Derrida och Don Ruin

För somliga innebar introduktionen av Derrida en hotfull och besvärande komplikation av tingens ordning. För andra var det en viktig händelse, som gav impulser som genljuder än i dag inom svensk humanistisk forskning. Humaniora hotas nämligen inte bara utifrån, utan också inifrån, när den ser sitt uppdrag som ett rent traditionsbevarande eller alternativt väljer att bepansra sig bakom en fixerad metod.
Jag tror definitivt att Ruin överskattar risken för ett överdrivet tradtionsbevarande (vilka traditioner finns att bevara?) inom svensk humaniora och den fixerade metod som man vanligtvis bepansrar sig bakom är ju just den Ruin et alia företräder (den ytterst bekväma anti-metoden). Den till intet förpliktigande relativismen är nog ett större hot mot humaniora än de väderkvarnar Ruin väljer att bekämpa.
andra bloggar om: derrida, hans ruin, litteratur, filosofi, humaniora
Kommentarer
Skicka en kommentar