar, de kulturkonservativa på sin sida och de kulturradikala på sin. Det debatten gäller är estetikens förhållande till etiken (moralen). De kulturkonservativa tycker naturligtvis att moralen ska vara överordnad konsten, medan de kulturradikala tycker att konsten ska vara fri. Det båda sidor missar är att det inte finns något motsatsförhållande här, konsten kan vara fri och underordnad moralen på samma gång. Det är inte det som är det grundläggande problemet. Det grundläggande problemet är att båda sidor är fast i en besynnerlig och ytterst daterad konstsyn. Det sköna antas stå i en oupplöslig förening med det rätta. De kulturkonservativa verkar mena att konst slutar vara konst om den är moraliskt felaktig och de kulturradikala verkar mena att konst, eller åtminstone det de kallar "bra" konst, inte kan vara moralisk...

I dagens GP beklagar sig Maria Haldesten över svårigheten att hitta en p-plats i innerstan när hon ska gå ut på krogen med sin väninna: Mörkret har sänkt sig. Regnet strilar. Men frihetskänslan värmer. För denna lördagskväll finns bara jag, min äldsta bästis - och en bil. Inne på den ljusa, varma krogen väntar vårt bokade bord. Men vi irrar i allt större cirklar, allt längre från målet. Så plötsligt. En plats! Och Jenny är en gudinna på fickparkering. Vi kliver ur, ska betala - och blir långa i ansiktet. Vi hade missat skylten om max 30 minuter. Drar Haldesten av detta slutsatsen att den "frihetskänsla" hon upplever i sitt rullande plåtskjul är bedräglig? Att bilen är en black om foten som gjort henne ofri istället för fri? Att hon har blivit beroende av bilen istället för oberoende? Ånej, det skulle ju innebära att ompröva den grundläggande utgångspunkten för bilsamhället - att varje medborgare ska ha en egen gigantisk, bensindriven rullstol. Nej, Haldestens slutsats är att...