Marcus om Norra Station

Sveriges egen mr. Space Syntax Lars Marcus är kritisk mot planerna för Norra stationsområdet i SvD idag (ej på nätet), här är ett utdrag:

Den största bristen är den överdimensionerade Norrtullsplatsen som i planområdets mest strategiska läge i stället för direkta och kontinuerliga stråk mellan högskolorna skapar ett stort tomrum och tvingar in gående i komplicerade rörelsemönster. Effekten blir en barriär som skapar en känsla av avstånd snarare än närhet både mellan högskolorna och till Nationalstadsparken. Särskilt viktigt för att föra högskolorna närmare varandra är vidare att skapa väl fungerande östvästliga gator. Men det enda nytillskott planen erbjuder är den föreslagna Norrtullsallén som i praktiken bara blir en lokalgata i den nya bebyggelsen och därmed inte alls bidrar till att göra det nya området till en del av staden. I korthet är planen ett uttryck för en bristande kunskapsutveckling inom stadsbyggandet.

Efter 60talets hårda kritik av funktionalismen, med sin tro på att programmera in ett meningsfullt innehåll i nya stadsmiljöer med grundläggande funktioner som bostäder och arbetsplatser, slog det på 80talet över i något som inte kan kallas annat än formalism. Här står tron i stället till att vissa stadsformer som gator och torg i sig själva är bärare av ett rikt stadsliv. Det viktiga är naturligtvis inte form eller funktion i sig utan samspelet dem emellan, det vill säga hur stadens struktur och utformning understödjer stadslivet. Kunskapen om dessa samband har på senare tid utvecklats starkt inom stadsbyggnadsforskningen men har fått ringa inverkan på de planer som nu lagts fram.

Andra bloggar, om: norra station, stockholm, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur