Veckans veck

Forskaren Karl Palmås kritiserar i en intressant text det han ser som sammanblandningen av socialkonstruktivism och posthumanism i svensk kulturdebatt. Ta gärna tid att läsa kommentarerna också, de ger en värdefull inblick i de senaste mutationerna på den deleuzianska knölen.

Som vanligt gör man processen kort med all avvikande teoribildning. Och som vanligt hänger den eviga frågan i luften: Varför är just denna specifika teoriapparat att föredra framför andra teoriapparater? Och är svaret på den frågan koherent med den teoriapparat man försvarar? Den frågan lär nog aldrig få ett svar och det är väl inte poängen heller antar jag. Spännande och filosofiskt utmanande blir det i alla fall.

Andra bloggar om: , , , , ,

Kommentarer

  1. Hej,
    kul att du hittade texten - förhoppningsvis kommer den publiceras i lämplig tidskrift. Kommentarssträngen är lite blandad - vettiga argument, blandade med rätt internt/självdissande munhuggeri mellan oss Deleuze-läsare i GBG. Var är du baserad?

    SvaraRadera
  2. @ kalle p: kul att du hittade inlägget. Jag är för det mesta i GBG. Lycka till med publiceringen (något säger mig att du har större chans hos Arena än hos Axess...)

    SvaraRadera
  3. Jo, Axess kommer nog inte på tal.. och vet inte heller om Arena skulle vara så jätteintresserade. Det blir nog någon av tidskrifterna kopplade till Lagerhuset borta vid Järntorget..

    SvaraRadera
  4. @ kalle p: Fast det vore kul att läsa den i ett mer mainstream-sammanhang. Men Glänta kommer säkert att älska den (förutsatt att du lägger in en esoterisk referens till Lacan förstås...)

    SvaraRadera
  5. Äh, Lacan skulle jag aldrig referera till, allt freudianskt är vad vi kallar motortänk och därmed obsolet. ;-)

    Tror för övrigt att denna text är för basic för Glänta..

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes

Invisible City