2016-05-14

Som man mäter blir segregationen

Ledare i Ny Tid



Många har starka åsikter om segregation. Det är en oerhört viktig och livligt debatterad samhällsfråga som är omgärdad av många myter och missförstånd. Vi lägger ofta in olika betydelser i begreppet ”segregation”. Det gör det svårt att veta vad man egentligen pratar om.

Det finns många olika variabler, som födelseland, inkomst, boende, arbete och utbildning och de kan mätas på många olika sätt och på många olika skalor, i och mellan stadsdelar, kommuner och regioner. Beroende på hur man mäter så får man också olika resultat.

En stadsdel med en homogen och välbeställd befolkning kan ha en låg grad av segregation på stadsdelsnivå men samtidigt vara själva orsaken till en hög segregation på kommunnivå. På samma sätt kan homogena och välbeställda kommuner ha en låg segregation på kommunnivå samtidigt som de är med och orsakar en hög regional segregation.

Ett tydligt exempel på detta är Göteborgsregionen. Bostadsforskaren Roger Andersson vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet, visade det i sin rapport ”Fattiga och rika – segregationen ökar” från 2009. För att förstå segregationen måste vi alltså kunna se bortom administrativa gränser. Annars hade det snabbaste sättet att minska segregationen i Göteborg helt enkelt varit att bilda nya kommuner av de rikaste respektive fattigaste stadsdelarna. Det skulle på ett dramatiskt sätt minska segregationen på pappret, trots att inget hade förändrats i verkligheten.

Urbanforskaren Sofia Wixe vid Högskolan i Jönköping presenterade nyligen ett integrationsindex som pedagogiskt lyfte fram komplexiteten i segregationsbegreppet. Där kan man se att Göteborg har en relativt hög boendesegregation, om än avsevärt mindre än en del andra svenska kommuner, som exempelvis Södertälje och Botkyrka.

Samtidigt har Göteborg en relativt hög integration på arbetsmarknaden jämfört med andra svenska kommuner, mätt som andel personer födda utanför Europa som har ett arbete. Verkligheten är alltså inte så svartvit som de braskande rubrikerna eller arga debattartiklarna vill få en att tro utan, som vanligt, mer komplicerad och mångbottnad.

Att segregation är ett komplext problem gör det naturligtvis inte mindre angeläget att ta tag i för en progressiv reformistisk rörelse. Men det ställer större krav. Socialdemokraterna kan inte unna sig att gå på intuition och magkänsla när det gäller problembeskrivningar och åtgärdsförslag. Partiets reformer måste bottna i en adekvat förståelse av de faktiska sakförhållandena. Det är bara då det går att skapa verklig och varaktig förändring.

Vårt samhälle bygger på tillit

Ledare i Ny Tid



Vi lever i ett högt utvecklat och mycket komplext samhälle. Vi kan sällan, som i äldre och enklare samhällen, själva överblicka och förstå de strukturer och kretslopp som binder oss samman.

När vi spolar i toaletten så slutar vanligtvis vår direkta inblandning i just den frågan. Vi vet att det händer en massa spännande saker efter att vi spolat men de flesta av oss har ingen djupare kunskap om vad och vi behöver inte heller bekymra oss om det. Och andra behöver inte bry sig om vad vi sysslar med.

Det finns stora fördelar med det. Arbetsdelningens logik möjliggör en otrolig effektivitet och en enorm teknologisk utveckling och kulturell mångfald. Vi behöver inte vara våra egna sophämtare, bönder, skådespelare, bibliotekarier, rörläggare eller kirurger. Genom att hjälpas åt blir vi starkare, klokare och friskare än om vi hade gjort allt själva, för oss själva.

Men det finns också vissa problem med att leva i ett samhälle som är för komplext för att överblicka. En helt nödvändig förutsättning för att samhället ska fungera är tillit. Tillit är det band som håller samman allt. Vi måste kunna lita på att allt det där andra, som vi inte vet något om, fungerar som det ska.

