2011-01-28

Ja till Lena

Tillsammans med Marcus Johansson (ordf. S-studenter GBG) skriver jag (som ordf. i Tjänstemännens s-förening) idag i GT/Expressen om den situation Socialdemokraterna befinner sig i och vilka egenskaper vi vill se hos en framtida partiledning. Vi lyfter också fram Lena Sommestad som förslag till partiledare.

Det som fått oss att ta ställning för Lena Sommestad är inte minst att hon vågar diskutera hur vårt parti ska förändras och utvecklas. Sommestad har i en mängd inlägg formulerat en kunskapsbaserad och ideologiskt konsekvent utgångspunkt för en socialdemokratisk politik på 2000-talet. Med henne vid rodret så kan vi få den nystart vi så väl behöver.

Stöd en verkligt socialdemokratisk förnyelse, stöd Lena Sommestad!

Läs också varför HBT-sossen säger ja till Lena och vad hon skriver om vår debattartikel.

Martin Moberg säger också Ja till Lena.



Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-23

Lena Sommestad och Den Grå Vågen

Det har varit en otroligt händelserik vecka för Lena Sommestad. Hon har lanserats stort av många olika aktörer. Arbetarbladet tog tydligt ställning för Lena som ny partiledare med ett upprop på en helsida och har efter det fortsatt att pusha henne.

Lena har också fått en egen kampanjsida, där man kan skriva under för hennes kandidatur.



Det börjar t.o.m. dyka upp hemmagjorda kampanjfilmer.



Stödet för henne växer lavinartat och allt fler s-föreningar går nu ut och tar ställning:

Laboremus%20vill%20se%20Sommestad%20som%20ny%20ledare

Något stort är uppenbarligen på gång. Lena själv intervjuades om fenomenet i P1 Morgon. Hon fortsätter också skriva intressanta och spännande inlägg och kommentarer, både på sin blogg och i olika media. Läs till exempel gärna hennes ögonöppnande krönika i Uppsalademokraten där hon ifrågasätter den gängse nyliberala historieskrivningen om välfärdsstatens kris i slutet av 1900-talet. Hon lyckas också, till skillnad från många andra, ge intelligenta och ärliga svar på frågorna om hon ställer upp som partiledarkandidat.

Man kan fråga sig varför det är sådan hype runt Lena Sommestad. Det ligger nog mycket i den analys som liberala Isobel Hadley-Kamptz gör:
"Andra s-politiker har förstås bloggar, en del av den mer skojfriska typen, men ingen annan i Sommestads generation (maktmässigt, inte åldersmässigt) använder sin blogg för att staka ut en linje, för att faktiskt tänka politik. När hon ändå gör det, skriver inlägg efter inlägg med prövande, tänkande, texter blir man, svältfödd efter vad som helst som inte är PR-politik eller sandlådetrams, lycklig oavsett om man håller med eller inte."

För två år sedan skrev jag i en antologi som Katrine Kielos var redaktör för, som hette Den Grå Vågen. Läs gärna Katrines text om boken, idag framstår den nämligen som profetisk. Den grå våg som Katrine ville frammana är nämligen här nu och det är den som bär fram Lena Sommestad. Det är den enkla, vardagliga och evidensbaserade reformism som är socialdemokratins själ och hjärta och som nu inspirerar såväl skogaholmssvennar som surdegshipsters.

Jag tror också den grå vågen kommer att förändra den den apolitiska samtid som Marika Lindgren-Åsbrink tematiserat och erbjuda en ny riktning för progressiv politik efter den tredje vägens återvändsgränd.

Framtiden har kommit. Och den låter så här...



Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-22

Fula ord

Rabén & Sjögren har valt att dra in den planerade nyutgåvan av Ture Sventon i Paris eftersom de inte får byta ut ordet "neger" mot något mindre kränkande. Sveriges författarfond, som förvaltar författaren Åke Holmbergs verk, säger nämligen nej eftersom de anser att det skulle förändra bokens karaktär.

Birgitta Lindgren på Svenska språknämnden håller med bokförlaget:

– En dag kanske ordet kan återupptas, men då måste gruppen som känt sig kränkt ta initiativet. Det hjälper inte om du eller jag inte tycker att de har en rasistisk innebörd.


