Kulturkrockar

-
Inom arbetarrörelsen har förhållandet till kulturen alltid varit lite speciellt. I början anammade man helt enkelt en traditionell borgerlig kultursyn. Sedermera har man försökt formulera ett eget förhållningssätt. Det ledde under framför allt 70-talet fram till den fascinerande idén att allt är kultur. Lägga pärlplattor, samla kottar och bygga modelljärnväg är exempel på aktiviteter som numera räknas som kultur. Lustigt nog kombineras denna idé gärna med föreställningen att kultur är något trevligt och fint (oklart på vilket sätt) och dessutom demokratiskt fostrande. Om ett fenomen inte är trevligt och fint och demokratiskt är det sålunda inte kultur. Det här ställer till en del konkreta problem eftersom modern konst sällan är trevlig, fin och demokratisk. Låt oss ta Hollender-debaclet.

Kulturnämnden ger pengar till ett projekt. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att "en levande demokrati förutsätter en kritisk utforskande konst" osv. Sedan biter de otacksamma konstnärerna kulturnämndens hand. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att de konstnärer och inte kulturproducenter. Allt det här är OK. Det är mer än OK, det är ju jättebra. Det är också jättebra att Kulturnämndens ordförande blir arg och ifrågasätter konsten, det är betydligt mer frigörande än repressiv tolerans. Men som den bisarra diskussionen om etikregler visar kan det ändå vara värt att se över systemet. Projektfinansiering fungerar sällan utvecklande, det finns det många exempel på.

Varför inte stödja den kulturella infrastrukturen, istället för att försöka kontrollera det konstnärliga innehållet? Följ eldsjälen och kulturhjälten Birte Niederhaus råd: Låt tjänstemännen och politiker stå för lokaler, kontor, kopieringsmaskiner och administrativ personal. Låt konstnärerna stå för konsten. Sedan kan man ju stödja det lokala kulturlivet helt enkelt genom att inte aktivt försöka förstöra det, som man alltför ofta gör med alla sköna underground-gallerier/klubbar.

andra bloggar, om: , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

-
Bild
Sverker Lindblad, professor i pedagogik, skrev för en tid sedan på GP Debatt att den politiska diskussionen om skolan missar målet: Hur gick det i Sverige med omstruktureringen av skolväsendet? Om vi håller oss till de mått som omhuldats i den skolpolitiska debatten – kunskapsmätningar och kostnader – har utfallet inte blivit särskilt lyckat: * Kostnaderna har ökat per elev i grundskola och gymnasieskola (t ex SCB UF 12 SM 0901). * Från att ha varit framgångsrikt i början av 1990-talet har det svenska skolväsendet gått kräftgång, enligt internationella kunskapsmätningar (www.iea.nl och www.pisa.oecd.org). * Skillnaderna mellan elever och skolor har ökat, vilket tyder på en ökad segregering i utbildningssamhället. Dessa resultat kan till vissa delar förklaras av själva omstruktureringen. Decentralisering och avreglering bidrog till ökade skillnader mellan kommunerna, medan samspelet mellan boendesegregering och skolval verkar leda till ökande skillnader mellan skolor, mätt med provresu
Läs mer

Kvarteret som sprängdes

-
Bild
Något som är slående i modern stadsplanering är den fascinerande oviljan att bygga kvarter som inte är uppbrutna. Av någon obegriplig anledning måste huskroppar oundvikligen vara separerade från varandra. Detta självklara axiom inom stadsplaneringen försvårar effektivt uppkomsten av ett dynamiskt stadsliv. Jag har många gånger försökt få ett rationellt svar på orsaken till denna arkitektoniska fobi för sammanhållna kvarter. När jag vid ett tillfälle diskuterade saken privat med en erfaren arkitekt vid Stadsbyggnadskontoret fick jag följande svar: "Ja du, det har jag också alltid undrat". Den enda förklaring han kunde komma på var att den slutna kvartersformen gör att vissa lägenheter får en sämre utsikt, vilket i sin tur skulle sänka värdet på dessa lägenheter. Den slutna formen skulle alltså leda till lägre avkastning (men därigenom samtidigt möjliggöra större social blandning). Eftersom enbart avkastningen är av intresse för byggaren skulle man därför föredra uppbrutna kvar
Läs mer