Från P-norm till L-norm

Krönika i AiP/Ny Tid

Det hinner hända mycket på ett halvsekel. För femtio år sedan var tanken på ett fullständigt bilberoende samhälle inget hot, utan ett löfte. Ett utglesat Sverige med ett amerikanskt landskap av stora motorvägar och utspridda köpcentrum var sinnebilden för framsteg och civilisatorisk utveckling. Så är det inte längre. Nu vill vi istället bygga gång- och cykelvänligt, med nära mellan arbete, bostäder, handel och service. Men ska vi kunna bygga annorlunda så måste vi också förändra reglerna som styr byggandet.

Ett exempel är parkeringsnormen. P-normen är ett krav som kommunerna ställer på antal p-platser i nybyggen. Trots att det är en miniminivå så ligger den vanligtvis långt över det genomsnittliga bilinnehavet i grannskapet. Man tvingar ofta in mer än en p-plats per hushåll även i centrala lägen. Resultatet är dyrare hus med enorma parkeringsgarage i källaren där varje p-plats kostar flera hundratusentals kronor att bygga. Bygglagen kräver ingen p-norm utan det är ett kommunalt påhitt som är direkt irrationellt om man vill bygga täta och hållbara stadsmiljöer. Vill vi bygga en stad för alla, även för de som inte kan eller vill köra bil så fort de ska någonstans, så bör vi avskaffa p-normen.

Låt byggare och boende själva bestämma hur många p-platser de behöver och ersätt p-normen med en lokalnorm. Tvinga inte in bilberoende utan säkerställ hellre att det finns tillräckligt med lokaler för ett levande gatuliv och ett rikt serviceutbud på gång- och cykelavstånd. Det som behövs är fler bottenvåningar med handel och annan verksamhet nära de boende och tillräcklig täthet för effektiv kollektivtrafik, inte parkeringsgarage och avlägsna köpcentrum vid motorvägar.

Det hinner hända mycket på ett halvsekel. Hur framtidens städer kommer att se ut vet vi inte än, men vi börjar bygga dem idag. Låt oss göra det så bra vi kan.

Andra bloggar om: stadsplanering, arkitektur, stadspolitik, blandstad, parkering, miljö, klimat, bil