Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2007

Hiatus

Bild
Jag byter kontinent och kommer inte att uppdatera bloggen på ett tag. Arkivet är som vanligt öppet att botanisera i. Vi hörs en bit in i november. Ciao!

Proletär pedagogik

Bild
Arbetarrörelsen har en lång och stolt folkbildningstradition. Frågan är hur denna tradition står sig idag. För den som kommer in i rörelsen från ett akademiskt håll och är indoktrinerad i en borgerlig bildningstradition kan det första mötet med den pedagogiska metodiken vara omtumlande. Arbetarrörelsens pedagogiska perspektiv är som bäst emancipativt och horisontvidgande, som sämst elitistiskt och populistiskt på samma gång. Den "proletära pedagogiken" är en oerhört sammansatt och svårfångad diskurs. Egentligen rör det sig väl snarare om en rad korsande diskurser, en komplicerad väv av mer eller mindre grumliga föreställningar och praktiker, som det är mycket svårt att få något grepp om. Men jag ska göra ett försök.

Det tydligaste draget i den proletära pedagogiken är fobin mot allt som ger sken av att vara pretentiöst. Lägg märke till att jag säger "ger sken av", för detta har inget att göra med huruvida något verkligen är pretentiöst eller inte. Det viktiga är att…

Vad gör Bildt för Burma?

Bild
Svenska Burmakommittén kräver idag, tillsammans med premiärministern i Burmas exilregering, att regeringen och utrikesminister Carl Bildt går från ord till handling i kampen mot militärdiktaturen i Burma. De säger sig ha fått indikationer på att Sveriges regering bromsar ett tydligare ställningstagande mot regimen. Jag hoppas i likhet med dem att detta inte stämmer. Carl Bildt har hur som helst nu ett ypperligt tillfälle att bättra på sitt, inte helt obefläckade, rykte som oförvitlig förkämpe för frihet och demokrati. Vi är många som önskar att han tar den chansen.

andra bloggar, om: , , , , ,

Marknadsurbanism

Bild
Jerker Söderlind, forskare vid KTH, är alltid lika rolig och uppslagsrik. I septembernumret av Arkitekten har han ett lite skruvat inlägg om något han kallar "marknadsurbanism". Även om Söderlind anammar en naiv liberal-utilitaristisk utgångspunkt så får man nog ändå säga att han i det stora hela hamnar rätt. Produktionen av bostäder och stadsmiljöer måste rättas efter befolkningens preferenser, inte efter de estetiska eller finansiella preferenserna hos arkitekter och byggbolag. Enligt Söderlind är detta inte en socialistisk utopi, utan en marknadsekonomiskt rationell analys. Det vore roligt om han hade rätt. Om det här är receptet för framtidens soppkök så ge mig en skål. Pronto!

Andra bloggar, om: , , , ,

Affischer och bidrag

Bild
I börjanavveckan kunde vi läsa att det framför allt är de stora skivbolagen som står för den olagliga affischeringen. Multinationella konglomerat som skickar ut tonåringar på stan för att begå brott, som de får böter och prickar för. Ibland betalar företagen böterna men prickarna fastnar på kidsen. Att blanda ihop dessa kommersiella jättar med kämpande, fria teaterföreningar, småskalig klubbverksamhet och okända garageband är inte rimligt. Det civila samhällets ideella aktivitet drunknar i det ekonomiska systemets störtflod av aggressiv marknadsföring. Här i Göteborg har man ett något mer upplyst förhållningssätt. Här försöker man genom dialog och funktionella alternativ styra upp situationen. Taktiken att, som i Stockholm, hota med indragna kulturbidrag om man affischerar olagligt slår ju mot helt fel aktörer.

Det är ju uppenbart vad man borde göra istället. Tillåt endast de som får kulturbidrag att affischera fritt. NRJ och resten av packet får snällt betala om de ska ha upp sina bu…

Ideologi kontra floskelogi

Bild
Igår var det ideologisk afton på ABF. Chefsideologen Ann-Marie Lindgren från Tankesmedjan berättade om nyutgåvan av "Vad är socialdemokrati". Ett tjugotal intresserade hade samlats. Publikens sammansättning speglade medlemsstrukturen ganska väl, i stort sett bara äldre herrar som inte ens hade artigheten att formulera sina utdragna anföranden som frågor. Efter två timmars filibustrande hade följande sofistikerade analys utkristalliserat sig: Nyliberalism är ond, traditionell välfärdspolitik är god. Onekligen ett imponerade resultat.

