2013-11-14

Nationell skolkommission



Linnéstadens socialdemokratiska förening och S-akademiker har beslutat att skicka min motion om en nationell skolkommission till distriktsårskongressen 2014:

Skolkommission

Sedan början av 1990-talet så har ett radikalt systemskifte genomförts i den svenska skolan. Skolan har kommunaliserats och öppnats för privata aktörer, både småskaliga ideella alternativ och storskaliga kommersiella företagskoncerner. Dessa radikala reformer utreddes inte innan och har inte utvärderats ordentligt i efterhand. Flera generationer svenska skolbarn har fått agera försökskaniner. Efter tjugo år är resultatet tydligt: Fallande kunskapsnivåer och en allt starkare segregering. Tjugo år av ideologiska hugskott räcker. Det är nu dags att på vetenskaplig grund säkerställa en skola av god kvalitet med hög grad av likvärdighet där barn från alla delar av samhället möts i klassrummen.

Att fortsätta lappa och laga nuvarande skolsystem genom kortsiktiga partipolitiska kompromisser är inte en framkomlig väg. Vi behöver en kunskapsbaserad och analytiskt koherent genomlysning av hur det svenska skolsystemet behöver omorganiseras. En skolkommission med framstående forskare bör tillsättas med uppdrag att utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet ge konkreta förslag på hur Sveriges skolsystem kan reformeras för att uppnå målen om förbättrade kunskapsresultat, ökad likvärdighet och minskad segregering. Vi föreslår därför att kongressen beslutar:

- att Göteborgs partidistrikt verkar för att det ska tillsättas en nationell skolkommission med uppdrag att ge konkreta, evidensbaserade förslag på hur det svenska skolsystemet kan reformeras för att uppnå målen om förbättrade kunskapsresultat, ökad likvärdighet och minskad segregering.

Läs också "En statlig enhetsskola"

Ett hus för konsten på Skeppsbron



Linnéstadens socialdemokratiska förening och S-akademiker har beslutat att skicka min motion om göra Kinesiska Muren till ett hus för konsten till distriktskongressen 2014. Det är konstinstitutet ICIA som ligger bakom förslaget, som tidigare presenterats på GP Debatt. Förslaget i sin helhet finns att läsa här.

Ett hus för konsten på Skeppsbron

I stadsutvecklingsområdet på Skeppsbron ligger ett äldre hus som kallas "Kinesiska Muren". Det har nyligen räddats från rivning och man söker nu en ny användning för huset. Konstorganisationen ICIA (Institute for Contemporary Ideas and Art) har, i samarbete med den nuvarande fastighetsägaren Higab, presenterat ett mycket genomarbetat förslag till framtida användning. Tanken är att Kinesiska Muren ska bli ett hus för konstnärligt skapande, öppet och tillgängligt för allmänheten. Förslaget i sin helhet går att läsa på ICIAs hemsida: www.icia.se

Ur förslaget:
" Den nya verksamheten binder samman, förstärker och utvecklar den befintliga konst- och kulturscen som finns idag, genom täta samarbeten med exempelvis institutioner, biennaler och festivaler som tillåts använda huset för residens till blivande produktioner. På så sätt blir den en resurs för alla konst- och kulturverksamheter i Göteborg. /.../ Göteborg firar 400 år 2021. Den nya verksamheten skulle utgöra en fantastisk möjlighet och resurs för att skapa projekt och produktioner under de år som leder fram till 2021 och som därmed kommer göra Göteborg till en konststad att räkna med under jubileumsåret. Det är en långsiktig satsning som kommer ge resultat för en oändligt lång tid framöver. Göteborg har en stark identitet som idrotts- och evenemangsstad. Göteborg har en fantastisk teaterscen, musikscen och filmscen. Göteborg har en världskänd bok- och biblioteksmässa och ett stadsbibliotek med fler besökare än Eiffeltornet. Men Göteborg är ingen konststad. Genom att satsa på samtidskonsten och en internationell och konstnärlig produktionsverksamhet skulle förhållandevis lite resurser på kort tid göra Göteborg till en konststad med en unik identitet i en svensk och en internationell kontext."

Förslaget passar utmärkt ihop med stadens nya kulturstrategi och fyller ett tomrum i stadens sociala och kulturella utbud. Vi föreslår därför att kongressen beslutar:

- att Socialdemokraterna i Göteborg ska verka för att huset "Kinesiska Muren" på Skeppsbron ska utvecklas i enlighet med ICIAs förslag.

