Kulturkrockar

-
Inom arbetarrörelsen har förhållandet till kulturen alltid varit lite speciellt. I början anammade man helt enkelt en traditionell borgerlig kultursyn. Sedermera har man försökt formulera ett eget förhållningssätt. Det ledde under framför allt 70-talet fram till den fascinerande idén att allt är kultur. Lägga pärlplattor, samla kottar och bygga modelljärnväg är exempel på aktiviteter som numera räknas som kultur. Lustigt nog kombineras denna idé gärna med föreställningen att kultur är något trevligt och fint (oklart på vilket sätt) och dessutom demokratiskt fostrande. Om ett fenomen inte är trevligt och fint och demokratiskt är det sålunda inte kultur. Det här ställer till en del konkreta problem eftersom modern konst sällan är trevlig, fin och demokratisk. Låt oss ta Hollender-debaclet.

Kulturnämnden ger pengar till ett projekt. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att "en levande demokrati förutsätter en kritisk utforskande konst" osv. Sedan biter de otacksamma konstnärerna kulturnämndens hand. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att de konstnärer och inte kulturproducenter. Allt det här är OK. Det är mer än OK, det är ju jättebra. Det är också jättebra att Kulturnämndens ordförande blir arg och ifrågasätter konsten, det är betydligt mer frigörande än repressiv tolerans. Men som den bisarra diskussionen om etikregler visar kan det ändå vara värt att se över systemet. Projektfinansiering fungerar sällan utvecklande, det finns det många exempel på.

Varför inte stödja den kulturella infrastrukturen, istället för att försöka kontrollera det konstnärliga innehållet? Följ eldsjälen och kulturhjälten Birte Niederhaus råd: Låt tjänstemännen och politiker stå för lokaler, kontor, kopieringsmaskiner och administrativ personal. Låt konstnärerna stå för konsten. Sedan kan man ju stödja det lokala kulturlivet helt enkelt genom att inte aktivt försöka förstöra det, som man alltför ofta gör med alla sköna underground-gallerier/klubbar.

andra bloggar, om: , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerlig stadspolitik

-
Bild
Odells utredare vill korta köerna till hyresrätter i attraktiva områden . Det är ju jättebra. Så då tänker de stödja byggandet av billiga hyresrätter? Nejdå. Tänker de göra fler områden attraktiva genom nyurbanistisk planering? Nejdå. Istället vill man höja hyrorna kraftigt. Då kommer alla som inte är rika att ge upp drömmen om riktigt stadsliv och resignera i någon tyst förort. Äntligen kan innerstaden helt och hållet förvandlas till ett isolerat medelklassreservat. Äntligen kan vi få ett helt segregerat samhälle. Det enda positiva i det här är att alla nu vet vad borgerlig stadspolitik handlar om. De medborgare som inte är cyniska misantroper, de som vill ha en blandad, rolig och levande stad, de vet nu vad som gäller. It's evil I tell you, evil! Andra bloggar om: stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur , urbanism , odell , regeringen , marknadshyror , klass
Läs mer

Vår stad är vårt ansvar

-
Bild
[Krönika i Ny Tid] Det är roligt att vara sosse och extra roligt att vara sosse i Göteborg. En viktig anledning är att vi har politiker som tar stadspolitik på allvar. Det finns en uppriktig vilja att lämna den glesa, segregerade bilstaden och skapa det enda ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara alternativet: den täta, integrerade blandstaden. Dessutom har vi duktiga och engagerade tjänstemän som tar fram smarta planer och utredningar för att förverkliga detta. Så varför byggs det då så lite hyresrätter och hus med lokaler i gatuplanet? Varför byggs det så mycket fristående nyfunkis-lådor för medelklassen, istället för sammanhängande kvarter med social blandning? Det är faktiskt varken politikernas, tjänstemännens eller arkitekternas fel. Den främsta orsaken är enkel och kan beskrivas med ett ord: vinstmaximering. Byggindustrin tjänar på att bygga dåligt istället för bra. Vill vi ha bra stadsbyggnad måste vi alltså ändra på det. Det finns många metoder. Subventioner behövs, men o
Läs mer