Utopi, materialism och normativitet

Igår hörde jag Katrine Kielos och Karl Palmås diskutera utopier på Världskulturmuseet. Samtalet utgick lite löst från Hardt och Negris bok Multituden. Frågan var om utopier behövs idag och om de ens är möjliga. Det var ett ganska spretigt samtal som led av en del begreppsförvirring (som idéhistoriker är man van att alltid börja med en halvtimmes etymologisk och begreppsteoretisk diskussion). Men ibland är de spretiga, oklara samtalen nästan bättre än de tillrättalagda, glasklara och genomtänkta.

Kielos sa en hel del kloka saker om de ideologiska och realpolitiska förutsättningarna för ett nytt vänstertänkande (men jag föredrar Habermas "utopiska energier" framför "utopiska muskler"). Jag fastnade särskilt för det hon sa om vänsterns reaktivitet. Enligt henne verkar vänstern ha förlorat tron på att den faktiskt ska komma till makten och istället gjort det bekvämt för sig i outsiderrollen. Man har nöjt sig med att kritisera "hegemonin" istället för att formulera konstruktiva alternativ. Karl Palmås vecklade in sig i en fascinerande men ganska obegriplig beskrivning av neomaterialistiskt tänkande. Vi som följt hans fullständigt briljanta blogg förstod väl på ett ungefär vad han var ute efter men Palmås borde verkligen fundera på att skriva ihop en "Neomaterialism 4 dummies".

Intressant nog avvisade både Kielos och Palmås etisk universalism. Kielos utifrån en realpolitisk, pragmatisk utgångspunkt. Hon menade att det helt enkelt var en idé som inte "fungerade" längre. Palmås avfärdande av etisk universalism var förstås mer väntat. Detta avvisande av själva grunden för det humanistiska upplysningsprojektet borde kanske väckt mer uppmärksamhet, men ingen i församlingen reagerade nämnvärt. Nu tror jag i och för sig att det rör sig mer om ett begreppsmässigt missförstånd än ett verkligt avvisande av etisk universalism.

Det finns nämligen en märkbar tendens att blanda ihop etisk objektivism med etisk universalism. Föreställningen att det finns objektiva, av människan oberoende, moraliska värden är förvisso stendöd, åtminstone i delar av den politiska offentligheten. Men föreställningen att det finns intersubjektivt giltiga, av människan beroende, moraliska värden är i högsta grad levande. Och det är så man bör förstå etisk universalism. Det är helt enkelt ett grunddrag i vårt kommunikativa handlande. Vi försöker hela tiden hitta intersubjektivt giltiga ståndpunkter för oss, vi argumenterar ständigt för vad som är rätt och fel för oss.

Detta oss måste i princip vara alla förnuftsvarelser, av den enkla anledningen att det är förnuftet som är förutsättningen för diskussionen. Att nymaterialisterna inte köper det kan jag förstå, det är alltså helt logiskt att Palmås sade sig vilja döda det kategoriska imperativet (konstigt återkallade han dödsdomen senare). Märkligare är väl det att Kielos avfärdar det.

Palmås diskuterade i sammanhanget kontrasten mellan Kant och Hume och tog föga förvånande parti för den senare. Det är en tydlig och pedagogisk distinktion som jag tror man kan lära sig mycket av. Humes position är nämligen lika bekväm som problematisk. En radikal materialism får ofrånkomligen problem med normativiteten. En radikal materialist kan inte säga att det är "fel" att t.ex. tortera fångar. Man kan säga att det är ineffektivt eller visa hur det är en del av ett hierarkiskt katedraltänk etc., men man kan inte säga att det är moraliskt felaktigt. En radikal materialism är amoralisk. Eller rättare sagt, en radikal materialism saknar en förnuftsbaserad moral.

Men, och detta är kärnan, eftersom radikala materialister är människor och lika mycket zoon politikon som alla andra kan de ju inte nöja sig med att vara rent deskriptiva. De vill också påverka politiskt. Och politik är normativitet. Politik är inte att säga: "Såhär är det". Politik är att säga: "Såhär borde det vara".

Den radikala materialisten, som vill kunna säga något normativt, kan förstås göra som Hume och hänvisa till någon sorts mystisk moralisk "känsla" som alla människor antas ha. Men det är ju faktiskt precis en sådan etisk objektivism som man säger sig ta avstånd från. Annars får man dra det åt det nietzschianska hållet och erkänna att ens politiska inlägg bara är uttryck för en individuell vilja till makt och dominans över andra. Ingetdera låter särskilt övertygande. Då är det nog smartare att utgå från en uppdaterad kantiansk förståelse det moraliska tänkandets betingelser, som Jürgen Habermas universalpragmatiska kommunikationsteori.

Habermas, som under lång tid varit extremt "ute" i det allmänna politiskt-filosofiska samtalet, verkar också vara på väg in igen. Det är kul. Kolla här eller här till exempel.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Kommentarer

  1. Intressant inlägg! Missade tyvärr samtalet i går, eftersom jag satt på tåget från Stockholm, och jag har ännu inte hunnit läsa Kalles text ordentligt.

    Men jag kan hålla med dig om det fördärvliga i att kasta ut barnet (den etiska universalismen) med badvattnet (den etiska objektivismen). Det är spännande att se om det går att bygga något slags moral på en neomaterialistisk grund.

    Sedan var det intressant det som Katrine Kielos sade om vänsterns (i vid mening, antar jag) reaktiva tendenser. Som jag skrev i en kommentar till en kommentar på det inlägg du länkar till hos mig, så känns det ibland som att vi i vår postutopianska tid glömt hur man drömmer. Vi behöver mer av det Habermas kallar "utopiska energier". Det är det tilltalande hos Barack Obama, om inte annat.

