Kulturkrockar

Inom arbetarrörelsen har förhållandet till kulturen alltid varit lite speciellt. I början anammade man helt enkelt en traditionell borgerlig kultursyn. Sedermera har man försökt formulera ett eget förhållningssätt. Det ledde under framför allt 70-talet fram till den fascinerande idén att allt är kultur. Lägga pärlplattor, samla kottar och bygga modelljärnväg är exempel på aktiviteter som numera räknas som kultur. Lustigt nog kombineras denna idé gärna med föreställningen att kultur är något trevligt och fint (oklart på vilket sätt) och dessutom demokratiskt fostrande. Om ett fenomen inte är trevligt och fint och demokratiskt är det sålunda inte kultur. Det här ställer till en del konkreta problem eftersom modern konst sällan är trevlig, fin och demokratisk. Låt oss ta Hollender-debaclet.

Kulturnämnden ger pengar till ett projekt. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att "en levande demokrati förutsätter en kritisk utforskande konst" osv. Sedan biter de otacksamma konstnärerna kulturnämndens hand. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att de konstnärer och inte kulturproducenter. Allt det här är OK. Det är mer än OK, det är ju jättebra. Det är också jättebra att Kulturnämndens ordförande blir arg och ifrågasätter konsten, det är betydligt mer frigörande än repressiv tolerans. Men som den bisarra diskussionen om etikregler visar kan det ändå vara värt att se över systemet. Projektfinansiering fungerar sällan utvecklande, det finns det många exempel på.

Varför inte stödja den kulturella infrastrukturen, istället för att försöka kontrollera det konstnärliga innehållet? Följ eldsjälen och kulturhjälten Birte Niederhaus råd: Låt tjänstemännen och politiker stå för lokaler, kontor, kopieringsmaskiner och administrativ personal. Låt konstnärerna stå för konsten. Sedan kan man ju stödja det lokala kulturlivet helt enkelt genom att inte aktivt försöka förstöra det, som man alltför ofta gör med alla sköna underground-gallerier/klubbar.

andra bloggar, om: , , , ,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes

Invisible City