Bejaka bullret

Buller brukar beskrivas som "oönskat ljud", det är alltså en subjektiv beskrivning av ljudvågor. Även om det finns många typer av ljudvågor som de flesta sansade människor upplever som obehagliga (skärbrännare, gaffel mot tallrik, basshunter) så finns det alltså i grunden inget objektivt i det. Vid ett visst ljudtryck skadas dock våra kroppar (även om det finns en subjektiv dimension här med). Att det finns gränsvärden för skadliga ljudnivåer är självklart bra. Sedan är det en annan fråga hur de ska utformas. Ska man kunna ta med spädbarn utan öronskydd på deathmetal-konserter eller bör arrangörerna (och besökarna) ta ett större ansvar för att det finns öronskydd tillgängliga?

I Sverige har man även kommit ganska långt med bullerbekämpning. Framför allt har man numera mycket hårda gränsvärden. Utgångspunkten verkar vara att ingen ska utsättas för oönskat ljud. Det är en intressant tanke, som i sin förlängning naturligtvis är helt absurd - särskilt i en stad. Jag bor i en stad, det är fullt av ljud - vissa önskade, andra oönskade. Jag kan knappast kräva att just mina oönskade ljud ska förbjudas, utan att ge andra samma rätt. Resultatet blir en tyst, tråkig stad, fylld av människor som sitter med hörlurar kopplade till TV:n. Jag har träffat personer som på fullt allvar beskrivit lekande barn som buller. Jag har pratat med bar-ägare på Andra Långgatan, som fått en ny granne (som flyttat dit för att området är roligt får man förmoda) som direkt börjar klaga på buller - för att glada människor har trevligt.

På Kungsholmen i Stockholm finns det en bowlinghall. De bowlar och spelar musik. En granne blev störd och klagade. Miljöförvaltningen kunde konstatera att ljudet höll sig inom gränsvärdena. Och där borde allt förstås ha slutat.

Men hör och häpna, Länsstyrelsen tyckte annorlunda. Det spelar ingen roll vilka gränsvärden som finns, det är personens egen subjektiva uppfattning som ska räknas. Tycker någon att det är störande så är det störande. Miljödomstolen höll med. Som Miljöförvaltningen påpekar är detta ett problematiskt förhållningssätt (understatement). Den mest kverulante, ohemule och egocentriske medborgaren blir norm.

Ingen ska behöva bli skadad av ljud (önskat eller oönskat) men alla måste faktiskt ha en hyfsad nivå av tolerans för ljud (önskat eller oönskat) om det här samhället ska fungera.

Relaterat: Yimby EXP ST SvD

Andra bloggar om: stadsplanering, buller, ljud, oljud, planering, stadsbyggnad, arkitektur