2016-05-14

Som man mäter blir segregationen

Ledare i Ny Tid



Många har starka åsikter om segregation. Det är en oerhört viktig och livligt debatterad samhällsfråga som är omgärdad av många myter och missförstånd. Vi lägger ofta in olika betydelser i begreppet ”segregation”. Det gör det svårt att veta vad man egentligen pratar om.

Det finns många olika variabler, som födelseland, inkomst, boende, arbete och utbildning och de kan mätas på många olika sätt och på många olika skalor, i och mellan stadsdelar, kommuner och regioner. Beroende på hur man mäter så får man också olika resultat.

En stadsdel med en homogen och välbeställd befolkning kan ha en låg grad av segregation på stadsdelsnivå men samtidigt vara själva orsaken till en hög segregation på kommunnivå. På samma sätt kan homogena och välbeställda kommuner ha en låg segregation på kommunnivå samtidigt som de är med och orsakar en hög regional segregation.

Ett tydligt exempel på detta är Göteborgsregionen. Bostadsforskaren Roger Andersson vid Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet, visade det i sin rapport ”Fattiga och rika – segregationen ökar” från 2009. För att förstå segregationen måste vi alltså kunna se bortom administrativa gränser. Annars hade det snabbaste sättet att minska segregationen i Göteborg helt enkelt varit att bilda nya kommuner av de rikaste respektive fattigaste stadsdelarna. Det skulle på ett dramatiskt sätt minska segregationen på pappret, trots att inget hade förändrats i verkligheten.

Urbanforskaren Sofia Wixe vid Högskolan i Jönköping presenterade nyligen ett integrationsindex som pedagogiskt lyfte fram komplexiteten i segregationsbegreppet. Där kan man se att Göteborg har en relativt hög boendesegregation, om än avsevärt mindre än en del andra svenska kommuner, som exempelvis Södertälje och Botkyrka.

Samtidigt har Göteborg en relativt hög integration på arbetsmarknaden jämfört med andra svenska kommuner, mätt som andel personer födda utanför Europa som har ett arbete. Verkligheten är alltså inte så svartvit som de braskande rubrikerna eller arga debattartiklarna vill få en att tro utan, som vanligt, mer komplicerad och mångbottnad.

Att segregation är ett komplext problem gör det naturligtvis inte mindre angeläget att ta tag i för en progressiv reformistisk rörelse. Men det ställer större krav. Socialdemokraterna kan inte unna sig att gå på intuition och magkänsla när det gäller problembeskrivningar och åtgärdsförslag. Partiets reformer måste bottna i en adekvat förståelse av de faktiska sakförhållandena. Det är bara då det går att skapa verklig och varaktig förändring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...