2010-08-30

Rödgrön stadspolitik?



Den 8 september samlas ledarna för de rödgröna partierna i Göteborg - Anneli Hultén (s), Kia Andreasson (mp) och Marie Lindén (v) - för att diskutera Göteborgs framtida utveckling, utifrån ett manifest för en rödgrön stadspolitik som kommer att publiceras strax innan valet. Deltar i samtalet gör också manifestets två författare Karl Palmås (miljöpartist och forskare Chalmers) och Johannes Åsberg (socialdemokrat och urbanist).

Göteborg står inför stora utmaningar i form av bostadsbrist, segregation och stadsutglesning. Ska vi möta dessa utmaningar på ett hållbart sätt krävs nytänkande. Vad kan de röda och gröna partierna lära sig av varandra? Går det att utveckla en rödgrön stadspolitik och hur skulle den i så fall se ut?

Vi ses på House of Win-Win på 3:e Långgatan 13 den 8 september. Samtalet börjar kl 19 och beräknas hålla på till ca kl 21. Moderator: Ann-Louise Pettersson Arkitekt SAR/MSA. Arrangör: Tjänstemännens s-förening. Fri entré.

Mötet på facebook...


Andra bloggar om: , , , ,, , ,

2010-08-16

S bygger bort bostadsbristen



En av valets viktigaste debattartiklar publicerades (om än styvmoderligt placerat) idag i GP. Socialdemokraterna gav genom Mona Sahlin, Anneli Hulthén och Leif Pagrotsky tydliga besked om den kanske viktigaste frågan inför nästa mandatperiod - bostadsbristen. Det här är oerhört viktigt:

S vill bygga 10.000 bostäder i Göteborg fram till 2015.

Ytterligare 1.000 bostäder ska reserveras för unga.

Nytt investeringsstöd för hyresrätter.

ROT-avdrag även för flerbostadshus.

Sänkt skatt för bostadsrätter, hyresrätter och studentbostäder.

Ingen utförsäljning av allmännyttan.


Länsstyrelsens rapport om bostadsmarknaden som kom nyligen visar att länets befolkning förväntas öka med ca 8300 personer årligen. Göteborg beräknas stå för hälften av dessa. Följer man nyckeltalen för bostadsbehov betyder det att Göteborg behöver ett tillskott av ca 2500-3000 bostäder per år.

Får vi ett rödgrönt styre i Stockhom och Göteborg så kommer vi alltså äntligen att kunna följa befolkningsutvecklingen i bostadsbyggandet. Det blir ett avgörande steg på vägen mot en hållbar bostadsförsörjning. Det här är stort.

Läs också Annelis bloggar - på GT och GP...

Andra bloggar om: , , , ,

2010-08-15

Sveriges blivande statsminister



Andra bloggar om: , , , ,

Vem tjänar på bilsamhället?

Dagens filmtips är en prisbelönt dokumentär från 1996, Taken for a Ride. Den berättar den fascinerande och skrämmande historien om hur amerikansk bilindustri lyckades förstöra ett av världens bästa kollektivtrafiksystem. I förlängningen är det också en berättelse om en ofantlig överföring av statliga medel till privata vinstintressen.

Nu väntar vi bara på filmen om hur det gick till i Sverige när bilindustrin i vårt land, i samverkan med det politiska systemet, hårdhänt omformade vårt land till ett bilsamhälle. Boken finns redan - den heter Bilsamhället, teknikhistorikern Per Lundins avhandling från 2008.

Läs den!



Andra bloggar om: , , , ,

2010-08-14

Välfärdens frukt och dess kärna

Lena Andersson skriver alltid klokt och insiktsfullt. Men den krönika som DN publicerar idag är ändå något utöver det vanliga. Det var länge sedan jag läste en text som med sådan fullständigt övernaturlig precision frilägger och förklarar en politisk situation, i blixtbelysning, tydligt, enkelt men utan att förenkla.

I ett välfärdssamhälle är livet mer än överlevnad och dräglighet. Och en kärna är betydligt mindre än sin frukt.

