Vår stad är vårt ansvar
[Krönika i Ny Tid]
Det är roligt att vara sosse och extra roligt att vara sosse i Göteborg. En viktig anledning är att vi har politiker som tar stadspolitik på allvar. Det finns en uppriktig vilja att lämna den glesa, segregerade bilstaden och skapa det enda ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara alternativet: den täta, integrerade blandstaden. Dessutom har vi duktiga och engagerade tjänstemän som tar fram smarta planer och utredningar för att förverkliga detta. Så varför byggs det då så lite hyresrätter och hus med lokaler i gatuplanet? Varför byggs det så mycket fristående nyfunkis-lådor för medelklassen, istället för sammanhängande kvarter med social blandning? Det är faktiskt varken politikernas, tjänstemännens eller arkitekternas fel. Den främsta orsaken är enkel och kan beskrivas med ett ord: vinstmaximering.
Byggindustrin tjänar på att bygga dåligt istället för bra. Vill vi ha bra stadsbyggnad måste vi alltså ändra på det. Det finns många metoder. Subventioner behövs, men också hårdare restriktioner. Planerna måste bli mycket tuffare och mer detaljerade. Men om byggjättarna vägrar bygga och faktiskt väljer ingen, framför mindre, vinst? Då återskapas marknaden för fler, mindre entreprenörer vilket ger ökad variation. Och varför inte ett kommunalt byggföretag? Det var inte "marknaden" som förverkligade vår bostadspolitik, det var vi. Det är inte "marknaden" som kommer att förverkliga vår stadspolitik, det är vi. Och när vi gjort det, så kommer det att bli ännu roligare att vara sosse.
Andra bloggar om: stadsplanering, stadsbyggande, arkitektur, urbanism, socialdemokraterna, göteborg
Ang det kommunala byggbolaget, varför? Jag ser gärna hårdare restriktioner, det skulle vara en vitamininjektion. De mer detaljerade planerna likaså.
SvaraRaderaVad blir fördelarna med det kommunala bostadsbolaget? Att man slipper gå med vinst?
Ja, det finns la en hel del att gräva ner sig och irritera sig på om man gräver ner sig i den så kallade marknad (läs: oligopol och avtal som inte avgörs på en marknad) som är byggbranchen. Konkurrensverket gjorde en kritisk med försiktigt optimistiskt rapport 2006.
SvaraRadera@ karlr: Det är en idé som diskuterats här i GBG, eftersom det i många fall har varit svårt att få byggbolag till nödvändiga (men inte så vinstmaximerande) projekt. jfr http://biospolitikos.blogspot.com/2007/11/kommunalt-byggfretag.html
SvaraRadera@ kropotkin: Visst, men "kritisk" är kanske i underkant, att 30% av byggkostnaderna beror på slarv är ju bara... bisarrt. jfr http://biospolitikos.blogspot.com/2007/08/stadsekonomi.html
Det där med subventioner... nåt som jag har funderat en del på är om man kan vända borttagandet av bostadssubventionerna till sin fördel. Det har ställts ganska höga krav på standard: minimiyta på lägenheter, handikappanpassning osv. Frågan är om man kan komma ner på billigare hyror genom att slippa undan en del av dessa krav nu? Sen kör ju också byggföretagen upp kostnaderna genom dyra golv och annan inredning som ger dem högre marginaler i det rådande läget.
SvaraRadera@ jonas: Du vet nog mer än mig om var de stora kostnaderna i byggprocessen ligger. Och jag är definitivt för mer variation i lägenhetsstandard.
SvaraRaderaFunktionalisternas idé att bygga det perfekta hemmet, in i minsta detalj, är ju tossig. Ge individen utrymme att anpassa sin egen lgh istället. Handikappanpassningen är också problematisk. Det är förmodligen mer samhällsekonomiskt att ge ombyggnadsbidrag till de som behöver det än att ändra hela bostadsbeståndet.
Men nyckeln ligger nog inte där ändå, låt säga att slarvet (50mdr/år!) försvinner, de pengarna läggs nog inte på lägre priser...
Men jag kan ha fel.
"Handikappanpassningen är också problematisk."
SvaraRadera"Och jag är definitivt för mer variation i lägenhetsstandard."
Den gamle ungkommunisten har blivit nyliberal...patetiskt!
"Det är förmodligen mer samhällsekonomiskt att ge ombyggnadsbidrag till de som behöver det än att ändra hela bostadsbeståndet."
SvaraRaderaÖhhh...hur var det nu med ditt snack om social och funktionell blandning? Du menar alltså att funktionshindrade inte ska ha access till hela staden utan bara till delar av den?
@ anonym + anders johansson:
SvaraRadera1. Jag är varken kommunist eller nyliberal (inte för att jag förstår vad som är kommunistiskt med handikappanpassning)
2. Alla behöver inte lägenheter som är handikappanpassade.
3.De som behöver det ska självklart få det.
