2016-09-22

Varför kommer Janne Josefsson undan med vad f-n som helst?



Idag var Janne Josefsson med på GP:s pratbar på bokmässan. Det var några andra med också men som oftast när Janne Josefsson äntrar en scen så blir det inte mycket plats över till någon annan. Josefsson kunde utan större problem dominera samtalet. Om man nu ska kalla det samtal. Det var mer av en domedagspredikan från pastor Josefsson. Budskapet var enkelt. Hade bara alla lyssnat på Janne Josefsson på 80- och 90-talen när han berättade att det fanns sociala problem i utsatta stadsdelar så hade allt varit frid och fröjd.

Att det fortfarande finns sociala problem i de utsatta stadsdelarna är för Josefsson ett uppenbart bevis på att ingen ansvarig har lyssnat, förstått eller brytt sig om vad som händer. Att det kanske hade varit sju resor värre om politikerna varit just så oengagerade som Josefsson påstår verkar inte ha fallit honom in. Alla de krafter inom politiken, förvaltningarna och civilsamhället som kämpat och slitit för att hålla emot de ökade klyftorna reduceras med en axelryckning till menlösa fånar eller likgiltiga nihilister. Detta trots att det är helt uppenbart att tendensen mot ökade klyftor i samhället är tydlig över hela västvärlden och det finns gott om ställen där det blivit betydligt värre än i våra utsatta stadsdelar. Men så långt har inte Josefsson bekymrat sig om att tänka.

Janne Josefsson är en av landets mest inflytelserika och välbetalda journalister med ett enormt inflytande över samhällsdebatten. En riktig makthavare. Och makthavare bör naturligtvis granskas och ifrågasättas. Om Janne Josefsson ger sig in i samhällsdebatten och häver ur sig fullständigt barocka påståenden så har andra journalister ett ansvar att ställa motfrågor och vara kritiska. Men det händer väldigt sällan. Janne Josefsson kommer nämligen undan med vad f-n som helst. Janne Josefsson kan till exempel, som på GP:s pratbar, stå på en scen och på fullt allvar hävda att dagens Sverige är jämförbart med apartheid-systemets Sydafrika.

Låt det sjunka in ett slag. Vad står karln och säger? Vad tror ni Nelson Mandela skulle säga om någon hade sagt att den rasistiska regimen i Sydafrika, som torterade och mördade hans kamrater, var jämförbar med Sverige? Vad hade Steve Biko sagt? Det är inte bara helt uppåt väggarna fel. Det är också en fruktansvärd förolämpning mot alla de som kämpade och dog för att befria Sydafrika. Men Janne Josefsson kommer undan med vad f-n som helst.

Om det offentliga samtalet fortsätter att dras ner till den nivå där Josefsson uppehåller sig så är det ett direkt hot mot vår demokrati. Ja, det finns som sagt mycket att säga om Janne Josefsson. Jag hade till exempel kunnat säga att Janne Josefssons journalistik är jämförbar med Stalins skenrättegångar. Men det gör jag inte. Dels för att det inte är sant. Dels för att det vore en förolämpning mot alla de som föll offer för Stalins terror. Men också för att jag inte är Janne Josefsson. Så jag kommer inte undan med vad f-n som helst.

2016-09-05

Vi behöver mer trä i staden

Ledare i Ny Tid



Bostadsbristen är som bekant ett stort och allvarligt problem här i Göteborg, precis som i de flesta andra svenska städer. Långt in på 1990-talet fanns det tomma lägenheter att hyra men det är länge sedan nu. Många unga, nyinflyttade och låginkomsttagare har ofta fruktansvärt svårt att få tag på boende. Det är dock inte första gången det varit bostadskris. För ett halvsekel sedan var situationen kanske ännu allvarligare och ledde till satsningen på miljonprogrammet. Och för ett sekel sedan var det betydligt värre, när Göteborg under en kort tid fördubblade sin befolkning och stora arbetarfamiljer fick trängas i källare och nödbostäder. Det finns något att lära av båda dessa tillfällen när vi nu återigen brottas med frågan hur vi snabbt ska kunna bygga mycket.

Miljonprogrammets bostäder var för det mesta utmärkta, många gånger bättre än det som byggs idag. Av detta kan vi lära oss att det går att kombinera kvalitet med kvantitet. Vi behöver inte sänka kraven på god standard. Men stadsplaneringen lämnade samtidigt mycket i övrigt att önska. Ekologiskt, socialt och ekonomiskt var det inte ett hållbart stadsbyggande. Bra bostäder men dålig stad, enkelt uttryckt. De landshövdingekvarter som löste bostadskrisen runt förra sekelskiftet hade motsatt problem. Det var med våra mått mätt inga bra bostäder, trånga, kalla och ohygieniska. Men stadsplaneringen skapade omtyckta gaturum och välfungerande stadsstrukturer som stått sig bra över tiden. Dåliga bostäder men bra stad, skulle man kunna säga.

Vår utmaning idag är att kombinera det bästa från dessa epoker och undvika det sämsta. Bygga mycket och snabbt men med såväl god bostadskvalitet som god stadskvalitet. En modern form av landshövdingekvarter skulle kunna vara svaret på denna utmaning. Landshövdingehus 2.0 kan man kalla det. Enkla men vackra trähus, med samma fina gaturum och stadsstrukturer som i de gamla landshövdingekvarteren, men med fler våningar och högre standard. Landshövdingehus 2.0 skulle vara ett utmärkt sätt för Göteborg att växa och förtätas hållbart.

Vi vet att trä är ett material som är mycket uppskattat i breda lager av befolkningen. Den ganska trista och strömlinjeformade svenska arkitekturen, som sedan länge fastnat i en sorts håglös och utslätad modernism, skulle också må bra av mer snickarglädje och färg. Tack vare den teknologiska utvecklingen så är det idag inga problem att bygga höga, hållbara och brandsäkra trähus. Det är bara att ta i trä - och sätta igång.

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...