2017-03-26

Bygg om miljonprogrammet

Artikel i Arena



















I december 2015 släppte polisen en rapport som listade de 53 mest utsatta områdena i Sverige. Det var områden där man bedömde att polis och samhälle hade börjat förlora greppet och kriminella nätverk fått allt större inflytande. Dessa 53 områden hade två saker gemensamt. Det ena var att de alla hade betydande socioekonomiska problem. Det andra var att de alla, med något enstaka undantag, var flerbostadsområden byggda runt tiden för miljonprogrammet.
”Miljonprogrammet”. ”Betongen”. ”Förorten”. De modernistiska bostadsområden som för ungefär ett halvsekel sedan snabbt och storskaligt byggdes runt om i landet är numera höljda i så många lager av svartmålning, myter, fördomar och romantisering att det är svårt att diskutera dem lugnt och sakligt. Den allmänna debatten pendlar mellan nattsvarta helvetesskildringar, tillkämpade skönmålningar eller ett uppblåst chauvinistiskt försvar av ”orten”. Verkligheten är dock som vanligt mer grå och småtrist. De allra flesta av de här områdena är helt vanliga stadsdelar där folk lever helt vanliga liv. Alla modernistiska bostadsområden är inte socioekonomiskt utsatta.
Men i princip alla utsatta områden är modernistiska bostadsområden. Vad beror det på? Det finns många förklaringar. Dels är det här det funnits billiga bostäder de senaste decennierna. För de med lägst inkomster har det alltså inte funnits så många andra val. Det är också här många nyanlända har sina socioekonomiska nätverk och genom ebo-lagen har man kunnat flytta in hos släktingar och bekanta, som haft svårt att säga nej. Trångboddheten har därmed förvärrats vilket ökat den sociala oron och gjort många unga frustrerade.
Samtidigt har ”de andra” dragit sig undan. Medelklassen har i allt större utsträckning segregerat sig i kranskommunernas villaområden, lockade med prisvärda småhus och låg skatt. Det är just dessa utglesade, bilberoende småhusområden som varit den främsta motorn bakom de senaste decenniernas ökande segregering på regional nivå. Med pengarna försvinner också mycket av handel och service i de utsatta områdena och känslan av övergivenhet ökar.
Och så finns det problem med själva stadsplaneringen. Den modernistiska stadsstrukturen är väldigt känslig för socioekonomiska påfrestningar. Den geografiska isoleringen, bristen på fysiska förutsättningar för funktionsblandning och stråkbildning, glesheten, den storskaliga och enhetliga fastighetsstrukturen. Allt detta gör att fallet blir snabbt och hårt om något väl börjar gå fel.
Så vad kan man göra för att rädda de utsatta områdena? Det är en fråga som har diskuterats länge. Urbanisten Jane Jacobs ställde sig den redan 1961 i sin bok Den amerikanska storstadens liv och förfall. Hennes svar står sig bra än i dag. Stadsstrukturen måste förändras och fyllas med småskaliga, funktionsblandade gator och kvarter. Områdena måste kopplas ihop med den omgivande staden med urbana stråk, där det är möjligt. Fastighetsstrukturen måste bli mer heterogen och möjliggöra för de hushåll som blir socioekonomiskt stabila att stanna kvar och locka andra att komma dit. På många håll pågår redan stadsutveckling i denna riktning, som Rinkebystråket i Stockholm, Backa Grön i Göteborg och Rosengårdsstråket i Malmö.
Men lika viktigt är vad vi gör på andra platser. Bostäder med rimliga hyror måste finnas i alla stadsdelar och vi måste sluta planera segregerade, bilberoende områden för medel- och höginkomsttagare. Staten har också en viktig roll. Ebo-lagen måste ses över så att vi får ett hållbart och solidariskt mottagande. Plan- och bygglagen behöver reformeras så att planprocessen går snabbare. Boverket, Trafikverket och länsstyrelserna måste få tydliga direktiv att underlätta funktionsblandad förtätning i våra städer, i stället för att motarbeta den som så ofta sker i dag. Och så måste vi börja prata om stadsbyggande sakligt och rationellt och inte låta oss styras av rädsla, fördomar, modernistiska dogmer, missriktad välvilja eller sårad stolthet. Då kan det nog bli bra.

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...