2008-06-30

Sjuk vård

Att borgarna vill mörka konsekvenserna av vårdvalet är inte så konstigt. Jag har inte träffat någon inom vården som tycker att det här är en bra idé. Trots det trycker borgarna på, i ideologisk nit. Omfördelning brukar ju vara en socialdemokratisk paradgren, Robin Hood-style. Nu kör borgarna en egen variant, Sheriffen av Nottingham-style. Det är tragiskt och de sociala konsekvenserna kommer att att bli övertydliga, oavsett hur mycket man än försöker mörka dem. Jag vägrar tro att de borgerliga gör detta i avsikt att uppnå orättvisa och ojämlikhet. Men det är ett typexempel på hur det går när abstrakta, och socialt oinformerade, principer får gå före verkligheten.

Den 19:e augusti kommer Kerstin Brunnström till min sosseförening för att diskutera VGR:s sjukvårdspolitik. Det kan bli ett intressant möte. Idag går för övrigt remisstiden ut för regionens idéskiss "Vägen till medborgarnas primärvård". Läs den och remissyttrandena här...

Relaterat:
Svensson, Jinge, bios politikos, sjölander, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om stadens historia, Bengtsson håller oss uppdaterade och Catti Ullström skriver som vanligt smart, den här gången om EU-debatten i partiet.

Andra bloggar om: , , , , ,

2008-06-26

Ontologi vs. ontografi

Karl Palmås fortsätter lysa upp Göteborgs intellektuella mörker med fullständigt snillrika texter. Nu senast ett referat av en sociologikonferens i Oxford. Och ja, det är lika spännande som det låter. Nej, det är till och med mer spännande än det låter! Mycket förenklat handlar det om huruvida man som sociolog ska försöka förklara världen (ontologi) eller nöja sig med att beskriva den (ontografi). Palmås förespråkar själv det förra.

För en oinsatt person som undertecknad verkar det hela förstås underligt. Går det att välja bort ontologi? Det man kan välja är väl om man ska utgå från en intuitiv-konventionell eller reflekterad-artikulerad ontologi? Även en ontografi måste väl förutsätta en ontologi? Sedan kvarstår naturligtvis problemet med att grunda ontologin, hur ska det gå till? Vilka kriterier bör man utgå från?

Ja, som sagt, det är en text som väcker många frågor, som engagerar. Nu måste jag bara ta och läsa på om det här så jag vågar kommentera inläggen, det är läskigt hög nivå på dem...

Andra bloggar om: , , , , ,

Operation Canadian Bacon inledd

Jaha, då var det dags att försöka få oss att glömma FRA-skandalen. Vad gäller Ylva Johanssons avdrag så är det bara att hålla med Svensson, vi lever i enlighet med de regler och lagar som gäller i landet, även om man vill försöka ändra på dem. Alternativet vore ju bisarrt. Eller borde vi hänga ut alla borgerliga politiker som inte smiter från TV-avgiften (hur många det nu kan vara)? Nope, det här flyger inte.

Vad gäller det absurda förslaget från en estnisk EU-parlamentariker om bloggkontroll så är det förstås… absurt. Och naturligtvis ingenting som socialdemokraterna i Sverige ställer sig bakom.

Nej, så lätt blir man nog inte av med FRA-krisen. Men hey, it’s worth a try…

Relaterat: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Svensson

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om infrastruktur och Göteborg

Andra bloggar om: , , , , ,

2008-06-25

Ingen FRAsliberalism tack!

Enligt Mona Sahlin kommer Socialdemokraterna att riva upp FRA-lagen om vi kommer till makten efter nästa val. Det borde ju egentligen inte vara en nyhet. Vi röstade nej till förslaget i riksdagen, alltså vore det ju bara konstigt om vi inte ville göra något åt det när vi får chansen. Men vårt parti har ju dessvärre inte något direkt imponerande track record i de här sammanhangen, alltså är det trots allt glädjande att partiet tydligt tar ställning mot det aktuella förslaget.

Ännu mer glädjande vore det förstås om vi socialdemokrater också kunde formulera ett alternativt förslag, som respekterar vår grundlag. För skulle vi hitta på något lika illa (eller värre) efter att vi vunnit valet 2010 så finns det ingen annan än oss själva att skylla på.