4. Ergo är det självklart att funktionshindrade ska ha möjlighet att bo i hela staden.
5. Det finns en stor mängd funktionshinder som kräver sina speciellla anpassningar (som funktionshinder definieras i lagstiftningen). Det är viktigt att vi använder skattemedlen klokt så att vi kan göra så mycket som möjligt för pengarna.
... och jag tror som sagt inte att det är där problemet ligger.
SvaraRaderaErgo är det självklart att funktionshindrade ska ha möjlighet att bo i hela staden.
SvaraRaderaJa det skriver t.o.m SD under på. Men frågan är om alla byggnader ska vara tillgängliga (dvs handikappanpassade) - det jag kallar för access.
Och det där med varierad bostadsstandard är nyliberalt.
Till er som hänger upp er på det här med handikappanpassning:
SvaraRaderaDet är klart att det kostar pengar med handikappanpassning! Korridorer, trapphus, toaletter, dörröppningar, entréer osv måste göras större. Allt detta är "ineffektiv yta" som till sist ger minskade hyresintäkter. Vad jag ville uttrycka var en förhoppning om att det skulle gå att bygga billigare lägenheter när man inte har kraven på handikappanpassning att anpassa sig till, vilket skulle (naivt, jag vet) kunna komma hyresgästerna till nytta. Alla kan inte klättra upp för 5 trappor men alla är inte handikappade heller. Det är ett framtidsprojekt jag sitter och steker på, att räkna igenom ett hyreshusprojekt och undersöka om man kan sänka hyrorna genom att komma undan just den här sortens krav, som var relaterade till byggsubventionerna.
Alltså vi har en halv miljon funktionshindrade i Sverige. Det kan vara blinda, rullstolsburna (pga trafikskada) äldre med rullatorer, eller folk som måste använda andra gånghjälpmedel. Det tråkiga är att vem som helst när som helst kan bli handikappad/funktionshindrad. Det räcker med en bilolycka. Egentligen räcker det med att bli tillräckligt gammal.
SvaraRaderaVad är då egentligen skillnaden mellan att vara funktionshindrad/ handikappad? Här brukar man säga att det är omgivningen som handikappar medan individen har ett funktionshinder. Just detta kan vara lite svårt att greppa för folk. Låt oss se på ett exempel. Ta en blind person och en seende och placera dem båda i en lägenhet. Släck sedan lyset så att det blir becksvart i lägenheten: Vem är då handikappad? Vad handikappar? osv.
I Sverige har vi en handlingsplan för tillgänglighet som säger att alla skolor/affärer/myndigheter/bostäder ska vara tillgängliga (eller om man så vill "handikapp-anpassade") senast 2010.
Det är vackert, det är solidariskt, det är inkluderande, det är demokratiskt och det underlättar deliberation. Sedan kan man naturligtvis som vissa högerdebattörer raljera över detta och peka på det absurda i enskilda detaljer osv. Men oftast är tillgänglighet inte mycket krångligare än att det finns ramper in i butiker, att det finns hissar, att det tas bort trösklar till rum osv. Det handlar alltså om att en halv miljon människor ska ha tillgång till hela staden och inte som nu bara delar av den.
Egentligen är det faktiskt ganska ironiskt att det mest tillgängliga landet för funktionshindrade är USA (sic)!
Det kan bottna i USA:s fokusering på individens ansvar (skyldigheter) som också per automatik skapar krav på rättigheter. Det är också ironiskt att det företag som av handikapprörelsen anses som mest tillgängligt är MCDonalds! Men det sistnämnda stycket är egentligen bara menat som en liten utvikning.
Jag är sosse och tror benhårt på att vi inom rörelsen kan lämna vårt mörka förflutna (läsa alva myrdal bakåt i tiden eller för den delen passiviseringen av funktionshindrade som ligger närmare nutiden) bakom oss och samlar våra krafter för att bygga en i sanning riktigt levande stad där alla medborgare har tillträde!
Och här är vår uppfattning att du som annars är så duktig på att skriva kan vara en del i kampen!
anonym1: Det är väl inget underligt med varierad standard? Så länge lägstastandarden är god. Det får vi nog leva med tills det klasslösa samhället kommer. Jag tycker du uttrycker dig omotiverat drastiskt.
SvaraRaderaanonym2: Jag håller med dig om att funktionshindrade alltför ofta klumpas ihop och betraktas som hjälplösa. Det finns precis som du beskriver massor av funktionshinder av många olika slag. Allt från fysisk förlamning till elöverkänslighet räknas numera som funktionshinder. Och det är säkert bra (jag är ingen expert). Jag är måhända naiv när jag antar att det finns flera, skilda vägar att förverkliga visionen om det fullständigt tillgängliga samhället. Det är möjligt att ni har rätt och att det bara finns ett enda sätt och att det är moraliskt fel att inte erkänna det.
Kanske har jag ett alltför abstrakt och filosofiskt perspektiv, jag märker att det provocerar. Jag ber om överseende med det.
"Rätt och rätt" Johannez Åsberg. Alltså vi har en plan för tillgänglighet - det är inte svårare än så. Och du behöver inte känna dig förminskad för att du inte är "expert" på området. Alla de 500 000 och deras anhöriga - DE är experter. Alla de som känner solidaritet - de är experter!