2013-11-12

Börja bygg!

I veckans Ny Tid intervjuas jag om Stenas flytt från Masthuggskajen. Jag försöker där lyfta fram vikten av att vi börjar bebygga Norra Masthugget omgående. SBK har en fin plan för området mellan 1 Lång och Oscarsleden. Vi behöver inte fler workshops och dialogprocesser. Kör igång den mit eins och planera för Masthuggskajen och en lösning på Oscarsleden parallellt så kan vi bebygga kajen så fort Stena lämnar 2020.

Hela Norra Masthugget är nästan lika stort som Haga. Vi behöver inte ha en färdigfinansierad detaljlösning för alltihop klar innan vi börjar. Det är snarare så att om vi väntar in en färdigfinansierad detaljlösning för hela stadsdelen så kommer vi stå med en övergiven asfaltsöken i många decennier framöver.

2013-11-10

Kluster istället för campus

Planerna på Campus Näckrosen, som universitetets rektor Pam Fredman presenterade på GP Debatt nyligen, är på många sätt lovande. Målsättningen att skapa ett öppet och tillgängligt kulturellt kluster runt Näckrosdammen är inspirerande och skulle kunna väcka liv i detta mycket centrala område som länge legat i bakvattnet. Men det är också en målsättning som kräver nytänkande och mod för att infrias.

Området bakom Götaplatsen är idag en urban bubbla som sluter sig inåt. Den bubblan måste man sticka hål på så att den omgivande staden kan flyta in. Bunkerliknande fastigheter som t.ex. Artisten behöver tillbyggnader som öppnar sig mot gatorna runtomkring, gärna med verksamheter som drivs av externa aktörer. Kluster måste nämligen inte byggas som monofunktionella öar, desinficerade från andra verksamheter.







Tvärtom fungerar kluster bäst när de är inbäddade i en variationsrik stadsmiljö. Det är därför lite oroväckande att man använder begreppet ”campus”, vilket signalerar en avskild enklav, en isolerad institutionsmiljö som avgränsar sig mot omgivningen och skapar barriärer i stadslandskapet. Det är inte det vi behöver mer av i Göteborg. Vad vi behöver är istället fler levande stadskvarter, sömlöst integrerade i stadsstrukturen. Av samma anledning får man hoppas att referensen till ”evenemangsstråket” inte är så bokstavligt menad. Satsningen på evenemang har varit mycket framgångsrik under mer än två decennier och har betytt mycket för Göteborg men den besynnerliga idén att lägga alla evenemangsarenor på en lång rad längs Skånegatan har inte skapat ett ”stråk”, utan istället en kilometerlång ogästvänlig barriär i stadslandskapet. Det är knappast det man ska inspireras av när man utvecklar området runt Näckrosdammen. Bättre inspiration hittar man i det kulturella klustret runt Järntorget. Här blandas större och mindre institutioner, företag, kooperativ och bostäder i en salig röra. Mixen av stort och smått, tillsammans med publika bottenvåningar skapar attraktiva och spännande stadsmiljöer som lever även efter kontorstid.

Universitetet är en viktig aktör i utvecklingen av Göteborg, inte minst genom de många centralt belägna fastigheter som man kontrollerar. Här finns en enorm potential till urban förnyelse, vilket jag skrivit om tidigare. Tänk bara på vad publika lokalytor i gatuplanet längs sidorna av Handels, Samvetet eller Pedagogen skulle göra för stadsmiljön.













Universitetets ”gränssnitt” mot staden har en otrolig förbättringspotential, om man vågar utnyttja den. Strategin att sprida ut universitetets olika delar i staden, istället för att samla allt på ett isolerat campusområde har varit lyckosam både för universitetet och staden. Det är en utveckling man bör fortsätta och fördjupa. Utvecklingen av området runt Näckrosdammen har alla förutsättningar att bli startskottet för nästa steg i universitetets närmande till staden. Här kan man lösa upp gränserna mellan stad och universitet ännu mer. Om man vågar.

Lyckligtvis är skickliga arkitektkontoret inobi (som jag gjorde stadsutvecklingsprojektet Guldhedsstaden tillsammans med) inblandat i planerna vilket torde borga för fantastiska resultat. Deras otroligt genomarbetade och insiktsfulla analys har precis rätt inriktning. Förhoppningsvis fullföljer man den i det fortsatta arbetet.