Det här är en diskussion som blivit allt mer frekvent de senaste åren. Tyvärr har frågan frejmats identitetspolitiskt. Det handlar hela tiden om huruvida man ska gå "kränkta grupper" tillmötes eller inte. Det är förvånande att ingen gör den, som jag ser det, självklara analysen att det inte handlar om identitetspolitik utan litteraturvetenskap.

Jag tycker absolut inte att självutnämnda språkrör för "kränkta grupper" ska avgöra vilka ord som ska användas i litterära verk. Det vore ju helt absurt. Däremot tycker jag att det är självklart att texter måste få översättas till nya språkliga kontexter. Det är en helt nödvändig förutsättning för att texten ska kunna leva vidare. Förändrar vissa ord innebörd så måste de kunna bytas ut mot andra ord, som är mer sanna mot den ursprungliga betydelsen.

Låt mig ta ett exempel. Britt G. Hallqvist översatte Tolkiens Bilbo till svenska 1962. Där kan man bland annat läsa att "dvärgarna runkade sina skägg", vilket väckte otrolig munterhet hos mig och mina klasskamrater när vi läste Bilbo i skolan. Slangbetydelsen av detta gamla fina svenska ord hade tagit över. Så fungerar språket. Det förändras.

Hade "neger" haft samma nedsättande betydelse när Åke Holmberg skrev Ture Sventon-böckerna eller när Astrid Lindgren skrev om Pippi Långstrump så hade de aldrig använt det ordet. Att behålla ett ord när språket ändrat på dess betydelse är om något att förbryta sig mot textens "karaktär". Det enda sättet för en bok att behålla sin "karaktär" är att helt enkelt låta den förändras med språket.

Om betydelsen verkligen är "runka" i dess nutida bemärkelse så använd det ordet och om betydelsen verkligen är "neger" i dess nutida, nedsättande bemärkelse så använd det ordet. Men om det inte är det, så byt för guds skull ut orden. Inte för att undvika att "kränka" de självutnämnda språkrören utan helt enkelt för att vara sann mot texten.

Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-14

Lena = Obama?

Lena Sommestad är imponerande produktiv. Igår gjorde hon ett bejublat framträdande på Kriskommissionens seminarium (kolla här) och idag publicerar hon två högintressanta inlägg på sin blogg. Det ena handlar om Primegate, där Sommestad förtjänstfullt belyser en aspekt som många missat, nämligen att infiltrationen explicit syftade till att legitimera privata vinstintressen i vården.

Primegate överlevde nämligen julhelgen. Precis som Mats Engström framhåller har vi nog bara sett toppen på isberget. Det är uppenbart att det behövs etiska riktlinjer för lobbying i Socialdemokraterna, så att vi slipper liknande incidenter. Min förening, Tjänstemännen, har lagt en motion om detta till distriktsårskongressen. Vi får hoppas den får genomslag. Även Rebella och Röda Berget har skrivit om detta.

Sommestads andra inlägg är ett innehållsrikt resonemang kring historiens roll för politiken, utifrån gårdagens seminarium. Det är mycket kloka synpunkter som framförs. Hon anknyter också till Ann-Marie Lindgrens analys av Socialdemokraternas vilsenhet från och med 1980-talet och ger (lite oväntat kanske) Folkbladet kritik och Östros beröm.

Det är en rejäl buzz runt Sommestad för tillfället: igår var hon med i Expressen, idag skriver bl.a. Uppsalademokraten om henne (i en för övrigt helt genial krönika av Fredrik Jansson) och hon är med i Makthavares kandidatkoll. Många andra bloggar, som t.ex. HBT-sossen, lyfter också upp henne. Det börjar nästan likna Obamania. Frågan är naturligtvis om Lena kommer att hålla hela vägen. Ju större hypen blir desto starkare kommer pressen och angreppen utifrån att bli. Hur hon klarar av det kommer att avgöra hennes chanser att bli partiledare. Än så länge lyser hon bara starkare och starkare. Vi har en spännande tid framför oss...