I fruktköttets fibrer finns ett myller av gemensamt finansierade icke-materiella företeelser öppna för alla. Och där alstras något annat och mycket viktigt, en anda av rättfärdighet, en upplevelse av likvärdighet inför det samhälle som var och en fullt ut får vara och ta del av.


Update: Sjölander och Rebella skriver också om Andersson.

Andra bloggar om: , , , ,

2010-08-13

Boultbee och behovet av ett självständigt stadsliv

Turerna kring Boultbee (som äger och förvaltar köpcentrum) och det allt mer urspårade borgerliga styret i Stockholm blir bara värre och värre. Marika skriver klokt om affären här och Sjölander fyller på med kloka tankar här och Alliansfritt Sverige här.

Det grundläggande problemet är dock uppenbart: Man ska inte kunna köpa och sälja stadsdelscentrum.

Att någon överhuvudtaget äger ett stadsdelscentrum är absurt och ett resultat av funktionalistisk planideologi, där all handel och service koncentreras i en byggnad och resten av stadsdelen är en bostadsenklav. Lösningen för stadsdelar med funktionalistisk struktur är därför att långsiktigt bryta upp denna zonering. Bygg på eller omvandla lägenheter i renodlade bostadshus till lokaler och arbeta med trafikplanering för att öka genomströmningen av potentiella kunder.



Yimby i Hammarkullen - notera affärslägenheten i bakgrunden

Det är faktiskt något som långsamt börjat hända av sig självt i stadsdelar som Rinkeby och Hammarkullen. Men det behöver understödjas med både direkta och indirekta åtgärder. På det viset kan ett självständigt stadsliv utvecklas och stadsdelen behöver inte bli beroende av en enskild ägare för all sin service.

Alltså, gör plats för småföretagen!

Andra bloggar om: , , , ,

2010-08-07

Tillgänglig stad = Rolig stad

Tänk dig att du går in på en klubb för att dansa och ha kul. När du kommer in får du veta att du inte får vara på dansgolvet eller röra dig fritt i lokalen. Du ska sitta i ett hörn, avskild från dina vänner och övervakas av en vakt. Inte för att du är för full, inte för att du är våldsam, utan för att du lider av en muskelsjukdom och sitter i rullstol. I dagens GP kan vi läsa om Linda Calderon som inte fick dansa på Sticky Fingers med sina vänner eftersom hon är rullstolsburen.

Hur vi ska skapa en mer öppen och tillgänglig stad är en oerhört viktig fråga. Alltför ofta sätts tillgänglighet i motsats till roliga och spännande arkitektoniska lösningar. Det är fel. Vi ska inte behöva tvingas välja mellan fantasilös "servicehemsarkitektur" och spännande men exkluderande stadsmiljöer.

För två månader sedan skrev jag en debattartikel om detta i Fria Tidningen tillsammans med Linda Karlsson, ordförande för Unga Rörelsehindrade i Göteborg:

Många unga människor efterfrågar idag en levande och rolig stadsmiljö. Man vill ha ett stort utbud av restauranger, caféer och andra verksamheter längs med gatorna istället för isolerade bostadsenklaver och bilberoende köpcentrum. Det förändras inte bara för att man blir funktionshindrad. Unga funktionshindrade vill också kunna ta en caffe latte eller ett glas vin på en uteservering, strosa längs myllrande stadsgator eller gå ut och dansa på diskotek.

Tillgänglighetsanpassning ses ofta som ett nödvändigt ont, vilket märks på de lösningar som erbjuds. Det blir lätt trist och otympligt. Här behövs ett annat förhållningssätt från våra beslutsfattares sida. Funktionshinder medför inte oförmåga att uppskatta nyskapande arkitektur eller spännande stadsmiljöer. Unga funktionshindrade är inte annorlunda än andra unga människor. Med lite fantasi och god vilja behöver vi inte välja mellan en tillgänglig och en rolig stad.

