2007-08-31

ABF i november

Ni har väl bokat in den 6:e och 27:e november kl 19? Filosoforum på Trappan, Folkets Hus. Den 6:e föreläser Cecilia Sjöholm om Hannah Arendt och hennes offentlighetsbegrepp (tasty!) och den 27:e är det Michael Azar (Göteborgs egen Étienne Balibar). Han kommer att tala om Sartre (as usual...) och J-P:s förhållande till historien. Mer finns att läsa här...

Buller eller andra bullar

Det finns uppenbarligen en funktionalistisk femte kolonn på Boverket. Knappt hade bläcket torkat på Ines Uusmans stadsvänliga debattartikel förrän någon på Boverket skickar ut en bullerremiss som tar ett bestämt kliv tillbaka.

Många har redan kritiserat Boverkets förslag. Läser man det finstilta ser man i och för sig att kraven kan "övervägas" (1) vid förtätning av stadskaraktär i centrala delar, (2) när det gäller "tätare bebyggelse vid knutpunkter längs kollektivtrafikstråk i större städer", (3) om det finns "behov av att bygga bostäder som inte på rimligt sätt kan tillgodoses på annan, mindre bullerutsatt plats" och om (4) "det kan påvisas att tillkomsten av nya bostäder kan innebära påtagliga fördelar för den långsiktiga samhällsutvecklingen, trots att huvudregeln i dessa allmänna råd för buller vid planering inte uppfylls i alla delar". Det är alltså lite av gummiparagraf över det hela, alla ska bli nöjda.

Jag hade dock önskat att Boverket tydligare hade tagit ställning för en dynamisk, levande stadsmiljö. Definitionen av buller är "oönskat ljud", man ska inte låtsas som om det vore samma sak för alla. Människor är olika, för vissa är tystnaden i förorten lika plågsam som ljudet i innerstan är för andra. De som ogillar stadsljud har dock en fördel. Vill de byta sin lägenhet i innerstan mot en i förorten är det inte helt omöjligt.

andra bloggar, om: , , , , ,

2007-08-29

Kulturkrockar

Inom arbetarrörelsen har förhållandet till kulturen alltid varit lite speciellt. I början anammade man helt enkelt en traditionell borgerlig kultursyn. Sedermera har man försökt formulera ett eget förhållningssätt. Det ledde under framför allt 70-talet fram till den fascinerande idén att allt är kultur. Lägga pärlplattor, samla kottar och bygga modelljärnväg är exempel på aktiviteter som numera räknas som kultur. Lustigt nog kombineras denna idé gärna med föreställningen att kultur är något trevligt och fint (oklart på vilket sätt) och dessutom demokratiskt fostrande. Om ett fenomen inte är trevligt och fint och demokratiskt är det sålunda inte kultur. Det här ställer till en del konkreta problem eftersom modern konst sällan är trevlig, fin och demokratisk. Låt oss ta Hollender-debaclet.

Kulturnämnden ger pengar till ett projekt. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att "en levande demokrati förutsätter en kritisk utforskande konst" osv. Sedan biter de otacksamma konstnärerna kulturnämndens hand. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att de konstnärer och inte kulturproducenter. Allt det här är OK. Det är mer än OK, det är ju jättebra. Det är också jättebra att Kulturnämndens ordförande blir arg och ifrågasätter konsten, det är betydligt mer frigörande än repressiv tolerans. Men som den bisarra diskussionen om etikregler visar kan det ändå vara värt att se över systemet. Projektfinansiering fungerar sällan utvecklande, det finns det många exempel på.

