2008-07-24

Spanka upp byggindustrin!

SvD rapporterar att byggbolagen får allt svårare att sälja nybyggda lägenheter. Man är tvungen att locka med inredningshjälp, avgiftsfria månader och prissänkningar. "Byggbolagen som SvD Näringsliv pratat med berättar om färre intressenter, trögare med försäljningen av nybyggda lägenheter och projekt som kan komma att läggas på is." /.../ "Som extra hängslen i tuffare ­tider har byggbolagen också börjat kräva att omkring 30–50 procent av lägenheterna är sålda innan ett nybygge påbörjas. NCC uppger att man har ännu tuffare bokningskrav."

Hur kan det här komma sig när vi har en enorm bostadsbrist? Det borde ju vara hur lätt som helst att kränga bostäder? Jo, våra svenska byggbolag bygger inte för hela befolkningen, utan endast för de över en viss inkomstnivå. De som ligger under den nivån är ointressanta för det byggindustriella oligopolet. Byggjättarna har utplånat konkurrensen och kan i lugn och ro maximera sin vinst in absurdum. Byggsverige är en fet och lat hund som inte ens orkar fnysa åt vanlig hundmat, varsamt grillad oxfilé ska det vara, inget annat. Låter det som ett orättvist och alltför hårt omdöme? Lyssna då på följande:

"En vikande marknad för nyproducerade bostadsrätter verkar inte borga för fler hyresrätter. Under de senaste åren har andelen bostadsrätter ökat och under 2007 var enbart 30 procent av de påbörjade bostäderna hyresrätter. Borttagandet av det statliga investeringsbidraget anses vara huvudanledningen.

–För oss är det en lönsamhetsfråga. Trots att vi gärna skulle vilja bygga hyresrätter lönar det sig inte lika mycket. Men vi samarbetar gärna med de aktörer som bygger sådana, det är aldrig bra att det bara finns en typ av bostäder i ett område, säger Peter Svensson på Skanska."

Jodå, Skanska vill gärna bygga hyresrätter, men det lönar sig inte lika mycket. Det är alltså inte så att det inte lönar sig. Men det lönar sig inte lika mycket. Fine, Skanska är ett företag, företag ska tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt efter de regler som finns. Det är så det funkar. Men det är faktiskt vi som samhälle som sätter spelreglerna. Och när byggbolagen väljer att inte bygga - när det råder bostadsbrist - då är det dags att ändra de spelreglerna.

Det kan betyda att inrätta ett kommunalt byggföretag (vilket S i Göteborg beslutade på förra kongressen) eller att få in och aktivt stödja fler och mindre entreprenörer i byggsvängen, eller att inte sälja kommunal mark till till enbart bostadsrätter eller vad man nu hittar på. Men den här absurda och ovärdiga situationen måste få ett slut. Byggmaffian kommer nog att tjäna bra ändå. 30% av byggkostnaderna (50 mdr/år) är rent slarv, så nog finns det marginaler...

Relaterat: Stadsekonomi, Ett nytt miljonprogram, Delad stad

Annat läsvärt: Catti Ullström skriver om klassresor, Svensson om övergivna platser

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2008-07-23

Den gränslösa nyfikenheten

Hanne Kjöller skriver bra i DN om sentimentaliseringen av våra domstolar. Den "terapiserade" statens oförmåga att hålla isär känsla och fönuft är oroväckande. Att pressen under de senaste åren målmedvetet grävt ner sig i lynchmentalitet och passivt-aggressivt känslopjunk är en sak, men våra offentliga institutioner måste hållas fria från det.

Det aktuella Eklund-fallet får en naturligtvis att tänka på Moosbrugger-episoden ur Musils Mannen utan egenskaper . Musil fångar på ett precist sätt både den psykopatiska tomheten inuti och den febrigt maniska fascinationen utanför, bland oss andra, normala. Vi ursäktar vår gränslösa nyfikenhet med att vi vill "förstå", trots att det borde vara uppenbart att i fall som dessa, som Moosbrugger och Eklund, är hemligheten att det inte finns någon hemlighet. Vår nyfikenhet säger mer om oss än om dem.

Relaterat: Snaskdiskursen, Skrämselchock, Våldsmyten, Mordkupp! Våldschock!

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3


Annat läsvärt: Jimpan om segregering på YimbyGBG

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2008-07-06

Semesterstängt



Nu tar bloggen semester ett tag. Glad sommar!

2008-07-03

Mål och medel



SvD:s pågående serie om barn i stan är intressant, av flera anledningar. Det är naturligtvis viktigt att barnens perspektiv tas med i stadsplaneringen, precis som ungdomarnas, 30+arna, de medelålders och pensionärernas, och alla andra grupper som finns. Vad det handlar om är att hitta en balans mellan intressen som gör att slutresultatet blir så bra som möjligt. Alla kan inte få allt. Och det är bättre att alla får något än att några får allt. Det är inte heller helt klart vad som faktiskt ligger i alla olika gruppers intresse.