Ibland påstås att tillgänglighetskraven sätter stopp för häftiga och annorlunda idéer, som när någon vill bygga en uteservering på ett tak men inte har råd att installera hiss. Det är en märklig inställning. För det är ju inte tillgänglighetskravet som är problemet utan bristen på innovativa lösningar och ekonomiskt stöd. Det måste gå att bygga kul, nyskapande och tillgängligt. Ingen tjänar på att goda idéer och roliga projekt omöjliggörs. En takterrass blir ju inte mer tillgänglig för att den inte finns.

Ett annat exempel är gångfartsgator som Haga Nygata och andra s.k. Shared Space-lösningar, där bilarna får anpassa sig till övriga trafikslag. Det är nya smarta sätt att bygga den täta blandstad som är målet för Göteborgs nya översiktsplan. Trafikintegrerade gator är säkrare, eftersom bilarna kör långsammare. Men en mer integrerad trafikmiljö ställer också nya krav på tillgänglighetsanpassning. Gatorna behöver genomtänkta lösningar för funktionshindrade, som tydliga och sammanhängande ledstråk. Det är viktigt att även unga funktionshindrade finns med som rådgivare i stadsutvecklingen för att det ska bli så bra som möjligt.

Funktionshindrade är nämligen inga gnällspikar som vill förhindra en roligare stadsplanering. Omvandlingen av våra städer från funktions- och trafikseparerade enklaver till integrerade och dynamiska stadsmiljöer är både nödvändig och efterlängtad. Självklart ska vi bygga en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad. Men en stad som stänger ute stora delar av befolkningen är varken rolig eller hållbar. Vi vill bygga en spännande stad som är tillgänglig för alla.



Här är lite moves från Colours n Motion - mer sådant här på Göteborgs dansgolv!




Andra bloggar om: , , , ,

Nymaterialismen är en fetischism



När jag satt och försökte läsa ifatt blogg-geisern om Det stundande upproret, som Copyriot drog igång och där bl.a. min namne Johannes Nilsson har bidragit med en skarpsinnig kritik, snubblade jag över en liten obetydlig passage som fick mig att börja fundera kring fetisch-begreppet.

Det här är bara lite spridda tankar utan någon större systematisering:

I den fjärde cirkeln (som handlar om metropolen) ägnar sig "Den Osynliga Kommittén" åt en del urbanist-bashing och konstaterar, sådär lite i förbigående, att staden blivit en historisk fetisch:

"It’s because the city has finally disappeared that it has now become fetishized, as history."

Copyriot instämmer delvis i detta men tillägger att det inte bara är metrofiler (han länkar till Yimby) utan även metrofober som har del i fetischeringen av staden.

"Staden finns inte längre, åtminstone inte i sin traditionella form. Just därför har staden blivit till en historisk fetisch, menar Osynliga Kommittén. Det kan ligga en del i detta. Men då är det inte bara “stadsvänner” och “metrofiler” som har del i fetischiseringen, utan i minst lika hög grad de anti-urbana, “metrofoberna“, de som idealiserar en landsbygd som inte heller existerar. För att inte tala om cittaslow-rörelsen och liknande småstadsutopier som upphöjdes i ett nummer av Axess."


Jag håller med Copyriot i sak men jag började som sagt att fundera kring fetisch-begreppet. Vad betyder egentligen "fetisch" i det här sammanhanget? Den ursprungliga antropologiska betydelsen är ju den religiösa föreställningen om ett föremål som antas leva och ha magiska egenskaper. Marx användning av begreppet syftar till att åskådliggöra vårt religiösa förhållningssätt till varuformen men själva begreppet är i allt väsentligt detsamma som det antropologiska. Med Freud får begreppet en libidinös laddning.

Den vardagliga användningen av begreppet fetisch är en sorts blandning av dessa tre. Många gånger verkar fetisch helt enkelt bara användas som ett finare ord för illusion. Deleuze & Guattari vrider begreppet åt ett litet annat håll - vilket Karl Palmås beskriver väldigt fint i det här inlägget. Är "Kapitalismen" en fetisch för marxisterna, "Makten" en fetisch för postisarna? Kanske har "Fetischen" i sig blivit en fetisch?