    SvaraRadera
  2. Jag har förresten försökt resonera kring de här frågorna, om än i en diskussion kring identitet och rättigheter, på min egen blogg.

    Skulle vara kul om du hade lust att läsa och kommentera inlägget.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Om att återkalla dödsdomen - det var mest för att jag skojat till det, sagt att evolutionen kommer att döda det kategoriska imperativet.

    Att säga så hade ju varit att motsäga allt det som jag (nästan) sade tidigare om de där evolutionärbiologer som DeLanda etc. hänvisar till. Evolutionen är ju blind.

    Däremot så är jag själv ingen fan av den typen av upplysningsliberalism som den tillhör. Men det vet ni ju.

    Om en "nymateralism för dummies" - bra idé!! Hoppas ju bygga in detta i den gröna idédebatten. (Gårdagens intervention var ett led i det projektet.)

    Ett sätt att närma sig det hela är dock att läsa anförandet i rentext. Där finns en mer utförlig, och reffad, diskussion. (Dessvärre blev texten för lång för att läsa upp verbatim - fick skippa "bryggpassager" - vilket gjorde det hela än mer otydligt.)

    Hur som helst, Ji och Jo - det låter som att ni är ena fega universalister! ;-) Menar ni verkligen att våra normer växer fram genom ett "intersubjektivt" spel? Att det alltså inte finns universellt giltiga värderingar? Att värderingar alltid är kontingenta och tidsbestämda? Att de etableras genom praktik, att de är blott en konvention som vi etablerat? I så fall är ni ju trots allt på Humes sidan, inte på Kants. Eller?

    SvaraRadera
  4. @Kalle: Jag har aldrig påstått mig stå på Kants sida mot Hume. ;-)

    SvaraRadera
  5. @ kalle: snabbt svar (får återkomma lite längre senare) - om relativism är fegt så är jag väl ganska feg :)

    Ja, normer växer fram genom ett intersubjektivt spel och ja, de är kontingenta. De kan likväl vara universellt giltiga (men behöver inte vara det). De etableras genom en praktik men konvention är ett litet för svagt ord för det. Och det betyder inte att man hamnar på Humes sida.

    Kants universalism gäller ju människan som noumen, det kategoriska imperativet finns inte i världen utan i förnuftet.

    SvaraRadera
  6. Men om de växer fram genom ett intersubjektivt spel och om de är kontingenta, så betyder ju detta att de är historiskt (och kulturellt) betingade. De normer som gällde i Sverige för femhundra år sedan är inte desamma som gäller här nu. Då kan de ju - per definition - inte vara universella.

    Gillar för övrigt det som Rorty skriver om Kant och andra upplysningsliberaler - att de må ha avgudat världen, men istället skapat ett förgudat Jag. Själv är jag kritisk mot tanken på ett Mänskligt Förnuft som skulle kunna stå för det universella i tillvaron... som post-humanist har jag ju en annan bild av tänkande/våra sinnen... men det förvånar dig nog inte heller.. ;-)

    För att återknyta till Zizeks exempel i texten - jag är inte emot det kategoriska imperativet as such. Det är ju alldeles utmärkt att detta mem spridits (och alltjämt replikerar sig) i våra samhällen. Vi har varit mycket betjänta av detta, och jag ser gärna att alltjämt sprider det. Detta är en ekologi vi skall vara rädda om - precis som den spontant uppkomna sensibilitet som Zizek pratar om i relation till officellt erkänd tortyr.

    Jag menar bara att vi inte kan grunda vårt stöd för dessa tankar på basis av att de är universella värden, sprungna av Förnuft. För att återvända till Rorty - "lider du?" är en viktigare fråga än "håller du för sant det som jag håller för sant?".

    SvaraRadera
  7. @ kalle: Nja, man får väl skilja på om normer är universellt giltiga och om de är universellt efterlevda.

    Men jag håller med om mycket av din kritik mot en kantiansk form av etisk universalism. Men det är ju inte det enda sättet att försvara en etisk universalism. Personligen är jag svag för Habermas kommunikativt muterade kantianism. Jfr mitt nya inlägg.

    SvaraRadera
  8. Johannes - vad du bygger!!! Skall kolla ditt nya inlägg...

    I don't care what Rothstein säger om bloggosfären - vem bryr sig om hans månatliga inlägg på DN Debatt - det är här det händer!!

    SvaraRadera
  9. @ kalle: Du är alltför vänlig.

    Jag förväntar mig för övrigt att du plockar upp Rothsteins kloakmetafor. Den passar ju utmärkt - det är i kloaken allt samlas och kletas samman i nya former, bakterietillväxten, smittorna, det infektuösa etc

    Borde vara mumma för DG-heads... ;)

    SvaraRadera
  10. Haha. Bloggosfären är en kloak, och det är just det som är det fina.

    SvaraRadera
  11. Tack för tipset: Oerhört lyckat!

    Grejen är den att jag faktiskt inte orkat läsa Rothsteins inlägg. Försöker undvika gammelmedia - framförallt GP - den är ju katedral et cetera et cetera...

    SvaraRadera
  12. @ jimpan: Jag tog upp din tråd om nymaterialism och moral i mitt nya inlägg.

    Ska läsa ditt inlägg igen och kommentera. Det du skriver där ser (som vanligt) mkt spännande ut.

    SvaraRadera
  13. Jag kunde inte undgå att läsa Rothsteins artikel. Eller snarare: Jag fick det i urval uppläst av min sambo.

    @Johannes: Kul att du tycker mitt inlägg verkar intressant! Jag tycker personligen det ligger rätt nära Habermas i vissa avseenden.

    Kul att du börjat publicera (ursäkta ordvalet) så frekvent på sistone! Ditt inlägg om neomaterialism och moral verkar högintressant! Ska kommentera.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes

Invisible City