Missförstå mig inte, jag är också emot nyliberalism och för traditionell välfärdspolitik men... kom igen! Det kan ju knappast vara den mest kontroversiella och intressanta diskussionen i ett internt sosseforum. Till slut kände jag mig tvungen att väcka frågan om det inte var ett problem att sakfrågorna så ofta (alltid) ställer sig i vägen för en verkligt ideologisk diskussion inom partiet. En stor del av dagens arbetarklass är ju mer petite bourge…

Våldsmyten

Bild
Det bor sex miljarder människor i världen, nio miljoner människor i Sverige. Det finns 365 dagar på året. Det betyder att det kommer att hända väldigt mycket under ett år. Många bra saker och många dåliga saker. De dåliga sakerna är inte fler, men det är de som blir nyheter. Det är inte konstigt. Men vi måste komma ihåg det.

Så fort dethändernågottragiskt, somtillexempelattenungpojkesparkasihjäl, är det lätt att fråga sig vad det är för värld man lever i. Svaret är: Ungefär samma som vi alltid levt i. Till skillnad från en del andra företeelser är våld ett relativt konstant fenomen i våra samhällen, det är bara verktygen och tillvägagångssätten som skiftar.

Lika konstant är det förtvivlade och krampaktiga förbannandet av samtiden, som ju alltid är ur led. I alla tider, och särskilt påtagligt under modern tid, har samhället varit på väg käpprätt åt helvete. Det kan vara på två sätt med det. Man kan ju ha haft rätt hela tiden och då har det verkligen blivit sämre och sämre. Civilisatione…

Cykelskola III

Bild
Lektion 3: Hell Kyklos!

En verklig cyklist söker outtröttligt leva i enlighet med de kosmiska krafter som redan Tegnér såg manifesterade i cykeln: det Sanna, det Rätta och det Sköna. Låt oss lyda hans uppmaning att fatta all sanning, våga all rätt och bilda det sköna med glädje i vår cykling. Detta kan naturligtvis göras på oändligt många sätt.

Begrunda exempelvis de kulörta lyktor som finns spridda längs vår cykelväg. Många cykelburna njuter av deras färgprakt och lustiga blinkande men tänker inte djupare än så. Den sanne cyklisten kan fortfarande glädjas åt de polykroma fyrverkerierna, men ser också i sin visdom ett underliggande mönster framträda. Ett mönster som, likt ett kategoriskt imperativ, ofrånkomligen styr den sanne cyklisten. Det är genom att respektera dessa juridiska och moraliska lagar som vår cykling kan ingå en harmonisk förening med det Eviga.

Andra bloggar, om: , , , , ,

Cykelskola II

Bild
Lektion 2: Bilister

Bilen är ju som vi vet den kanske mest vederstyggliga förstörelsemaskin som någonsin koncipierats. En rimlig och balanserad bedömning ger vid handen att bilen är en ondskefull och dödsbringande demon. Kontrasten gentemot cykeln, denna oomtvistade symbol för godhet och upplysning, är uppenbar. De kuvade själar som, förmodligen på grund av alienation och modfällt självförakt, underkastat sig bilens tyranni är dock inte våra fiender. Tvärtom, dessa oljebaronernas livegna måste vi se, inte som motståndare, utan som framtida cykelbröder och cykelsystrar. Låt oss därför visa välvilja och hänsyn gentemot dessa förtrampade. Förr eller senare kommer de att komma till insikt.

Lagen ger dessutom faktiskt bilister företräde i många situationer. Till exempel där cykelväg korsar körbana. Det kan förstås kännas godtyckligt och kontraintuitivt men så är det. Låt oss respektera det. I motsats till vad många bilister tror har vi dock rätt att köra om bilar på höger sida, något som of…

Cykelskola I

Bild
Som cyklist tillhör du en celeber skara av sofistikerade människor. Cykeln är ju det i särklass mest civiliserade fortskaffningsmedlet och därigenom naturligtvis det självklara valet för varje smakfull resenär. Det är följaktligen inte underligt att allt fler önskar bli cyklister. Det räcker dock inte enbart att äga och bruka detta snillrika fordon för att man ska räknas som en sann cyklist. Vissa grundläggande insikter i hur cykeln bör användas måste till. Följande cykelskola kommer att bistå med detta.

Lektion 1: Fotgängare

När du susat fram på din stolta springare har du kanske lagt märke till de suddiga konturerna av de märkliga varelser som vi kallar fotgängare. Deras irrationella rörelsemönster och världsfrånvända medvetande har säkerligen många gånger förhindrat och försinkat din resplan. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa varelser faktiskt är människor, trots att de inte cyklar. Jag förstår att detta känns förvånande men så är det faktiskt. Eftersom de är icke-cykliste…

Sjuka försäkringar 3

Bild
Michael Moores film Sicko har premiär i dagarna. Den är bra, även om MM som vanligt gör det lite för lätt för sig ibland och hans stil tenderar att bli lite tv-shoppig. Som debattinlägg är det dock helt lysande. Hey, han får till och med SvD att ta sin hand från privatiserad sjukvård, bara en sådan sak... Gå och se Sicko, den kommer att förändra din världsbild en smula.

