bios politikos

Min slutreplik i diskursurbanism-debatten på Archileaks: På vilken fråga är diskursurbanismen svaret? Jag skrev nyligen en text här på Archileaks som kritiserade ”diskursurbanismen”, dvs. tendensen att använda diskursanalys (studier av hur människor talar och tänker om något) som argument för eller emot konkreta stadsstrukturer. Min poäng var att den kunskap vi behöver för att ta ställning till konkreta stadsstrukturer inte kan vara begränsad till undersökningar av människors berättelser och föreställningar om dem. Konkreta planer för framtida bebyggelse kräver istället främst kunskap om vilka socioekonomiska och ekologiska effekter som stadsstrukturerna kan antas generera i den fysiska verkligheten, bortom de olika diskursiva föreställningar som människor har om dem. Detta förutsätter naturligtvis att det finns en diskursoberoende fysisk verklighet som man kan ha mer eller mindre underbyggda uppfattningar om. Såväl Moa Tunström som Joakim Forsemalm väljer i sina repliker att ...

Uppdatering: Joakim Forsemalm replikerar på min text idag. Forsemalms replik bygger i allt väsentligt på samma missförstånd som Tunströms replik. Se nedan. Min text ”Bortom diskursurbanismen” , som lagts ut på Archileaks och Yimby , har inspirerat kulturgeografen Moa Tunström till en replik . Jag kommer att skriva ett svar på Archileaks om ett tag, men gör en liten genomgång här som förberedelse. Jag har inte hört begreppet ”diskursurbanism” tidigare, men jag har hört och läst Johannes Hulters kritiska synpunkter. Jag och några andra författare har uppenbarligen gjort stort intryck på honom, eftersom han känt sig manad att upprepa sig genom åren – på bloggar, seminarier och i artiklar. Detta trots att han verkar tycka att vi ”diskursurbanister” som han alltså kallar oss, inte har mer än ”fria associationer och abstrakta filosofiska och idéhistoriska tankesprång” att komma med, ”intressanta, om än ofta uppenbart tendentiösa, analyser” och ”helt befriade från empiri”. Det stäm...

För ett tag sedan skrev jag på Archileaks och Yimby om en besynnerlig teoretisk kritik som många gånger riktas mot oss som vill bygga mer tät blandstad. Under senare år har insikten om den täta blandstadens fördelar vuxit sig allt starkare bland byggare, forskare, planerare och politiker - inte minst tack vare Yimbys enträgna arbete. Stegvis har denna insikt också fått ett ökat genomslag i praktisk stadsplanering, även om det mesta som byggs fortfarande är antiurbana enklaver av modernistisk typ. Det konservativa motståndet mot en bättre och mer hållbar stadsplanering bryts stegvis och metodiskt ner, inte minst genom den oundvikliga demografiska transitionen i de bestående strukturerna (företag, förvaltning, politik etc). Motståndet har sitt huvudsakliga stöd i det som idéhistorikern Sven-Eric Liedman kallat "frusen ideologi", dvs. eftersläpande normer, lagar, värderingar, rutiner etc i det byggindustriella komplexet. Men det har också under senare år kompletterats med ...