Vi måste kunna lita på varandra, fast vi inte alls känner varandra. Denna tillit byggs upp av många små händelser varje dag, enkla saker som en vänlig blick och ett hej i mataffären. Och varje gång någon tränger sig före i kön, och kommer undan med det, så naggas den i kanten.

Men det är inte bara direkta personliga upplevelser som påverkar tilliten utan även andra människors berättelser. Får vi höra hjärtevärmande historier om civilkurage och solidaritet så stärks vår tillit. Får vi höra hemska historier om feghet och hänsynslöshet så bryts den ned.

Tyvärr är den mänskliga psykologin sådan att vi är mer intresserade av det som gör oss rädda och uppjagade än det som gör oss lugna och trygga. Genom historien så har olyckskorpar och domedagsprofeter alltid haft lätt att få publik.

I dag har våra kvällstidningar och andra medier på jakt efter klick på internet tagit över den rollen. Med teknikens hjälp så kan vi nu ha vår egen Krösa-Maja med oss var vi än är.

Tyvärr verkar det ansvarsfulla redaktörskapet vara på väg bort ur dagens medielandskap. Vi som medborgare måste därför själva ta ett källkritiskt ansvar för vad vi läser och sprider.

Arbetsdelningen har trots allt sina gränser. Medborgarskapets förpliktelser kan inte outsourcas.

Ansvaret för staden är vårt

Ledare i Ny Tid



Göteborg är en mycket utspridd och gles stad. 70 procent av tätorten utgörs av grönområden. Det innebär stora avstånd, stora transportbehov, stora infrastruktursystem och stora kostnader i tid, pengar och miljö. Det är därför vi socialdemokrater sedan flera år tillbaka arbetar intensivt med att förtäta staden och utnyttja marken bättre.

Genom att bo och leva närmare varandra så kan vi använda vår tid, våra pengar och vår miljö bättre och till större nytta. Förtätning är helt nödvändigt i en växande stad om vi ska bli mer socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Men det är lika viktigt att vi förtätar bra.

Vi måste skapa fler och större värden än bara fler bostäder på samma yta. När vi bygger nya hus bredvid de gamla så måste vi göra det så att fördelarna överväger nackdelarna även för dem som redan bor där. Vi måste värna uppskattade och välanvända grönområden, skapa mer stadsmässiga miljöer och stråk, öka tryggheten och livskvaliteten. Det är lätt att säga. Men det är också lätt att göra. Om man gör rätt.

En viktig del av detta är att använda våra knutpunkter och stråk bättre. Idag är många av dem renodlade trafikplatser eller trafikleder. Spårvagnshållplatser där många rör sig och som har stor potential för stadsliv ligger istället öde och upplevs av många som otrygga när mörkret lägger sig. Här har vi gott om plats att få in nya stadskvarter nära kollektivtrafik och med verksamheter och service i bottenvåningarna.

Många torg och centrumbildningar har låg täthet och stora oanvända ytor som skulle behöva fler bostäder och verksamheter. Idag ligger också många stadsdelar som isolerade öar avskilda från varandra av trafikbarriärer och ödemark. De behöver bindas samman med sammanhängande stadskvarter.

Den som är nyfiken på hur det kommer att se ut kan titta på planerna för Selma Lagerlöfs Torg och Litteraturgatan. Det är precis så vi ska göra med andra torg och trafikleder i staden. Det gäller också att skapa fler stråk och större förutsättningar för stadsliv även ute bostadsområdena. Fler grannar innebär fler ögon på gatan och bättre underlag för lokal service. I det nya programförslaget för Bergsjöns utveckling syns dessa tankar tydligt.

Allt detta låter förstås bra. Men det innebär också stora förändringar av många människors närmiljö. Därför är det oerhört viktigt att vi socialdemokrater är närvarande ute i stadsdelarna och kan förklara vad förändringarna innebär och varför vi vill genomföra dem. Det är ett ansvar vi inte kan överlåta på tjänstemännen. Det måste vi som politisk rörelse själva ta.

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...