Tillgänglig stad = Rolig stad

Tänk dig att du går in på en klubb för att dansa och ha kul. När du kommer in får du veta att du inte får vara på dansgolvet eller röra dig fritt i lokalen. Du ska sitta i ett hörn, avskild från dina vänner och övervakas av en vakt. Inte för att du är för full, inte för att du är våldsam, utan för att du lider av en muskelsjukdom och sitter i rullstol. I dagens GP kan vi läsa om Linda Calderon som inte fick dansa på Sticky Fingers med sina vänner eftersom hon är rullstolsburen.

Hur vi ska skapa en mer öppen och tillgänglig stad är en oerhört viktig fråga. Alltför ofta sätts tillgänglighet i motsats till roliga och spännande arkitektoniska lösningar. Det är fel. Vi ska inte behöva tvingas välja mellan fantasilös "servicehemsarkitektur" och spännande men exkluderande stadsmiljöer.

För två månader sedan skrev jag en debattartikel om detta i Fria Tidningen tillsammans med Linda Karlsson, ordförande för Unga Rörelsehindrade i Göteborg:

Många unga människor efterfrågar idag en levande och rolig stadsmiljö. Man vill ha ett stort utbud av restauranger, caféer och andra verksamheter längs med gatorna istället för isolerade bostadsenklaver och bilberoende köpcentrum. Det förändras inte bara för att man blir funktionshindrad. Unga funktionshindrade vill också kunna ta en caffe latte eller ett glas vin på en uteservering, strosa längs myllrande stadsgator eller gå ut och dansa på diskotek.

Tillgänglighetsanpassning ses ofta som ett nödvändigt ont, vilket märks på de lösningar som erbjuds. Det blir lätt trist och otympligt. Här behövs ett annat förhållningssätt från våra beslutsfattares sida. Funktionshinder medför inte oförmåga att uppskatta nyskapande arkitektur eller spännande stadsmiljöer. Unga funktionshindrade är inte annorlunda än andra unga människor. Med lite fantasi och god vilja behöver vi inte välja mellan en tillgänglig och en rolig stad.

Ibland påstås att tillgänglighetskraven sätter stopp för häftiga och annorlunda idéer, som när någon vill bygga en uteservering på ett tak men inte har råd att installera hiss. Det är en märklig inställning. För det är ju inte tillgänglighetskravet som är problemet utan bristen på innovativa lösningar och ekonomiskt stöd. Det måste gå att bygga kul, nyskapande och tillgängligt. Ingen tjänar på att goda idéer och roliga projekt omöjliggörs. En takterrass blir ju inte mer tillgänglig för att den inte finns.

Ett annat exempel är gångfartsgator som Haga Nygata och andra s.k. Shared Space-lösningar, där bilarna får anpassa sig till övriga trafikslag. Det är nya smarta sätt att bygga den täta blandstad som är målet för Göteborgs nya översiktsplan. Trafikintegrerade gator är säkrare, eftersom bilarna kör långsammare. Men en mer integrerad trafikmiljö ställer också nya krav på tillgänglighetsanpassning. Gatorna behöver genomtänkta lösningar för funktionshindrade, som tydliga och sammanhängande ledstråk. Det är viktigt att även unga funktionshindrade finns med som rådgivare i stadsutvecklingen för att det ska bli så bra som möjligt.

Funktionshindrade är nämligen inga gnällspikar som vill förhindra en roligare stadsplanering. Omvandlingen av våra städer från funktions- och trafikseparerade enklaver till integrerade och dynamiska stadsmiljöer är både nödvändig och efterlängtad. Självklart ska vi bygga en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad. Men en stad som stänger ute stora delar av befolkningen är varken rolig eller hållbar. Vi vill bygga en spännande stad som är tillgänglig för alla.

Här är lite moves från Colours n Motion - mer sådant här på Göteborgs dansgolv!



Andra bloggar om: blandstad, stadsplanering, arkitektur, funktionshinder,tillgänglighet