2008-07-03

Mål och medel



SvD:s pågående serie om barn i stan är intressant, av flera anledningar. Det är naturligtvis viktigt att barnens perspektiv tas med i stadsplaneringen, precis som ungdomarnas, 30+arna, de medelålders och pensionärernas, och alla andra grupper som finns. Vad det handlar om är att hitta en balans mellan intressen som gör att slutresultatet blir så bra som möjligt. Alla kan inte få allt. Och det är bättre att alla får något än att några får allt. Det är inte heller helt klart vad som faktiskt ligger i alla olika gruppers intresse.

Många av de saker som efterfrågas inom stadsplaneringen, som sol, ljus, luft, grönska, stadsliv, kultur, spännande arkitektur, varierade stadsmiljöer, tät blandstad etc, är ju inte mål i sig, utan medel till mål. Man vill att man själv och andra ska må bra fysiskt och psykiskt, man vill ha en levande offentlighet och ett starkt civilsamhälle för att vår demokrati ska överleva. Sådana saker. Men det är inte alltid de medel som man förespråkar leder till de mål man värdesätter. Ibland är medlen till och med direkt kontraproduktiva.

Man kan till exempel ha en teori som säger att sol, luft och grönska måste maximeras till varje pris för att folk ska må bra fysiskt och psykiskt. Idealt skulle varje människa bo i ett torp i skogen. Man ser ljuset och grönskan framför sig. Men man ser inte SUV:en eller köpcentrumet. Man ser inte den fortsatta stadsutglesningen och förstärkta bilberoendet och hur det i förlängningen utgör ett direkt hot mot både vår hälsa och miljö. Man ser inte segregeringen och frånvaron av medborgerlig kommunikation när all fritid går åt till privatlivet i villan och bilen eller konsumentlivet i köpcentrumet. Man förväxlar medlen med mål och man ser inte att utopin är en dystopi.

Fantasin är det härliga torpet i skogen, verkligheten urban sprawl. Samtidigt framställs den täta blandstaden som en fruktansvärd asfaltsöken, där människor tvingas leva mot sin vilja. Förkrympta och hålögda, med lungorna fulla av sot. Men det är också en fantasi. Det är inte så verkligheten ser ut. Människor mår bra och lever gott i tät blandstad. Det är därför den är eftertraktad, det är därför folk bor i sjundehandskontrakt i den. Den täta blandstaden är alltså attraktiv, men det är i ärlighetens namn villasprawlet också. Båda har sina för- och nackdelar. Det finns dock en avgörande skillnad. Det är bara en av dessa stadsformer som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar.

Relaterat: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, Svensson, YimbySTHLM, YimbyGBG

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...