Varför inte stödja den kulturella infrastrukturen, istället för att försöka kontrollera det konstnärliga innehållet? Följ eldsjälen och kulturhjälten Birte Niederhaus råd: Låt tjänstemännen och politiker stå för lokaler, kontor, kopieringsmaskiner och administrativ personal. Låt konstnärerna stå för konsten. Sedan kan man ju stödja det lokala kulturlivet helt enkelt genom att inte aktivt försöka förstöra det, som man alltför ofta gör med alla sköna underground-gallerier/klubbar.

andra bloggar, om: , , , ,

2007-08-28

Ateism utan empiricism

Göran Rosenberg, en av Sveriges få intellektuella journalister, brukar vanligtvis skriva genomtänkt och välformulerat. Hans artikel om ateism i DN är tyvärr endast välformulerad. Att den "starka" ateism som försvaras av empiristiska reduktionister som Dawkins är svår att grunda rationellt är inte konstigt. Det betyder inte att all ateism är lika rationellt ogrundad som teism. Förklaringen ser ut såhär...


andra bloggar, om: , ,

2007-08-24

Rättshaverism

Att människor sluter sig samman i det civila samhället och med medborgerligt engagemang driver frågor är bra, även när det gäller stadsplanering. Att enstaka excentriska eller egocentriska kverulanter saboterar planprocesser genom att av rent okynne överklaga i instans efter instans är däremot dåligt. Den starka besvärsrätten lämnar alltför stort utrymme för irrationella NIMBY-effekter. Anneli Hulthén och Owe Nilsson skriver om det i GP.


andra bloggar, om: , , , ,

2007-08-23

Corbu your enthusiasm

Har just plågat mig igenom ett antal böcker av och om Le Corbusier. Det är en märklig upplevelse att läsa Le Corbusier, han är pladdrigt vimsig, maniskt repetitiv, obehagligt hatisk och patetiskt sentimental, allt på en gång. Ja, det är som att hamna lite för nära en sådan där bisarr, aningen surt luktande tosse-gubbe som varje stadsbibliotek med självaktning håller sig med. Man hör det rättshaveristiska mässandet, argumentationen som hela tiden graviterar mot det psykotiska, de minutiösa utläggningarna av petitesser samtidigt som fundamentala problem obekymrat förbigås.

Le Corbusier var en snurrig liten man med ett heligt uppdrag: Att bygga det fullständigt ordnade och rationella maskinsamhället. Social och geometrisk harmoni gick enligt honom hand i hand. Geometrisk harmoni, det kunde till exempel vara Plan Voisin:


Plan Voisin

Plan Voisin är Corbus vision för centrala Paris, finansierad av biltillverkaren Voisin. Borta är de förhatliga "korridorgatorna", gränderna, gyttret. Själva Paris. Istället har vi fått en parkstad för obehindrad biltrafik. Som Jane Jacobs har påpekat finns stora likheter mellan Corbus utopi och Howards trädgårdsstad, trots att de ytligt sett är mycket olika. Corbu själv insåg detta. Han kallade sin stad för en vertikal trädgårdsstad.

Vid ett tillfälle drabbades han av tvivel på sin stadsplanering. I La Ville Radieuse (övers. Guiton, The Ideas of Le Corbusier) beskriver han sin vånda:

"My analyses, my calculations, and a powerful intuition had convinced me that I must set up a new scale for the city /.../ But how disturbed I was by the result! What anguished weeks I lived through! /.../ I was tortured by the thought that the great empty spaces of this imaginery city, everywhere dominated by the sky, would be so dead, so dull, that its inhabitants would be panic-stricken. /.../ It took me eight anxious years to discover the solution. It proceeded from the following question: what kind of life should a machine age man really lead? How can I fill every moment of his daily life [sic!] and, better, make these moments enjoyable? Still better, give this man a sense of personal freedom in this collective organism and the means of satisfying the personal initiatives resulting from this freedom? /.../ With these questions clearly formulated in my mind, I one day told myself: sports must be an everyday activity, and THEY MUST TAKE PLACE RIGHT OUTSIDE THE HOUSES."

Tablå! Corbu ritar världens kanske tråkigaste stad, inser överraskande nog att den är tråkig, grubblar i åtta långa år och kommer fram till att idrottsanläggningar är lösningen. Geniets vägar är onekligen outgrundliga. Corbus utopi är uppenbart totalitär och teknokratisk. Att läsa Corbu mot bakgrund av de disciplineringsprocesser som Foucault tematiserat är så plågsamt enkelt att många (bl.a. Foucault själv) dragit sig för att göra det, även om det finns undantag (t.ex. Sten Gromark, Fängslande arkitektur, 1987).