Relaterat: DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 AB1 AB2 Kulturbloggen Catti Ullström

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om sprawl i Göteborg, Catti Ullström skriver om sexkonservatism

Andra bloggar om: , , , , ,

2008-06-24

De nya liberalerna?



FRA-debaclet har verkligen satt sina spår på den borgerliga sidan. Jag tillhör dem som varit dåligt insatt i frågan. Förslaget har låtit konstigt men det var först i och med att liberalt sinnade bloggare drog igång nätkampanjen som jag (och många andra) verkligen fick upp ögonen för förslagets konsekvenser. Efter att ha läst remissyttranden och annan argumentering på stoppafralagen.nu var det lätt att ta ställning mot förslaget. Det hela underlättades naturligtvis av att mitt eget parti (s) var emot, trots att förslaget ursprungligen var vårt. Vi sossar har alltså ingen anledning att slå oss för bröstet.

Jag diskuterade FRA-affären med en kompis som är aktiv liberal i helgen. Vi talade om att det finns en speciell sorts känslighet bland liberaler för övergrepp mot den personliga integriteten, ett gott väderkorn, som gör att de reagerar snabbare än många andra i sådana frågor. Vi pratade också om varför regeringen bestämt sig för att ändå driva igenom det här, vad vinsten skulle kunna vara. Vi hittade inget svar. Den realpolitiska förlusten är dock uppenbar. Regeringen har på egen hand lyckats riva upp ett djupt sår rakt genom de mest trogna leden. Frågan är hur man tänker läka det.

Kanske är det dags för en omorganisering på den borgerliga kanten. Har tiden kommit för en uppdelning i två partier, ett verkligt liberalt och ett verkligt konservativt? Då skulle alla de principfasta liberaler som idag känner sig vilsna ha ett tydligt alternativ att vända sig till. Det är faktiskt mycket möjligt att hela FRA-spektaklet kommer att leda till en ideologisk nytändning på den liberala sidan, vilket skulle få stora inrikespolitiska konsekvenser. Vi får se...

Relaterat: SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2 MMM Svensson Gardebring

Annat läsvärt: DN om vågkraft, YimbyGBG om sprawl

Andra bloggar om: , , , ,

2008-06-23

Vad man är och vad man gör

Det är svårt det här med nationell identitet. Vem kan egentligen göra anspråk på "svenskhet"? Det enda rimliga svaret är väl vem som helst. Allt beror ju på hur man väljer att definiera begreppet. Man kan välja olika utgångspunkter: genetisk etnicitet, kulturell etnicitet, språklig etnicitet, politisk etnicitet, religiös etnicitet etc. Beroende på vilken identifikator man använder bildas olika grupper av individer. Ingen av dem kommer dock att överensstämma med det "vi" som bollas runt i den allmänpolitiska diskursen. Det vi-et är nämligen en rent semantisk konstruktion, en symbolisk referenspunkt utan empiriskt innehåll.

Det här ställer till en del begreppsmässiga problem, oavsett vem som ger sig in i diskursen och avsett hur de gör det. Inte bara för de som menar att "dom" måste anpassa sig till "oss", utan även för dem som tycker att "dom" inte alls behöver anpassa sig till "oss" eller att "vi" borde anpassa "oss" till "dom". Det här gäller oavsett dualism (män-kvinnor, svenskar-invandrare, hetero-hbt, hårdrockare-synthare etc.). Det är trots allt mindre intressant vad man är, än vad man gör (även om man gör vad man gör för att man är vad man är). Vilka beteenden, handlingar och förhållningssätt gentemot andra människor bör samhället befordra, beivra eller bara acceptera? Oavsett vem den som gör något "är". Det är den politiskt meningsfulla diskussionen.

Relaterat: SvD DN PM BP BP BP BP

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om Jane Jacobs, Strötankar och sentenser skriver om Schweiz.

Andra bloggar om: , , , ,

2008-06-22

I am rubber - you are glue

12 läkare och barnmorskor går idag ut på DN Debatt och säger att färre sexpartners är bättre än kondomanvändning för att minska smittspridning.
Debattörerna (varav många av någon anledning kommer från Jönköping) har naturligtvis rätt - har man inte sex så blir man inte smittad.

