2007-05-29

Bioetik

Socialstyrelsen har nu gett tillåtelse åt ett antal familjer att använda gendiagnos på embryon för att välja ut ett framtida barn som ska bli donator till ett syskon. I GP har vi kunnat följa en av de berörda familjerna. Det är lätt att sympatisera med dem men vi måste också inse att vi med Socialstyrelsens beslut befinner oss på tröskeln till ett samhälle där man designar människor. Huruvida det vore något gott (som utilitaristerna anser) eller något ont (som kantianerna anser) är svårt att ge ett enkelt svar på. Men att det har avgörande moraliska implikationer är uppenbart. För den som vill sätta sig in i den politiska dimensionen av detta område kan jag rekommendera Andreas Kuhlmanns "Livets och dödens politik: biomedicin i liberala demokratier". En mer filosofisk diskussion finns i Jürgen Habermas "Den mänskliga naturens framtid: på väg mot en liberal eugenik?" och i Filosofisk Tidskrift 2006:2 diskuterar och underkänner jag ett vanligt argument för en mer liberal lagstiftning på det gentekniska området.


andra bloggar, om: , , ,

2007-05-22

Nationalismen inom oss


De som förespråkar att vi ska "ta debatten" med SD anger ofta strategiska skäl. Det har inte fungerat att tiga bort SD och därför bör man försöka att prata bort dem istället. Jag är osäker på nyttan av denna strategi. SD är en liten och i sig betydelselös organisation. I den mån de har något inflytande baseras det på en enda sak: Den utbredda folkliga nationalismen.
Denna folkliga opinion borde vi onekligen "ta debatten" med, men det kommer att bli mycket svårare. Den är nämligen ett resultat av ett sekellångt projekt att skapa en stark och homogen nationell identitet, där samhällets alla institutioner varit delaktiga. Man har producerat en kraftfull symbolvärld av falukorvar, dalahästar, björkar, älgar, röda stugor med vita knutar etc.. Allt för att befästa en överordnad nationell kultur, en entydig svensk etnicitet. Denna nationella kultur håller nu på att rämna. Sill och nubbe på midsommar betraktas allt mer som bara en av många subkulturella yttringar och allt mindre som en privilegierad Leitkultur. Personligen tycker jag att det är bra. De som gillar knäckebröd och smultron kan fortsätta med det. Vad man borde sluta med är att se det som mer "svenskt" än något annat. Men det skär förstås i hjärtat på många.
Problemet är att alla partier, och inte minst vi socialdemokrater, länge använt den nationella känslan i politiska syften. Man har spänt nationalismen för vagnen. Folkhemstanken är kanske det tydligaste exemplet på detta. Men nationalismen är ett farligt djur som aldrig helt låter sig tämjas. Det fosterländska sentimentet riskerar ständigt att slå över i ressentiment, främlingsfientlighet och chauvinism. Vi måste därför tänka igenom och våga ifrågasätta våra inrotade, och många gånger outtalade, föreställningar om vad det innebär att vara "svensk".
Frågan är hur många av oss som verkligen är beredda att göra upp med den ingrodda synen på "svenskhet"? Det är betydligt svårare att ta itu med nationalismen inom oss än att "ta debatten" med ett marginellt ytterlighetsparti. Men det är också betydligt viktigare.

[Denna artikel har också publicerats i Ny Tid]



