bios politikos

Socialstyrelsen har nu gett tillåtelse åt ett antal familjer att använda gendiagnos på embryon för att välja ut ett framtida barn som ska bli donator till ett syskon. I GP har vi kunnat följa en av de berörda familjerna. Det är lätt att sympatisera med dem men vi måste också inse att vi med Socialstyrelsens beslut befinner oss på tröskeln till ett samhälle där man designar människor. Huruvida det vore något gott (som utilitaristerna anser) eller något ont (som kantianerna anser) är svårt att ge ett enkelt svar på. Men att det har avgörande moraliska implikationer är uppenbart. För den som vill sätta sig in i den politiska dimensionen av detta område kan jag rekommendera Andreas Kuhlmanns "Livets och dödens politik: biomedicin i liberala demokratier". En mer filosofisk diskussion finns i Jürgen Habermas "Den mänskliga naturens framtid: på väg mot en liberal eugenik?" och i Filosofisk Tidskrift 2006:2 diskuterar och underkänner jag ett vanligt argument för en mer lib

De som förespråkar att vi ska "ta debatten" med SD anger ofta strategiska skäl. Det har inte fungerat att tiga bort SD och därför bör man försöka att prata bort dem istället. Jag är osäker på nyttan av denna strategi. SD är en liten och i sig betydelselös organisation. I den mån de har något inflytande baseras det på en enda sak: Den utbredda folkliga nationalismen. Denna folkliga opinion borde vi onekligen "ta debatten" med, men det kommer att bli mycket svårare. Den är nämligen ett resultat av ett sekellångt projekt att skapa en stark och homogen nationell identitet, där samhällets alla institutioner varit delaktiga. Man har producerat en kraftfull symbolvärld av falukorvar, dalahästar, björkar, älgar, röda stugor med vita knutar etc.. Allt för att befästa en överordnad nationell kultur, en entydig svensk etnicitet. Denna nationella kultur håller nu på att rämna. Sill och nubbe på midsommar betraktas allt mer som bara en av många subkulturella yttringar och allt m

Det här är en smula kontroversiellt, det gäller nämligen Naturen. Ja, ni vet Naturen, den som är så fantastisk. Bli inte upprörda nu, men man måste säga att Naturen... är helt underbar. Naturen är härlig och bra. Naturen är viktig. Naturen är helt enkelt bäst. I Naturen finns rävar och fåglar och andra sköna djur. I Naturen finns också spännande träd, svampar och annat härligt. Naturen är dessutom nödvändig. Vi behöver Naturen. Om inte Naturen fanns så skulle vi vara helt körda. Över, slut, the end my friend. Naturen å andra sidan behöver inte oss. Hey, Naturen klarar sig fiiiiiint utan oss. Inte för att Naturen själv skulle säga det. Det vore fullständigt olikt Naturen att säga något sådant. Å nej, inte Naturen inte. Den är inte självförhärligande och egocentrisk. Ingen chans! Naturen är tvärtom ödmjuk och eftertänksam, ja, en smula tillbakadragen faktiskt. Om någon skulle börja kritisera Naturen (vilket i och för sig verkar obegripligt, med tanke på att Naturen är så snäll), skulle N

Idag firar vi Europadagen, vilket ger oss en möjlighet att begrunda vår kontinents barbariska förflutna, alla liv och drömmar som förintats av nationalism, chauvinism och totalitarism. Vi minns också alla de som tänkt, talat och kämpat för en civiliserad framtid och det upplysta Europas ideal: frihet, jämlikhet och solidaritet. Med dessa tankar går vi vidare i arbetet för ett förenat och demokratiskt Europa. Hur ska det europeiska samarbetet ta sig ur det nuvarande dödläget? Här är ett förslag.

Uppfattningen att moraliska ställningstaganden är helt och hållet subjektiva och inte kan rättfärdigas rationellt bygger på ett missförstånd. Det rör sig om en sammanblandning av skilda nivåer av det moralfilosofiska fältet, den subjektiva nivån och den intersubjektiva. För att tydliggöra detta kan man använda sig av den uppdelning mellan etik och moral som Jürgen Habermas formulerat. Moralens subjektiva dimension kallar Habermas för etik. Till etiken räknas den enskildes subjektiva livsfrågor, d v s hur man vill leva sitt liv, vad som gör livet meningsfullt och vilka värden man anser vara grundläggande i sitt liv. Sådana etiska frågor har subjektiva svar, vilket varje kritik "utifrån" måste ta hänsyn till. Moral å andra sidan handlar om det gemensamma livet, umgänget mellan människor som ofta har olika etiska uppfattningar. Detta är moralens intersubjektiva dimension, frågor om hur vi ska leva tillsammans, hur vi ska behandla varandra. Vi vill kunna argumentera för våra eg

Man hör ibland påståendet att ateismen, i likhet med teismen, är en tro. I bemärkelsen att ateismen är en trosföreställning, alltså något man verkligen tycker, stämmer det naturligtvis. Detta kan dock knappast vara poängen. För att påståendet ska betyda något måste man mena att ateismen, i likhet med teismen, är en rationellt ogrundad tro. Frågan är alltså om ateismen är rationellt ogrundad. I en objektiv bemärkelse stämmer det förmodligen. Det torde teoretiskt vara lika omöjligt att bevisa Guds icke-existens som Guds existens. Borde man då inte vara agnostiker? I teoretiskt avseende absolut. Men i praktiskt avseende är det uppenbart att Guds existens, till skillnad från exempelvis gravitationens, är en tämligen överflödig hypotes. Som praktiskt postulat är följaktligen ateismen försvarbar. Ateismen är sålunda, som praktiskt postulat, en rationellt grundad tro (Kants idé men tvärtom). Hur är det då med teismen? Är den också rationellt grundad? Rent subjektivt, privatpsykologiskt, skull

Håller med Alexander Sofroniou om att Joel Malmqvist borde fortsatt kandidera. Det här är ett grundläggande problem för vårt parti. Det räcker inte att hela tiden tala om öppen och rationell diskursbildning inom partiet. Vi som enskilda medlemmar måste ju någon gång också de facto göra det. Vi hade samma problem här i Göteborg nyligen, då Frank Andersson vek ner sig innan distriktskongressen. Helt förståeligt från ett individuellt perspektiv men likväl djupt olyckligt. Istället för en saklig och öppen diskussion om vad man vill göra, så får man en meta-diskussion om själva processen. andra bloggar om: politik , socialdemokraterna