Problemet är naturligtvis, som alltid, att folk ju har sex alldeles oavsett hur olämpligt vissa tycker att det är. När får vi se en debattartikel som varnar för överdriven reklam för bilbälten - det är ju bättre om man inte åker bil. Eller cykelhjälm. Är det inte lite mycket tjat om det? Kan inte ungdomarna sluta cykla istället? Könssjukdomar är en följd av något mycket bra, hälsosamt och trevligt, nämligen att folk har sex. Vad är egentligen problemet - att folk har sex eller att de inte skyddar sig?

Annat läsvärt: Anna Ardin skriver också om DN Debatt, Anders Svensson skriver om att ta debatten med SD (en del håller jag dock inte med om, gissa vad?). YimbyGBG skriver om Norra Guldheden.

Andra bloggar om: , , , ,

Bejaka bullret



Buller brukar beskrivas som "oönskat ljud", det är alltså en subjektiv beskrivning av ljudvågor. Även om det finns många typer av ljudvågor som de flesta sansade människor upplever som obehagliga (skärbrännare, gaffel mot tallrik, basshunter) så finns det alltså i grunden inget objektivt i det. Vid ett visst ljudtryck skadas dock våra kroppar (även om det finns en subjektiv dimension här med). Att det finns gränsvärden för skadliga ljudnivåer är självklart bra. Sedan är det en annan fråga hur de ska utformas. Ska man kunna ta med spädbarn utan öronskydd på deathmetal-konserter eller bör arrangörerna (och besökarna) ta ett större ansvar för att det finns öronskydd tillgängliga?

I Sverige har man även kommit ganska långt med bullerbekämpning. Framför allt har man numera mycket hårda gränsvärden. Utgångspunkten verkar vara att ingen ska utsättas för oönskat ljud. Det är en intressant tanke, som i sin förlängning naturligtvis är helt absurd - särskilt i en stad. Jag bor i en stad, det är fullt av ljud - vissa önskade, andra oönskade. Jag kan knappast kräva att just mina oönskade ljud ska förbjudas, utan att ge andra samma rätt. Resultatet blir en tyst, tråkig stad, fylld av människor som sitter med hörlurar kopplade till TV:n. Jag har träffat personer som på fullt allvar beskrivit lekande barn som buller. Jag har pratat med bar-ägare på Andra Långgatan, som fått en ny granne (som flyttat dit för att området är roligt får man förmoda) som direkt börjar klaga på buller - för att glada människor har trevligt.

På Kungsholmen i Stockholm finns det en bowlinghall. De bowlar och spelar musik. En granne blev störd och klagade. Miljöförvaltningen kunde konstatera att ljudet höll sig inom gränsvärdena. Och där borde allt förstås ha slutat.

Men hör och häpna, Länsstyrelsen tyckte annorlunda. Det spelar ingen roll vilka gränsvärden som finns, det är personens egen subjektiva uppfattning som ska räknas. Tycker någon att det är störande så är det störande. Miljödomstolen höll med. Som Miljöförvaltningen påpekar är detta ett problematiskt förhållningssätt (understatement). Den mest kverulante, ohemule och egocentriske medborgaren blir norm.

Ingen ska behöva bli skadad av ljud (önskat eller oönskat) men alla måste faktiskt ha en hyfsad nivå av tolerans för ljud (önskat eller oönskat) om det här samhället ska fungera.

Relaterat: Yimby EXP ST SvD

Andra bloggar om: , , , , , ,

2008-06-13

Dags för ett nytt miljonprogram

Idag publicerar Tiden en artikel av mig (dock inte den rätta versionen, men det är sådant som händer). Här är den rätta versionen, som har vissa justeringar. I huvudsak är innehållet detsamma.