Läs mer om sjuka försäkringar här...

andra bloggar, om: , , , , , ,

God Morgan

Bild
Morgan Johansson, som alltid klok och välartikulerad, varnar idag för det aggressiva religiösa flummeriets utbredning inom EU. Tillsammans med Christer Sturmark (ordf. i Humanisterna) diskuterar han den rapport som idag avhandlas av Europarådet där en oroande utveckling beskrivs. De religiösa mörkermännen vill ersätta upplyst och rationell diskursbildning med dogmatiska fördomar.

De som av någon personlig anledning väljer att tro på Gud, Allah, Jultomten, Kosmoskatten eller Gammelsmurfen, har naturligtvis rätt att göra det. Man får vara irrationell och tossig, det är faktiskt helt OK. Det är till och med OK att gå runt och missionera sin absurda idé. Jag, som ateist, blir faktiskt inte "kränkt" av att någon ringer på min dörr och frågar om jag mött Jesus. Jag skulle kunna säga att jag inte haft den förmånen eftersom jag aldrig jobbat inom psykiatrin men det gör jag inte. Har jag tid förklarar jag istället i vänlig ton mitt eget ställningstagande och önskar dem lycka till i l…

Solidarisk stadspolitik

Bild
[Artikel från senaste Ny Tid, oavkortad]

Ibland påstår man att det inte finns några större skillnader mellan de politiska partierna. Att det inte stämmer i den praktiska politiken har blivit plågsamt uppenbart efter borgarnas breda angrepp på välfärdssamhällets grundpelare. Men det stämmer inte heller på en teoretisk nivå. Det verkligt särskiljande är solidaritetsbegreppet. Solidaritet, som i den liberala världsåskådningen bara är ett underligt socialt fenomen, utgör för socialdemokratin själva grunden. Tanken att vi alla hänger ihop, att vi tillhör ett och samma samhälle och därför har ett grundläggande mänskligt ansvar för varandra, är mer än retoriskt fluff. Det är också mer än ett rent känslomässigt ställningstagande. Det rymmer faktiskt en rationellt underbyggd filosofi.

Vi föds ju inte som färdiga individer, med ett färdigt jag. Vi blir de vi är genom att leva och kommunicera med andra människor, i ett gemensamt samhälle. Det finns alltså inget före samhället, innan våra möten med…

Reinfeldts svarta dag (da capo)

Bild
Så blev det ännu en hård dag för Reinfeldt. Efter cirkusenruntCarnegie sitter en till minister löst (håller någon räkningen?). Till och med de borgerliga ledarsidorna är kritiska. Samtidigt utmanas regeringen av tunga moderater på DN Debatt på grund av nedskärningarna av försvaret (ni vet det som förra ministeravgången handlade om). Och själv sitter Reinfeldt i Göteborg och blir uppläxad av arbetarna på Volvo. De verkar märkligt nog inte alls imponerade av "det nya arbetarepartiet".

Det är nästan så man tycker synd om Fredrik, att han ska behöva stå ut i tre år till. Med en sådan politik och sådana medarbetare är ju arbetsmiljön under all kritik. Är facket underrättat? Finns det inget skyddsombud som kan rycka in?

andra bloggar, om: , , , ,

Snuskdiskursen

Bild
Häromdagen såg jag den kritikerhyllade filmen the Aristocrats. Det är en dokumentär om en historia som under årtionden varit ett populärt internt skämt bland amerikanska komiker. Historien handlar om en vaudevilleartist som försöker sälja in ett nummer hos en varitédirektör. Artisten beskriver numret, som består av ett sammelsurium av morbida och motbjudande handlingar av sexuell eller allmänt gränsöverskridande natur. Efter en utdragen katalog av groteskerier frågar slutligen den chockade direktören vad numret kallas. Svaret är the Aristocrats. I filmen får en mängd mer eller mindre framträdande komiker berätta sina egna versioner av detta skämt. Det hela ackompanjeras av komikernas och filmteamets hysteriska skrattsalvor. Fascinerande nog följer nästan alla av dessa förmodat frigjorda komiker slaviskt hårdporrens androcentriska matris vad gäller positioner och uppdelning i aktiv/passiv.

Att jag dragit mig för att se denna film beror på att jag haft en stark känsla av att jag inte sku…