2015-10-11

Tunn kritik från nöjd silvermedaljör

Slutreplik i GP



Vi rödgröna i Byggnadsnämnden skrev nyligen en debattartikel om hur vi vill bygga framtidens Göteborg och att vi höjer målen för bostadsbyggandet. Detta har inspirerat oppositionen i nämnden att skriva en ovanligt lång replik. Trots sitt imponerande omfång är den ytterst tunn vad gäller innehåll. Skalar man bort den yviga retoriken så är det i grunden tre åtgärder som borgarna föreslår för att lösa bostadsbristen. För det första vill de minska den demokratiska styrningen av byggandet genom att lämna över makten till byggföretagen själva. Det är en dålig idé. Däremot kan kommunen utveckla sitt samarbete med exploatörerna, vilket är precis vad vi nu gör i Jubileumssatsningen. För det andra vill de flytta planeringsresurser från flerbostadshus till enbostadshus. Det är också en dålig idé. Vi ska naturligtvis se till att det byggs fler småhus, särskilt i områden där det saknas. Men det får inte gå ut över produktionen av flerbostadshus, som ju ger det stora tillskottet av bostäder. För det tredje vill de bygga om fler vindar till bostäder. Det är en bra idé. Det är därför vi redan sett till att förvaltningen arbetar med detta.

Ja, det var det hela. Som vision för Göteborgs framtida stadsbyggande är det knappast särskilt engagerande, men som illustration över borgerlig idélöshet är det förstås mycket träffande. Så hur går denna handfallenhet ihop med retoriken om att de vill bygga mycket mer? Svaret är enkelt. Det gör det inte. Det syns tydligt om man granskar deras mål- och inriktningsdokument. Där står det nämligen svart på vitt att deras mål för bostadsbyggandet 2016 bara är 4 500 bostäder, det vill säga 500 bostäder färre än vad vi rödgröna har beslutat. Mot den bakgrunden verkar det som om GP:s ledarsida hade helt rätt när de nyligen beskrev Göteborgs borgerlighet med epitetet ”nöjd silvermedaljör”.

Ulf Kamne (MP)
ordförande Byggnadsnämnden

Johannes Hulter (S)
vice ordförande Byggnadsnämnden

Johan Zandin (V)
ledamot Byggnadsnämnden

2015-10-07

Varför provocerar Linnéstaden?

Ledare i Ny Tid



På söndag kommer jag att leda en stadsvandring arrangerad av ABF i kvarteren runt Linnégatan. Jag har lett stadsvandringar på andra ställen i staden också men Linnéstaden ligger mig särskilt varmt om hjärtat, inte minst för att jag själv bor där.

Stadsdelens korta men händelserika historia är tätt sammanvävd med Göteborgs utveckling från befäst handelsplats till expansiv industristad, över rekordår och krisår och vidare till dagens snabbt växande kunskapsstad. Här finns många historiska paralleller att dra till de utmaningar som vi möter idag med en växande bostadsbrist, segregation och ojämlikhet.

Linnéstaden väcker många känslor och många fördomar. En del forskare på vänsterkanten har något nedlåtande kallat stadsdelen för ”Göteborgs Chardonnaydistrikt” för sina många restauranger och förmodat välsituerade befolkning. Men det cappuccinodoftande rentierliv som mäklarannonserna försöker frammana med sina motljusbilder ligger ofta långt ifrån den alldagliga verkligheten. Här finns ett omfattande och småskaligt näringsliv som inte bara är restauranger och caféer. Många småföretag, särskilt inom konst och kultur, har sin verksamhet här.

Befolkningen är också mer blandad än vad den stereotypa bilden av stadsdelen ger sken av. Andelen låginkomsttagare i Olivedal är lägre än i kommunen som helhet men ligger ändå över 20 procent. En orsak är förmodligen den stora variationen i bostadsbeståndet och att andelen hyresrätter trots många ombildningar under senare år fortfarande ligger över 40 procent. Jämför man med detta med småhusområdena längs kusten är skillnaderna dramatiska.

Så varför provocerar Linnéstaden, trots att det är betydligt mer blandat här än i många andra stadsdelar? Delvis beror det nog på att fler människor än vi som bor här har en relation till området. Det är många som tagit en fika på Järntorget, en öl på Andra Lång eller gått på bio eller teater här. Det är också en öppen stadsdel. Allt syns. Här delar fattiga och rika på trottoarerna, samhällets segregering och ojämlikhet blir mycket påtaglig. Många andra stadsdelar faller utanför radarn för dem som inte bor där.

Men det finns också fördelar med att vara välbekant. Trots att det begås många brott här och trots att det ofta cirklar polishelikoptrar i luften så får vi ingen stämpel på oss som ”våldsutsatt stadsdel”, vilket många, betydligt lugnare förorter råkat ut för. Därför är det bra att ge sig ut och lära känna sin stad. Kunskap är den bästa medicinen mot rädsla och fördomar.

Nu ökar vi byggtakten för bostäder i Göteborg

Debattartikel i GP



I dag tar vi rödgröna i Byggnadsnämnden beslut om att möjliggöra en ännu högre byggtakt i Göteborg. Vi höjer målet för Stadsbyggnadskontoret till minst 5 000 bostäder per år i antagna detaljplaner från och med 2016. Utöver det tillkommer särskilda insatser som Jubileumssatsningen, som kommer ge minst 7 000 färdiga bostäder fram till 2021.
Det höjda målet möjliggörs tack vare kontinuerligt förbättringsarbete på Stadsbyggnadskontoret och bättre samarbete i staden. Vi fortsätter också omprioriteringen mot högre täthet och stadsmässighet i planerna.

Göteborg är en stad med stora utmaningar. Vi har en omfattande segregation och en växande ojämlikhet som vi måste bekämpa. Här spelar stadsbyggandet en avgörande roll. Hur vi bygger staden påverkar mycket konkret hur jämlikt och hållbart samhället blir. Göteborg har även många styrkor. Här finns ett brett utbud av arbete, utbildning, nöjen, handel, idrott, natur och kultur som lockar människor från hela jorden. Här finns stora värden att ta tillvara men också enorma möjligheter att förverkliga.

Stora centrala industriområden som vi nu bygger om till täta och blandade stadsdelar, där tiotusentals gamla och nya göteborgare kommer att bo, arbeta och roa sig om några år. Staden växer också utåt genom att gamla, glesa stadsdelar förtätas och får plats för nya människor och verksamheter. Samtidigt värnar och utvecklar vi stadens natur- och grönområden. Nya stadsmässiga stråk växer fram som binder samman tidigare åtskilda delar av staden. Barriärer omvandlas till länkar. En ny stad växer fram i och bredvid den gamla.

Just nu är Göteborg inne i en intensiv period av byggande. Vi bygger fler bostäder än på 40 år och flera stora infrastrukturprojekt håller på att genomföras. Det finns en enorm kraft i dagens stadsutveckling och det är förståeligt att man kan känna oro över hur det ska bli. Minnet av 1960-talets storskaliga och ofta brutala stadsomvandlingar är fortfarande levande för många. Därför är det viktigt att betona att dagens stadsbyggande har en helt annan inriktning än gårdagens.

I dag har vi ett omfattande dialogarbete och bjuder aktivt in invånarna att vara delaktiga i stadsplaneringen. Vi prioriterar fotgängare, cyklister och kollektivtrafik i stället för att låta bilarna bestämma. Vi blandar bostäder handel, service och andra verksamheter i stället för att hålla dem åtskilda. Vi bygger en tät, grön och sammanhängande storstad, i stället för en gles, grå och bilberoende matta av isolerade bostadsområden. Vi upprepar inte gårdagens misstag. Vi reparerar dem.

Den nya inriktningen för stadsbyggandet som vi rödgröna driver vilar på en gedigen grund av forskning och beprövad erfarenhet av vad som gör stadsmiljöer socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara. Stadens förvaltningar har gjort ett imponerande arbete med att samla och konkretisera denna kunskap i de tre strategiska dokument som kommer att vägleda stadens utveckling framöver: Utbyggnadsplaneringen, Trafikstrategin och Grönstrategin.

De tre strategiska dokumenten hänger nära samman. En tätare och grönare stad kräver mer effektiva och smartare trafiklösningar och vice versa. Ska fler göteborgare få plats närmare varandra så kan vi inte tvinga in lika mycket parkering som tidigare och en större andel behöver gå, cykla eller åka kollektivt. Det är egentligen ganska självklart. Det går inte att bygga morgondagens stad med gårdagens trafiklösningar. Ska framtidens stad bli mer jämlik och hållbar än dagens så måste också vi bygga den annorlunda. För oss rödgröna är detta självklart.

Vi vill förändra verkligheten och inte bara passivt anpassa oss till den. Därför har vi också medvetet valt att frångå den gamla prognosstyrda planeringen, där man planerade utifrån att dagens tendenser bara skulle fortsätta och förstärkas. I stället utgår vi från viljestyrd planering, där man aktivt styr mot de mål man har för utvecklingen. Vi vill ha en jämlik och hållbar stad. Därför kommer vi också att aktivt planera för en jämlik och hållbar stad. Vi tar ansvar för framtiden.

Ulf Kamne (MP)
Ordförande, Byggnadsnämnden

Johannes Hulter (S)
Vice ordförande, Byggnadsnämnden

Johan Zandin (V)
Ledamot, Byggnadsnämnden

Gör upp med museal ångest

Ledare i Ny Tid



De stora Stena-färjorna har en speciell plats i de flesta göteborgares hjärtan. Ofta beskrivs de som ett sista spår av den rika, myllrande hamnverksamhet som länge präglade centrala Göteborg. En bitterljuv påminnelse om ett gammalt Göteborg som inte längre är.

Därför svider det säkert i hjärtat hos många att man planerar att inte förlänga avtalet för Stena Lines terminal på Masthuggskajen efter att det löper ut 2019. Det finns få praktiska argument emot att säga upp avtalet. Det är varken socialt, ekonomiskt eller ekologiskt försvarbart att använda central, attraktiv mark som långtradaruppställning när staden skulle kunna göra enorma sociala, ekonomiska och ekologiska vinster på att omvandla området till levande, integrerade stadskvarter.

Rationellt sett så förstår nog alla, till och med Stena Line själva, att Göteborg behöver få fortsätta byggas ner mot vattnet.

Nej, det är något annat som gör att frågan blir kontroversiell och det handlar om stadens identitet. Det finns en rädsla att vi med detta bygger bort Göteborgs identitet som hamnstad. Men Göteborgs identitet som hamnstad står inte och faller med Stena Lines Danmarksterminal, tvärtom. Hamnen har alltid varit i ständig förändring, från stadens grundande fram till idag. Det är just genom att bejaka förändring och utveckling som hamnen och staden kunnat överleva och blomstra.

Det är nyfikenhet och oförvägen upptäckarlusta som gjort Göteborg till den stad den är, inte konservatism och museal ångest. Det var länge sedan hamnsjåarna försvann och hamnverksamheten flyttade ut ur centrala staden.

Dagens Masthuggskaj är inte den levande, myllrande och öppna plats det en gång var och som många äldre göteborgare minns, utan en kilometerlång långtradarparkering avspärrad med taggtråd.

När Stena Line lämnar området 2019 så kommer Långgatornas brokiga folkliv att kunna sprida sig ner till vattnet och återuppliva Masthuggskajen som mötesplats. Många fler båtar och färjor kommer att kunna komma in och trängas vid kaj när Stenas mastodonter flyttar ut. Det kommer att bli ett annat, mer småskaligt och intensivt stads- och hamnliv och Göteborgs identitet som hamnstad kommer bara att bli starkare när folklivet återvänder till Masthuggskajen.

Det är inte bara så att vi kan ha kvar vår identitet samtidigt som vi förändras. Det är genom att förändras som vi behåller vår identitet. Utan förändring kommer det gamla aldrig att förnyas, utan bara vittra sönder.

Det är genom att bli de vi vill vara som vi kan förbli de vi är.

Radioprat



Deltog i en extrasändning om bostadskrisen på P4 och blev intervjuad av Pennypodden.

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...