Kulturkrockar

-
Inom arbetarrörelsen har förhållandet till kulturen alltid varit lite speciellt. I början anammade man helt enkelt en traditionell borgerlig kultursyn. Sedermera har man försökt formulera ett eget förhållningssätt. Det ledde under framför allt 70-talet fram till den fascinerande idén att allt är kultur. Lägga pärlplattor, samla kottar och bygga modelljärnväg är exempel på aktiviteter som numera räknas som kultur. Lustigt nog kombineras denna idé gärna med föreställningen att kultur är något trevligt och fint (oklart på vilket sätt) och dessutom demokratiskt fostrande. Om ett fenomen inte är trevligt och fint och demokratiskt är det sålunda inte kultur. Det här ställer till en del konkreta problem eftersom modern konst sällan är trevlig, fin och demokratisk. Låt oss ta Hollender-debaclet.

Kulturnämnden ger pengar till ett projekt. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att "en levande demokrati förutsätter en kritisk utforskande konst" osv. Sedan biter de otacksamma konstnärerna kulturnämndens hand. Varför gör de det? Ja, det är naturligtvis för att de konstnärer och inte kulturproducenter. Allt det här är OK. Det är mer än OK, det är ju jättebra. Det är också jättebra att Kulturnämndens ordförande blir arg och ifrågasätter konsten, det är betydligt mer frigörande än repressiv tolerans. Men som den bisarra diskussionen om etikregler visar kan det ändå vara värt att se över systemet. Projektfinansiering fungerar sällan utvecklande, det finns det många exempel på.

Varför inte stödja den kulturella infrastrukturen, istället för att försöka kontrollera det konstnärliga innehållet? Följ eldsjälen och kulturhjälten Birte Niederhaus råd: Låt tjänstemännen och politiker stå för lokaler, kontor, kopieringsmaskiner och administrativ personal. Låt konstnärerna stå för konsten. Sedan kan man ju stödja det lokala kulturlivet helt enkelt genom att inte aktivt försöka förstöra det, som man alltför ofta gör med alla sköna underground-gallerier/klubbar.

andra bloggar, om: , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Miljöpartiet och Gårdagate

-
Bild
Det var nog många miljöpartister som satte kaffet i vrångstrupen i morse när de läste Abraham Staifos ledare i GP om det politiska rävspelet i Gårdafrågan. Jag tror det är få som verkligen insett att MP:s ledning vill hjälpa Socialdemokraterna att riva halva södra Gårda för att bygga parkeringsplatser. Det finns mycket underligt i denna affär. Något av det mest märkliga är Kia Andreassons försvar för rivningsförslaget. Kia påstår nämligen att Socialdemokraterna vill riva hela Gårda! Ja, ni hörde rätt. Enligt Kia planerar Socialdemokraterna att riva all kulturhistorisk bebyggelse i Gårda, trots att den är klassad som riksintresse. Tack vare en heroisk insats av Kia har dock Socialdemokraterna nöjt sig med att riva halva Gårda. Det är den version som Miljöpartiets ledning försöker ge. Problemet är att det inte är sant. För det första har inte Socialdemokraterna sagt att de vill riva hela Gårda. För det andra så skulle S behöva ensam majoritet för att kunna ta ett sådant beslut i kommun...
Läs mer

Staden som ekologi

-
Den gröna rörelsen i Sverige befinner sig i ett väldigt spännande utvecklingsskede just nu. Jag har tidigare berört den nymaterialistiska tendensen som utgör ett nytt sorts grönt tänkande och som befinner sig ljusår från den reaktiva, luddistiska naturmysticism som Miljöpartiet ofta anklagats för. En aspekt av denna förnyelse är att Miljöpartiet har fått ett alltmer progressivt förhållningssätt till staden. Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen. Det här synsättet ligger förstås i linje med det vi i Yimby argumenterar för: att förstå, uppskatta och utveckla det urbana på dess egna villkor. Det är inte heller något kontroversiellt ställningstagan...
Läs mer

Borgerlig stadspolitik

-
Bild
Odells utredare vill korta köerna till hyresrätter i attraktiva områden . Det är ju jättebra. Så då tänker de stödja byggandet av billiga hyresrätter? Nejdå. Tänker de göra fler områden attraktiva genom nyurbanistisk planering? Nejdå. Istället vill man höja hyrorna kraftigt. Då kommer alla som inte är rika att ge upp drömmen om riktigt stadsliv och resignera i någon tyst förort. Äntligen kan innerstaden helt och hållet förvandlas till ett isolerat medelklassreservat. Äntligen kan vi få ett helt segregerat samhälle. Det enda positiva i det här är att alla nu vet vad borgerlig stadspolitik handlar om. De medborgare som inte är cyniska misantroper, de som vill ha en blandad, rolig och levande stad, de vet nu vad som gäller. It's evil I tell you, evil! Andra bloggar om: stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur , urbanism , odell , regeringen , marknadshyror , klass
Läs mer