Ett nytt miljonprogram

Socialdemokratins folkhemsbygge läkte ett splittrat och trasigt samhälle, som var nära att falla sönder i konflikter och klassmotsättningar. En grundsten i det medborgarhem som socialdemokratin byggde från trettiotalet och framåt var bostadspolitiken. Det är därför inte förvånande att bostadspolitikens haveri på sjuttiotalet, i och med miljonprogrammet, så tydligt också kom att symbolisera en kris för det socialdemokratiska folkhemmet. Arbetarnas söner och döttrar hade fått rinnande vatten, frisk luft, ljus och grönska och ändå var de inte lyckliga. De nya glesa bostadsområden som socialteknologerna konstruerat hade alla fysiska bekvämligheter, de var i alla tekniska bemärkelser överlägsna de smutsiga, kalla och trånga arbetarkåkarna. Ändå saknades något. De som hade möjlighet flyttade vidare, ofta in till villamattornas trygga isolering. Livet kröktes inåt och blev allt mer privat. Kvar blev underklassen. Såväl den gamla underklassen som den nya, invandrade, som snart nog fick agera syndabock. Medborgarhemmet började sakta vittra sönder. Det blev allt större skillnad på kelgrisar och styvbarn. Men nu bodde styvbarnen inte längre i kvarteret bredvid utan långt bort, på säkert avstånd(1).

Från borgerligt håll har det varit vanligt att koppla samman funktionalismen med socialdemokratin, men det stämmer endast i en historisk mening. Att miljonprogrammets färg inte var röd, utan grå, är mer än en ordlek. Socialdemokratin influerades förvisso, liksom många andra politiska ideologier, av den scientistiska tendensen i 1900-talets tänkande. Övertygelsen att man genom teknisk och organisatorisk kontroll kunde planera fram Utopia, att samhället kunde analyseras och administreras som en maskin(2). Inom stadsbyggandet avspeglas denna kyliga instrumentalism smärtsamt tydligt i de funktionalistiska bostadsenklaverna. Det är ingen slump att dessa områden, som ofta upplevs som röriga och svårnavigerade på marknivå, ser så harmoniska och välbalanserade ut när man betraktar dem uppifrån, så som planeraren sett dem på ritbordet(3).

Men det finns något bakvänt i kopplingen mellan socialdemokratin och funktionalismen. Det dåliga, likriktningen, bristen på social och ekologisk insikt, den teknokratiska arrogansen, det skyller man på socialdemokratin, medan det goda, att vanligt folk faktiskt fick bostäder med god standard, tillskrivs funktionalismen. Det är onekligen dags att vända på perspektivet. Det var planeringen det var fel på, inte politiken.

Idag talar man gärna om blandstad, dvs. funktionellt integrerad, tät och dynamisk stadsmiljö, även om man sällan gör mer än halvhjärtade försök att faktiskt bygga den(4). Det finns fortfarande alldeles för många regler och restriktioner som hindrar, trots att kvartersstad uppenbarligen är mycket mer attraktiv än lamellhusbebyggelse(5). Dessutom är inte bara juridiken, utan även byggindustrin och arkitektutbildningarna fortfarande strukturellt anpassade till den glesa bilstadens morfologi(6). Men mycket går ändå åt rätt håll, om än väldigt långsamt. Värre är det med den sociala segregeringen. Den klassmässiga skiktningen har inte bara ökat i ekonomiskt avseende, utan även rent fysiskt. På samma sätt som socialdemokratin alltid kämpat för att utjämna de ekonomiska klassklyftorna, måste vi försöka utjämna de geografiska klassklyftorna. En verklig blandstad måste också vara en socialt blandad stad.

