2013-12-11

Miljonprogrammet och den missriktade välviljan

Idag publicerar Dagens Arena en text av mig och Jahja Zeqiraj (S), andre vice ordförande och gruppledare i Fastighetsnämnden. Den handlar i korthet om hur nidbilden av miljonprogrammet leder till missriktad välvilja att hålla dessa områden "tysta och lugna", istället för att låta dem leva och utvecklas.

Hur otroligt det än kan låta så håller man lokaler vakanta eller omvandlar dem till bostäder för att förhindra småföretagare och ideella rörelser att starta verksamheter. Det som i andra delar av staden kallas stadsliv och mötesplatser, definieras i miljonprogramsområden som "busliv" och "tillhåll". Här har inte minst allmännyttan, som ofta dominerande fastighetsägare, ett stort ansvar att inte hindra dessa områden från att förändras och utvecklas.



Bennets Bazaar - föredöme i Rosengård


Sluta svartmåla miljonprogrammen


Många miljonprogramsområden har utmaningar och deras främsta utmaning är att de ständigt beskrivs som problemområden. Kriminalitet finns överallt men det är bara i miljonprogrammet som brottsligheten tillåts definiera hela stadsdelar. Svartmålningen ställer till många bekymmer. Bland annat skapar det en missriktad välvilja som hindrar dessa områden från att utvecklas på sina egna villkor. Miljonprogrammets stadsdelar planerades ofta som satelliter med ett grundläggande utbud av kommunal och statlig service, som under senare år har utarmats allt mer. De var i minsta detalj anpassade efter hur en typisk svensk kärnfamilj såg ut och fungerade på 1960-talet. Strukturellt och funktionellt byggdes de som bruksorter och de har därför samma problem som andra bruksorter har idag, då både arbetsmarknad och demografi ser helt annorlunda ut.

En stads utformning och boendemiljöer påverkar människors hälsa och välbefinnande. Därför måste vi låta miljonprogrammet förändras och utvecklas med sin tid. Utmaningen idag är inte att hålla dessa områden ”tysta och lugna”, utan tvärtom att skapa förutsättningar för mer liv och rörelse, fler arbetstillfällen och ett starkare och mer dynamiskt lokalt näringsliv. Forskning visar att mångfald och inkluderande stadsdelar bidrar till möten och ökad attraktivitet. Därför är det viktigt att vi inte ställer oss i vägen för befolkningens egna initiativ. Vi får aldrig reducera människorna i dessa stadsdelar till ”boende” som bara ska sova eller plocka svamp i sina stadsdelar. De är och kan så mycket mer.

Många är entreprenörer och småföretagare med egna idéer och en vilja att skapa jobb och utökad service i närområdet. Deras verksamheter kan bli fantastiska tillgångar och stabiliserande funktioner i stadsdelarna. Människor som vill starta verksamheter ska inte motarbetas eller hindras från att hyra lokaler. Det får aldrig vara så att man av missriktad välvilja håller verksamhetslokaler vakanta eller ombildar dem till bostäder, när det finns både småföretagare och ideella krafter som vill hyra. De strukturella hindren måste tas bort. Ett rikt och varierat utbud av publik verksamhet och service är inte något dåligt. Att det finns mer än en livsbutik, mer en affär, mer än en restaurang osv. är inte problem, tvärtom. Vi får inte låta rädslan för ”busliv” och ”tillhåll” förhindra framväxten av stadsliv och fler mötesplatser. Ingen skulle ju komma på tanken att mura igen innerstadens lokaler trots att det förekommer mycket mer våld och kriminalitet där.

Det finns en otrolig talang i miljonprogrammet. Vår viktigaste uppgift är därför inte att skapa särlösningar i dessa områden. Inte heller att förvandla dem till speciella reservat eller frizoner med egna spelregler. Nej, den viktigaste uppgiften är att ge utrymme för befolkningens egen kraft och egna initiativ. Men då får vi inte låta nidbilden av miljonprogrammet hindra dessa områden från att utvecklas. Därför är det viktigt att tydligt säga att lokaler i bottenvåningarna inte ska omvandlas till bostäder, utan att man istället ska ta hand om och utveckla lokalstrukturen. Det ska vara lätt för föreningar och småföretagare att starta och driva verksamhet i närområdet.

En utveckling med ökade sociala skillnader på stadsdelsnivå går rakt emot våra ambitioner. Vi måste därför använda stadsplanering som ett verktyg för socialt hållbar utveckling. Miljonprogrammet har en fantastisk framtid framför sig, inte som stillsamma bostadsenklaver, utan som levande och dynamiska stadsdelar.

En bro till framtiden



Jag kommenterar den nya Hisingsbron på Hisingenftw:

Idag bestäms utseendet på den nya Hisingsbron. Det är inte en oviktig fråga hur en bro ser ut. Men den viktigaste uppgiften för en bro är inte att vara snygg, utan att skapa närhet och kontakt. När vi nu bestämt oss för hur själva bron ska se ut så är det därför hög tid att ta sig an den verkligt avgörande frågan: Hur ska staden se ut, som bron ska knyta samman?

På fastlandssidan är det oklart hur det blir med Mårten Krakowleden. Trafikverket betalar en nedsänkning men vill vi ha stadskvarter ovanpå, istället för ett gapande motorvägshål, så måste kommunen måste själv lösa det. För Centralenområdet har fastighetsägaren Jernhusen spännande idéer, men ingen som tagit fastare form. Resten av Gullbergsvass är höljt i dunkel. Vad händer med kombiterminalen, postcentralen och bangården?

På Hisingssidan är läget om möjligt ännu mer oklart. Idag ligger en racingbana, ett skrotupplag och några övergivna pirer här. Mitt i centrala Göteborg. Istället för att ta fram konkreta planer på ny innerstad så har det ägnats dyrbar tid åt att visionera och fantisera. Vi har idag en stor hög med färggranna visionsdokument fyllda med löst prat. Av sådant bygger man tyvärr ingen stad. Vi saknar fortfarande en konkret plan för hur Frihamnen, och resten av brofästet på Hisingssidan ska se ut när bron är klar om några år.

Det självklara borde vara att rulla ut rutnätet och skissa upp planer för tät, blandad kvartersstad som man kan börja bygga allteftersom marken blir ledig. Det är det enkla sättet. Men det förutsätter att man vågar köra igång och att man vet vad man vill. Tyvärr finns det fortfarande mycket ångest, osäkerhet och bakvända planprocesser som ligger i vägen för en rationell stadsplanering.

Förhoppningsvis blir den nya bron början till ett lite modigare, lite mer urbant och lite mindre ångestladdat Göteborg. En bro till framtiden.

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...