Hans favoritbok var naturligtvis Don Quijote (som han sägs ha klätt in i hud från sin hund Pinceau). Han ritade många rena, geometriskt harmoniska byggnader, blev allt mer bitter och simmade en dag ut i havet och försvann. Men hans geni lever kvar, i femkilos-pekböckerna (ni vet de där som är lite "filosofiska") på arkitekternas coffeetables, i konstmuseernas presentbutiker och i Peder Altons alltid lika djuplodande krönikor. Så länge det finns en reaktionär bourgeoisie kommer namnet Le Corbusier att vara liktydigt med kvalitet.

Bevingade ord:

"Never undress in your bedroom. It is not a clean thing to do and makes the room horribly untidy".
(Vers une architecture)


andra bloggar, om: , , , , ,

2007-08-21

Castells och stadslivet

Manuel Castells är en av vår tids mest framträdande sociologer. Hans trebandsverk om "informationsåldern" (1996-2000) är redan en klassiker. I en senare bok, Internetgalaxen (2002:240ff), finns ett avsnitt som beskriver hur informationsteknikens integrering i vår livsmiljö påverkar stadsplaneringen. Han avvisar där bestämt föreställningen att IT gjort det platsbundna stadslivet förlegat:

"Implikationerna för planering och och markanvändning är avsevärda, med början i att separationen mellan bostads och arbetsfunktioner inom ett givet område upphör. Ja, South of Market i San Francisco och South of Houston i New York kännetecknas av arbets/bostadsytor som återskapar den förindustriella epokens enhetlighet samtidigt som de via internet är anslutna till världen. Stadsplanerarna inspireras starkt av den potentiellt rika väven i detta rum av blandad användning och mångdimensionell aktivitet.
Utmaningen för stadsplanerare och arkitekter är faktiskt att undvika isolering, att integrera de individualiserade rummens funktionella självförsörjning med den gemensamma upplevelse av gemensamma platser som stadslivet även fortsättningsvis kommer att bygga på. Som [William] Mitchell skriver: 'För arkitekter och stadsplanerare är en ytterligare uppgift att skapa en urban väv som ger möjlighet för sociala grupper att sammanstråla och överlappas i stället för att isoleras med hjälp av avstånd eller försvarade murar - portföljdatorn på piazzans kafébord i stället för persondatorn i grindsamhällets andelsfastighet'. /.../ Alla verkar dock inte vara inbjudna till det nya meningsfulla rum som internetåldern ger löfte om, eftersom vår tids städer alltmer segregeras enligt de splittrade nätverkens logik".

Följer vi Castells analys kan vi lite tillspetsat formulera alternativet såhär: Ska staden vara ett sammanlänkat internet, eller en mängd isolerade intranät? Castells tar uppenbarligen ställning för det förra. Det tycker jag att han gör helt rätt i.

andra bloggar, om: , , , , ,

2007-08-16

Steg i rätt riktning

I dagens DN ställer sig cheferna för Vägverket, Banverket och Boverket (samt ett antal kommunalråd), bakom den täta blandstaden som stadsplaneringsmodell. Det är bra, det är en smula historiskt och det är på tiden. De gamla planeringsidealen (grannskaps- och SCAFT-planeringen) spelade ut sin roll för decennier sedan. Pratat om funktionsblandning har man i och för sig gjort i åratal på förvaltningarna, men det har varit svårt att praktisera eftersom man bundit sig vid förlegade funktionalistiska normer. Man har uppträtt med ett janusansikte (jfr Bergdahl/Rönn Planering för funktionsintegrering 2001). Blandat med ena handen, zonerat och isolerat med den andra.

