bios politikos

Posthumanisterna som håller i det roliga och tankevidgande TAP-nätverket brukar arrangera intressanta seminarier och föreläsningar här i Göteborg. Nu har de startat en blogg också: http://tesantitesprotes.org/ Utgångspunkten är det posthumanistiska manifestet, där man närmare specificerar vad det är man vill göra. Det är verkligen lovvärt att man vågar sig på att skriva ett manifest (av manifestus = handgriplig, uppenbar) i en genre som ofta präglas av en viss semantisk dunkelhet. Ur manifestet: Där innehållet för det Mänskliga undandrar sig exakt definierbarhet uppstår en moralisk och förnuftsmässig gråzon. Det posthumanistiska perspektivet utgörs av att affirmera, undersöka och utforska denna gråzon. Posthumanismen är således ingen ideologi, inget program och ingen förutbestämd synvinkel – det är i stället att betrakta som en aktivitetszon, platsen för utforskandet av ett av vårt tänkandes viktigaste begrepp. Det posthumanistiska perspektivet bestäms av det objekt det tillämpas på,

Just nu händer väldigt spännande saker inom Miljöpartiet . Om den nymaterialistiska rörelsen bland de gröna är framgångsrik kommer det inte bara att fullständigt omgestalta den ekologiska delen av vänsterrörelsen utan även att för alltid förändra svensk politik. Lyckas den inte får vi ytterligare ett Vägval Vänster, Attac etc, och det är ju inte så dåligt det heller. Den avgörande frågan är om det går att göra politik av den ganska intrikata ontologi som nymaterialismen bygger på. En förutsättning är då någon form av nymaterialistisk moralfilosofi, någon sorts kriterier för vad som är rätt eller fel helt enkelt. Låt oss ta exemplet tortyr av fångar. En nymaterialistisk politiker måste kunna ta ställning till om tortyr av fångar är rätt eller fel, och framför allt varför det är rätt eller fel. Låt oss säga att någon tycker att tortyr av fångar är fel. Det går att argumentera för det på många olika sätt. En liberal tycker det är fel om det strider mot individens förpolitiska rättigheter.

Igår hörde jag Katrine Kielos och Karl Palmås diskutera utopier på Världskulturmuseet. Samtalet utgick lite löst från Hardt och Negris bok Multituden . Frågan var om utopier behövs idag och om de ens är möjliga. Det var ett ganska spretigt samtal som led av en del begreppsförvirring (som idéhistoriker är man van att alltid börja med en halvtimmes etymologisk och begreppsteoretisk diskussion). Men ibland är de spretiga, oklara samtalen nästan bättre än de tillrättalagda, glasklara och genomtänkta. Kielos sa en hel del kloka saker om de ideologiska och realpolitiska förutsättningarna för ett nytt vänstertänkande (men jag föredrar Habermas "utopiska energier" framför "utopiska muskler"). Jag fastnade särskilt för det hon sa om vänsterns reaktivitet. Enligt henne verkar vänstern ha förlorat tron på att den faktiskt ska komma till makten och istället gjort det bekvämt för sig i outsiderrollen. Man har nöjt sig med att kritisera "hegemonin" istället för att form

Med anledning av Bo Rothsteins märkliga debattartikel i GP återpublicerar jag mitt inlägg Bloggen och den plebejiska offentligheten : Jag har skrivit här ett tag nu. Det är kul. Jag hade inga stora pretentioner när jag började och det har jag fortfarande inte. Däremot har jag gjort några intressanta iakttagelser. Exempelvis när jag skulle skicka iväg mitt första inlägg genom att trycka på en knapp som det stod "publicera" på. Jag reagerade på det ordet. Det kändes opassande högtidligt och alldeles för... ja, offentligt. Det hade en air av kungörelse över sig, något anspråksfullt och förnämt. Jag minns att jag log lite överseende åt detta, att man använt sig av ett ord med en sådan nimbus, när det egentligen bara rörde sig om att ytterligare spä ut en redan oändlig ocean med ännu fler triviala tankar och reflektioner. En annan märklig upplevelse var en fascinerade dubbelhet i vissa människors reaktioner på det faktum att jag skrev dessa små inlägg. Å ena sidan verkade de ta d

