2007-07-31

Mordkupp! Våldschock!


Statistik från BRÅ visar att antalet faktiska offer för dödligt våld i Sverige (till skillnad från antalet anmälda) inte alls ökat sedan 1975. Det var ju bra. Frågan är hur det nu ska gå för de tidningar (läs Monsters Inc) som vi betalar för att de ska skrämmas och göra oss rädda för varandra. Men det löser sig säkert som vanligt med lite kreativ presentationsteknik.

P för p-platser


"1700 parkeringplatser hotas" ropar SvD med en underton av ångest och panik. Vad är det då för fruktansvärt hot som hänger över dessa oskuldsfulla och vänliga p-platser? Jo, någon ond kraft vill tydligen bygga bostäder (sic!) på p-platserna! Har ni hört på maken? Anders Edlund, marknadschef på Stockholm Parkering (läs Sauron) säger hånfullt: "Vi letar med ljus och lykta efter nya platser, men de är svåra att hitta. I en dynamisk stad får man leva med det. Ska vi vara ärliga så är kanske bostäder viktigare än parkeringar". Visst, som om något skulle vara viktigare än p-platser.
Nu kanske någon säger att stadsförtätning skapar möjlighet för människor att cykla, gå eller (hemska tanke) åka kollektivt istället för att bila från den ena sidan till den andra. Men då tänker man inte på alla stackars villaägare som har bosatt sig i gentrifierade enklaver, in splendid isolation, och därför bara måste ta SUV:en om de ska kunna ta del av stadens kulturella och kommersiella utbud. Hur ska de klara sig? Framtiden ser onekligen dyster ut för villamattornas förtrampade söner och döttrar.

andra bloggar, om: , , , ,

2007-07-27

Facebook


Har efter viss övertalning gått med i Facebook. Det är ett intressant verktyg som känns lite ovant för en gammal 70-talist. Men det är bra att hålla koll på de nya kommunikationsstrukturerna, annars kan man få det hett om öronen. Det kändes dock genast mer hemvant på Ansiktsboken när jag upptäckte en grupp med det underbara namnet "Jürgen Habermas: Right About Most Everything". Jag gick genast med. Nu har jag mer än hundra glada Habermas-vänner. Välkommen!

2007-07-20

Jane Jacobs

Sitter återigen klistrad vid Jane Jacobs banbrytande bok om stadsplanering: Den amerikanska storstadens liv och förfall (Daidalos, naturligtvis). Alla som har något intresse av städer borde läsa denna fantastiska bok. Man ska inte låta sig skrämmas av omfånget (ca 500 sidor), Jacobs skriver lättillgängligt och med ett journalistiskt driv men utan att förlora i analytisk skärpa. Det finns också gott om konkreta exempel och personliga berättelser som ger det intellektuella innehållet kropp och liv.

Har du någon gång undrat varför vissa kvarter är roligare än andra? Varför vissa gator känns spännande medan andra bara är läskiga eller tråkiga? Har du känt dig beklämd i ett bostadsområde och upprymd i ett annat, men inte riktigt kunnat sätta fingret på varför? Alla dessa frågor (och en hel del andra) får sina svar i denna ständigt aktuella klassiker.

Jacobs bok är ett välformulerat försvarstal för den täta, blandade och sammanhållna kvartersstaden och ett giftigt angrepp på den funktionalistiska stadsplaneringen (hus i park, glesa rader av lamellhus). Många har skrivit om henne, på svenska kan Johan Asplunds Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft och Mats Franzéns bidrag i Urbanitetens omvandlingar rekommenderas. Franzén har även skrivit det svenska förordet till Den amerikanska storstadens liv och förfall.

Dessvärre drar han där slutsatsen att Jacobs recept (täthet, funktionsblandning, korta kvarter, åldersblandad bebyggelse) inte är möjligt i Sverige. Två skäl anges:
1. Det skulle ta minst hundra år
2. Det finns för få gamla hus kvar.
Det är en märklig argumentation som inte håller.
ad 1. Om det tar hundra år, so what? Det tog ju ett halvsekel bara att sprida ut bebyggelsen.
ad 2. Jacobs krav på åldersblandad bebyggelse har primärt med hyresnivå att göra, inte ålder. Det går att ordna hyresvariation på andra sätt. Och om omvandlingen tar minst hundra år så kommer ju åldersblandning att uppstå automatiskt.

Det finns med andra ord inga undanflykter för svenska stadsplanerare att inte ta Jacobs recept ad notam.

andra bloggar, om: , , ,

2007-07-03

Habermas på svenska


Jürgen Habermas "Mellan naturalism och religion" finns nu på svenska. Enligt Ola Sigurdson (recension i GP) kommer boken att vara "...ett riktmärke för diskussionen om religion och politik i den närmaste framtiden". Boken går att köpa från det utmärkta förlaget Daidalos i Göteborg.

Såhär beskriver de innehållet:
"Som ingen annan av de stora systematiska tänkarna i vår tid har Jürgen Habermas genom decennier ständigt tagit ställning i brännande frågor i tiden och låtit sitt filosofiska arbete inspireras av aktuella konstellationer. Det är inte tal om att hans enorma tidsdiagnostiska kraft har försvagats. Hans Joas, Chicago University, i recensionen av Mellan naturalism och religion i Die Zeit. Två motsatta tendenser kännetecknar vår tids intellektuella situation – utbredningen av naturalistiska världsbilder och det växande politiska inflytandet för religiösa ortodoxier. I denna uppsatssamling pläderar Jürgen Habermas å ena sidan för en naturalism som låter sig förenas med föreställningen om handlande personer och mänsklig intentionalitet – och därmed frihet. Å andra sidan förespråkar han en tolkning av sekulariseringen som en läroprocess i västliga samhällen där inte bara det religiösa medvetandet moderniserats utan ursprungligen religiösa intuitioner om det sårbara livet också omformulerats i ett sekulärt moraliskt språk. Från frågan om religionens plats i liberaldemokratiska samhällens offentliga liv vänder sig Habermas till frågan om förhållandet mellan principen om likabehandling av individer å ena sidan och kraven på kulturellt erkännande och kollektiva kulturella rättigheter å den andra. Härifrån vänder han sig så till frågan om hur vi idag kan tänka oss en politisk författning för ett pluralistiskt världssamhälle. Vilka utsikter finns det idag att realisera Kants vision om ett »världsmedborgerligt tillstånd»? Uppsatssamlingen inleds med att Habermas reflekterar över de biografiska rötterna till sitt tänkande och politiska engagemang. Han talar om sitt talhandikapp, skolgårdens kränkningar och sin generations erfarenheter av 1945."

andra bloggar, om: , , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...