Det finns säkra sätt både att förhindra och att skapa social blandning. "Marknadshyror" är ett säkert sätt att förhindra. På en marknad där det råder oligopol på producentsidan och konsumenten riskerar hemlöshet finns inga "marknadshyror", där finns bara ockerhyror. Oavsett om de oattraktiva lägenheterna blir billigare eller om de attraktiva lägenheterna blir dyrare, så förstärks den sociala segregeringen. Ett säkert sätt att skapa social blandning är därför att stärka och utveckla allmännyttan, så vi får fler billiga hyresrätter. Bygga mer, men också bygga mer attraktivt. Lösningen är alltså inte att höja priserna i attraktiva områden utan att göra fler områden attraktiva genom stadsmässig urbanisering. Ett säkert sätt att förhindra social blandning är att bygga hus med låg prisvariation. Har alla lägenheter i ett område samma prisnivå, samma utrustning och samma utsikt, så kommer samma samhällsklass att bo i dem. Ett säkert sätt att skapa social blandning är därför att bygga varierat, i slutna kvarter och undvika uppbrutna punkt- och lamellhusplaner. Men även om det finns säkra sätt både att förhindra och att skapa social blandning så är det tyvärr bara sätten att förhindra som är enkla. Sätten att skapa är svårare, de kräver att vi förändrar stadsbyggandets juridiska och ekonomiska strukturer. Det kommer att kosta, men det är värt priset. Vår nuvarande regering verkar tillfreds med att administrera privatiseringen och uppsplittringen av medborgarhemmet. Vi som inser att ett samhälle utan en grundläggande medborgerlig tillit och solidaritet saknar överlevnadsförmåga måste välja den svåra vägen. Låt oss reparera skadorna och åter börja bygga medborgarhemmet, hög och låg, sida vid sida. Men denna gång utan funktionalismens sociala och ekologiska skygglappar. Samma grundläggande politik, men med en annan planering. Ett nytt miljonprogram, men denna gång integrerat, varierat, tätt och blandat.

(1) jfr Martin Hedenmo, Fredrik von Platen, Bostadspolitiken, Boverket 2007.
(2) Sten O. Karlsson, Det intelligenta samhället, Carlssons förlag 2001.
(3) Anna-Johanna Klasander, Suburban Navigation, CTH 2003.
(4) Eva Bergdahl, Magnus Rönn, Planering för funktionsintegrering, CERUM 30:2001.
(5) Johan Rådberg, Attraktiva kvarterstyper, KTH 2000.
(6) Anders Hagson, Stads- och trafikplaneringens paradigm, CTH 2004.

Andra bloggar om: , , , , , ,

2008-06-12

Stoppafralagen.nu

Kampanjsidan mot FRA-lagen - stoppafralagen.nu - är väl värd ett besök. Där finns mycket information om vad regeringens proposition innebär för integritet och rättsstatlighet i vår demokrati. Det finns också länkar till alla de remissinstanser, politiska partier (s, v, mp) och andra intresseorganisationer som avvisat förslaget. Internet är fantastiskt, det är lätt att få tag på information och kommunicera, och för oss som lever i en demokrati är det för det mesta helt ofarligt. Så passa på nu innan tisdag!

Läs mer här: PM1 PM2 PM3 PM4 PM5 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 DN10 DN11 DN12 AB1 AB2 EXP1

Andra bloggar om: , , , ,

Do you really want to hurt me Irland?

Och håller vi alla förstås tummarna för att Irland tar sitt förnuft till fånga och röstar igenom Lissabonfördraget ikväll. EU-projektet överlever förstås även en nej-seger men för dem av oss som önskar oss ett federalt Europa någon gång i framtiden så kommer den framtiden att bli ännu mycket mer avlägsen.

Den irländska kampanjen ställer två saker i blixtbelysning:

1. Svagheterna i folkomröstningsinstrumentet - direktdemokrati är inte den enda sortens demokrati och det är definitivt inte den bästa sortens demokrati när folket (demos) utgörs av miljontals människor och styret (kratein) innefattar den oändligt komplexa struktur som en modern stat är.

2. Det politiska etablissemangets misslyckande att etablera en nyanserad, intelligent och rationell politisk diskurs om EU-projektet. Istället får vi den sämsta sortens polarisering - ballonger och cirkus på ena sidan och hat och galla på den andra. Vi måste alla, oavsett vad vi tycker om EU, ta vårt ansvar inför Europavalkampanjen här i Sverige.

Andra bloggar om: , , , ,

2008-06-10

Carlgren vs. Reinfeldt

Miljöminister Andreas Carlgren tar nu bladet från munnen och erkänner att vi behöver en rejäl och snabb utbyggnad av järnvägen. Till skillnad Reinfeldt verkar Carlgren inse att det är järnvägen, och inte bilen, som är framtiden. Vi får hoppas att han förmår övertyga statsministern.