Fria tidningen har en serie om stadsplanering där tidigare Joakim Forsemalm (etnolog), Catharina Thörn (sociolog) och Anders Gardebring från YimbySTHLM skrivit intressanta artiklar. Idag publiceras en text av mig, som representant för YimbyGBG . Det enda som är lite tråkigt är ett av redaktionens bildval (inkl. bildtext), som ytterligare förstärker stigmatiseringen av miljonprogramsområden som Bergsjön. Det var definitivt inte poängen med min text. Tvärtom, det är absolut nödvändigt att överbrygga dikotomiseringen mellan innerstad och ytterstad, förslagsvis genom att bygga urbant. Texten är nu nätad... Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , fria tidningen , bostad , blandstad , urbanism , miljonprogram , stadsbyggnad , media

Igår rapporterades det om att byggbolagen funderar på att satsa på "billigare" lägenheter, dvs. bostadsrätter strax under miljonen. Idag får vi veta att allt fler byggen skjuts upp. Exempelvis ligger etapp 2 av det famösa bygget Porslinsfabriken på is, vilket få beklagar. Det här är symptomatiskt för den absurda situationen byggmarknaden . När det är högkonjunktur klämmer man ut några dåligt byggda och tokdyra lamellmattor och när det vänder neråt släcker man fabriken och kapitalförvaltar. En skriande bostadsbrist ser till att priserna hålls höga. 2007 gjorde NCC sin största vinst i företagets historia, 2,3 miljarder kronor . Det är bara att gratulera aktieägarna - och beklaga medborgarna. Vad säger Socialdemokraterna? Är det dags att styra upp det här? Vad vill vi egentligen? Hur ser vår stadspolitik ut? Andra bloggar om: stadsplanering , arkitektur , socialdemokraterna , bostad , ncc , bostadsbrist , hyresrätt , stadsbyggnad , kapitalism

Det ska bli mycket intressant att se hur starka reaktionerna blir på ICA:s kartläggning av kundpreferenser . Privata företag har under lång tid samlat in information om medborgarna och kartlagt vanor och beteenden. Det är bara bra att de nu öppet visar hur de använder informationen. Vi ser allt tydligare konturerna av det Minority Report-samhälle som forskaren Karl Palmås brukar skriva tankeväckande (och språkligt sett något svårtillgängliga) inlägg om på utmärkta bloggen 99, our 68 . Eftersom min partner har ICA-kort och vi ofta äter tillsammans har jag kunnat se mitt eget liv speglas i ICA:s reklamutskick. Det var obehagligt. Det ekonomiska systemets tilltagande kolonisering av livsvärlden, för att tala med filosofen Jürgen Habermas , är ett minst lika stort problem som det politiska systemets intrång. Men medan det politiska systemets koloniseringsförsök (med all rätt) väcker liberala ryggmärgsreaktioner, passerar det ekonomiska systemets attacker vanligtvis under den liberala radar

Idag presenterar nya stadsbyggnadsrådet Kristina Alvendal utgångspunkterna för arbetet med den nya översiktsplanen i Stockholm. Alvendal förvaltar på ett utmärkt sätt arvet från Mikael Söderlund och argumenterar klart och tydligt för att Stockholm ska växa med mer tät blandstad. Det är alldeles förträffligt och en förutsättning för att Stockholm ska bli en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar stad. Så socialdemokrat jag är kan jag inte annat än applådera Alvendals utspel. Vad som är obegripligt är att Carin Jämtin och gänget inte sett denna fråga tidigare och kraftfullt tagit initiativet. Det är ju världens bekvämaste politiska fråga, det är bara att gå in och ta för sig. Den dag Stockholms sossar verkligen gör den täta blandstaden till sin idé kommer man också att ha smashläge på moderaterna. Trots allt fagert tal om blandstad sitter moderaterna nämligen ohjälpligt fast i bilträsket. De saknar också fullständigt en idé för social blandning och utan det blir det ingen verklig bla

