Steg i rätt riktning
I dagens DN ställer sig cheferna för Vägverket, Banverket och Boverket (samt ett antal kommunalråd), bakom den täta blandstaden som stadsplaneringsmodell. Det är bra, det är en smula historiskt och det är på tiden. De gamla planeringsidealen (grannskaps- och SCAFT-planeringen) spelade ut sin roll för decennier sedan. Pratat om funktionsblandning har man i och för sig gjort i åratal på förvaltningarna, men det har varit svårt att praktisera eftersom man bundit sig vid förlegade funktionalistiska normer. Man har uppträtt med ett janusansikte (jfr Bergdahl/Rönn Planering för funktionsintegrering 2001). Blandat med ena handen, zonerat och isolerat med den andra. Förhoppningsvis är man nu redo att gå vidare. Det är därför oroande att inlägget illustrerats med något som ser ut som Hammarby Sjöstad, ett i raden av pseudoblandade grindsamhällen. Det räcker inte med att bygga exklusiva, vertikala radhusområden och sedan peta dit ett café, en resturang och några butiker. Det är inte levande stad, det är grannskapsenheter för bourgeoisien. Det räcker inte med täthet och funktionell blandning, vi behöver även social blandning. Vi behöver med andra ord en socialdemokratisk stadspolitik.
andra bloggar, om: boverket, vägverket, dn, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur, socialdemokraterna
Yo, kan hålla med dig om merparten av din kommentar. Fine. Men jag hajar till på sista raden över den ungdomsförbundligt programmatiska slutklämmen om att "vi [vem nu vi är] behöver med andra ord en socialdemokratisk stadspolitik".
SvaraRaderaJag förknippar nog det med den politik vi har haft i Sverige och Göteborg de senaste 70 åren eller så, som byggt på just den modernistiska samhällsplanering du tycks ogilla. Ja, naturligtvis formades den politiken i bred politisk konsensus -- i den kommunala byggnadsnämnden satt både byggherren (m) och byggfacksbasen (s) -- så den är socialdemokratisk i en bredare mening (även om det stats- och stadsbärande partiet förstås varit pådrivande).
Anyway, jag tycker det vore intressant om du ville utveckla vad du menar med en socialdemokratisk stadspolitik. Jag kan tänka mig en rad politiska reformer som skulle bidra till att skapa social och funktionell blandning, så jag är nyfiken på vilka av dem som finns i din arsenal.
Ey yo shuno, lät det som SSU? Det vet du säkert bättre, jag har aldrig varit med där. Men ja, jag tror att vi (du och jag, allihop, samhället) behöver en socialdemokratisk stadspolitik. Som jag nämnt tidigare tycker jag att vi har saknat det, vilket lett till det anti-urbana byggandet under 1900-talet. Vi (SAP) satte bostadspolitiken först, det viktigaste var att ordna drägliga bostäder åt vanliga människor. Det var också förståeligt mot bakgrund av den misär som utmärkte det tidiga seklets arbetarkvarter. Tyvärr sammanföll folkhemsbygget med funktionalismens genombrott som planeringsparadigm (med bekant resultat). Du vill veta vilka reformer som behövs? Samhällsbyggandet är ett stort och komplext område och jag är ingen expert men vissa saker verkar ganska uppenbara. Vi måste skapa större konkurrens på den byggindustriella sidan, t.ex genom att göra byggprojekten fler och mindre så att fler och mindre entreprenörer kan konkurrera om dem. Detta kommer dock att ställa större krav på förvaltningen och politikerna (planförfarande mm.). Vi bör se över PBL (skyddsavstånd, besvärsrätt mm.). Men framför allt behövs en annan inställning till stadsfrågor. Som bl.a. Jerker Söderlind "Stadens renässans" (1998) och Anders Hagson "Stads- och trafikplaneringens paradigm" (2004) visar är det stora problemet de många ogrundade föreställningarna om "hur det ska vara" eller "hur folk vill ha det", som efter 80 år av funktionalistisk indoktrinering sitter djupt hos många politiker/planerare/arkitekter/byggare. Jag menar att den sortens stadsplanering inte befrämjar ett jämlikt och solidariskt samhälle. Därför är den enligt min mening inte konsistent med socialdemokratiska värderingar och därför vill jag att vi (SAP) utvecklar en stadspolitik. Ungefär så.
SvaraRaderaJo, konkurrens och PBL hänger ju samman: Bara jättarna har råd att härda ut de eviga okynnesöverklagandena (som i sig är ett odemokratiskt otyg).
SvaraRaderaVad tror du om att skapa fler och nya ägandeformer? Där jag bor är området uppdelat mellan en BRF-jätte (HSB) och en kommunal hyresjätte (Poseidon). Går man ner för berget styr en annan kommunal jätte (Familjebostäder) med järnhand över den sociala sammansättningen. En sådan monokultur skulle må bra av att diversifieras.
Hur ser du på att bryta upp den så kallade allmännyttans dominans och politiska styrning? Finns det utrymme för en större mångfald av ägarformer -- kooperativ, ägarlägenheter, public interest companies -- i din socialdemokratiska stadspolitik? Min erfarenhet är att kommunala bolag i allmänhet och bostadsbolag i synnerhet är heliga kor inom socialdemokratin, så det vore intressant att veta om där finns något nytänkande.
(Se t ex Jimpans kommentar här).
Du har rätt i att diskussionen ofta har låst sig i traditionella höger-vänster-positioner (bostadsrätt mot hyresrätt). Men jag tror faktiskt att det håller på att ändras, både på vänster och högerkanten. Det kan ju aldrig vara medlen i sig som är det viktiga, utan målet. Jag har inget principiellt emot någon av de ägande/hyresformer som du nämner, utan håller verkligen med dig om att det är blandningen som är det viktiga. Så jobbar ju SAP här i Göteborg också, vi försöker fixa bostadsrätter i områden med mycket hyresrätter och tvärtom. Problemet är naturligtvis att industrin hellre bygger bostadsrätter än hyresrätter. Det gör de ju inte för att de är elaka eller för att bostadsrätter är bättre, utan för att de tjänar mer pengar på det. Vill man ändra på det är det piska och/eller morot. Hårdare reglering av upplåtelseformer respektive subventioner/bidrag. Det viktigaste är dock att få in fler aktörer. Det finns små byggare som kan och vill bygga billiga hyresrätter, men de kan inte bygga hela kvarter åt gången som jättarna. Och eftersom politikerna hellre sejfar och får 500 garanterade lägenheter i en smäll, blir det jättarna som får projekten (dessutom blir områdena mer monotona).
SvaraRaderaSedan är det det här med allmännyttan. För mig är det ingen helig ko. Men det är ju ett av få sätt att direkt, praktiskt-konkret, ha ett demokratiskt inflytande över bostadsmarknaden. Alltså kompensera marknadens egennytta med en politiskt (i ordets djupare bemärkelse) koncipierad allmännytta. Och eftersom det är mer komplicerat att omvandla privata bostadsrätter till allmänna hyresrätter än tvärtom, finns det anledning att vara försiktig. Men som sagt, gärna en blandning! Det är också på gång mer av detta inom SAP (åtminstone här i GBG). Kolla budgeten för 2008 och vad som skrivs om social ekonomi... Tack för länken förresten, det var en intressant artikel.