Att ropa EU-varg

Igår kom domen i Vaxholmsmålet. Eftersom jag är urusel på arbetsrättsfrågor har det tagit mig ett bra tag att få en bild av vad problemet är. Såvitt jag förstår kan det sammanfattas såhär: Enligt Europadomstolen är de svenska konfliktreglerna förenliga med EG-rätten. Men utstationeringslagen behöver bli tydligare. Jaha, men varför är alla så arga?

Att facket är oroliga för att borgarna inte kommer att göra de nödvändiga juridiska förändringarna kan jag förstå. Därför är det naturligtvis viktigt att sätta press på Totto & Co, självklart ska de hålla sina löften att skydda den svenska kollektivavtalsmodellen.

Men det här med att gå ur EU? Tja, jag förmodar att alla sköna "skyll inte på mig - jag röstade nej"-knappisar tar varje tillfälle, speciellt med tanke på deras opinionsmässiga kräftgång. Den rimliga slutsatsen borde väl vara den omvända, att vi måste gå med i EU, på riktigt. Vad hände med den internationella solidariteten? Arbetarna i Lettland kommer att fortsätta ha urusla villkor, även om vi stänger våra gränser. Arbetarrörelsen måste go global.

Ikväll ska jag passande nog gå på ett föredrag med Anders Nilsson (LO-GBG). Han kommer att tala om arbetarrörelsens roll i en globaliserad värld. Förhoppningsvis kan det höja sig över den vanliga nivån, dvs. "hur ska vi rädda vårt lilla hörn av världen undan alla otäckheter där ute?". Jag är betydligt mer intresserad av hur arbetarrörelsen kan bli en offensiv, global politisk kraft.

ps. Morian har ett intressant inlägg i ämnet på sin blogg ds.

Andra bloggar om: , , , ,

Tidningar: 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes

Invisible City