Poundbury + on + on



Följ med på en tur i den nybyggda [sic] förorten Poundbury, som Prins Charles och Leon Krier ligger bakom. Den nytraditionalistiska stilen är minst sagt kontroversiell och kritiseras ofta för att vara konservativ och reaktionär, vilket ju stämmer i estetiskt avseende. Personligen föredrar jag mer eklektisk och dynamisk stadsbyggnad och Poundbury är också i ännu högre grad än den svenska motsvarigheten Jakriborg ett medelklassghetto. Frågan är naturligtvis hur mycket sämre det är jämfört med alla tusentals modernistiska medelklassghetton runt om i världen. Ni får avgöra.

Intressant nog har man valt Orbitals technoklassiker Halcyon + on + on som bakgrundsmusik, vilket både är roligt (eftersom det är en underbar låt) och ironiskt (eftersom låten är döpt efter en lugnande drog).

Andra bloggar om: , , , , , ,

Kommentarer

  1. Det ser ju helt klart mer trivsamt ut än modernistiskt planerade förorter men det är för putti-nuttigt och småskaligt för min smak. Det är samma sak som med Jakriborg. Det som vi idag har att välja på i nyproduktion är modernistiska förorter/bostadsområden (om än numera i nyfunkis...) eller ny-urbanistiska småstäder baserade på något slags skimrande ideal om den perfekta småstaden. Problemet är ju att jag gillar storstäder med en brokig blandning av allt möjligt, stort utbud öppet dygnet runt, utmärkt kollektivtrafik som går ofta (gärna spårburen sådan) och en brokig blandning av grannar.

    Vem bygger nytt för mig? Ingen.

    SvaraRadera
  2. Ser la relativt trevligt ut, allt för trevligt måhända. Jag, likt föregående skrivare, ser stadsmiljöer som mer än yta; liv och rörelse medför en del skräp i hörnen, allt för prydligt ger ett intryck av sterilitet.

    Ur ett exploteringsperspektiv är dock Poundbury troligen bättre än svenska medelklassghetton där en seglivad dröm om livet på landet medför menlösa gräsmattor och låg exploatering. För att hejdlöst slänga ut en hypotes kanske drömmen mot landet i Sverige och mot småstaden i England hänger samman med urbanisering och industralisering, där då Sverige skulle ligga någon generation 'efter' England.

    Prydligheten är la sedan ett typiskt medelklassdrag (den bespottade och nedvärderade klass som bär landets ekonomi genom sina skatter och sin konsumtion). Befinner mig för tillfället i exil i Arjeplog där det finns väldigt lite flerfamiljshus. I själva samhället bor de flesta i enplanshus. När jag passerar förbi en tomt spekulerar jag att det går att bedöma ägarnas socialokulturella position. En liten medelklass har annamat synen att tomten runt deras hus är en avspegling av dem och håller det prydligt medan majoriteten ser sina tomter som avlastningsytor för diverse bröte, verkyg, skotrar och andra projekt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes