Varför provocerar Linnéstaden?
Ledare i Ny Tid
På söndag kommer jag att leda en stadsvandring arrangerad av ABF i kvarteren runt Linnégatan. Jag har lett stadsvandringar på andra ställen i staden också men Linnéstaden ligger mig särskilt varmt om hjärtat, inte minst för att jag själv bor där.
Stadsdelens korta men händelserika historia är tätt sammanvävd med Göteborgs utveckling från befäst handelsplats till expansiv industristad, över rekordår och krisår och vidare till dagens snabbt växande kunskapsstad. Här finns många historiska paralleller att dra till de utmaningar som vi möter idag med en växande bostadsbrist, segregation och ojämlikhet.
Linnéstaden väcker många känslor och många fördomar. En del forskare på vänsterkanten har något nedlåtande kallat stadsdelen för ”Göteborgs Chardonnaydistrikt” för sina många restauranger och förmodat välsituerade befolkning. Men det cappuccinodoftande rentierliv som mäklarannonserna försöker frammana med sina motljusbilder ligger ofta långt ifrån den alldagliga verkligheten. Här finns ett omfattande och småskaligt näringsliv som inte bara är restauranger och caféer. Många småföretag, särskilt inom konst och kultur, har sin verksamhet här.
Befolkningen är också mer blandad än vad den stereotypa bilden av stadsdelen ger sken av. Andelen låginkomsttagare i Olivedal är lägre än i kommunen som helhet men ligger ändå över 20 procent. En orsak är förmodligen den stora variationen i bostadsbeståndet och att andelen hyresrätter trots många ombildningar under senare år fortfarande ligger över 40 procent. Jämför man med detta med småhusområdena längs kusten är skillnaderna dramatiska.
Så varför provocerar Linnéstaden, trots att det är betydligt mer blandat här än i många andra stadsdelar? Delvis beror det nog på att fler människor än vi som bor här har en relation till området. Det är många som tagit en fika på Järntorget, en öl på Andra Lång eller gått på bio eller teater här. Det är också en öppen stadsdel. Allt syns. Här delar fattiga och rika på trottoarerna, samhällets segregering och ojämlikhet blir mycket påtaglig. Många andra stadsdelar faller utanför radarn för dem som inte bor där.
Men det finns också fördelar med att vara välbekant. Trots att det begås många brott här och trots att det ofta cirklar polishelikoptrar i luften så får vi ingen stämpel på oss som ”våldsutsatt stadsdel”, vilket många, betydligt lugnare förorter råkat ut för. Därför är det bra att ge sig ut och lära känna sin stad. Kunskap är den bästa medicinen mot rädsla och fördomar.
På söndag kommer jag att leda en stadsvandring arrangerad av ABF i kvarteren runt Linnégatan. Jag har lett stadsvandringar på andra ställen i staden också men Linnéstaden ligger mig särskilt varmt om hjärtat, inte minst för att jag själv bor där.
Stadsdelens korta men händelserika historia är tätt sammanvävd med Göteborgs utveckling från befäst handelsplats till expansiv industristad, över rekordår och krisår och vidare till dagens snabbt växande kunskapsstad. Här finns många historiska paralleller att dra till de utmaningar som vi möter idag med en växande bostadsbrist, segregation och ojämlikhet.
Linnéstaden väcker många känslor och många fördomar. En del forskare på vänsterkanten har något nedlåtande kallat stadsdelen för ”Göteborgs Chardonnaydistrikt” för sina många restauranger och förmodat välsituerade befolkning. Men det cappuccinodoftande rentierliv som mäklarannonserna försöker frammana med sina motljusbilder ligger ofta långt ifrån den alldagliga verkligheten. Här finns ett omfattande och småskaligt näringsliv som inte bara är restauranger och caféer. Många småföretag, särskilt inom konst och kultur, har sin verksamhet här.
Befolkningen är också mer blandad än vad den stereotypa bilden av stadsdelen ger sken av. Andelen låginkomsttagare i Olivedal är lägre än i kommunen som helhet men ligger ändå över 20 procent. En orsak är förmodligen den stora variationen i bostadsbeståndet och att andelen hyresrätter trots många ombildningar under senare år fortfarande ligger över 40 procent. Jämför man med detta med småhusområdena längs kusten är skillnaderna dramatiska.
Så varför provocerar Linnéstaden, trots att det är betydligt mer blandat här än i många andra stadsdelar? Delvis beror det nog på att fler människor än vi som bor här har en relation till området. Det är många som tagit en fika på Järntorget, en öl på Andra Lång eller gått på bio eller teater här. Det är också en öppen stadsdel. Allt syns. Här delar fattiga och rika på trottoarerna, samhällets segregering och ojämlikhet blir mycket påtaglig. Många andra stadsdelar faller utanför radarn för dem som inte bor där.
Men det finns också fördelar med att vara välbekant. Trots att det begås många brott här och trots att det ofta cirklar polishelikoptrar i luften så får vi ingen stämpel på oss som ”våldsutsatt stadsdel”, vilket många, betydligt lugnare förorter råkat ut för. Därför är det bra att ge sig ut och lära känna sin stad. Kunskap är den bästa medicinen mot rädsla och fördomar.
Kommentarer
Skicka en kommentar