2010-09-23

2010-09-21

Vägen framåt

Eftervalsanalys i Dagens Arena:

Socialdemokraternas katastrofala valresultat kom som en chock. Jag och många med mig var naturligtvis beredda på att en valförlust var möjlig men en sådan total genomklappning hade ingen förväntat sig. Samtidigt kom det inte heller som en fullständig överraskning. Partiet har sedan länge präglats av en känsla av kris. Man har försökt förstå vad som är fel. Det är ett grubblande som tagit mycket tid och energi. Många och långa diskussioner, ständigt kretsande kring samma sak - att hitta "felet". Är det för mycket vänster, för mycket höger eller för mycket mittemellan? Är det tidsandan som spökar eller någon speciell sakfråga? Beror det på enskilda företrädare eller hela partiapparaten? Ja, vad är egentligen problemet? Ju mer man diskuterar det desto svårare blir det att hitta ett enkelt svar.

Låt mig därför bara ta upp en sak som jag tror är viktig att tänka på framöver och som Anders Nilsson och Örjan Nyström lyft fram i sin moderna klassiker "Den sociala demokratins andra århundrade?": Socialdemokraterna måste bli bättre på att formulera konkreta mål för ett medellångt perspektiv. Alltför ofta har det medellånga perspektivet ersatts av kortsiktiga, dagspolitiska utspel och visionära men till intet förpliktigande språkblomster. Den politiska horisonten har allt mer krympt till en mandatperiod och då förlorar man överblicken. Glömmer man det medellånga perspektivet så tappar man sin riktning. Det är först när vi själva vet vart vi är på väg som vi kan övertyga andra att följa med oss.

Om en sådan analys stämmer så är vi i desperat behov av provisoriska utopier, för att låna ett begrepp från Ernst Wigforss. Hur vill vi att Sverige ska se ut om femton-tjugo år? Det är konkretiserade visioner med det omfånget som är nödvändiga. Det finns flera stora samhällsområden som skulle behöva sådana provisoriska utopier. Ett område, som jag personligen intresserat mig för, är stadspolitiken. Hur vi bygger våra städer har en direkt påverkan på avgörande samhälleliga problem som bostadsbrist, segregation och miljöförstöring. Ändå har det inte gjorts mer än tafatta försök att formulera nya, socialdemokratiska visioner om hur vi ska planera framtidens städer, när vi nu till slut tvingas lämna rekordårens ohållbara dröm om det utspridda bilsamhället bakom oss.

Vi behöver beskriva hur vi vill att Sverige ska se ut 2030 och vilka konkreta reformer som kommer att vara nödvändiga för att nå dit. De som ska bygga landet - och staden - behöver ritningar. Som pragmatiska reformister är vi naturligtvis alltid beredda att komplettera och revidera ritningarna utifrån ny kunskap och förändrade omständigheter. Det är styrkan i den gradvisa sociala ingenjörskonsten. Men vi behöver ju ha något att komplettera och revidera. Annars skriver vi vår framtid i vatten.

Socialdemokraterna kommer aldrig att bli ett parti bland andra. Vi har fortfarande våra största uppgifter framför oss. Inte minst måste vi bekämpa de hotfulla politiska strömningar som lett till att vi idag har ett främlingsfientligt och högerextremt parti i vår riksdag. Det samhälleliga tomrum som skapar utrymme för populistiskt ressentiment behöver tätas med konkreta, socialdemokratiska visioner för ett fritt, jämlikt, solidariskt och hållbart samhälle.

Jag stannar där, för vi behöver inte fler litanior om vad som borde göras. Det vet vi redan. Nu är det dags att faktiskt göra det. Vår ideologiska återfödelse kommer inte att komma uppifrån, via centralt dirigerade samrådsförfaranden. Den kommer inifrån. Den har redan börjat.

ps. På www.urbanekologi.se kan ni läsa mitt och Karl Palmås manifest för en rödrön stadspolitik ds.

Andra bloggar om: , , , ,, , , ,

2010-09-12

Vad vilja de rödgröna?

En vecka kvar - gillar du vad som står här ska du rösta rödgrönt:

ANSVAR FÖR HELA SVERIGE

Sverige ska vara ett jämlikt land.

Det är vårt mål. För att nå dit måste vi skapa fler möjligheter. Barnens framtid ska inte avgöras av vad föräldrarna tjänar eller var man bor. Utbildning och trygghet ska vara för alla, så att vi kan utvecklas, genom hela livet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka både sina egna liv och samhällsutvecklingen i stort. Ingen ska hindras av diskriminering. Alla ska kunna förverkliga sina drömmar och utveckla sina förmågor.

Ett jämlikt Sverige är ett framgångsrikt Sverige. Där tas all begåvning, alla talanger och all arbetsvilja tillvara. Engagemang och nyfikenhet förvandlas till nya idéer och växande företag, och därmed jobb och framtidstro. Så kan Sverige konkurrera med kunskap och förnyelse i en värld av ständigt tuffare internationell konkurrens. Ett jämlikt Sverige förutsätter ett jämställt Sverige.

För att minska klyftorna mellan kvinnor och män behöver en rad strukturella reformer genomföras. De ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Att hålla samman Sverige är det viktigaste uppdraget för en kommande rödgrön regering.