Vår bostadspolitiska rapport kom igår. Det finns en del bra saker där även om det mesta är ganska luddigt, debattartikeln i GP var besynnerligt intetsägande. Vad som dock är outsägligt välkommet är det tydliga ställningstagandet för den täta blandstaden som stadsplaneringsmodell. Uppenbarligen har vi till sist insett att funktionalismens glesa bilstad utgör ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hot mot vårt samhälle. Läs och njut av följande, under rubriken Hållbar och framtidsinriktad samhällsplanering : "Den täta europeiska staden med gator och kvarter skapar korta avstånd, bra förutsättningar för service och kollektivtrafik. Samtidigt ser vi hur externhandel och utglesning av bebyggelsen ökar vårt bilberoende och försvagar våra stadskärnor. En utveckling som leder till mindre attraktiva städer och större klimatpåverkan. En stor del av bebyggelsen från rekordåren behöver förändras i sin struktur. Nuvarande kommunala planmonopol ställer stora krav på hur vi bygger våra städer o

Inom statistiken finns ett intressant område som heter köteori . Det är något som borde studeras mer ingående, inte minst här i Sverige. I motsats till vad som ofta hävdas är Sveriges invånare nämligen mycket dåliga på att köa. Visst, de ställer sig i kön och respekterar själva kösystemet men de verkar fullständigt sakna djupare insikter i hur en kö bör byggas upp för att fungera optimalt. Man verkar tro att det räcker att ställa sig rakt bakom personen framför. Det gör det inte. Det är till och med för det mesta de sämsta alternativet för kön som helhet. Det vanligaste exemplet är bankomatköerna. Hur många gånger har inte trottoaren spärrats av eftersom folk vägrar köa smart, dvs. utmed närmsta vägg? Ordet kö kommer av det latinska ordet för svans. Det kan man ta som utgångspunkt för ett klokt köande. Tänk dig att du har en tio meter lång svans. Var skulle den vara minst i vägen när du köar? Just det, så långt borta från passager som möjligt och så nära en vägg som möjligt. Några illu

SvD rapporterar att byggbolagen får allt svårare att sälja nybyggda lägenheter. Man är tvungen att locka med inredningshjälp, avgiftsfria månader och prissänkningar. "Byggbolagen som SvD Näringsliv pratat med berättar om färre intressenter, trögare med försäljningen av nybyggda lägenheter och projekt som kan komma att läggas på is." /.../ "Som extra hängslen i tuffare ­tider har byggbolagen också börjat kräva att omkring 30–50 procent av lägenheterna är sålda innan ett nybygge påbörjas. NCC uppger att man har ännu tuffare bokningskrav." Hur kan det här komma sig när vi har en enorm bostadsbrist? Det borde ju vara hur lätt som helst att kränga bostäder? Jo, våra svenska byggbolag bygger inte för hela befolkningen, utan endast för de över en viss inkomstnivå. De som ligger under den nivån är ointressanta för det byggindustriella oligopolet. Byggjättarna har utplånat konkurrensen och kan i lugn och ro maximera sin vinst in absurdum. Byggsverige är en fet och lat hund

Hanne Kjöller skriver bra i DN om sentimentaliseringen av våra domstolar. Den "terapiserade" statens oförmåga att hålla isär känsla och fönuft är oroväckande. Att pressen under de senaste åren målmedvetet grävt ner sig i lynchmentalitet och passivt-aggressivt känslopjunk är en sak, men våra offentliga institutioner måste hållas fria från det. Det aktuella Eklund-fallet får en naturligtvis att tänka på Moosbrugger-episoden ur Musils Mannen utan egenskaper . Musil fångar på ett precist sätt både den psykopatiska tomheten inuti och den febrigt maniska fascinationen utanför, bland oss andra, normala. Vi ursäktar vår gränslösa nyfikenhet med att vi vill "förstå", trots att det borde vara uppenbart att i fall som dessa, som Moosbrugger och Eklund, är hemligheten att det inte finns någon hemlighet. Vår nyfikenhet säger mer om oss än om dem. Relaterat: Snaskdiskursen , Skrämselchock , Våldsmyten , Mordkupp! Våldschock! DN1 , DN2 , DN3 , DN4 , SvD1 , SvD2 , SvD3 Annat läsvä

Nu tar bloggen semester ett tag. Glad sommar!