andra bloggar, om: , , ,

2007-05-11

Naturen som social fantasi


Det här är en smula kontroversiellt, det gäller nämligen Naturen. Ja, ni vet Naturen, den som är så fantastisk. Bli inte upprörda nu, men man måste säga att Naturen... är helt underbar. Naturen är härlig och bra. Naturen är viktig. Naturen är helt enkelt bäst. I Naturen finns rävar och fåglar och andra sköna djur. I Naturen finns också spännande träd, svampar och annat härligt. Naturen är dessutom nödvändig. Vi behöver Naturen. Om inte Naturen fanns så skulle vi vara helt körda. Över, slut, the end my friend. Naturen å andra sidan behöver inte oss. Hey, Naturen klarar sig fiiiiiint utan oss. Inte för att Naturen själv skulle säga det. Det vore fullständigt olikt Naturen att säga något sådant. Å nej, inte Naturen inte. Den är inte självförhärligande och egocentrisk. Ingen chans! Naturen är tvärtom ödmjuk och eftertänksam, ja, en smula tillbakadragen faktiskt. Om någon skulle börja kritisera Naturen (vilket i och för sig verkar obegripligt, med tanke på att Naturen är så snäll), skulle Naturen med all säkerhet inte bli arg. Nej, istället skulle Naturen bli ledsen och beklämd. Naturen skulle fråga sig själv: "Varför skäller de på mig? Jag som försöker vara så snäll och god. Jag får försöka vara ännu snällare och godare, då kanske de slutar skälla". Ja, det vore just likt Naturen. Aldrig en ond tanke, alltid osjälvisk och fin. Så är Naturen, precis så enkel och okonstlad. Men det förstår väl vem som helst, den är ju Naturen! Naturen är själva motsatsen till självgodhet och arrogans. Ja, ju mer man tänker på det, desto mer inser man att det nog är det som Naturen egentligen är: Motsatsen till allt dåligt.

andra bloggar, om: , , ,

2007-05-09

Europadagen


Idag firar vi Europadagen, vilket ger oss en möjlighet att begrunda vår kontinents barbariska förflutna, alla liv och drömmar som förintats av nationalism, chauvinism och totalitarism. Vi minns också alla de som tänkt, talat och kämpat för en civiliserad framtid och det upplysta Europas ideal: frihet, jämlikhet och solidaritet. Med dessa tankar går vi vidare i arbetet för ett förenat och demokratiskt Europa.

Hur ska det europeiska samarbetet ta sig ur det nuvarande dödläget? Här är ett förslag.

2007-05-07

Etik och moral


Uppfattningen att moraliska ställningstaganden är helt och hållet subjektiva och inte kan rättfärdigas rationellt bygger på ett missförstånd. Det rör sig om en sammanblandning av skilda nivåer av det moralfilosofiska fältet, den subjektiva nivån och den intersubjektiva. För att tydliggöra detta kan man använda sig av den uppdelning mellan etik och moral som Jürgen Habermas formulerat. Moralens subjektiva dimension kallar Habermas för etik. Till etiken räknas den enskildes subjektiva livsfrågor, d v s hur man vill leva sitt liv, vad som gör livet meningsfullt och vilka värden man anser vara grundläggande i sitt liv. Sådana etiska frågor har subjektiva svar, vilket varje kritik "utifrån" måste ta hänsyn till. Moral å andra sidan handlar om det gemensamma livet, umgänget mellan människor som ofta har olika etiska uppfattningar. Detta är moralens intersubjektiva dimension, frågor om hur vi ska leva tillsammans, hur vi ska behandla varandra.
Vi vill kunna argumentera för våra egna uppfattningar om hur det gemensamma livet ska levas, mot andra uppfattningar. Det går inte genom att helt enkelt hänvisa till ett "jag tycker så". Man måste kunna ge argument som den andre upplever som giltiga. Det är här rationaliteten kommer in. Det finns i vårt sätt att kommunicera en viss logisk struktur, en förnuftets grammatik, utifrån vilken vi bedömer vissa uppfattningar som mer rimliga än andra. Det är också den enda gemensamma spelplan vi har för att med fredliga medel lösa våra konflikter. Denna förnuftets grammatik ska inte förstås som en färdig regelbok där alla svar finns att läsa. Den är snarare en process genom vilken vi kan nå opartiska, men alltid tillfälliga, överenskommelser om rätt och fel.
Att moralen inte är objektiv betyder alltså inte att den är subjektiv, utan att den är intersubjektiv.