Alla, så vitt jag kan se, använder "Fetischen" som ett ideologikritiskt verktyg. Påstår man att någon har en fetisch betyder det att de har en - på ett eller annat sätt - förvriden bild av verkligheten. Det är det som är kärnan. Fetischen är inte bara en irrationell fixering vid ett visst föremål/fenomen. Fetischen är också ett ideologikritisk verktyg som används för att peka ut vissa föreställningar som irrationella (och därmed "falska") fixeringar. Men ideologikritiska verktyg kan mycket lätt bli ideologiska verktyg (något som Palmås mycket insiktsfullt belyser i sin text). När ni hör ordet fetisch bör ni följaktligen osäkra er begreppsanalys.

Det marxistiska fetischbegreppet borde dessutom vara komplicerat att applicera på staden som fenomen. För Marx handlade fetischering om en sammanblandning av produkt och produktionsförhållanden. Men en stad innefattar ju begreppsmässigt både produkterna av det mänskliga arbetet och de människor och samhälleliga förhållanden som skapat produkterna.

Av detta följer dock inte att staden inte skulle vara en fetisch. Kanske poängen snarare är att staden aldrig varit något annat än en fetisch. Men inte antropologernas, marxisternas eller freudianernas ideologikritiska fetisch, utan fetischen som ursprungligt magiskt föremål. Staden är ju, som emergent ekosystem, ett i högsta grad levande väsen och inget dött objekt.

Några som insett detta är våra trevliga nymaterialister. De jobbar primitivistisk fetischering all the way. Här finns inga "döda" objekt att förväxla med de "levande" subjekt som manipulerar dem, tvärtom. Allt lever, allt agerar. Nymaterialismen är en fetischism.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Gör plats för småföretagen



Omvandlad lokal i korsningen 4:e Lång och Värmlandsgatan

Krönika i AiP/NyTid

Socialdemokraterna är som alla vet det nya småföretagarpartiet. Vi har en politik för kreativitet och nytänkande som ger fler människor möjlighet att pröva sina vingar som egenföretagare. Men då krävs också en stadspolitik som stöttar entreprenörskap.

Små företag behöver små lokaler med små hyror. Det är ingen slump att innovativa men kapitalsvaga verksamheter ofta återfinns i äldre byggnader där hyran är låg. Som urbanisten Jane Jacobs har uttryckt det: ”Nya idéer behöver gamla hus”.

Problemet är att det börjar bli ont om gamla hus. Under de senaste åttio åren, som präglats av funktionalismens separeringstänkande och massbilism, har man slutat att bygga lokaler i gatuplanet. I stället har man satsat på storskaliga och isolerade verksamhetsområden, vilket inte alltid passar mindre företag i tjänstesektorn.

Därför är det viktigt att säkerställa ett stort utbud av små, billiga lokaler där människor bor. Att goda idéer kvävs i sin linda och att nya småföretag blir hemlösa eller förvisas till avlägsna verksamhetsområden är inte bra för samhället. Varken socialt, ekologiskt eller ekonomiskt.

Lokalbristen förvärras av bostadsbristen. Trots att lägenheter i botten är de minst attraktiva så är marknadspriset ändå högre än för lokaler, förutom i A-lägen. Lokaler i B- och C-lägen, där småföretag har råd att etablera sig, blir alltmer sällsynta och de som finns hålls ofta tomma för att kunna omvandlas till bostäder.

Det finns många sätt att komma tillrätta med detta. Varför inte införa en lokalbonus och låta den som bygger hus med lokaler i gatuplan få lägga till en extra våning? Flytta lägenheterna i bottenvåningen högst upp helt enkelt. Tillsammans med ett stopp för omvandlingar och onödiga rivningar av gamla, billiga lokaler så skulle det ge ett bättre klimat för småföretagande.

Att vi dessutom får charmigare, roligare och mer hållbara städer blir en bonus för oss alla.

Andra bloggar om: , , , ,

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...