Idag går utvecklingen i motsatt riktning. Unga möter stängda dörrar. Långtidsarbetslösheten biter sig fast på farligt höga nivåer. Svårt sjuka människor görs försäkringslösa. Klyftorna ökar, både mellan människor med höga och låga inkomster, och mellan män och kvinnor. Den här utvecklingen är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. På längre sikt hotar den förutsättningarna för jobb och ekonomisk utveckling.

Men det går att byta färdriktning. Det finns många företag som ropar efter arbetskraft, men inte hittar rätt kompetens - samtidigt som det finns många unga som inte vill något hellre än att jobba. Det finns stora investeringar som behöver göras i kollektivtrafik, järnvägar, bostäder, energieffektivisering och förnybar energi för att möta klimatutmaningen och göra Sverige till världsledande på grön omställning och miljöteknik – och så många positiva följdeffekter i jobb och ekonomisk utveckling om vi tar vara på möjligheterna.

Det finns så mycket kreativitet, engagemang och framtidstro; bara alla får chansen att växa. En rödgrön regering kommer att ta ansvar. För ekonomin, för jobben, för skolan, vården och omsorgen. För trygghet i livets olika skeden, för miljön och för kommande generationer.

Sverige ska tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. Reformer genomförs bara om det statsfinansiella läget så tillåter. De budgetpolitiska målen ska ligga fast. Vi lovar att inte sänka skatterna på lånade pengar. Direkt efter valet vill vi tillsätta en Jämlikhetskommission, för att analysera skillnader i livsvillkor och föreslå förändringar för att öka den sociala rörligheten.

Ett modernt välfärdsland där jobben sätts först – det är vårt framtidsland.



Andra bloggar om: , , , ,

2010-09-06

När Marknadens Järnvägar spårar ur - igen




Jag har tidigare påpekat
att det är hög tid att utvärdera de senaste decenniernas privatiseringshysteri. Vissa grundläggande samhällsfunktioner sköts bäst av det gemensamma och bör inte styckas upp och kastas ut på marknaden. Ett sådant område är uppenbarligen järnvägen.

Det hindrar inte de borgerliga från att fortsätta bryta upp tågtrafiken. Att verkligheten visar en tydlig ovilja att rätta sig efter de nyliberala dogmerna är naturligtvis inget som stör vår nuvarande regering. Rösta för en fungerande tågtrafik den 19 september!

DN har tagit en närmare titt på avregleringen, jag citerar in extenso:

Avregleringen har lett till tågkaos

Den 1 oktober vill regeringen ta ytterligare ett steg i avregleringen av den svenska järnvägen. Konkurser, trasiga, inställda och försenade tåg och utebliven service har följt i avregleringens spår. Det visar DN:s granskning.

Sverige är i dag ett av Europas mest avreglerade järnvägsländer och om en månad införs total avreglering. Då ska vilket bolag som helst få söka om att köra på alla järnvägslinjer.

Den ökande konkurrensen har inneburit att den svenska järnvägen räknas som Europas mest kostnadseffektiva per tågkilometer. Men prispressen kostar.

DN:s genomgång av privatiseringen och avregleringen av regionala och nationella tåglinjer sedan 90-talet visar på en rad stora problem.

Den utlovade privata konkurrensen har dessutom inneburit att statskontrollerade utländska tågbolag, som danska DSB First och franska Veolia, tagit över trafik från statliga SJ.

Enligt Bo-Lennart Nelldal, professor i tågtrafikplanering på KTH, har tågavregleringen inte alltid fungerat.

– Den småskaliga trafiken har man lyckats göra effektivare. Men den storskaliga visar sig vara svår att ta över. De här företagen var inte riktigt beredda på vad som händer när man tog över en sådan komplex trafik, säger han.

Ett viktigt område är det bristande underhållet av tåg och spår.

– De här frågorna har ramlat mellan stolarna i och med avregleringen. Man har ofta glömt vad som händer i extrema situationer med snöskottning och evakuering av tåg. Avreglering behöver inte vara fel, men den måste göras på rätt sätt, säger Nelldal.

Inför nästa steg i avregleringen, den 1 oktober, ser han risk för brist på kapacitet.

– Det är väldigt trångt på spåren och mycket svårt att få tåglägen. Det är nästan omöjligt att öka trafiken i högtrafik och på de linjer där det är kommersiellt intressant, säger han.

En risk är att de privata bolagen enbart lägger anbud på de mest lönsamma linjerna medan SJ och de regionala operatörerna får ta hand om resten.

– Konsekvensen kan bli att SJ drar in tåg på mindre lönsamma linjer som de inte är tvungna att köra. Då blir det inte mycket trafik kvar, säger Bo-Lennart Nelldal.

Andra bloggar om: , , , ,

2010-09-04

Kulturkalasprat

Under Kulturkalaset var jag inbjuden av Stadsbyggnadskontoret och Älvstranden Utveckling för att hålla en populärvetenskaplig föreläsning om stadsplanering på temat: "En blandstad med plats för alla". Hela filmen därifrån kan ni se på Älvstranden Utvecklings hemsida. Här är en kortare version, kompletterad med de bilder som jag visade. Håll till godo:







Andra bloggar om: , , , ,, , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...