2007-08-07

Stadsekonomi

Ja, varför har då byggindustrin så svårt att bygga billiga och stadsmässiga hyreslägenheter? Varför känner de ett inre tvång att fylla staden med exklusiva och monofunktionella bostadsrättsenklaver? Visst, att marknaden domineras av fyra oligarker (NCC, PEAB, JM, Skanska) som kommer bra överens underlättar inte. Att 30% av byggkostnaderna (ca 50 mdr/år) beror på slarv kan ha något med saken att göra, läs gärna Byggkommitténs slutrapport (känsliga läsare varnas).

Grundproblemet är dock varken korruptionen eller den allmänna odugligheten inom industrin. Problemet är att den politiska nivån inte verkar förstå vad kommersiella företag i en kapitalistisk ekonomi håller på med: Att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Det är allt. Inte producera varor, tjänster eller arbetstillfällen. Det är bara medel för att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Och det är OK (om man nu accepterar kapitalism som system). Men det förutsätter politiker som reglerar företagens handlingsutrymme (genom lagar, subventioner etc.) i syfte att optimera samhällsnyttan.

Den intressanta frågan är alltså inte varför byggsektorn ser ut som den gör. Det vet vi ju redan. Det är den konfiguration som under rådande omständigheter drar in mest pengar på kortast tid åt ägarna. Frågan är varför byggpolitiken ser ut som den gör. Vilka (socialdemokratiska) politiska intressen kan finnas för att bevara denna absurda situation?

andra bloggar, om: , , , , , , ,

10 kommentarer:

  1. På samma sätt är jag lite orolig över varför bilindustrin har så svårt att bygga billiga icke-exklusiva bilar, som vanligt folk och inte minst studenter har råd med och efterfrågar. Det torde också vara viktigt att reglera bilindustrin mot billigare bilar för att optimera samhällsnyttan, inte sant?

    Ironi åsido: Jag tror det är att missförstå bostadsmarknaden att ställa lyxbyggen mot vanligt-folk-byggen. På en fungerande bostadsmarknad skapar det öppningar i botten, precis som nybilsproduktion inte utesluter en livaktig begagnatmarknad.

    Sen kan det nog vara intressant som du skriver att spekulera i hur politikerna, byggfacken och byggindustrin fortfarande i dag utgör en ohelig allians som skapat mycket ofog på den svenska bostadsmarknaden. Läste nyss Janne Jörnmarks Övergivna platser som handlar en del om just den där surrealistiska korporatistiska karusellen under efterkrigstiden. Rekommenderas. Är det något jag är säker på att vi inte behöver mer av i bostadspolitiken är det subventioner, skatter och regleringar, eftersom det är de som har skapat den situation du beskriver, där fyra oligarker utan konkurrens och med politikernas goda minne dominerar hela marknaden.

    SvaraRadera
  2. En flyttkedja uppstår när ett hushåll flyttar och lämnar sin gamla bostad till den reguljära bostadsmarknadens förfogande.
    Men, nota bene att en flyttkedja inte uppstår när:
    1. Någon i hushållet bor kvar (flytt från föräldrahemmet,
    separationer)
    2. Flytten sker från en icke reguljär bostad, exempelvis
    andrahandsboende, inneboende eller studentbostad.

    Låt oss skissa på en hypotetisk flyttkedja (med den tänkta lösningen att vi skulle bygga "lyxbostäder" åt stenrika 40-talister).

    a. Det rika 40-talistparet köper en lyxlägenhet i innerstan. (Förutsätter förstås friska 40-talister då 40-talistgenerationen inom bara 5-10 år kommer att behöva serviceboenden). Och är de riktigt rika behåller de sina gamla villor/bostadsrätter och köper helt sonika bara ytterliggare bostäder. Förvisso bor de rika 40-talisterna redan bra (ofta i fina villor eller i centrala bostadsrätter), där incitamentet får sägas vara lågt för att just den gruppen skulle köpa nya (lyx)bostäder.

    b. Låt oss nu då anta att paret flyttar till en lyxvåning och därmed säljer sin villa/bostadsrätt. Köparna är andra rika (men yngre) människor - som högst sannolikt började sina bostadskarriärer enligt följande: Stud.lgh./inneboende --> Mindre bostadsrätt --> Större bostadsrätt/villa.

    c. De mindre bostadsrätter som nu blir tillgängliga tas bara över av andra rika människor, osv. Och vad blir över till de fattiga?

    d. I och med man inte kan bygga hur mycket bostäder som helst på en given yta innebär det bara att koncentrationen av välbeställda bara kommer att öka i innerstaden (eller andra attraktiva områden). Det går således inte att jämföra bostadsmarknaden med bilmarknaden.