SvD:s pågående serie om barn i stan är intressant, av flera anledningar. Det är naturligtvis viktigt att barnens perspektiv tas med i stadsplaneringen, precis som ungdomarnas, 30+arna, de medelålders och pensionärernas, och alla andra grupper som finns. Vad det handlar om är att hitta en balans mellan intressen som gör att slutresultatet blir så bra som möjligt. Alla kan inte få allt. Och det är bättre att alla får något än att några får allt. Det är inte heller helt klart vad som faktiskt ligger i alla olika gruppers intresse. Många av de saker som efterfrågas inom stadsplaneringen, som sol, ljus, luft, grönska, stadsliv, kultur, spännande arkitektur, varierade stadsmiljöer, tät blandstad etc, är ju inte mål i sig, utan medel till mål. Man vill att man själv och andra ska må bra fysiskt och psykiskt, man vill ha en levande offentlighet och ett starkt civilsamhälle för att vår demokrati ska överleva. Sådana saker. Men det är inte alltid de medel som man förespråkar leder till de mål ma

Public service-utredningen har debatterats en del, trots att förändringarna inte är så stora som man kunde ha väntat. Jag tillhör det fåtal som hellre vill ha en skatt, och inte avgift, på public service. Fri och opartisk samhällsinformation är en basal nyttighet, som alla ska kunna ta del av oavsett inkomst. Ingen ska vara för fattig, eller tvingas bli kriminell, för att kunna ta del av den samhälleliga offentligheten. Idag är detta förstås endast ett hypotetiskt problem eftersom det enda public service-medium med någon självrespekt kvar, dvs. radion, är undantagen avgift. De medborgare som inte har TV-mottagare och bara lyssnar på radio behöver alltså inte betala. Jag är en av dem. Men jag skulle gärna vara med och bidra via skattsedeln. Utredningen vill dock ha kvar avgiften. Men vill kalla den "public service-avgift", vilket ju är mer logiskt än "TV-avgift". Samtidigt ska avgiften även i fortsättningen vara beroende av om man har "TV-mottagare" eller e

Att borgarna vill mörka konsekvenserna av vårdvalet är inte så konstigt. Jag har inte träffat någon inom vården som tycker att det här är en bra idé. Trots det trycker borgarna på, i ideologisk nit. Omfördelning brukar ju vara en socialdemokratisk paradgren, Robin Hood-style. Nu kör borgarna en egen variant, Sheriffen av Nottingham-style. Det är tragiskt och de sociala konsekvenserna kommer att att bli övertydliga, oavsett hur mycket man än försöker mörka dem. Jag vägrar tro att de borgerliga gör detta i avsikt att uppnå orättvisa och ojämlikhet. Men det är ett typexempel på hur det går när abstrakta, och socialt oinformerade, principer får gå före verkligheten. Den 19:e augusti kommer Kerstin Brunnström till min sosseförening för att diskutera VGR:s sjukvårdspolitik. Det kan bli ett intressant möte. Idag går för övrigt remisstiden ut för regionens idéskiss "Vägen till medborgarnas primärvård". Läs den och remissyttrandena här... Relaterat: Svensson , Jinge , bios politikos

Karl Palmås fortsätter lysa upp Göteborgs intellektuella mörker med fullständigt snillrika texter. Nu senast ett referat av en sociologikonferens i Oxford. Och ja, det är lika spännande som det låter. Nej, det är till och med mer spännande än det låter! Mycket förenklat handlar det om huruvida man som sociolog ska försöka förklara världen (ontologi) eller nöja sig med att beskriva den (ontografi). Palmås förespråkar själv det förra. För en oinsatt person som undertecknad verkar det hela förstås underligt. Går det att välja bort ontologi? Det man kan välja är väl om man ska utgå från en intuitiv-konventionell eller reflekterad-artikulerad ontologi? Även en ontografi måste väl förutsätta en ontologi? Sedan kvarstår naturligtvis problemet med att grunda ontologin, hur ska det gå till? Vilka kriterier bör man utgå från? Ja, som sagt, det är en text som väcker många frågor, som engagerar. Nu måste jag bara ta och läsa på om det här så jag vågar kommentera inläggen, det är läskigt hög nivå