Många av de saker som efterfrågas inom stadsplaneringen, som sol, ljus, luft, grönska, stadsliv, kultur, spännande arkitektur, varierade stadsmiljöer, tät blandstad etc, är ju inte mål i sig, utan medel till mål. Man vill att man själv och andra ska må bra fysiskt och psykiskt, man vill ha en levande offentlighet och ett starkt civilsamhälle för att vår demokrati ska överleva. Sådana saker. Men det är inte alltid de medel som man förespråkar leder till de mål man värdesätter. Ibland är medlen till och med direkt kontraproduktiva.

Man kan till exempel ha en teori som säger att sol, luft och grönska måste maximeras till varje pris för att folk ska må bra fysiskt och psykiskt. Idealt skulle varje människa bo i ett torp i skogen. Man ser ljuset och grönskan framför sig. Men man ser inte SUV:en eller köpcentrumet. Man ser inte den fortsatta stadsutglesningen och förstärkta bilberoendet och hur det i förlängningen utgör ett direkt hot mot både vår hälsa och miljö. Man ser inte segregeringen och frånvaron av medborgerlig kommunikation när all fritid går åt till privatlivet i villan och bilen eller konsumentlivet i köpcentrumet. Man förväxlar medlen med mål och man ser inte att utopin är en dystopi.

Fantasin är det härliga torpet i skogen, verkligheten urban sprawl. Samtidigt framställs den täta blandstaden som en fruktansvärd asfaltsöken, där människor tvingas leva mot sin vilja. Förkrympta och hålögda, med lungorna fulla av sot. Men det är också en fantasi. Det är inte så verkligheten ser ut. Människor mår bra och lever gott i tät blandstad. Det är därför den är eftertraktad, det är därför folk bor i sjundehandskontrakt i den. Den täta blandstaden är alltså attraktiv, men det är i ärlighetens namn villasprawlet också. Båda har sina för- och nackdelar. Det finns dock en avgörande skillnad. Det är bara en av dessa stadsformer som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar.

Relaterat: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, Svensson, YimbySTHLM, YimbyGBG

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2008-07-01

Jag vill betala radioskatt

Public service-utredningen har debatterats en del, trots att förändringarna inte är så stora som man kunde ha väntat. Jag tillhör det fåtal som hellre vill ha en skatt, och inte avgift, på public service. Fri och opartisk samhällsinformation är en basal nyttighet, som alla ska kunna ta del av oavsett inkomst. Ingen ska vara för fattig, eller tvingas bli kriminell, för att kunna ta del av den samhälleliga offentligheten.

Idag är detta förstås endast ett hypotetiskt problem eftersom det enda public service-medium med någon självrespekt kvar, dvs. radion, är undantagen avgift. De medborgare som inte har TV-mottagare och bara lyssnar på radio behöver alltså inte betala. Jag är en av dem. Men jag skulle gärna vara med och bidra via skattsedeln.

Utredningen vill dock ha kvar avgiften. Men vill kalla den "public service-avgift", vilket ju är mer logiskt än "TV-avgift". Samtidigt ska avgiften även i fortsättningen vara beroende av om man har "TV-mottagare" eller ej, vilket inte är lika logiskt. Utredningens argumentet för detta är märkligt: "Om apparatkravet tas bort försvagas argumentationen för att avgiften är just en avgift. Avgiften får i stället mer karaktären av en skatt eftersom avgiften då tas ut även av den som inte har möjlighet att ta del av programföretagens utbud."

OK, men varför allt krångel? Varför inte istället ta bort avgiften och införa en public service-skatt?

Jag tillhör också dem som tycker att public service-företagen framför allt ska sysselsätta sig med samhällsinformation. Jag ser verkligen inte vad som är public service med Melodifestivalen eller Allsång på Skansen. Man kan tycka att det är trevligt, härligt, skôj eller vad vet jag. Men public service? Det främsta argumentet jag hört är att höga tittarsiffror är viktiga för en hög betalningsvilja. Vilket ju är lika smart som att hälla i massor med socker i gröten för att få barnen att äta nyttigare. Byt avgiften mot skatt så har vi löst det problemet. Förhoppningsvis kan då SVT också börja producera bättre program så jag får en anledning att köpa en televisionsmottagare.

Ett annat argument mot public service-skatt är att oberoendet gentemot staten skulle riskeras. Det är naturligtvis viktigt att oberoendet bibehålls och det måste självklart säkerställas innan vi går över till public service-skatt. Frågan är hur fri och oberoende public service är idag, med all sponsring och märkliga avtal. Det besynnerliga och högst olämpliga gynnandet av kristen propaganda, som Humanisterna satt ljuset på, är ett exempel. Public service skulle behöva en rejäl reformering för att hitta tillbaka till vad som borde vara dess raison d'être: Opartisk och tillgänglig samhällsinformation.

Relaterat: Utredningen, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om infrastruktur, Morian skriver om Sahlin och Schyffert

Andra bloggar om: , , , , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...