Vem tjänar på bilsamhället?

-
Dagens filmtips är en prisbelönt dokumentär från 1996, Taken for a Ride. Den berättar den fascinerande och skrämmande historien om hur amerikansk bilindustri lyckades förstöra ett av världens bästa kollektivtrafiksystem. I förlängningen är det också en berättelse om en ofantlig överföring av statliga medel till privata vinstintressen.

Nu väntar vi bara på filmen om hur det gick till i Sverige när bilindustrin i vårt land, i samverkan med det politiska systemet, hårdhänt omformade vårt land till ett bilsamhälle. Boken finns redan - den heter Bilsamhället, teknikhistorikern Per Lundins avhandling från 2008.

Läs den!



Andra bloggar om: , , , ,

Kommentarer

  1. Anonym2010-08-16 12:13

    Idag bekostar bilföretag kollektivtrafiksystem istället. (Volvo i Mexiko, tror jag.) Frid och fröjd? Nej!

    SvaraRadera
  2. Erik Sandblom2010-08-16 13:40

    Betongelit: Curitiba, Brasilien. Och visst verkar det vara volvobussar!

    en.wikipedia.org/wiki/Rede_Integrada_de_Transporte
    The system, used by 85% of Curitiba's population (2.3 Million passengers a day),[3][4] is the source of inspiration[5] for the TransMilenio in Bogotá, Colombia, Metrovia in Guayaquil, Ecuador as well as the Emerald Express (EmX) of Eugene, Oregon and Orange Line of the Los Angeles, California, and for a future transportation system in Panama City, Panama, Transmetro system in Guatemala City, Guatemala, the Metrobús of Mexico City and for the city of Bangalore.[6]

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

-
Bild
Sverker Lindblad, professor i pedagogik, skrev för en tid sedan på GP Debatt att den politiska diskussionen om skolan missar målet: Hur gick det i Sverige med omstruktureringen av skolväsendet? Om vi håller oss till de mått som omhuldats i den skolpolitiska debatten – kunskapsmätningar och kostnader – har utfallet inte blivit särskilt lyckat: * Kostnaderna har ökat per elev i grundskola och gymnasieskola (t ex SCB UF 12 SM 0901). * Från att ha varit framgångsrikt i början av 1990-talet har det svenska skolväsendet gått kräftgång, enligt internationella kunskapsmätningar (www.iea.nl och www.pisa.oecd.org). * Skillnaderna mellan elever och skolor har ökat, vilket tyder på en ökad segregering i utbildningssamhället. Dessa resultat kan till vissa delar förklaras av själva omstruktureringen. Decentralisering och avreglering bidrog till ökade skillnader mellan kommunerna, medan samspelet mellan boendesegregering och skolval verkar leda till ökande skillnader mellan skolor, mätt med provresu
Läs mer

Kvarteret som sprängdes

-
Bild
Något som är slående i modern stadsplanering är den fascinerande oviljan att bygga kvarter som inte är uppbrutna. Av någon obegriplig anledning måste huskroppar oundvikligen vara separerade från varandra. Detta självklara axiom inom stadsplaneringen försvårar effektivt uppkomsten av ett dynamiskt stadsliv. Jag har många gånger försökt få ett rationellt svar på orsaken till denna arkitektoniska fobi för sammanhållna kvarter. När jag vid ett tillfälle diskuterade saken privat med en erfaren arkitekt vid Stadsbyggnadskontoret fick jag följande svar: "Ja du, det har jag också alltid undrat". Den enda förklaring han kunde komma på var att den slutna kvartersformen gör att vissa lägenheter får en sämre utsikt, vilket i sin tur skulle sänka värdet på dessa lägenheter. Den slutna formen skulle alltså leda till lägre avkastning (men därigenom samtidigt möjliggöra större social blandning). Eftersom enbart avkastningen är av intresse för byggaren skulle man därför föredra uppbrutna kvar
Läs mer

Invisible City

-
Bild
Arkitekten Peter Cooks nyskapande arkitekturtänkande skildras i dagens SvD . Cook, och den legendariska arkitektgruppen Archigram som han startade, var en reaktion mot en funktionalism som man tyckte tappat sin visionära kraft. "Archigram visade att arkitektur kunde vara lekfullt, skojigt, bärbart och färgstarkt. Inspirationen hämtades från nöjesfält, rockfestivaler, rymdfärder och popkonst. Inget var omöjligt i Archigrams värld. En stad på ben? Varför inte. Hus som flytande bubblor? Visst. Archigram var en spark i ändan på etablerade arkitekter och stadsplanerare. Archigram blev en påminnelse om att städer kunde byggas annorlunda, att livet kunde levas på ett annat sätt." Eller som designkritikern Sara Kristoffersson uttrycker det: "För dem handlar arkitektur inte bara om byggnader som vi bor i och sover i och äter i, utan med arkitektur kan man ha någonting att säga." Måhända är Archigram en smula uttjatade numera (i likhet med de andra "nyskaparna" som
Läs mer