De borgerliga har bland annat fått hård kritik för att prioritera ned tågtrafiken. Men nu ger Andreas Carlgren klart besked: ett mer klimatsmart resande är avgörande för att klara utsläppsmålet, och det krävs en ”kraftig” utbyggnad av järnvägen.

– Vi är ett land med stora avstånd, och för långväga persontransporter kan tåg vara väldigt konkurrenskraftigt. Det kommer också att behövas mer godstransporter, både på järnvägen här i Sverige, men också genom att vi knyter ihop järnvägsförbindelserna genom Europa.

En enig klimatberedning föreslog i sitt betänkande en storsatsning på järnvägen: utökad kapacitet för såväl gods- som persontransporter med minst 50 procent till 2020. Det är en ambitionsnivå som miljöministern nu ställer sig bakom.

– Om man ser järnvägen som en del i hela Sveriges transportsystem, så gör jag bedömningen att en kapacitetsökning i ungefär den storleksordningen är både möjlig och nödvändig.

Enligt Banverkets beräkningar skulle en sådan satsning totalt kosta 136 miljarder kronor under de kommande tio åren, och möjliggöra startskottet för paradprojekt som Ostlänken och Västlänken. Att utöka godstrafiken på järnväg med 50 procent skulle leda till minskade utsläpp med en miljon ton koldioxid.

Andreas Carlgren hamnar dock på kollisionskurs med statsminister Fredrik Reinfeldt, som avfärdat klimatberedningens förslag. ”Vad jag kan bedöma så är det orealistiskt med en sådan snabb utbyggnad”, sade han till TT i februari.

– Jag tror inte att det kommer att råda så stor motsättning när vi går igenom underlaget. Utredningen var väl inte riktigt färdig när han sade så där.


Nåja, vi får väl se hur det går. Infrastrukturprojekt som Västlänken är förvisso helt nödvändiga, det medger ju till och med borgerliga kommunpolitiker. Men kanske har Reinfeldt trots allt rätt i att utredningens förslag är "orealistiskt" - så länge vi har vår nuvarande statsminister...

För övrigt är YimbyGBG up and running...

Andra bloggar om: , , , , , ,

2008-06-07

YimbyGBG

Idag smygstartar YimbyGBG, ett opolitiskt nätverk för alla oss som vill ha fler täta, levande stadsmiljöer i Göteborg. Det är onekligen hög tid.

Det byggs alldeles för lite och för dyrt: bostadsbristen är skriande, särskilt för unga och lågbetalda.

Det byggs ekologiskt ohållbart: isolerade bilberoende bostadsöar leder till ökad bilism och avgaser, dessutom förbrukas värdefull natur- och jordbruksmark i onödan genom sprawl. Vi behöver en gång- och cykelvänlig stad.

Det byggs ekonomiskt ohållbart: Göteborgsregionen behöver fler människor och en tätare kärna för att kunna öka sin tillväxt och undvika stagnation. Utglesning leder till ökade kostnader för infrastruktur (el, vatten, avlopp, vägar etc).

Det byggs socialt ohållbart: Människor och samhällsklasser segregeras allt mer, inte bara ekonomiskt utan även geografiskt, attraktiva stadsdelar blir medelklassghetton. Medborgarandan urholkas när olika samhällsgrupper inte lever sida vid sida, utan reser murar emellan sig.

Och detta händer trots att alla ansvariga bedyrar att man vill bygga socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar blandstad. Det är alltså dags att gå från ord till handling. Men då behövs ett opinionstryck. Vi måste börja bry oss om stadsbyggnad. Det är framtidens verklighet vi bygger.

Gå med i YimbyGBG:

Facebook: YimbyGBG

Webb: http://gbg.yimby.se

Andra bloggar om: , , , , , ,

2008-06-01

HBT-S

Idag avslutades HBT-festivalen här i Göteborg, vi i socialdemokraternas HBT-förening stod på Järntorget igår och idag och pratade med folk, tillsammans med bl.a. Unionen och GBG Bear Club. Det var ganska lugnt i sommarvärmen. Särskilt roligt var naturligtvis att Olof Svensson, HBT-S-föreningens ordförande och primus motor fick Allan Hellman-priset.

Grattis Olof, du förtjänar det verkligen!


Andra bloggar om: , , , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...