Lena = Obama?
Lena Sommestad är imponerande produktiv. Igår gjorde hon ett bejublat framträdande på Kriskommissionens seminarium (kolla här) och idag publicerar hon två högintressanta inlägg på sin blogg. Det ena handlar om Primegate, där Sommestad förtjänstfullt belyser en aspekt som många missat, nämligen att infiltrationen explicit syftade till att legitimera privata vinstintressen i vården. Primegate överlevde nämligen julhelgen. Precis som Mats Engström framhåller har vi nog bara sett toppen på isberget. Det är uppenbart att det behövs etiska riktlinjer för lobbying i Socialdemokraterna, så att vi slipper liknande incidenter. Min förening, Tjänstemännen, har lagt en motion om detta till distriktsårskongressen. Vi får hoppas den får genomslag. Även Rebella och Röda Berget har skrivit om detta.
Sommestads andra inlägg är ett innehållsrikt resonemang kring historiens roll för politiken, utifrån gårdagens seminarium. Det är mycket kloka synpunkter som framförs. Hon anknyter också till Ann-Marie Lindgrens analys av Socialdemokraternas vilsenhet från och med 1980-talet och ger (lite oväntat kanske) Folkbladet kritik och Östros beröm.
Det är en rejäl buzz runt Sommestad för tillfället: igår var hon med i Expressen, idag skriver bl.a. Uppsalademokraten om henne (i en för övrigt helt genial krönika av Fredrik Jansson) och hon är med i Makthavares kandidatkoll. Många andra bloggar, som t.ex. HBT-sossen, lyfter också upp henne. Det börjar nästan likna Obamania. Frågan är naturligtvis om Lena kommer att hålla hela vägen. Ju större hypen blir desto starkare kommer pressen och angreppen utifrån att bli. Hur hon klarar av det kommer att avgöra hennes chanser att bli partiledare. Än så länge lyser hon bara starkare och starkare. Vi har en spännande tid framför oss...
Läs också: Eric Sundström, Magnus Moberg och Krassman. Ja, och så får ni naturligtvis inte missa Marika Lindgren-Åsbrinks fina artikel i Sydsvenskan, som var nästan odrägligt positiv... ;)
Andra bloggar om: primegate, lena sommestad, kriskommissionen, socialdemokraterna,politik
Sommestad skriver lysande kommentarer. Men hennes meriter som praktisk politiker är väl inte så där fantastiska, väl? Inte hände väl så mycket miljöpolitik då hon var minister?
SvaraRaderaFast om man ska vara ärlig genomförde väl inte heller Palme särskilt mycket bra i praktiken. Var det t.ex. inte på hans tid sossarna förlorade förmågan att rekrytera folkrörelseledare till partiet?
@ jan: Det behövs såklart ett starkt team runt partiledaren. Men av dem som varit aktuella till just partiledarpositionen hittills är LS den som jag har störst förtroende för. Å andra sidan så säger ju de andra inte ett knyst om något, så det är svårt att bilda sig en uppfattning.
SvaraRaderaUnder Palmes tid som statsminister/partiledare hände ju otroligt mycket. Både bra och dåligt. Det där med folkrörelseledare känner jag inte igen. Var har du läst det?
Framför allt genomförde Palme väldigt mycket av betydelse för jämställdheten: Föräldraförsäkring, särbeskattning, utbyggnad av barnomsorg, etc.
SvaraRaderaMiljö var nog hans svaga sida och han var ju inte själv någon som jobbat sig upp inom arbetarrörelsen, för att uttrycka det försiktigt. Och "det starka samhället", som var Palmes lika mycket som Erlanders skapelse, var inte direkt ett värnande av folkrörelser och civilsamhälle.
Det finns ingen anledning att okritiskt hylla Palme så som många av hans anhängare gör. Men nog var han en politiker av ett slag som det behövs fler av. Tycker jag.
Nja, jag minns något som kallades IB-affären. En direkt hetsjakt på folkrörelser, som jag ser det.
SvaraRaderaJag har också förtroende för Sommestad - som analytiker. Men jag vet inte alls om hon är tillräckligt tuff. Eller om hon likt t.ex. Obama böjer sig så snart hon ska producera.
Hej, tack för en bra blogg!
SvaraRaderaJag håller med dig om att det behövs ett starkt team runt partiledaren och i det teamet skulle jag gärna se några analytiska tungviktare som Irene Wennemo, Marika Lindgren-Åsbrink och Kajsa Borgnäs kompletterade med bl.a. några duktiga handlingskraftiga kommunalpolitiker.
När det gäller partiledarposten så har jag svårt att välja mellan Leif Pagrotsky och Lena Sommestad som jag båda anser vara utmärkta kandidater.
Båda har integritet och är sjävständiga tänkare som är aktiva i debatten (Pagrotsky bla. som krönikör i GP), båda har goda kunskaper i ekonomi, båda har regeringserfarenhet, båda har haft jobb utanför politiken, ingen av dom är SSU-skadad och båda har ett politiskt mod som gör att dom vågar gå i opposition.
Jag tror att Lena skulle vara den bästa partiledaren för partiets långsiktiga utveckling. Det som talar för Leif är att han är en populär politiker som redan sitter i riksdagen och har internationella erfarenheter.
Söker man i Lena Sommestads blogg så framgår det också på flera ställen att hon har ett gott öga till Leif Pagrotsky så dom skulle nog antagligen kunna utgöra ett bra team.
Har du sett den här siten?
SvaraRaderahttp://komigenlena.nu/
Kanonbra tycker jag!
För övrigt vill jag passa på att säga att Lena kanske till och med är mer än Obama. Hon är mer i kontakt med medborgarna än honom, är mer i direkt kontakt med medborgarna. Naturligtvis lär hennes kontakt med medborgarna kanske inte vara lika omfattande om hon väljs till partiledare och om hon blir statsminister, men nog tyder hennes mycket demokratiska sinnelag på att hon om någon borde kunna undvika att stöta bort väljare såsom Obama har gjort sedan han blev vald genom att ägna sig för mycket åt Washington. Till viss del beror detta förstås på att politiken i USA är annorlunda än i Sverige och att det politiska spelet därför lättare tar överhand "over there". Dock tycker nog många att Obama saknat direktkontakten med medborgarna, och jag tror Lena har vad som behövs för att undvika att en sådan känsla tar överhand.
SvaraRaderaJag tror Lena kan bidra ännu mer än Obama till att folks tro på demokratin och människan stärks.