Jaha, då var det dags att försöka få oss att glömma FRA-skandalen. Vad gäller Ylva Johanssons avdrag så är det bara att hålla med Svensson , vi lever i enlighet med de regler och lagar som gäller i landet, även om man vill försöka ändra på dem. Alternativet vore ju bisarrt. Eller borde vi hänga ut alla borgerliga politiker som inte smiter från TV-avgiften (hur många det nu kan vara)? Nope, det här flyger inte. Vad gäller det absurda förslaget från en estnisk EU-parlamentariker om bloggkontroll så är det förstås… absurt. Och naturligtvis ingenting som socialdemokraterna i Sverige ställer sig bakom. Nej, så lätt blir man nog inte av med FRA-krisen. Men hey, it’s worth a try… Relaterat: DN1 , DN2 , DN3 , SvD1 , SvD2 , SvD3 , Svensson Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om infrastruktur och Göteborg Andra bloggar om: fra , politik , eu , socialdemokraterna , avledningsmanöver , blogg

Enligt Mona Sahlin kommer Socialdemokraterna att riva upp FRA-lagen om vi kommer till makten efter nästa val. Det borde ju egentligen inte vara en nyhet. Vi röstade nej till förslaget i riksdagen, alltså vore det ju bara konstigt om vi inte ville göra något åt det när vi får chansen. Men vårt parti har ju dessvärre inte något direkt imponerande track record i de här sammanhangen, alltså är det trots allt glädjande att partiet tydligt tar ställning mot det aktuella förslaget. Ännu mer glädjande vore det förstås om vi socialdemokrater också kunde formulera ett alternativt förslag, som respekterar vår grundlag. För skulle vi hitta på något lika illa (eller värre) efter att vi vunnit valet 2010 så finns det ingen annan än oss själva att skylla på. Relaterat: DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 AB1 AB2 Kulturbloggen Catti Ullström Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om sprawl i Göteborg , Catti Ullström skriver om sexkonservatism Andra bloggar om: fra , politik , liberalism , socialdemokrater

FRA-debaclet har verkligen satt sina spår på den borgerliga sidan. Jag tillhör dem som varit dåligt insatt i frågan. Förslaget har låtit konstigt men det var först i och med att liberalt sinnade bloggare drog igång nätkampanjen som jag (och många andra) verkligen fick upp ögonen för förslagets konsekvenser. Efter att ha läst remissyttranden och annan argumentering på stoppafralagen.nu var det lätt att ta ställning mot förslaget. Det hela underlättades naturligtvis av att mitt eget parti (s) var emot, trots att förslaget ursprungligen var vårt. Vi sossar har alltså ingen anledning att slå oss för bröstet. Jag diskuterade FRA-affären med en kompis som är aktiv liberal i helgen. Vi talade om att det finns en speciell sorts känslighet bland liberaler för övergrepp mot den personliga integriteten, ett gott väderkorn, som gör att de reagerar snabbare än många andra i sådana frågor. Vi pratade också om varför regeringen bestämt sig för att ändå driva igenom det här, vad vinsten skulle kunna

Det är svårt det här med nationell identitet. Vem kan egentligen göra anspråk på "svenskhet"? Det enda rimliga svaret är väl vem som helst. Allt beror ju på hur man väljer att definiera begreppet. Man kan välja olika utgångspunkter: genetisk etnicitet, kulturell etnicitet, språklig etnicitet, politisk etnicitet, religiös etnicitet etc. Beroende på vilken identifikator man använder bildas olika grupper av individer. Ingen av dem kommer dock att överensstämma med det "vi" som bollas runt i den allmänpolitiska diskursen. Det vi-et är nämligen en rent semantisk konstruktion, en symbolisk referenspunkt utan empiriskt innehåll. Det här ställer till en del begreppsmässiga problem, oavsett vem som ger sig in i diskursen och avsett hur de gör det. Inte bara för de som menar att "dom" måste anpassa sig till "oss", utan även för dem som tycker att "dom" inte alls behöver anpassa sig till "oss" eller att "vi" borde anpassa "