andra bloggar, om: , ,

Ateism

Man hör ibland påståendet att ateismen, i likhet med teismen, är en tro. I bemärkelsen att ateismen är en trosföreställning, alltså något man verkligen tycker, stämmer det naturligtvis. Detta kan dock knappast vara poängen. För att påståendet ska betyda något måste man mena att ateismen, i likhet med teismen, är en rationellt ogrundad tro. Frågan är alltså om ateismen är rationellt ogrundad. I en objektiv bemärkelse stämmer det förmodligen. Det torde teoretiskt vara lika omöjligt att bevisa Guds icke-existens som Guds existens.
Borde man då inte vara agnostiker? I teoretiskt avseende absolut. Men i praktiskt avseende är det uppenbart att Guds existens, till skillnad från exempelvis gravitationens, är en tämligen överflödig hypotes. Som praktiskt postulat är följaktligen ateismen försvarbar. Ateismen är sålunda, som praktiskt postulat, en rationellt grundad tro (Kants idé men tvärtom). Hur är det då med teismen? Är den också rationellt grundad? Rent subjektivt, privatpsykologiskt, skulle väl teism kunna vara rationell? Egentligen borde vi väl alla omvända oss på dödsbädden, bara för säkerhets skull. Nja, det finns ett problem här. Det kan ju, i teoretiskt avseende, lika gärna vara så att vi genom att erkänna Guds existens döms till evig pina. Det är ju teoretiskt omöjligt att avgöra.
Eller låt oss säga att du får en uppenbarelse. Det är Gud som vill att du ska döda ditt barn. Vad är då ett rationellt beteende? Att döda barnet eller ifrågasätta din uppenbarelse? Vi får hoppas att du väljer det senare.
Eller om någon påstår att den här texten är Guds oförfalskade ord och att invända mot den är att häda. Vad är det rationella förhållningssättet till ett sådant påstående?
Eller låt oss säga att du får en gudomlig kallelse att hjälpa nödställda. Är inte det bra? Jodå, det är säkert bra. Men är det rationellt att göra det av just den orsaken?
Att kalla teism för irrationell är inte detsamma som att vilja avskaffa religionsfriheten. Det står var och en fritt att vara irrationell. Ateism behöver inte heller betyda att fullständigt anamma en reduktiv empirism. Vi måste hålla isär rationalitet (förnuft) och empirism (naturvetenskap). Naturvetenskapen må vara ett rationellt perspektivet på världen, men det är inte det enda.
Det avgörande är att den religiöse inser att hans religiösa tro endast äger subjektiv giltighet. Alfons Åberg kan ha ett subjektivt behov av en privatpsykologisk manifestation som heter Mollgan. Så länge han samtidigt, förnuftsmässigt inser att Mollgan är just detta är Alfons relation med Mollgan inte irrationell. Alfons pappa bör också ha den största respekt för denna intrapsykiska relation. Det är dock viktigt att Alfons pappa är beredd att gå in och ifrågasätta denna relation när Alfons börjar förlora sin mentala kontroll över Mollgan.

Wigforss citerade i ett liknande sammanhang den tyske mystikern Angelus Silesius:

Ich weiss dass ohne mich
Gott nicht ein nun kann leben
Wär'ich zu nicht, er muss
Vor Noth den Geist aufgeben


Det är väl, mutatis mutandis, en bra sammanfattning av en rimlig gudstro.

andra bloggar, om: , ,

2007-05-03

Öppenhet

Håller med Alexander Sofroniou om att Joel Malmqvist borde fortsatt kandidera. Det här är ett grundläggande problem för vårt parti. Det räcker inte att hela tiden tala om öppen och rationell diskursbildning inom partiet. Vi som enskilda medlemmar måste ju någon gång också de facto göra det. Vi hade samma problem här i Göteborg nyligen, då Frank Andersson vek ner sig innan distriktskongressen. Helt förståeligt från ett individuellt perspektiv men likväl djupt olyckligt. Istället för en saklig och öppen diskussion om vad man vill göra, så får man en meta-diskussion om själva processen.

andra bloggar om: ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...