Läs också: Eric Sundström, Magnus Moberg och Krassman. Ja, och så får ni naturligtvis inte missa Marika Lindgren-Åsbrinks fina artikel i Sydsvenskan, som var nästan odrägligt positiv... ;)

Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-13

Sommestad briljerade hos Kriskommissionen

Lena Sommestad var fullständigt lysande under dagens konferens om vart socialdemokratin är på väg. Det var en ren njutning att höra henne tala. Ni som missade live-sändningen får vänta till den 17 januari då den läggs ut på SVT Forum (om inte någon annan lägger ut det tidigare). Edit: Det gjorde dem. Kolla här!

Roligast var Urban Ahlin som sade sig "stå till vänster om Lena Sommestad" i skolfrågan och Karin Pettersson som på frågan om hur vi ska vinna den radikala medelklassen i storstäderna svarade: "Två saker. Rut och fastighetsskatten.(Konstpaus) Haha, nej, jag skojar bara!".

Det var ett stort antal medier som följde konferensen så en del klipp kommer ni nog att få se. Tills dess får ni ge er till tåls med denna längre version av TV4:s hemmahos-reportage, där en av Lenas svagheter avslöjas i förbigående - hon gillar tydligen folkmusik (Sofia Karlsson). Nåja, alla har sina brister...

Sommestad%20kandidat%20till%20partiledare

Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-12

2011-01-11

Multitasking

Det känns väldigt befriande att de flesta Socialdemokrater nu släppt den märkliga idén att man bara kan prata om en sak åt gången. Vi kan ju prata om t.ex. tillväxt, skattesystem, inkomststatistik och chevrelasagne - parallellt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Socialdemokrater knows multitasking.

Därför gör det inget att de närmsta månaderna kommer att vara fulla med spekulationer om vem som ska bli ny partiledare (vilket ju är jättespännande). Karin Pettersson varnar för att välja en kompromisskandidat. Jag tror hon har helt rätt. Det är ett knivigt läge, men det är just då man måste våga friskt.

Det börjar också så sakteliga dyka upp fler namn att välja på. Aftonbladet lyfter bl.a. fram två göteborgare - Leif Pagrotsky och Anna Johansson - som bubblare till partiledarposten och jag ska erkänna att jag tror såväl Leif som Anna skulle göra ett väldigt bra jobb som partiordförande.

I likhet med HBT-sossen har jag den senaste tiden allt oftare hört Lena Sommestads namn nämnas. Inte minst i min egen förening, Tjänstemännen, är det många som lyft fram henne. Ikväll har vi medlemsmöte med Anneli Hulthén (som själv nämns i spekulationerna...) inför extrakongressen, det ska bli spännande att höra vad hon tycker om Sommestad. Det verkar vara en Lena-våg på gång i partiet, vi får se hur det utvecklas framöver.

En sak är i alla fall klar. Hon har den överlägset bästa kampanjlåten... :)



Andra bloggar om: , , , ,

2011-01-02

Nu bygger vi den nya tid

Min favoritbloggare Marika Lindgren Åsbrink på Storstad avslutade året med ett osedvanligt dystert inlägg:

Det är något väldigt märkligt med den tid vi lever i, för trots att skillnaderna är större än någonsin, så existerar inga konflikter. Ingen blir arg. Valda politiker säljer ut gemensam egendom till underpriser – bland annat till sina kompisar – och fälls i Regeringsrätten för detta, men besluten rivs inte upp. Ingen bryr sig. Den tusenlapp du har fått i skattesänkning kommer direkt ur fickan på någon som är sjuk. Det struntar du i. Den tusenlapp du fått i skattesänkning bekostas även av att 24 000 arbetslösa idag tvingas arbeta utan lön. Det bekommer dig inte. /.../
Ja, det är en märklig tid vi lever i. Sossar jag känner suckar och undrar var den intressanta samhällsdebatten äger rum, ”för inte är det i vårt parti iallafall”. Nä, det ligger en del i det. Men när jag försöker komma på andra platser, utanför socialdemokratin, där den skulle kunna tänkas befinna sig istället, då kommer jag inte på några.