2013-11-09

Tårtan - en argumentationsanalys



”Tårtningen” av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gav upphov till en del braskande löpsedlar och ståhej. Samt en diskussion om huruvida tårtningen var rätt eller fel, som i sig är intressant. De vanligaste ståndpunkterna var:

1. Det var fel, eftersom det bryter mot de demokratiska spelreglerna.

2. Det var fel, eftersom det skapar sympati för Sverigedemokraterna.

3. Det var rätt, eftersom Jimmie Åkesson förtjänar det.

4. Det var rätt, eftersom en ”tårtning” är en karnevalisk protest mot Makten.

1. Demokrati-argumentet. Det mest kantianska (habermasianska) av argumenten. Det här argumentet utgår ifrån att det är genom tvångsfri, öppen och rationell diskursbildning som den politiska debatten ska föras, inte genom fysiska angrepp. Bryter man mot detta riskeras långsiktigt hela den demokratiska strukturen. Är man för demokrati bör man alltså inte ”tårta” meningsmotståndare. En invändning mot detta resonemang är att SD själva, såväl ideologiskt och praktiskt, inte respekterat demokratins grundläggande diskursregler och följaktligen inte borde skyddas av dem (jfr 3). En annan invändning är att ”tårtning” inte bör räknas som fysiskt angrepp (jfr 4)

2. Effektivitetsargumentet. Det mest utilitaristiska av argumenten. Ökad sympati för SD är negativt alltså är handlingar som leder till ökad sympati för SD fel, den här handlingen leder till ökad sympati för SD, alltså är den fel. Av argumentet följer naturligtvis att om handlingen hade lett till minskad sympati för SD hade den varit rätt. En invändning är att det går att ifrågasätta om det är intrinsikalt ont att SD får ökade sympatier, det avgörande torde vara hur det påverkar deras inflytande över politiken och där är väljarsympatier bara en ingrediens. Även om sympatierna skulle öka pga ”tårtningen” (vilket inte är säkert), så kan samtidigt rädslan för att aktivera sig politiskt för SD ökar genom handlingen, vilket långsiktigt leder till minskat inflytande för SD. Handlingens påverkan på sympatier, inflytande etc. är alltså knappast ensidig.

3. Vedergällningsargumentet. Det mest gammaltestamentliga av argumenten. SD är antidemokrater och antidemokrater kan inte räkna med demokratins beskydd. Har man deras åsikter och sprider dem så förtjänar man att utsättas för vedergällning, åtminstone genom relativt harmlösa handlingar som ”tårtning”. En invändning mot detta argument är att demokratins normer och regler omfattar alla. När och hur ”vedergällning” ska utövas är kodifierat i demokratins juridiska strukturer. Det är inget som är upp till var och en att avgöra. Det finns inte heller längre något straff i form av att förklaras som ”fredlös”.

4. Karnevalsargumentet. Det mest poststrukturalistiska av argumenten. Den bakomliggande logiken i detta argument är enkel: Så länge man tårtar ”uppåt” så är det rätt. Ska man bedöma huruvida en handling är rätt eller fel så ska man titta på vem i handlingskontexten som har mest makt. Den som har mest makt har fel och den som har minst makt har rätt. Eftersom Jimmie Åkesson har mer makt än kvinnan som tårtade, så är hon en subaltern (i förhållande till Åkesson), alltså var hennes handling rätt och ett karnevaliskt uppror mot Makten osv. Hade det istället varit Åkesson som tårtat henne så hade det varit fel. På samma sätt hade det varit fel om hon tårtat någon med mindre makt än henne själv.

Av dessa argument så föredrar jag personligen det första, demokrati-argumentet. Men så är jag också en obotlig habermasian. Utöver dessa argument så pågår förstås också en stor metadebatt som mer berör händelsen som diskursivt fenomen än som moralisk handling. ”Varför uppmärksammas just detta och inte X?” osv. Men det är ju en annan fråga.

Man kan tillägga att en funktionell fördel med etiken bakom demokratiargumentet är att det ger ett mycket mer förutsägbart och transparent bedömningskriterium. Handlingar strider eller strider inte mot de gemensamt antagna reglerna. De andra synsätten kräver en ganska omfattande tolkningsprocess vid varje handlingstillfälle för att klargöra handlingskontexten. Och den tolkningsprocessen är i slutänden beroende av en privilegierad "uttolkare" som gör bedömningen (t.ex. vem som är subaltern och vem som representerar Makten).

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...