SvaraRadera@ anonym: käre anonym, tack så mycket, det är storsint av dig. Jag vill också tacka för din engagerade kritik, den lärde mig onekligen en läxa. Det är en viktig diskussion, jag ska ta och skriva ett särskilt inlägg om det. Ha det bra!
SvaraRaderaJohannes! Jag ber om ursäkt om jag varit hård - det är inget personligt. Det är bara så att du med din fantastiska stilistiska förmåga kan vara en del i kampen för en tillänglig och inkluderande stad. Vi behöver dig! Dessutom tror jag att tillgänglighet ligger helt i linje med det du skrivit tidigare om nyurbanism osv.
SvaraRadera@ anonym: Jag tror vi är överens om det väsentliga. Jag ska ta och sätta mig in i frågan lite bättre och återkomma. Take care!
SvaraRadera"Subventioner behövs, men också hårdare restriktioner. Planerna måste bli mycket tuffare och mer detaljerade." Jag tycker att du är fel ute här. Alla restriktioner, regleringar, proffstyckare och särintressen (läs minioritetsintressen) är ju snarare det verkliga problemet för oss som uppskattar urban stadsplanering (jag utgår från att vi har liknande uppfattning, typ YIMBY, om detta). Ju fler restriktioner ju längre planprocess och ju mer bäddar man för det oligopol du beskriver. "Byggindustrin tjänar på att bygga dåligt istället för bra." En sanning med modifikation; de stora oligopolmedlemmarna tjänar på att bygga dåligt eftersom de inte har någon konkurrens. Om man underlättar planprocessen kommer fler (mindre) byggherrar att kunna agera vilket resulterar i en mer varierad och tätare stadsplanering. Jag arbetar som fastighetskonsult inom bostadsproduktion och jag kan konstatera att alla de mindre byggherrarna jag träffar har en betydligt mer visionär syn på arkitektur och stadsplanering än vad de större drakarna har. Anledningen till att byggindustrin producerar dåliga områden är för att de KAN och att de stora byggherrarna som dominerar marknaden är ohotade. Planprocessen, som den ser ut idag, garanterar att det bara är de stora byggherrarna som har råd att ta risken för att bygga centralt med hänsyn till planprocessen. De enda restriktioner som ska behövas (jag förbiser diskussionen om handikappanpassning här ovan) är att byggnaderna i stadsbebyggelse ska vara framskjutna till gata, ha en sockel som följer kvartersmönster och för övrigt borde det inte regleras vilken höjd eller utformning man får bygga. Jag kan lova att vi skulle få se mer innovativa lösningar med mindre men mer distinkta restriktioner (och följdaktligen mindre statlig/kommunal inblandning).
SvaraRadera@ mikael: I'm with you. Men man får kanske skilja på plan och process. Processerna måste precis som du säger förenklas avsevärt. Det är också något som (s) i GBG påpekat. jfr http://biospolitikos.blogspot.com/2007/08/rttshaverism.html
SvaraRaderaNär jag säger att planerna måste bli hårdare så menar jag precis i det avseende som du nämner, urbanitetskrav.
Jag tror som du att mindre byggare är bättre (mer förändringsbenägna) än de stora, men det jag uppfattat som det främsta hindret för dem är att nya projekt ofta är så stora att de inte kan ta dem. Där har kommunen ett ansvar att dela upp projektområdena i mindre delar.
"Jag tror som du att mindre byggare är bättre (mer förändringsbenägna) än de stora," Mindre byggherrar kommer ju inte in på marknaden för att kommunala höjdare bestämmer att de ska in. De kommer in genom mer MARKNAD. Kommunen ska blanda sig i så lite som möjligt och underlätta för byhherrarna så mkt som möjligt. Först då kommer det bli variation på byggmarknaden. Det är bara att titta på systemet som vi ha idag för att konstatera att det inte funkar när klåfingriga politiker, styrda av opinion och röstflörtning, blandar sig i stadsbyggnadsprocessen.
SvaraRadera@ mikael: Som fastighetskonsult känner du säkert till att kommunen i många fall både är markägare och beställare (i form av bostadsbolag). Att man då "lägger sig i" vad utföraren bygger är ju inte så konstigt. Sedan tycker jag nog att stadsbyggnad är ett så fundamentalt samhällsområde att det kräver ett större mått av samhällelig kontroll (än tex tuggummitillverkning).
SvaraRaderaHistoriskt har okontrollerad stadsbyggnad gett tät stad, det stämmer. Men bara för de rika, arbetarna fick bo i skjul utanför. Idag ger inte okontrollerad stadsbyggnad tät stad längre, pga av bilen. Istället får vi socialt segregerad sprawl (jfr LA). Jag gillar varken sociala orättvisor, segregation eller sprawl, alltså tycker jag att det är helt lysande att våra folkvalda politiker "lägger sig i". Men hey, jag är en oförbätterlig socialdemokrat.