Tesen är välkänd, att vi skulle leva i en "apolitisk" tid där ingen längre bryr sig om det gemensamma samhället och där det politiska samtalet förtvinat tillsammans med medborgarandan. Idén om den urartade medborgarstaten är en klassisk Verfallsgeschichte, en återkommande litania lika gammal som det samhälle den utger sig för att vara en svanesång över.

Det är dessutom extra ironiskt att se denna efterlysning av "den intressanta samhällsdebatten" på precis samma ställe där den lever och frodas - på Marikas blogg. Där - och på många andra ställen både på och av nätet - lever den politiska offentligheten i högönsklig välmåga.

Naturligtvis deltar inte alla medborgare lika aktivt samhällsdebatten. Så har det alltid varit. Men om jag skulle våga en gissning så torde den totala mängden kommunikation i den politiska offentligheten ha ökat avsevärt, inte minst tack vare nya digitala kommunikationsverktyg. Vanliga människor, som för bara några decennier sedan aldrig hade fått yttra sig, kan idag aktivt delta i offentligheten.

Det jag i ett tidigare inlägg kallat den plebejiska offentligheten har kunnat växa och intensifieras oerhört tack vare ny teknik och en välfärdsstat som gett människor större fritid och mer utbildning. Självklart kommer bloggar och andra digitala kommunikationsverktyg (precis som pappersmedier) främst att fyllas med saker som sex, mat, söta kattungar och bilder av folk som ramlar - något annat vore ju underligt med tanke på hur vi människor är funtade - men det blir ändå tillräckligt över för en helt oöverskådlig mängd politik och filosofi.

Att det saknas spännande diskussioner i partiet stämmer inte heller. Det finns en massa socialdemokrater som har väldigt intressanta diskussioner med varandra och andra. Personligen har jag aldrig haft så mycket intressanta politiska diskussioner som under den tid jag varit med i partiet. Till och med rena partiorgan som NyTid och AiP håller förvånansvärt hög nivå (hey, jag har ju skrivit där flera gånger: QED).

Det verkar inte heller som om medborgarnas stöd för en stark och solidarisk värfärdsstat minskat, snarare tvärtom om man ska tro undersökningarna som Stefan Svallforss presenterade vid det tv-sända forskarseminariet om sociademokratins kris.

Det finns alltså i högsta grad ett starkt samhälleligt engagemang och även en intressant och levande samhällsdebatt, så varför delar så många den dystopiska känsla som Marikas inlägg förmedlar? Möjligtvis beror det på en annan sak Marika tar upp, nämligen visionslösheten i den politiska diskursen. Ofta handlar nämligen debatten mer om att problematisera själva debatten än att formulera lösningar.

Jämför med debatten om debatten om debatten i Arena för ungefär ett år sedan, som sammanfattas fint av Klas Gustavsson här. Eller Primegate nu senast, där många hellre vill problematisera diskussionen om infiltrationen än själva infiltrationen. Marikas inlägg är ett annat exempel, det här inlägget ytterligare ett. Metadiskussioner är både intressanta och nödvändiga men när det blir det enda vi gör så får vi problem.

Jag har berört detta tema tidigare, bl.a. i min eftervalsanalys på Dagens Arena, och såväl diagnos som recept är ganska självskrivna: Vi behöver konkreta visioner för medellång sikt och det är ingen idé att vänta på att någon annan ska göra något. Det är bara att sätta igång och bygga. Om vi är handlingsförlamade så är det vårt eget fel. Vi behöver inte vänta på att det ska komma något initiativ "uppifrån". Vi kan göra det själva. Nu.

Lena Sommestad, en annan av mina favoritbloggare, är ett strålande exempel på hur man bygger. Hur bygger man? Man spottar i nävarna och kör igång. Hennes sista inlägg för året som beskriver några "möjliga beståndsdelar i ett modernt, socialdemokratiskt välståndsparadigm", är sprickfärdigt med intellektuell energi, politisk glädje och jävlaranamma. M.a.o. det som alltid varit kärnan i den socialdemokratiska andan: Nu jävlar gör vi det. Med all den fysiska och intellektuella kraft svensk arbetarrörelse kan uppbringa.

Nu bygger vi den nya tid.


Andra bloggar om: , , , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...