Förhoppningsvis är man nu redo att gå vidare. Det är därför oroande att inlägget illustrerats med något som ser ut som Hammarby Sjöstad, ett i raden av pseudoblandade grindsamhällen. Det räcker inte med att bygga exklusiva, vertikala radhusområden och sedan peta dit ett café, en resturang och några butiker. Det är inte levande stad, det är grannskapsenheter för bourgeoisien. Det räcker inte med täthet och funktionell blandning, vi behöver även social blandning. Vi behöver med andra ord en socialdemokratisk stadspolitik.

andra bloggar, om: , , , , , ,

2007-08-15

Politiskt kaffe

Ni har väl inte missat Jakob Norbergs Fronesis-essä om kaffets koppling till den politiska offentligheten (via bl.a. Habermas och Schmitt) som finns att läsa på eurozine? Den utgör en fin kommentar till diskussionen om Habermas offentlighetsbegrepp, även om den naturligtvis utgår från Strukturwandel der Öffentlichkeit (1962) och inte den senare teoriutvecklingen.

andra bloggar, om: , , ,

Byggnads säger ifrån

Byggindustrin är som sagt i strukturell kris, nu har det gått så långt att även Byggnads börjar säga ifrån. Det är bra, fackets medverkan är nödvändig för en fungerande sektor. Det är därför beklagligt att man inte ville skriva under Byggkommitténs avsiktsförklaring, att "aktivt medverka till att skapa en effektiv, lönsam och attraktiv samhällsbyggnadssektor". Man bör i och för sig respektera att facket är en intresseorganisation som i första hand ska värna sina medlemmars intressen, men det har ju också alltid funnits en stark socialpolitisk dimension i det fackliga arbetet. Det är en tradition värd att hålla levande.

andra bloggar, om: , , ,

2007-08-14

NIMBY

Inom stadsplaneringen talas det ibland om NIMBY, som är en akronym för "not in my backyard". Alla vill ju att det ska finnas dagis, skolor, systembolag, krogar, teatrar etc., men "inte på min bakgård". Tidigare var NIMBY-effekter mer ovanliga eftersom man byggde så outhärdligt glest, det enda som fanns i närheten av bakgården var mer bakgård. Numera när man insett följderna av urban entropi (sprawl) och värdet av en tät och blandad bebyggelse, leder detta också till en ökning av NIMBY-reaktioner. Stadsbor protesterar mot förtätningar för att sk. "grönytor" försvinner, för att trafiken ökar, för att barnen får mindre lekyta etc., med andra ord för att stadens förortskvaliteter minskar. Vad man inte reflekterar över är att stadens stadskvaliteter samtidigt ökar och att fler får möjlighet att ta del av dessa kvaliteter.

Så innan du överklagar husbygget på ödetomten mittemot, innan du försöker vräka krogen eller teatern i huset där du bor, innan du motionerar om att täcka alla gator med betonggrisar för att slippa trafik, betänk detta:

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Och delar man med sig av kakan, istället för att äta den själv, så får man mindre kaka... men det blir mycket roligare!


andra bloggar, om: , , , , , , , ,

2007-08-13

Rosenlund

Människohandel är oacceptabel var den än förekommer, så även i Göteborg. Att opinionsbildningen för att stoppa prostitutionen vid Rosenlund börjat ta fart är därför ytterst välkommet. Problemet är den lösning som man föreslår, att helt enkelt spärra av gatan under kvällstid. Resultatet kommer som bäst bli att området fortsätter vara en bit död stadsväv. Man kan invända att människohandel är en så viktig fråga att ändamålet helgar medlen i detta fall. Det är möjligt. Men bara under två förutsättningar: Att medlen verkligen leder till ändamålet och att det inte finns bättre medel. Vad gäller det första är jag osäker. Vad gäller det andra är jag mycket säker: Det finns bättre sätt.

Den bästa lösningen tror jag är att få fler, inte färre, människor att röra sig i och genom området. För att det ska vara möjligt behövs andra målpunkter än stängda kontor och mörka arkader. Det handlar om att bryta upp områdets (dys)funktionalistiska struktur. Först och främst bör områdets bostäder (som försvann med "saneringarna") ersättas genom tillbyggnad eller omvandling av kontorsyta.