12 läkare och barnmorskor går idag ut på DN Debatt och säger att färre sexpartners är bättre än kondomanvändning för att minska smittspridning. Debattörerna (varav många av någon anledning kommer från Jönköping) har naturligtvis rätt - har man inte sex så blir man inte smittad. Problemet är naturligtvis, som alltid, att folk ju har sex alldeles oavsett hur olämpligt vissa tycker att det är. När får vi se en debattartikel som varnar för överdriven reklam för bilbälten - det är ju bättre om man inte åker bil. Eller cykelhjälm. Är det inte lite mycket tjat om det? Kan inte ungdomarna sluta cykla istället? Könssjukdomar är en följd av något mycket bra, hälsosamt och trevligt, nämligen att folk har sex. Vad är egentligen problemet - att folk har sex eller att de inte skyddar sig? Annat läsvärt: Anna Ardin skriver också om DN Debatt, Anders Svensson skriver om att ta debatten med SD (en del håller jag dock inte med om, gissa vad?). YimbyGBG skriver om Norra Guldheden. Andra bloggar om:

Buller brukar beskrivas som "oönskat ljud", det är alltså en subjektiv beskrivning av ljudvågor. Även om det finns många typer av ljudvågor som de flesta sansade människor upplever som obehagliga (skärbrännare, gaffel mot tallrik, basshunter) så finns det alltså i grunden inget objektivt i det. Vid ett visst ljudtryck skadas dock våra kroppar (även om det finns en subjektiv dimension här med). Att det finns gränsvärden för skadliga ljudnivåer är självklart bra. Sedan är det en annan fråga hur de ska utformas. Ska man kunna ta med spädbarn utan öronskydd på deathmetal-konserter eller bör arrangörerna (och besökarna) ta ett större ansvar för att det finns öronskydd tillgängliga? I Sverige har man även kommit ganska långt med bullerbekämpning. Framför allt har man numera mycket hårda gränsvärden. Utgångspunkten verkar vara att ingen ska utsättas för oönskat ljud. Det är en intressant tanke, som i sin förlängning naturligtvis är helt absurd - särskilt i en stad. Jag bor i en st

Idag publicerar Tiden en artikel av mig (dock inte den rätta versionen, men det är sådant som händer). Här är den rätta versionen, som har vissa justeringar. I huvudsak är innehållet detsamma. Ett nytt miljonprogram Socialdemokratins folkhemsbygge läkte ett splittrat och trasigt samhälle, som var nära att falla sönder i konflikter och klassmotsättningar. En grundsten i det medborgarhem som socialdemokratin byggde från trettiotalet och framåt var bostadspolitiken. Det är därför inte förvånande att bostadspolitikens haveri på sjuttiotalet, i och med miljonprogrammet, så tydligt också kom att symbolisera en kris för det socialdemokratiska folkhemmet. Arbetarnas söner och döttrar hade fått rinnande vatten, frisk luft, ljus och grönska och ändå var de inte lyckliga. De nya glesa bostadsområden som socialteknologerna konstruerat hade alla fysiska bekvämligheter, de var i alla tekniska bemärkelser överlägsna de smutsiga, kalla och trånga arbetarkåkarna. Ändå saknades något. De som hade möjli

Kampanjsidan mot FRA-lagen - stoppafralagen.nu - är väl värd ett besök. Där finns mycket information om vad regeringens proposition innebär för integritet och rättsstatlighet i vår demokrati. Det finns också länkar till alla de remissinstanser, politiska partier (s, v, mp) och andra intresseorganisationer som avvisat förslaget. Internet är fantastiskt, det är lätt att få tag på information och kommunicera, och för oss som lever i en demokrati är det för det mesta helt ofarligt. Så passa på nu innan tisdag! Läs mer här: PM1 PM2 PM3 PM4 PM5 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 AB1 AB2 EXP1 Andra bloggar om: fra , sverige , övervakning , signalspaning , demokrati

