Do you really want to hurt me Irland?
Och så håller vi alla förstås tummarna för att Irland tar sitt förnuft till fånga och röstar igenom Lissabonfördraget ikväll. EU-projektet överlever förstås även en nej-seger men för dem av oss som önskar oss ett federalt Europa någon gång i framtiden så kommer den framtiden att bli ännu mycket mer avlägsen.Den irländska kampanjen ställer två saker i blixtbelysning:
1. Svagheterna i folkomröstningsinstrumentet - direktdemokrati är inte den enda sortens demokrati och det är definitivt inte den bästa sortens demokrati när folket (demos) utgörs av miljontals människor och styret (kratein) innefattar den oändligt komplexa struktur som en modern stat är.
2. Det politiska etablissemangets misslyckande att etablera en nyanserad, intelligent och rationell politisk diskurs om EU-projektet. Istället får vi den sämsta sortens polarisering - ballonger och cirkus på ena sidan och hat och galla på den andra. Vi måste alla, oavsett vad vi tycker om EU, ta vårt ansvar inför Europavalkampanjen här i Sverige.
Andra bloggar om: eu, europa, irland, politik, demokrati
Vi får hoppas på Irland, även om det verkar dystert enligt prognoserna. Lite tröst finns hos H Böll, som skriver i Irländsk dagbok att "Tvillingen till 'it could be worse' är ett talesätt som används lika ofta: 'I shouldn't worry', och detta hos ett folk som skulle ha all orsak att varken under dagen eller under natten vara utan oro ens för en enda minut."
SvaraRaderaJag håller med dig om punkt 2, men inte om punkt 1. Det är just när en fråga är så komplex som denna som offentligheter (t ex folkomröstning) behövs. Holländska filosofen Noortje Marres, som finns vid Goldmith i London, har en intressant artikel om detta i Fronesis nr 22-23 (utifrån en diskussion mellan John Dewey och Walter Lippman).
SvaraRadera@ jimpan: Tack för tipset, ska kolla upp Marres (inspireras han av Dewey är det säkert bra). Men redan nu måste jag invända mot att jämställa offentlighet och folkomröstningar. Offentlighetens essens är samtal och resonemang, voteringen är en (icke-kommunikativ)teknisk detalj i det politiska systemet.
SvaraRaderaJag menade inte att sätta likamedtecken mellan offentligheter och folkomröstningar, men folkomröstningar är ett sätt att skapa en offentlighet. Själva voteringen är ju bara en liten del i det hela, precis som med riksdagsledamöters arbete.
SvaraRadera(Noortje Marres är för övrigt en kvinna.)
@ jimpan: Då förstår jag vad du menar. Men jag ser nog ändå ett problem i att offentlighetens kommunikativa resurser så ofta koncentreras till just voteringsmomentet (valrörelser etc). Men det är en svår fråga, kanske har du rätt i att folkomröstningar i dagens situation är ett sätt att väcka medborgarnas politiska intresse.
SvaraRaderaAng Marres: Ajdå, och jag som sitter i s-jämställdhetsutskott. Pinsamt.
Ha det bra!
"jag ser nog ändå ett problem i att offentlighetens kommunikativa resurser så ofta koncentreras till just voteringsmomentet (valrörelser etc)"
SvaraRaderaYou and me both.
Socialister lärde sig så småningom att skilja mellan sin vision och "den reellt existerande socialismen" i Östeuropa.
SvaraRaderaNär ska dagens socialdemokratiska EU-vänner lära sig att skilja mellan sin vision och det reellt existerande EU, och dess grundlagsfästning av nyliberal politik?
@jan: Nu finns det ju en liten men ganska avgörande skillnad mellan Warzawapakten och EU. Gissa vilken?
SvaraRaderaJohannes: Det är vid sidan om min poäng, som är att det är skillnad mellan vision och verklighet.
SvaraRaderaDet "reellt existerande EU" är inte en federation mellan europeiska länder, utan en regeringarnas fackförening som de använder för att driva igenom nyliberala reformer som folkmajoriteten inte vill ha. Med starkt stöd av en oavsättlig byråkrati plus näringslivsinstitutioner som arbetar i mycket nära samarbete med denna.
Det var exakt detta som fransmän och holländare röstade nej till. Enligt nejsidans argumentation skulle konstitutionen om den antogs göra det grundlagsstridigt att driva offentliga verksamheter utan att lägga ut dem på entreprenad.
Vad irländarna röstade om, dvs vad som dominerade debatten där, vet jag inte.
Det här är en sida av EU som naturligtvis kan reformeras bort med tiden. Men knappast utan någon form av folkliga proteser mot den utveckling som pågår. Bland andra i form av kraftiga nejröster mot förslag som syftar till att driva på utvecklingen ytterligare. Det räcker inte, men jag har svårt att se hur en ja-röst till ett förslag om påtvingad entreprenadisering skulle vara något positivt.