    Om man nu vill att fattiga människor också ska kunna ha möjligheten att bo i attraktiva områden återstår subventionerade hyresrätter. Om man bygger lyxbostäder istället för hyresrätter blir "begagnatmarknaden" på bostadsmarknaden horisontell till sin tur snarare än vertikal.

    John H. / Uppsala.

    SvaraRadera
  3. John H: Tja, dina exempel är roliga, hypotetiska och ganska verklighetsfrämmande (det är väl i princip bara en obetydlig minoritet onödigt välbeställda 40-talister som Göran Persson och Anritra Streen som både har gods på landet och övernattningslägenhet i stan, skulle jag gissa, men du kanske har siffror?).

    Exemplen på hur de förhatliga "lyxbyggena" (som i själva verket är en naturlig uppgradering av bostandarden) i Göteborgs innerstad skapar flyttkedjor är däremot reella, även om de ibland har överdrivits i debatten.

    Alla människor vill inte bo i attraktiva lägen. Alla människor kan inte bo i attraktiva lägen. Alla lägen kan inte vara lika attraktiva.

    De som bor i oattraktiva lägen ska inte behöva subventionera dem som bor i attraktiva lägen.

    Det är det som är den djupa orättvisan bakom bruksvärdesssytemet: Fattiga satar i oattraktiva områden (förorter) subventionerar rika människors hyresrätter i attraktiva lägen (innerstan). Social bostadspolitik? Knappast.

    SvaraRadera
  4. @ Johan:
    Nu är det (som John påpekar) en viss skillnad mellan bostäder och bilar. Men det finns ju förvisso också likheter. Som i USA där bilen har fått bli bostad för många människor efter att man anammat en nyliberal bostadspolitik. Den amerikanska mardrömmen är för mig, som socialdemokrat, inget föredöme. Men det tror jag i ärlighetens namn inte heller att den är för någon som är det minsta socialliberal.

    Vad gäller flyttkedjetanken så är det en teori som saknar stabilt empiriskt underlag. Men det gör ju inget eftersom dess främsta funktion är ideologisk, som en bekväm legitimering av status quo.

    Jag säger inte att det a priori skulle vara rätt (eller fel) att föra en interventionistisk bostadspolitik. Men givet vissa värderingar finns det ju mer eller mindre rationella sätt att agera i enlighet med dem. Det är därför jag inte förväntar mig något annat av borgarnas politik än vad de gör. Men det är också därför jag förväntar mig så oerhört mycket mer av socialdemokraterna.

    Politik är att vilja, men det betyder inte att viljelöshet inte är politik.

    SvaraRadera
  5. De TRE oligarkerna (JM kan inte räknas i hela landet än, Stockholm!) uppstod i samband med att fr.a. PEAB köpte upp en massa företag (bland annat BPA) i början/mitten av 90-talet (då byggbranschen var i kris). Detta har alltså hänt EFTER det att "politiker osv. skapat ofog på bostadsmarknaden".

    Själv tror jag lika mycket på att flyttkedjan skulle fungera som på tomtar och troll, speciellt som man i de aktuella områdena har ett ständigt tryck utifrån också, som "fyller på" några steg upp i kedjan.

    SvaraRadera
  6. @ Jonas: Instämmer. Trevligt med medhåll (och upplysning) från the good people of betongelit.

    SvaraRadera
  7. Men vafan, gentrifieringen är väl en flyttkedja så god som någon. fast kanske inte på klassiskt manér

    SvaraRadera
  8. @ karlr: Temper, temper. Det handlar inte om flyttkedjornas existens, utan deras ev. vertikalitet.

    SvaraRadera
  9. Ett annat sätt att uttrycka poängen jag gjorde ovan hittade jag i en bok av Jane Jacobs, en amerikansk urbanteoretiker som redan för femtio år sedan hade kloka insikter i stadens ekologi och ekonomi. Hon menade att det finns ett behov i staden för gamla byggnader, med ett snarlikt ekonomiskt argument: Nya byggnader är skuldsatta upp till taket, och måste därför ta ut de högsta hyror marknaden accepterar, vilket begränsar den typ av verksamheter och personer som har råd med dem. Men ju äldre husen är, desto större sannolikhet att de har betalat av sina skulder och därmed kan kräva lägre hyror, som passar resurssvaga personer och verksamheter.

    Att bygga nytt är alltid dyrt, men så länge man inte river allt gammalt finns det hopp även för de resurssvaga -- som studenter och ungdomar -- att hitta ett hus som passar deras önskemål att bo och verka i.

    Hon var inte så dum, den där tanten.

    http://www.thepolisblog.org/2011/01/use-of-old-buildings-50-years-later.html

    SvaraRadera
  10. Nej, hon var inte så dum gamla Jane. :)

    SvaraRadera

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...