Och så håller vi alla förstås tummarna för att Irland tar sitt förnuft till fånga och röstar igenom Lissabonfördraget ikväll. EU-projektet överlever förstås även en nej-seger men för dem av oss som önskar oss ett federalt Europa någon gång i framtiden så kommer den framtiden att bli ännu mycket mer avlägsen. Den irländska kampanjen ställer två saker i blixtbelysning: 1. Svagheterna i folkomröstningsinstrumentet - direktdemokrati är inte den enda sortens demokrati och det är definitivt inte den bästa sortens demokrati när folket (demos) utgörs av miljontals människor och styret (kratein) innefattar den oändligt komplexa struktur som en modern stat är. 2. Det politiska etablissemangets misslyckande att etablera en nyanserad, intelligent och rationell politisk diskurs om EU-projektet. Istället får vi den sämsta sortens polarisering - ballonger och cirkus på ena sidan och hat och galla på den andra. Vi måste alla, oavsett vad vi tycker om EU, ta vårt ansvar inför Europavalkamp

Miljöminister Andreas Carlgren tar nu bladet från munnen och erkänner att vi behöver en rejäl och snabb utbyggnad av järnvägen. Till skillnad Reinfeldt verkar Carlgren inse att det är järnvägen, och inte bilen, som är framtiden. Vi får hoppas att han förmår övertyga statsministern. De borgerliga har bland annat fått hård kritik för att prioritera ned tågtrafiken. Men nu ger Andreas Carlgren klart besked: ett mer klimatsmart resande är avgörande för att klara utsläppsmålet, och det krävs en ”kraftig” utbyggnad av järnvägen. – Vi är ett land med stora avstånd, och för långväga persontransporter kan tåg vara väldigt konkurrenskraftigt. Det kommer också att behövas mer godstransporter, både på järnvägen här i Sverige, men också genom att vi knyter ihop järnvägsförbindelserna genom Europa. En enig klimatberedning föreslog i sitt betänkande en storsatsning på järnvägen: utökad kapacitet för såväl gods- som persontransporter med minst 50 procent till 2020. Det är en ambitionsnivå som miljöm

Idag smygstartar YimbyGBG , ett opolitiskt nätverk för alla oss som vill ha fler täta, levande stadsmiljöer i Göteborg. Det är onekligen hög tid. Det byggs alldeles för lite och för dyrt: bostadsbristen är skriande, särskilt för unga och lågbetalda. Det byggs ekologiskt ohållbart: isolerade bilberoende bostadsöar leder till ökad bilism och avgaser, dessutom förbrukas värdefull natur- och jordbruksmark i onödan genom sprawl. Vi behöver en gång- och cykelvänlig stad. Det byggs ekonomiskt ohållbart: Göteborgsregionen behöver fler människor och en tätare kärna för att kunna öka sin tillväxt och undvika stagnation. Utglesning leder till ökade kostnader för infrastruktur (el, vatten, avlopp, vägar etc). Det byggs socialt ohållbart: Människor och samhällsklasser segregeras allt mer, inte bara ekonomiskt utan även geografiskt, attraktiva stadsdelar blir medelklassghetton. Medborgarandan urholkas när olika samhällsgrupper inte lever sida vid sida, utan reser murar emellan sig. Och detta händer

Idag avslutades HBT-festivalen här i Göteborg, vi i socialdemokraternas HBT-förening stod på Järntorget igår och idag och pratade med folk, tillsammans med bl.a. Unionen och GBG Bear Club . Det var ganska lugnt i sommarvärmen. Särskilt roligt var naturligtvis att Olof Svensson, HBT-S-föreningens ordförande och primus motor fick Allan Hellman-priset . Grattis Olof, du förtjänar det verkligen! Andra bloggar om: hbt , göteborg , socialdemokraterna , olof svensson , allan hellman