Levande hus ger ökad trygghet, vilket ökar benägenheten att röra sig genom området. Det skapar i sin tur underlag för fler butiker och affärer med längre öppettider. Detta bör understödjas genom att tillgången på mindre, billiga lokaler stimuleras. De duktiga människorna på Stadsbyggnadskontoret kan säkert utforma planer för en sådan omvandling. Låt oss bekämpa människohandeln konstruktivt, genom att göra vår stad tryggare och trevligare, inte genom att stänga av den.

andra bloggar, om: , , , , , , , ,

2007-08-10

Space syntax

Space syntax är ett intressant forskningsfält inom urban teori, som med olika kvantitativa metoder försöker förstå de processer som skapar (eller förstör) en levande, dynamisk stadsmiljö. Analysen är morfologisk, dvs. man studerar stadens "kropp", dess rumsstrukturer och samverkan med människors rörelsemönster. Den mest kände företrädaren i Sverige är förmodligen Lars Marcus vid KTH, som även lanserat en egen variant, place syntax. Marcus och hans syntax-kollegor vid KTH har skrivit många intressanta artiklar om stadsplanering, en del finns att läsa här. Att de blivit anlitade av Stockholm stad för att analysera Slussen-alternativen är onekligen en glad nyhet. Här är deras utslag.

(Bilden visar en space syntax-karta över London).

andra bloggar, om: , , , , , , ,

2007-08-09

Introduktion till Habermas

Dagens boktips goes out till er som vill (eller behöver) få en introduktion till Jürgen Habermas tänkande.
Den i mitt tycke bästa svenskspråkiga introduktionen är Eriksen/Weigårds Habermas politiska teori (Studentlitteratur). Denna norska bok är relativt enkel och fokuserar på Habermas senare teoriutveckling (här i Sverige fastnar man för det mesta i 60-70-talet). Check it out!

2007-08-07

Stadsekonomi

Ja, varför har då byggindustrin så svårt att bygga billiga och stadsmässiga hyreslägenheter? Varför känner de ett inre tvång att fylla staden med exklusiva och monofunktionella bostadsrättsenklaver? Visst, att marknaden domineras av fyra oligarker (NCC, PEAB, JM, Skanska) som kommer bra överens underlättar inte. Att 30% av byggkostnaderna (ca 50 mdr/år) beror på slarv kan ha något med saken att göra, läs gärna Byggkommitténs slutrapport (känsliga läsare varnas).

Grundproblemet är dock varken korruptionen eller den allmänna odugligheten inom industrin. Problemet är att den politiska nivån inte verkar förstå vad kommersiella företag i en kapitalistisk ekonomi håller på med: Att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Det är allt. Inte producera varor, tjänster eller arbetstillfällen. Det är bara medel för att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Och det är OK (om man nu accepterar kapitalism som system). Men det förutsätter politiker som reglerar företagens handlingsutrymme (genom lagar, subventioner etc.) i syfte att optimera samhällsnyttan.

Den intressanta frågan är alltså inte varför byggsektorn ser ut som den gör. Det vet vi ju redan. Det är den konfiguration som under rådande omständigheter drar in mest pengar på kortast tid åt ägarna. Frågan är varför byggpolitiken ser ut som den gör. Vilka (socialdemokratiska) politiska intressen kan finnas för att bevara denna absurda situation?

andra bloggar, om: , , , , , , ,

2007-08-02

Stadspolitik

Det är lätt att bli nostalgisk när man tittar på gamla foton. Det ska man inte bli. De gamla arbetarbostäderna var trånga, kalla och smutsiga. Tack vare socialdemokraternas bostadspolitik kunde även vanliga knegare få lägenheter av god kvalitet. Bostadspolitiken var lysande. Stadspolitiken däremot bedrövlig. Man rev inte bara misären, utan även det som varit förutsättningen för arbetarrörelsens framväxt: civilsamhället och den urbana offentligheten. Vi hade en stad utan bostäder, sedan fick vi bostäder utan stad. Nu saknas både bostäder och stad. Vi behöver en radikal, socialdemokratisk stadspolitik för 2000-talet som ger oss bådadera.

Läs Lars Marcus artikel i ämnet i dagens SvD.

andra bloggar, om: , , ,

2007-08-01

Stadsbilder

Göteborgs Stadsmuseum har lagt ut en del av sina samlingar på internet. Bl.a. finns det en stor mängd foton av stadsmiljöer. Kan vara intressant jämförelsematerial för stadsvandringar. Och kanske inspiration inför framtida "stadsförnyelse"? Bilden visar korsningen Prinsgatan/Vegagatan 1974. Hur ser det ut idag?

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...